Translate

söndag 9 juli 2017

Kärlek, intellektuella, barn och dejting

Bild från Drömhuset
En del har tittat forskande dock varit för finkänsliga för att fråga. Kanske funderat om hon kan vara lesbisk, manshatare eller oförmögen att ha en kärleksrelation.

Nej, sanningen är att jag bara haft andra mål i livet än att skaffa mig en man som skulle få stå i första rummet. Troligen har många kvinnor uppfostrats med att en man outtalat blir som en merit,en stämpel på att hon har lyckats i livet. Hon har lyckats "fånga" en man. (Hur svårt det nu kan vara).

Hon är då normal som alla andra, med en man som delar hennes hem. Hon kan lägga upp bilder på Facebook, där de två står leende och "lyckade" bredvid varandra, medan antalet uppåt-tummar stiger nedanför. Ty en man är mycket högre att ha bredvid sig än en längre utbildning, ett företag, en skriven bok eller en slutplacering i karriären högt upp i toppen som kvinna, dit hon ofta kommit med hälften så lite, eller inget stöd som en man på samma position skulle fått.

Även om det innanför väggarna i hemmet hos de två kanske inte är så lyckligt, som de utåt försöker ge sken av via Facebook, eller ute på andra typer av sociala och vänskapliga konstellationer på nätet eller verkligheten.

Möjligen har jag blivit norm-skadad av att huvudsakligen växt upp med en pappa, som ofta sade,
-   Nej, det är ingen stress du hinner få en man. Det är verkligen inget bråttom, med signalen om att det inte var ett prioriterat område.

Sedan att jag ändå fick min första längre relation redan som femtonåring och därefter bland annat hann vara förlovad och sambo två gånger, gav mig aldrig känslan att jag skulle ge upp mina egna livsmål, min självständighet eller självutveckling.

Men hon har inga barn, tänker vissa. Märkligt. Tycker hon inte om barn, tänker andra, en del med viss avund, då vissa tycks ha barn, trots att de inte ens håller av dem. Men vad gör väl det, när de skaffat den kvot som samhällsnormen tycker är lämplig och de utåt speglar en normalitet.

 - Kvinnor utan barn är konstiga, sade en medelålders kvinna till mig vid ett tillfälle.
 - Jag blev en riktig kvinna först då jag skaffade barn, har en annan kvinna utropat skriftligt på nätet. 
Själv hade jag tanken, att barn vill jag bara skaffa med någon, om det verkligen känns bra i relationen och/ eller jag först kan försörja både mig själv och barnet, vid fall av en separation, som de facto är ganska vanligt.

Idag syns dock samtidigt höginkomsttagande män som drar barnvagnar och plockar ut både barnbidrag och jämställdhetsbonus för tusentals kronor, för att ta hand om sitt eget barn. Något jag med flera ensamstående kvinnor får bidra med via vår surt förvärvade lön.

Hur som helst ångrar jag ingenting och med facit i hand skulle jag varit ensamstående med barn idag och tvingats träffa en man jag inte haft något starkare känslomässigt intresse av, om det inte varit för möten i samband med delad vårdnad av gemensamt barn. Något jag fick pröva, dock med en gemensam hund, som blev nog så tjatigt stundtals. Den kära familjehunden dog dock tragisk av cancer, ett par år efter separationen.

Jag har inte heller haft tid att engagera mig i en kärleksrelation och samtidigt bygga upp ett företag som ger försörjning, utan andra bidrag eller ekonomiska stöd, som aldrig funnits för mig.


Har dock periodvis, mer som en social chattmöjlighet, eller kanske ett socialt experiment, funnits på någon dejtingsajt och både talat och mer sällan, mött några aspiranter. Den erfarenheten  har gett mig insikt, att det finns många män med fel förhållningssätt.

Tänker därför ge några råd och privata reflektioner.


  • Ligg gärna inte ner med huvudet på en kudde och blicka uppåt med hundögon, för att ta en selfie till ert profilfoto. Otroligt vanligt. Skulle tippa på att de allra flesta kvinnor inte i första hand är intresserad av dig i horisontalläge, utan föredrar män som står upp med fast blick mot kameran. Signalera hellre stabilitet och trygghet, än trånande efter sex.
  • Sätt på dig en skjorta eller en tröja, lägg inte ut foton när ni har en bar överkropp. Det är både ett stillöst bimbobeteende och oseriöst. En man i kön till en klubb, eller en restaurang på stan, utan skjorta, skulle högst sannolikt varken komma in eller få ett ragg av en kvinna. Det är samma beteende som gäller på nätet som i verkligheten. Samma preferenser har kvinnor där ute som på Internet. 
  • Män mellan 20-25 år, som raggar på kvinnor som skulle kunna vara era mammor, sluta inbilla er att vi ser er som några kap, utan mer som att ni fått en misslyckad uppfostran. Begreppet "Milf" är ett påfund av manliga porr-producenter utan verklighetsuppfattning, en sexuell fantasi som definitivt inte har en motsvarande allmängiltig preferens hos medelålders kvinnor.
  • Lägger ni upp en profil på en dejting-sajt, så sätt in ett tydligt fotografi på er själva, för kvinnor är generellt trötta på fegt anonyma män, som inte vågar stå för sina åsikter. Inte går ni på krogen, en klubb eller en restaurang med rånarluva på huvudet när ni ska visa upp er.
  • Dejtar ni en kvinna är det inte alls säkert att vi är intresserade av att ta med er hem första gången, så ta inte det för givet. Inte ens om ni råkar vara ett par år yngre. En yngre ålder ersätter inte mental eller intellektuell attraktion.
  • Det är inte alls nödvändigt att skriva, att ni uppskattar mycket fysiskt närhet i en presentation inför en seriös relation. Det blir som att skriva att ni uppskattar att äta mycket mat när ni är hungriga och sova mycket när ni är trötta. Samtidigt som kvinnan bara kommer tolka er presentation som kravfyllt från en man som vill ha ett snabbt ligg.

Läste annars DN och en artikel av Kristina Lindqvist i morse, där det förs en diskussion om kvinnan kanske måste välja mellan kvinnlig framgång och kärleken. Hon ger exempel på författaren Karolina Ramqvist med sin långessä, "Det är natten", som då tidigare hade en bild av att kvinnan måste välja, antingen älska - eller skriva. Man kan inte få båda menade hon, eftersom skrivandet kan bli en rival som väcker svartsjuka i förhållandet. Hon exemplifierar även med Maja Lundgrens bok, "Myggor och tigrar", där huvudpersonen stöter ihop med en manlig journalist i en bar:
"Vänsterräven som med krokodiltårsdrypande röst sa att det inte är intellektuella kvinnor man vill ha, det måste vara förödmjukande för dig att det är på det sättet".  
Många kvinnor har säkert hört vissa män uttala, som vill få några extra fjädrar i hatten, att de uppskattar och respekterar smarta eller intelligenta kvinnor, men sedan synts tillsammans med någon kvinna som inte är den mest snabbtänkta.

Kristina Lindqvist beskriver hur främst amerikanska tidningar ger ut en mängd artiklar av typen, "Varför dejtar intelligenta män dumma kvinnor?" Och "Därför är intelligenta kvinnor singlar", på ett propaganda-mässigt sätt.

Komikern Jonathan Unge ska ha skämtat om att framgångsrika kvinnor kanske får ägna sig åt ett slags rollspel: "Åh, vad jag är underbetald och utarbetad.."

Vid ett par tillfällen har  jag även med andra kvinnor nämnt hur många män, hellre önskar sig mer hukande kvinnor som ser upp till mannen och nära nog knäar inför sina män, på samma kulturella traditionella sätt som thailändska kvinnor kan ses göra när de serverar mat på en finare thailändsk restaurang i Thailand inför sina gäster.

Visst finns det undantag men nog är ovan ändå ofta en manlig önskan. Frågan är vad det egentligen har med kärlek att göra. Avslutningsvis för att runda av där det började, så är klientelet på dejting sajter, trots deras approach och ofta troligen sårade själar nog ändå ute efter samma känsla som Paula Cole sjunger, med låten, Feelin´Love, som hörs i nedan vackra filmklipp.












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar