Translate

onsdag 24 maj 2017

Tacksamhet, jämställdhet och könsapartheid i Sverige

Tunnelbanan stannade till vid Sockenplan efter lunchtid och ett fåtal personer gick på och satte sig, varav en äldre man med rullator försökte, sakta av ålder, stiga över tröskeln och in mellan dörrarna. Plötsligt stängs dörrarna och fångar hjulen av rullatorn mellan som i skruvstäd.

Jag försöker trycka på dörrknappen innanför och sedan putta ut hjulen på rullatorn, som den äldre mannen stödjer sig mot, mellan dörrarna med foten och bända upp dörren med händerna, En kvinna utanför ropar,  - Nej varför gör han så och tittar mot första vagnen där chauffören alltid ska titta ut mot perrongen före han stänger alla dörrar. Den här var möjligen upptagen med sin Iphone, löste korsord eller kanske twittrade.

Strax öppnas dörrarna igen och en kvinna bredvid mannen ropar in till mig och de som hör vädjande och på samma gång uppfordrande,

- Kan ni hjälpa honom av vid nästa station?

Mannen har grått hår, lite böjd rygg, en uppknäppt skjorta med vitt krusigt hår som sticker fram på bröstkorgen och han luktar svagt av vin. Jag ställer mig vid rullatorn och mannen sätter sig ner på en bänk. Strax är vi framme vid nästa station och en tystlåten yngre mörk man tar tag i handen på den äldre mannen och drar upp honom och jag för rullatorn mot mannen, så han kan ta den i händerna.

Mannen rullar sakta fram mot dörren och jag ställer mig mellan, med ryggen mot dörren och tar mannen med ett fast grepp i armen och säger, - Nu får du skynda dig, och drar ut mannen samtidigt som dörrarna åter igen smäller igen om oss, nu höll vi dock emot med ryggen och får ut den skrangliga gubben.

På plattformen vänder sig mannen mot mig och säger, - Ett stor tack ska du ha!

Jag söker med blicken och ser att där finns en hiss ner mot gatan och utgår från att mannen hittar den själv före jag går vidare. Det måste vara en plåga att behöva vara beroende av andra, om någon levt hela livet på egen hand tidigare. Yngre får hjälpa äldre och vice versa.

Annars läser jag nu i senaste numret av Forskning och framsteg, där ett resultat bland 2 000 undersökta av nationalekonomen Johanna Rickne tillsammans med kollegor i ekonomisk debatt, att det visat att i förhållanden, där kvinnan gjort karriär, har en dramatisk ökning av skilsmässor skett bland kvinnor dock inte för män som gjort samma resa.

Även i detta fall har åldern haft sin betydelse. Tydligen visade resultatet att bland de par som skilde sig fanns en åldersskillnad på fyra år eller mer. De som inte skilde sig var i mer jämnåriga relationer. Rådet hon ger till unga kvinnor är,

- Sök inte status hos en äldre man som tjänar mer, utan hitta någon som är redo att leva jämställt. 

Det handlar delvis om att människor i gemen måste göra lite mer egen forskning kring de värderingar som den andra valda parten har och inte komma med klagomål efteråt, som det finns så mycket av idag. Alla har vi ändå till syvende och sist ett eget ansvar fullständigt oavsett kön.

Något annat som är långt mycket värre och hemskare är den skattefinansierade friskolan där skolbussar och caféer i Sverige använder köns-segregering, där flickorna får stiga på längst bak på bussen och pojkarna längst fram.

Likaså caféer i Sverige i vissa förorter är mestadels fyllda av män och när "Kalla fakta" går in med dold kamera hänvisas kvinnan till en särskild sida. Det här ska då delvis styras av mycket konservativa män och kriminella. Det här kan vi nog nämna som ett mycket tydligt fall av annan kultur i en annars fullständigt motsatt kultur.







Avslutningsvis och som lindring för ovan elände får Toni Childs sjunga hoppfullt för våra barn från albumet House of Hope, som även gav musik i filmen, Thelma & Louise.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar