Translate

torsdag 30 juli 2015

Nattsudd med en kändis

- Vet du hur många gånger Aftonbladet skrivit om min skilsmässa, frågar mannen och tittar mig stint i ögonen.

- Nej, jag har inte läst någonting kring den, svarar jag sanningsenligt.

Möjligen då jag aldrig haft något intresse av skvaller om andra mer än ibland när jag fått en bunt tidningar i knät hos frissan, vars utbud av tidskrifter ofta sträcker sig till den typen av innehåll.

- 19 gånger, svarar han med stark betoning på siffran.

- Oj det måste varit jobbigt, svarade jag.

När jag googlar idag, ser jag att det finns ett flertal kändisar som blivit omskrivna i samband med sina skilsmässor. I Sverige sker 20 000 skilsmässor per år, så han borde inte känna sig ensam i det avseendet och inte heller borde det vara nyheter som andra har med att göra.

Det blir billigt och simpelt, att skriva om vissas olycka för att glädja läsarna, få dem att känna sig mindre misslyckade själva, vilket skvaller och förtal ofta har som enda grund och nytta. Människor med trista liv som gett upp sin egna och därför försöker förstöra andras liv.

Vanligt är annars att skilsmässor sker efter fjärde året enligt SCB, så kanske är det tid med blommor och uppvaktning just före den riskgränsen för dem som är rädda för det okända.

Jag hade tidigare före mötet med TV-personligheten ställt mig vid baren och uppmärksammat en röst från en man, som satt själv och talade högt med bartendern. Han röst hördes med stark dialekt och påminde om en företagare jag kände, så det berättade jag för honom lite senare. Han frågade vad företagaren hette och jag svarade att jag inget kunde säga, då jag höll på företagssekretessen. Annars kände jag först inte igen tv-personligheten direkt, som omtalats som ett musikaliskt underbarn.

Det var ganska folktomt på den populära restaurangen kvarnen där det endast vid fönstret satt ett par och längst in mot väggen en grupp av fem stycken, med en man som höll låda för de andra. Jag och kändisen satt på en varsin barstol som ensamma gäster längst bardisken.

Vi kom att tala om feminismen och sverigedemokraterna, där de sista avskrevs som mindre begåvade av mannen. Och det var inget jag förnekade av den erfarenhet jag mött hos dem, som använde elaka påhopp och trakasserier i kommentarsfält. Han berättade att han talat med en kvinna nyligen, som fått honom att förstå feministerna. Jag frågade om han tillhörde den typen av manlig feminist, som gärna stöttade tesen och inriktningen av feminismen, som såg kvinnor som underställda män, för att de själva skulle känna sig starkare.

Det slog han dock bestämt ifrån sig och sade, att han kände många starka kvinnor. Även om det inte var det jag direkt menat. Plötsligt slog han ut med armarna och bad om en kram. Han berättade att han hade legat bäst till statistiskt över bäst presterade och uppskattade programledare.

- Jaha, roligt hur mättes den statistiken, sade jag frågande och märkte att jag gjorde honom en aning stött med min fråga, för han påtalade samma resultat igen utan att svara på frågan.

Själv har jag alltid tyckt att det måste vara jobbigt att tvingas vara i rampljuset och få hela privatlivet uthängt som offentlig person i media.

Något du kan få  även som icke-kändis av mindre goda själar utan empati, avundsamma och bittra människor på Internet, gärna blandat med olagligt grovt förtal, som de sprider runt utan vett och sans eller med någon som helst sanning. Även om deras förtal som lekmän, icke granskande reporters, och journalister, turligt nog rymmer ytterst lite trovärdighet för den intelligenta allmänheten.

Jag kände att det var tid att röra mig hemåt, så jag lämnade TV-personligheten med sin öl hos bartendern och hoppades han fick en fortsatt trevlig kväll, kanske med hjälp av låten, The Prayer som Kalle Moraeus och Sanna Nielsen sjunger i duett.



måndag 27 juli 2015

Olika nyanser av galenskap

När jag tänker på galenskap så finns begreppet i olika grader. När jag var och hämtade ett paket idag vid Skanstull, så slant jag efteråt in på systembolaget. Inte för jag hade någon plan att dricka ikväll, kanske om vädret inte vände, så kunde jag i nödfall sätta mig och tröstdricka. - Nej, så illa var det inte!

Vid kassan ser jag den politiska reportern Anders Pihlblad  från TV4 betala för sina flaskor. Själv hade jag ingen riktig kontroll vad klockan var förrän en mörkhårig man, först frågar om jag vill ha hjälp att välja ut något ur sortimentet. Men jag svarar att det går bra själv.

När jag flyttat mig till hyllan med vin på halvflaskor, dyker den artiga mörkhåriga manliga butiksbiträdet upp igen, harklar sig lite och frågar diplomatiskt om jag vet om, att de stänger butiken nu och frågar igen, om jag vet vad jag vill ha.

- Oj, jag hade inte riktigt kollat upp tiden. Men jag vill ha något med lite smörig smak, inte för sött och inte för syrligt, säger jag. Han säger att då finns det nog bara den här på halvflaska och visar upp en "Bellingham, ancient earth, Chenin Blanch, 2013, ett sydafrikanskt vitt vin, som inte säger mig någonting.

- Ok, den blir säkert bra, säger jag och förlitar mig på den finkänsliga mannens smak.

När jag betalat står en kvinna med ett baglady-utseende med rullator, påsar och väskor packade på varandra snett bakom mig, som kassabiträdet informerat att butiken nu stänger så hon måste gå.

- Ja men jag försöker starta upp ett projekt för människor som dricker hårspray och därför borde få gratis alkohol, säger  kvinnan med ganska målmedveten och klar röst.

- Jo men nu stänger vi här, sade det kvinnliga butiksbiträdet med viss oro i rösten.

- Ja fast projektet riktar sig speciellt mot dem som dricker Lóreal:s hårspray, säger kvinnan mer hoppfull vars bruna hår hängde ostyrigt, rufsigt runt hennes ansikte med ett par plirande ögon kikande bakom ett par glasögon.

Förutom ovan möjliga galenskap, beroende på betraktaren och frånsett psykiatriskt ställda diagnoser kan viss galenskap triggas fram under stark stress och hård provokation.

I filmen Falling, spelar Michael Douglas den arbetslösa William Foster, som fastnar i en stillastående trafikkö under stark värme när han är på väg till dotterns födelsekalas dit han inte heller är välkommen.

I scenen nedan ska han köpa frukost, när han redan före känner att allt är emot honom. Frågan är om han verkligen är galen, eller bara reagerar mänskligt under oerhörd press.




Värre och farligare galenskap tycker jag skildras nedan från Stephen Kings filmatisering av boken, Lida, där författaren Paul Sheldon i samband med en trafikolycka omhändertas av en sjuksköterska och likaså ett stort fan av Sheldons böcker. 
Det visar sig dock att Annie Wilkes spelad av Kathy Bates är en fullkomlig kallblodig psykopat. Bates fick dock en Oskar för sin prestation. Karaktären Annie Wilkes ska vara inspirerad av seriemördaren Genene Jones. Den sista nyansen av galenskap blir en aning mer oberäkneligt obehaglig, än de först två beskrivna.


lördag 25 juli 2015

Diskriminering och allmänt nättrams

Uppdatering 2015-07-27

Igår den 24 juli var vi en stor grupp som försökte fånga en glimt av solen före den gick ner på fredagskvällen, efter flera dagars gråmulet väder. Vi satt trångt tillsammans på träbänkar runt ett långbord försett med ett stort parasoll och jag hade på mig en för dagen ny svart klänning av märket Laura Clemént i en klassisk modell.

Vi befann oss utomhus på Mosebacketerrassen. Framför oss stod bägare med kall öl och ett och annat glas rosévin. Några hade försetts sig med bitar av grillade lammkorvar, avokadoröror och böndip.  Jag påpekade spontant möjligheten av den dåliga effekten av både öl och bönor för magen. Tydligen var det ingen i närheten som såg samma roliga bild framför sig av tystnaden att döma.

Själv nöjde jag mig med en bägare av blandade nötter till ölen. Mina ben lyste blekt vita under bordet i avsaknad av lediga soliga dagar och i kontrast mot det svarta bomullstyget. En man bredvid mig beklagade sig över att det var så stressigt i Stockholm, allt skulle gå så fort hela tiden. Inte ens i USA där han arbetat och levt några år, var det lika stressigt, menade han.

Jag och en vän gick sedan in och upp till Södra teatern vid Mosebacke, där det finns en bar och en större terrass utanför. Beträffande klagomål, så hände följande när vi hade nått ett ståbord, strax till höger om södra baren, beställt in något att dricka, ställt oss för att hänga lite och var inne i ett samtal, när det plötsligt kommer fram en mörkhårig man i 25-års åldern med ilsken röst och sade att vi måste flytta på oss, för han skulle flytta bordet. Inget ursäktande alls, utan bara ni får ta det andra ståbordet på andra sidan lokalen. Taskig uppfostran. Bristande respekt. Häpna över den otrevliga stilen gick vi över till nästa ståbord, fortsatte att prata och snart kom en blond kvinna i 35-års åldern ur Mosebackekåren med mörk blick, dörrvaktsintelligens och säger att det här bordet nyss blev reserverat för några har köpt "ett helrör".

- Vad, så de som beställer ett helrör sprit får alltså ta bordet av några andra gäster som redan står där, frågade jag utan att kunna dölja mitt nedlåtande tonfall. - Beställs ett helrör nere vid ingången då, frågade jag vidare. - Ja precis, så ni måste flytta på er. - Men jag har själv köpt en drink nyligen, sade jag utan inverkan på den blonda kvinnan med den svarta blicken. 

De som köper ett helrör belönas alltså med att övriga gäster drivs ut från lokalen, enligt Mosebacke-etablissemanget. Mest sprit i rullning får Mosebacke i gungning. Kanske både ur styrning  och vett.
Utsikt från Champagneterassen_Södra Teatern

Vi tog oss istället upp till sjunde våningen som hålls öppen för allmänheten mellan juni till augusti med en enorm utsikt från Champagne- terrassen. Min Iphone-kamera skulle givetvis krångla, så det inte gick att fota. Må vara att personalen är uselt service-minded på Mosebacke, en härlig utsikt finns dock.

En vän mejlade nyss några fotografier från Champagne-terrassen. I mitt försök att ställa in hennes kamera kom jag åt någon rammodell, som gav ovan runda formation. Vi står utomhus på en terrass, vilket inte framkommer så bra, utan mer ger intryck av vyn från ett hyttfönster från en Vikingline-färja. Det går dock att ana den vackra solnedgången över Stockholm med den orangeröda skymningskanten i bakgrunden.

På vägen ner, kikar jag in till Södra baren på tredje plan och ser att tre män med afrikanskt ursprung nu står vid bordet som vi nyss fått gå från. Strax nedanför den pampiga entréhallen med det höga taket och marmorgolvet har dörrvakter med muslimskt utseende radat upp sig framför utgången och sedermera entrén med höga gallergrindar.

Vad har hänt med det hemtrevliga Södermalm, som skiljde sig från city och deras trista klubb-köer och diskriminerande insläpp. När jag befinner mig tre steg från ytterdörren, ropar en dörrvakt omkring 25 år med otrevlig ilsken röst,

- Där får ni inte gå ut, där ska ni gå, pekandes med hela handen mot dörren strax bredvid. En valp som  troligen gick på dagis när jag första gången gick ut. Jag sade spontant att det var ett otrevligt beteende.

 Idag den 25 juli skrev jag ett brev till Södra teatern och undrade vad de hade för gästpolicy och om deras diskriminerande hantering verkligen var laglig. Min kvinnliga vän är nog lite mer konflikträdd än mig så hon ville istället samtala med dörrvakterna kring öppen-tider och annat. Tyvärr har jag för dåliga erfarenheter av den typen för att vilja ha någon form av samkväm med gruppen. Tyvärr blir det psykologiskt en kollektiv bedömning. Kanske får jag ett svar, kanske inte. Vad skulle den här diskrimineringen kunna grupperas som annars. Kanske som alkoholdiskriminering. Den som köper mest alkohol tillåts fösa ut mindre supande gäster.

Uppdatering 2015-07-27
Beträffande min engångsupplevelse ovan vid Södra baren och den e-post jag sände till dem efteråt, så fick jag idag måndag ett professionellt svar från Mosebacke, deras programsäljare och driftschef. Har tagit bort namn och kontaktuppgifter.


"Hej Charlotta,
Det var mycket tråkigt att höra att du fått en negativ upplevelse hos oss – jag vidarebefordrar ditt mail till vår driftchef som kan ta reda på vilken personalgrupp som arbetade den aktuella kvällen och ta ett allvarligt samtal med dessa. Det är förstås av yttersta vikt för oss att våra gäster känner sig väl mottagna!
Jag tackar för din feedback och önskar en fortsatt trevlig sommar!
Vänliga hälsningar"

45 minuter senare vid 11,39 får jag även e-post från deras driftschef:

"Hej Charlotta,
Tack för ditt mail.

Detta som du beskriver nedan är självklart ej accepterat och jag har pratat med berörda parter.
Vi på Södra Teatern välkomnar dom alla som välkomnar alla och diskriminering är absolut inget vi sysslar med.

Efter samtal med nedan nämnda personer så ber de självklart om ursäkt.(...).

Hursom, tackar jag för din feedback då det hjälper oss att bli bättre!
Södra Teatern vill gärna ha er som gäster och som kompensation vill vi gärna bjuda dig och din väninna på en middag med dryck i vår restaurang etablissemanget.

Om du har några mer funderingar, tveka inte att kontakta mig igen på mail.

Jag önskar dig en fortsatt trevlig sommar!"

Fick igår ett anonymt jämställdist och kommentarstroll med hittepåsignaturen "Slubban" troligen samma man som tidigare kallade sig "Helena" och "Törnrosa" som även benämner sig som "JD"på andra forum, som menade att, det var för att folk fick "nys om vem jag var", som jag fick en dålig behandling på Mosebacke. 

Trollet missade uppenbarligen att kriminellt grovt förtal aldrig säger något om en annan människa. Lika lite som det är en sanning. 
Slutar aldrig förvånas över idioterna som ploppar upp i kommentarsfälten. Trots att jag tidigare sett de flesta människor som intelligenta har nätet tyvärr skolat om mig en aning



Idag hörde jag Zara Larsson i P1, som den första yngsta sommarprataren och blev inte lika imponerad av hennes tal kring "Patriarkat" och "manshat", som hennes Ante-jante mentalitet och jag förstår att hon blivit jämförd med Zlatans kaxighet. Och är det inte kaxigt att som 17-åring utropa att hon strävar efter att bli en ny legend i likhet med Elvis Presley. Hon är varken rädd för att dö eller "ruttna i jorden", som är hennes bild av livet efter döden. Utan det som skapar hennes farhågor är att bli en "droppe i havet" som alla andra, bortglömd och utan att ha skapat några spår i sanden efter sig.

Vi har olika faser i livet, minns själv att det fanns en sorts gränslöst mod att pröva sådant som jag inte hade fog för att uppnå när jag var yngre, som när jag som 18 år och sökte en filmroll i radiohuset bland tusentals andra mer luttrade, utan någon som helst egen större erfarenhet mer än att ha spelat i en teatergrupp som barn. Det handlar inte alltid om att nå målet utan vägen dit, som vissa säger.

Annars tycker jag det spårat ut på nätet med vuxna människor som jämför anonymt Twitter-hat mot olika kändisar och jämför vilket kön som är mest drabbat. Trams! Samma individer struntar blankt i dem som inte synts i media eller Tv och råkat ut för påhopp och annat. En ganska hycklande medialt ytlig debatt. Nätet är en ganska störd plattform med en mängd anonyma utan hämningar eller samvete. En vilda western utan lagar eller regler, där ingen straffas för de lögner de öser ur sig och för evigt låter stå inpräntat om olika oskyldiga människor.

Annars tror jag det finns mer glädje utanför nätet, även om det kanske känns galet som Pharrell Williams sjunger kring Lycka.


torsdag 23 juli 2015

Internetberoende?


Läste nyss en artikel av Anu Mustonen som är doktor i psykologi och specialiserad på mediepsykologi kring Internetberoende.

Vissa forskare ska jämställa ett internetberoende med impulskontrollstörning. Det innebär att personen inte kan hantera sitt internetanvändande, vilket ger psykisk och fysisk belastning som leder till en nedsatt funktionsförmåga i vardagslivet.

Det finns i stort två undertyper av beroende eller problemanvändning. Dessa är antingen "specifikt" eller "generaliserad." Det första innebär att man väljer vissa typer av internetinnehåll, t ex porr, hasardspel, eller andra spel.

När det gäller generaliserande är man låst i den virtuella världen. Det sista hänger vanligen samman med att man är beroende av att tillfredsställa sina sociala behov och att få sällskap av andra, oberoende av vad internet används till. Troligen lätt för dessa att hamna bland extremistgrupper på nätet av allehanda slag.

Mustonen menar att trots att terminologin och diagnostiken kring fenomenet inte är färdigutvecklade, finns det mycket forskningsevidens som visar att internetberoende är ett verkligt fenomen och att det är en beroendestörning som kan diagnosticeras som dock endast berör en liten del av befolkningen.

Alla symtom ska i stort beskriva samma fenomen: personen fördjupar sig i internetanvändningen så intensivt, att han eller hon försummat andra livsområden. Det sker så intensivt att den minskar funktionsförmågan och påverkar det psykiska välbefinnandet av sömn, studier och arbete.

I Finland ska det finnas ett självskattningstest, med versioner även för makar och föräldrar, för att bedöma sitt barns internetberoende av britten Kimberley Young.

Youngs test ställer upp följande kriterier för internetberoende:
  1. Upptagenhet med internet, användandet är viktigt
  2. allt mer tid måste tillbringas online
  3. upprepade försök att minska internetanvändandet
  4. abstinensproblem när man minskar internetanvändandet
  5. problem med tidshantering
  6. konflikter med omgivningen (familj, skola, arbete, vänner)
  7. underskattning av den tid som tillbringas på internet
  8. internetanvändningen påverkar sinnesstämningen
 
Vad är orsaken till beroendet av internet?


Enligt Young finns bakgrunden till internetberoendet av internets förmåga att påverka känslor och sinnesstämningar samt i möjligheten att fly undan otrevliga situationer, sinneslägen eller vardagsproblem, på samma sätt som användningen av alkohol och droger kan skapa.

Internet innebär som vi alla redan vet en anonym kommunikationsmiljö med låg tröskel, som inte kräver att man binder sig varken socialt eller psykologiskt. Med en knapptryckning kan man gå vidare från svåra situationer eller slippa stå till svars för det som hävs ur av de egna tangentryckningarna.

Mustonen nämner att internets möjlighet av att vara anonym, erbjuder personer med olika slag av perversioner och sexuella störningar, till exempel pedofiler att enklare hitta sina kamratnätverk på internet.

Det ska finnas mycket forskningsevidens som visar att ett massivt okontrollerat internetberoende har allvarliga ekonomiska, sociala, hälsomässiga och psykiska följder.

Internetberoende är ofta en del av psykisk komorbiditet som speciellt omfattar affektiva störningar, ångest- och impulskontrollstörningar samt substansberoenden. Fysiska följder ska vara övervikt, dålig fysisk kondition, störningar i rörelseorganen och neurologiska störningar, såsom epileptiska anfall.

Internetanvändandet leder till att de mänskliga relationerna i den verkliga världen och kommunikationen med familjemedlemmar minskar.

Internetberoendet är starkt förknippat med dels ensamhet och depression, dels dålig självkänsla och självkompetens. Det är med denna bakgrund inte svårt att förstå varför näthat sprider sig på Internet. Hat är ofta starkt kopplat till sorg.

Kom m.fl. beskrivs, i Mustonens artikel, räkna upp ett antal psykiska störningar som har samband med internetberoende: Substansberoende, hyperaktivitet (Adhd), depression, hätskhet och social ångest. Vidare impulsivitet och otrygga relationer. Det beskrivs vidare att internetberoende har ett negativt samband med trygga relationer och positivt samband med ambivalenta och undvikande relationer.

Ännu mer aktuellt har ny forskning gett ny information om sambandet mellan aggressivitet och internetberoende. Fler forskare ska ha noterat att asocialt, aggressivt beteende hade samband med internetberoende både hos pojkar och flickor.

Mårten Schultz, professor i civilrätt skriver som expert i en statlig utredning att 96 % av anmälda kränkningar på Internet förblir utan åtgärd. Kanske kan problemet avhjälpas tidigare, med mer information kring behandlingsmetoder för problematiskt internetanvändande, istället för att angripa det hela juridiskt utan lönsamt resultat. Möjligen borde fler kanske arbeta för att skapa sig levande kontakter utanför Internet.

I Sydkorea som ska vara världsledande inom internetanvändning är internetberoende och till och med beroenderelaterade dödsfall ett snabbt växande problem. I landet har det därför skapats många behandlingsprogram och ett tätt nätverk av rehabiliteringscentra i landet för att behandla internetberoende. Kanske är vi i Sverige snart där själva.





lördag 18 juli 2015

Nätet är inte hela världen

Det är lätt att snöa in sig på nätet. Själv känner jag mig inte bekväm med FaceBook, trots att där finns människor jag känt sedan barndomen. På Twitter har jag skrivit fyra inlägg sedan 2009. Alla med jobbinslag förutom ett sista, där jag svarade på en trevlig anonym jämställdist förtal som han spred runt om mig. Beteendet påminner lite om skadedjur som tränger in överallt. Ni vet som obehöriga små myror som kilar in under dörren på sommarstället eller spindlar som kan dyka upp i en garderob där du minst anar att de finns. Förutom att de små sista inte gör lika mycket skada som anonymt förtal.

Har annars sedan ett par dagar blivit med i ett par nya nätverk, bland annat, Citypolarna som jag ser som ett väldigt friskt och positivt inslag i jämförelse med nätet, Flashback och liknande anonyma "sociala" sajter. Även om jag själv aldrig ens varit inloggad på det sistnämnda forumet. Nätverket Citypolarna startade i Malmö redan år 2006 av Christian Altenius och har sedan spridit sig.

Nätverkets enda utgift består i varje individs ansträngning att lägga upp sin profil och hänga på det som känns kul, eller föreslå egna aktiviteter. Ingen ålders-, klass- eller könsdiskriminering - alla är välkomna.

Någon lägger upp en aktivitet och intresserade anmäler sig. De kan bestå i allt från en promenad, volleyboll, vandring, badminton, dans, barbesök till en picknick. Sajten är till för alla som vill förnya-, bredda eller skapa nya nätverk med vänner.

Igår kväll hängde jag med till Hermans en vegetarisk restaurang vid Fjällgatan med vacker utsikt över Stockholm. Vi blev 15 stycken, många nya för varandra. Tre killar slet utomhus med att grilla majskolvar, vegetariska bullar, aubergine, ananas, medan solen sakta sjönk ner över horisonten. Inomhus kunde vi förse oss med thairöror med grönsaker, ris, köpa öl eller vichyvatten och betala det milda priset av 179 kr för obegränsad påfyllning av mat plus kaffe. Busslaster släppte sedan löpande av folk till det uppenbart mycket populära turist-haket.

Talade med en trevlig kvinna om att följa med henne till Soul-Train på Café Opera någon fredag. Hon brukar gå dit och dansa i tre timmar och sedan gå hem. Varför inte - allt som ger positiv energi är bra. Kvinnan som lade upp gårdagskvällens aktivitet anslöt sig till vårt bord vid slutet av kvällen och lånade sedan ut små inspirationskort till var och en. I mitt stod bland annat att läsa, "Du är värd all framgång du önskar". - Vem kan tacka nej något sådant! Förutom mat så var temat för kvällen dans.

Vi befann oss på Södermalm och få platser har ställen där du kan dansa och samtidigt inte direkt känna dig som en mamma, för majoriteten av alla tjugoåringar. Någon hade dock föreslagit Mosebacke Terrassen, som låg i närheten. En underbar utsikt där jag med flera inte blev lika  imponerade av publiken och musik, så där spreds gruppens vägar för kvällen.

En tjej har i förrgår föreslagit en vinträff utomhus för ikväll och någon har sedan på grund av det dåliga vädret istället föreslagit uteserveringen Mr French vid strömkajen med infravärme, under samma aktivitet. Ikväll är 15 anmälda och 18 intresserade, dock är det lite olika förslag på gång och ingen som direkt beslutat något i skrivande stund. Det regniga vädret får kanske fler att vilja dra en filt över huvudet och krypa upp i soffan. Själv ska jag ut och springa, före regnet drar igång igen.

Kanske till tonerna av, It's Raining Again, skriven och framförd av Roger Hodgson - Supertramp


torsdag 9 juli 2015

Underhållande träning i skydd från regnrusket

Ibland går jag på ett Shape-pass med en mycket underhållande och otroligt fysiskt stark kvinnlig instruktör omkring 50 år, som nästan talar oavbrutet medan musik spelas högt, varvat med lite stundtals enerverande fniss då och då när hon ska plåga någon man lite extra i salen.

Ingen av hennes monologer har så mycket med träningen att göra, utan det kan vara utelämnande anekdoter från hennes liv och leverne. Vi har fått höra hur hon spårade upp ägaren till en bil som stod konstigt parkerad utanför hennes bostad under en längre tid. Bilägaren blev så glad, eftersom bilen varit försvunnen, att han bjöd ut henne. Han skulle ta med henne på en båttur hade han berättat.

Hon blev lite orolig och funderade på om det kunde vara en enkel roddbåt. Mycket riktigt var det en större variant, som han tänkte ta en lugn och kanske romantisk tur med, tillsammans med henne. Han visste troligen inte att hon är en högpresterad, överenergisk kvinna som tar initiativ. Hon bad därför om att få ro och tog tag i årorna och tog i så mycket när de rodde i Stockholmsströmmen, att mannen nästan hade sett lite skrämd ut. Han hörde aldrig mer av sig till henne, berättade hon rättframt.

En annan dag berättade hon kring sin orientering, som hon även sysslar med, att en mycket snygg före detta reporter omkring 70 år hade tagit henne i armen, dragit henne åt sidan och pillemariskt sagt med en het viskande röst, - Du anar inte vad jag skulle vilja göra med dig.

Min blonda kvinnliga instruktör, tittar ut mot oss i salen och frågar leende,
- Visst var det gulligt?

I slutet på passet ikväll tog jag i så mycket att jag mådde illa för första gången på mycket länge. Kanske för att min instruktör då samtidigt var i färd med, att berätta hur hon som barn i galonkläder och gummistövlar spontant hade hoppat ner från ett högt hopptorn, rätt ner i djupt vatten utan närvarande vuxna.

- Vet ni hur tungt det blir av vattenfyllda gummistövlar och galonkläder, frågade hon utan att invänta några svar. 

- Jag ska nog vara glad att jag står här idag, sade hon förtroligt.

Sedan fortsätter hon med att berätta hur hon åkt omkring i Sälen nyligen och mindes tillbaka på ett annat hopptorn, där hon som förvisso vuxen omkring 35 år, hade tagit en kanot och bett några skjuta på henne i kanoten nerför hopptornet. Trots den hastiga nedfärden nöjde hon sig inte, utan nästa gång bad hon dem att skjutsa ner henne baklänges i kanoten från hopptornet.

Vissa människor kan troligen få vem som helst att känna sig ganska lugn och mycket trist i jämförelse. Min instruktör behöver ingen stimulantia av något slag för att vara en helt naturligt galen och rolig svensk. Även om hennes son ska ha sagt till henne, - Ingen fattar hur trist du är egentligen.

Något annat som kan bli underhållande är att lyssna på bandet Jump4Joy som spelar gratis på Akkurat i helgen. Även om jag aldrig hört dem, så svänger de lite om dem:


onsdag 1 juli 2015

Nätpöbel och dess konsekvenser

Pöbel (?)
Samtycker med Monica Antonsson om att Jack Werner skrivit ett bra krönika kring konsekvenserna av människors uthängningar och förtal av andra människor via Facebook, Twitter, Instagram och Flashback.

Jack Werner föreslår att det ska införas grundläggande journalistutbildning i skolan, eftersom en stor del av den vuxna generationen redan är förlorad. Förvisso är det aldrig försent att lära sig nytt.

Det är dock bra att fler börjar inse att förtal och pöbel mot människor, sker av vuxna människor och inte endast av tonåringar. I sin krönika tar han upp det figurerade namnet "Niklas" som av tusentals människor döms på nätet för människorov, av den 17-åriga Lisa Holm som mördades tidigare i år, trots att så aldrig var fallet. Han pekas ut som psykiskt störd och farlig. Hans fullständiga namn, personnummer och adress hängs ut. Nätet sprider dessutom vidare allt förtal med en snabbare hastighet till en större omkrets. Vissa lobbyister kan av politiskt ideologiska skäl använda metoden, där de anser att ändamålen helgar medlen och om någon karaktärsmördas, på ett olagligt sätt genom ärekränkande förtal tillåts det ske av den ideologiska gruppen.

Jack Werner skriver i sin krönika;

"Jag blir ärligt talat skräckslagen av den gigantiska okunskap som blottats hos de miljontals svenskar som använder sociala medier. Den akutsituation som gäller när det kommer till hur lite som krävs för att vi ska förstöra någons liv".

Själv ser jag Internet uppifrån som en stor by, där folk sitter och snaskar i sig andras livsöden och tragedier, eller i värsta fall som hos t ex "Niklas", som de sedan diskuterar, förtalar dömer och delar anonymt med varandra på Flashback, bloggar och Facebook. Vi har forum som säljer ut tingsrättsdomar, där ännu fler integritetskränkande öden kan diskuteras med vem som helst, utan varken kunskap eller någon egentlig moralisk rättighet.

Ewa Stenberg, politisk kommentator beskriver hur naivt Sverige är kring vår oreglerade lobbying, som enkelt kan bedrivas utan krav på kontroll eller lagar, vilket dukar upp för korruption. Vissa lobbyingaktiviteter utformas för att dölja vem som står bakom och för att lura folkopinionen. De senare ska kallas "astroturf", termen ska vara hämtad från konstgräs.

Något liknande beskrivs i min satirpolitiska kriminalthriller, Bakom Dolda Ansikten, där en dimridå av politiska diskussioner kring Jämställdhet förs, som egentligen endast är en ridå för att dölja något annat.

Ewa Stenberg säger att det handlar om att fejka eller manipulera gräsrotsrörelser. Metoden ska ha används även i Sverige, som när okända uppdragsgivare gömde sig bakom PR-byråer och manipulerade FRA-motståndet 2008.

Anton Säll beskriver i sin artikel, "Polisen har identifierat 39 nätverk" att all brottslighet inte går ut på att tjäna pengar. Vissa kriminella grupper drivs av vad polisen kallar för en ideologisk drivkraft.

Nu tror jag inte att pöbeln kring det figurerade namnet "Niklas" drevs av en ideologisk drivkraft denna gång, utan mer av någon form av kollektiv ilska möjligen projicerad av den egna känslan av hopplöshet och olycka. Någon fick agera slagpåse mot de egna tillkortakommandena och den gången blev det "Niklas".

Jack Werner skriver avslutande i sin artikel:

 "Alla barn ska veta vad det innebär att sprida vidare en uthängning, för alla kommer hamna inför en. Då är det upp till oss att se till att barnet vet vad som är rätt."

Om inte annat så för Niklas skull. Niklas som är oskyldigt dömd för människorov, för att hundratusentals personer struntar i att kolla den allra enklaste fakta innan de förstör någons liv",