Svenskheten blir kanske lite över-reklamerad

Har börjat läsa boken, Svenskarna och deras fäder, av Karin Bojs och Peter Sjölund. En historisk skildring som kartlägger hur människor började komma in till Sverige för 14 000 år sedan och fram till vår tid.

Innehållet är baserat på vetenskaplig DNA-teknik, som bidragit med spårning av människors vandringar och deras ättlingar in till och upp genom Sverige, där de första människorna som vi alla kommer från ska vara från Afrika.

Varför endast män och fäder granskats handlar om teknik, då män har en Y-kromosom som kan studeras och från vilken det kan skapas släktträd som enklare kan kartläggas.

Först kom stenålderjägarna från väst och öst därefter för 6 000 år sedan kom bönderna. Bönderna hade till stor del sitt ursprung från Syrien och Turkiet visar fynd från Falkbygden, Öland och Gotland och sedan kom en ny vandringshop från Ryssland som förde med sig det indoeuropiska språket till Sverige.

Den svenska svenskheten får sig ett annat perspektiv av den här boken.

100 år sedan - 5 januari 1917

Protesterande mödrar på väg till mjölkcentralen i Sthlm.

Sökte och läste från Dagens Nyheter:s arkiv där inget gick att spara ner i fil eller kopiera på ett läsbart sätt, så jag fick notera för hand.

När det gällde sökordet Jämställdhet, så fann jag en artikel från den 5 januari 1917, vilken kan jämföras med dagens debatt kring jämställdhet, där det talas om "mansplaining" m.m.

"Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 20 sistlidna november tillsattes en kommitté..(...)

Från kommittén:s förslag uppkom en artikel med rubriken:

"Dyrtidshjälpen i Stockholm 
  Detaljerat förslag"

Underrubrik löd:

"Billig närande middagsmat åt arbeterskor, affärsanställda m.fl.

"Största möjliga rabatt på ett begränsat antal livsmedelsråvaror, främst potatis."

Rabatten skulle ligga på 35 öre /portion.

"Tillhandahållandet av billig mat skulle ske dels genom middagsbespisning för ensamstående fabriksarbeterskor, affärsanställda och med dem jämställda"

"Att möjlighet finns för att en anordning som den föreslagna skulle kunna verka nedpressande arbeterskornas löneförhållanden anser kommittén icke uteslutet, men håller dock före att ett försök bör göras att på ett föreslaget sätt bringa hjälp åt dem som för närvarande säkerligen få otillräcklig näring." 

Frågan är om det kvinnlig biståndet kanske bidrog med en nedlåtande syn kring kvinnors egen kompetens att försörja sig eller öka sina egna löner.

Vidare sökte jag i arkivet på orden "invandrare" och "invandring" och fick inte fram någon träff från den dagen. Däremot hittade jag en artikel från den 5 januari 1917 när jag sökte på ordet  "flykting", som återges nedan:

"Elva finska flyktingar över Bottenhavet!
Haparanda, fredag. Idag anlände hit 11 finska flyktingar, som rymt från Uleåborg till Seskarö över Bottenhavet och därvid begagnat sig av häst och släde. Deras mening är att emigrera till Amerika"

Därefter sökte jag efter ordet "Upplopp" och "Brand", för att se om det var några gatupplopp eller bränder som vi haft den senaste tiden av olika orsaker. Inget liknande framkom, förutom annonser om "Brandförsäkringar", noterade jag en annorlunda form av kontaktannonser, där några delges nedan.

Troligen hade män lättare att finna en kvinna på den tiden där fattigdomen var högre, vilket möjligen framkommer i nedan annons:

"Två Flickor"
Önska genom korrespondens bekantskap för ev. Äkt. med var sin allvarlig, karaktärsfast man i 80-årsåldern. Svar till (var för sig)"Sympati", "Förtroende". Dagens Nyheters Huvudkontor, f.v.b."

Kanske ett par lycksökerskor på den tiden, med tanke på önskemål  om mannens ålder och deras ungdom.

Nedan syns ytterligare en kontaktannons från 5 januari 1917:

"Äktenskap
Medelålders, energisk och skötsam ogift, ensamstående, kraftfull byggmästare med framtid för elektriska arbeten som ovillkorligen skola lämna lönande förtjänster, söker sig en husfru, allvarlig flicka, eller änka, även om hon har barn, som vill lära sig ett lönande arbete. Den som fullt intresserar sig för honom väntas tacksamt som godhetsfullt under brevsvar till "Skötsam byggmästare", Dagens Nyheters huvudkontor, Stockholm, f.v.b."

Annonsera om äktenskap var tydligen vanligt på den tiden och inte alls förekommande idag. I de flesta kontaktannonser fanns benämnt att de sökte "Äkt" en förkortning av äktenskap.

Lika ovanligt idag är att läsa om en så engagerad advokat att han söker vittnen till en händelse, enligt nedan annons från den 5 januari 1917:

"De personer

som sågo bilolyckan på vägen vid Dragon Kasernen nyårsnatten vid 1-tiden bedjas vänligen meddela sig med Adv.W. Hellberg Drottninggatan 38. Riks o allm. 75 34."

Vi kan fundera över vilka svar som kom in och sedan hur trovärdiga de kunde varit.

Julslut och kontraproduktiv godhet..

En nära äldrebekant började fråga mig redan i somras, vad jag skulle göra till jul, trots att hon visste att jag inte skulle spendera den vid ett långt vackert långbord med massor av släktingar och kärleksfull trängsel i likhet med julen i filmen Fanny och Alexander i regi av Ingemar Bergman.

En film som hade biopremiär 1982. Förvisso fanns en del otrohet och en del barnmisshandel och annat elände bakom den vackra fasaden. Kanske som mycket annat i samhället. Skenet bedrar.

Vissa människor får annars energi om de kan trycka fram vemodiga känslor hos andra, för då kan de själva känna, - Jo visst jag har det ganska bra, så de kanske ges möjlighet att trösta den andra, eller bara av möjligheten att någon annan känner sig lite övergiven, för då känner personen att hon blir lite starkare av tanken på att någon kanske tillfälligt är svagare än henne. En form av energivampyrer, som överför sina egna olyckliga känslor mot någon annan, för att själv få i sig mer positiv energi.

I fredags åt jag lunch med en kvinnlig vän som vid samtalet om julen rynkade pannan och tittade medlidsamt mot mig när jag sade att jag inte skulle fira med mina kvarvarande levande släktingar i år utan själv, så jag sade till henne,
- Nej, du behöver inte tycka synd om mig och skakade bestämt på huvudet.

Faktum är att människors medlidande hjälper inte alltid målpunkten för deras bekymrade ansiktsuttryck, utan kan ibland mer skapa en form av känslomässig misär. Och eller ibland till och med en bevärande känsla att man måste lugna den "bekymrade".

Kan annars nämna att jag haft en lugn och behaglig jul, där jag med många andra aktiva faktiskt hunnit med ett par träningspass, lagat nya maträtter, tittat på Kalle Anka, mediterat. Det sista ska bygga upp vår grå hjärnmassa och ska vara den enda metod, som förstärker och bygger upp hjärnkapaciteten efter vi fyllt tjugo år. Det kan inte skada. 20-minuter om dagen ska vara en bra dosering enligt de lärda. Inget jag själv fullföljt. De sista dagarna har jag faktiskt även byggt upp en egen webbshop - charlottalenabloggar.se. Tyckte namnet ändå var lite inarbetat och kunde fungera att koppla ihop med denna blogg.

Webbshoppen är i stort färdig att börja användas, för dem som är nyfikna att läsa den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten till ett lägre pris och göra sig en egen uppfattning bakom skvaller och förtal. Tycker det är dumt, att ett förlag ska sitta och sälja och ta en del av den lilla intäkten, när jag kan få in den direkt, trots att böcker mycket sällan blir en försörjningsmöjlighet och knappt täcker en bråkdel av självkostnaden.

När det kommer till det känslomässiga medlidandet över andras situation skapar det i likhet med det fysiska medlidandet, som sker när människor slänger i en peng hos de permanent sittande tiggarna utanför flertalet affärer en lika kontraproduktiv situation. Flertalet av de tiggare jag sett på senaste tiden ser friska ut och skulle troligen må bättre av att kämpa för sin överlevnad genom egna tjänster, än att bara sitta och inte göra ett dugg i väntan på att någon slänger i en peng i deras pappersmuggar.

Samla tomburkar, sopa gator, tälja smörknivar och sälja på julmarknaden. Vad som helst mer än att bara sitta. Om vi ser till den biologiska begynnelsen, så jagade människan i jakt på mat och föda, för att sedan börja odla, och driva sina egna små verksamheter i form av t ex skräddare, skomakare eller bagare. Inte var det några som slängde pengar åt dem, eller andra sittande. Övrigt lärande kring det destruktiva av att tycka synd om andra kan läsas här.

Tiggeriet blir en permanent situation då vissa människor vill känna sig goda genom gesten av att slänga i en femma i bägaren, vilket får individen att sitta där ännu längre i en meninglös tillvaro. Amanda Björkman på Dagens Nyheter menar ändå i motsats till Ann Heberlein att skänka en slant ändå är ett försök att hjälpa och inte, som Ann Heberlein menar en gest från "moraliskt överlägsna". Amanda Björkman har möjligen missat den långsiktiga risken med att skänka pengar till tiggare i form av en cementering av deras livssituation.

Den så kallade godheten som sker av att slänga en krona eller två till en tiggare är egentligen en ganska nedlåtande syn på människors, sedan begynnelsen, förmåga att själv kunna överleva utan allmosor. Jag tycker det är ganska bra att vissa romer åtminstone börjat sälja en egen tidning på gatorna även om de numera konkurrerar med de bostadslösa som säljer tidningen Situation Stockholm.

Sverige var annars ett u-land på 1870-talet där de flesta svenskar var fattiga, dock sysselsatta med något. 100 år senare blev Sverige ett av världens rikaste med hjälp av uppfinningar och smarta entreprenörer. Jag kan ibland få lust att höja rösten och säga till tiggaren att resa sig upp från sin förnedrande situation och göra något.

Avslutningsvis tänkte jag hedra George Michael som endast 53 år gammal somnade in av hjärtsvikt på juldagen och nedan sjunger den populära, dock så uttjatade balladen, Last Christmas.

Suffragette - en historisk tillbakablick

När jag kom hem och tittade mig i spegeln förstod jag varför den unga snygga killen var så ihärdig att hjälpa till på ICA med plastpåsen, trots att jag valt en självservicestation. Under ögonen syntes svarta ränder efter mascaran som dragits med flödet av tårar som troligen gav ett tafatt intryck.

Det blev frukten efter drygt två timmars tittande på biopremiären av filmen Suffragette på filmstaden. Jag var inte ensam om att snyfta. Vi satt på rad och snörvlanden hördes både bredvid och bakom mig. I biosalongen kunde männen räknas på ena handen, vilket var ganska förståeligt.

Uppdaterat 2016-01-16

Den utlösande faktorn till tårarna var dock när maken till Maud Watts adopterade bort deras gemensamma son på hans födelsedag och vi fick gripande bevittna den lilla sonens rop efter sin mamma när adoptivföräldrarna bar iväg den lilla gråtande parveln. Det hade förekommits av att maken slängde ut Maud Watts när hon blev gripen för att hon endast hade lyssnat på ett tal av rörelsens ledare och sedan i skam-syfte körts hem till maken i polisbil. Maken förbjöd, förutom att han portade henne att träffa sonen igen och när han själv inte orkade ta hand om sonen valde han hellre adoption, än att låta modern som inget hellre önskade ta hand om honom. Något annat som gjordes i politiskt skam-syfte var att svartmåla kvinnorna i media med deras namn och fotografier. Ungefär på samma sätt som sker idag bland bloggar och forum av extremistiska politiska grupper när de försöker tysta någon.

Därefter fick vi bevittna hur poliserna tog till grovt våld mot kvinnorna med hårda slag så de föll som käglor mot marken. Förutom att det förekom en väldigt slemmig chef som tog som sin rättighet när han inte skrek åt de underbetalda kvinnorna, att  tvinga en och annan utvald flicka, att ge honom oralsex på kontoret i det sunkiga tvätteriet, som även var fyllt av giftiga gaser, skållhett vatten och brännande strykjärn, hann vi följa med kvinnorna in i fängelset ett par vändor, se hur de tvingades klä av sig och tvångsmatades via sond när de matvägrade. Vid dessa fängslanden kan vi verkligen tala om orättvisa och människor som dömdes utan legalitet.

Det var när jag tog t-banan hem idag, efter ha varit på mitt andra upprop till ny kurs på universitetet denna vecka, som jag såg anslaget kring den nya filmen, där den bedårande Carey Mulligan spelar huvudrollen som den unga tvätterskan Maud Watts som sedan blir vittne till stenkastning av några arga kvinnor som demonstrerar för sin rättighet att få rösträtt, vilka tillhörde den organiserade Suffragett- rörelsen.

Vi får möta Meryl Streep som spelar ledaren Emmeline Pankhurst, som syns endast en kort sekvens, dock som en stjärna som ger avtryck när hon håller tal och säger, I´d rather be a rebel than a slave". 

Dessutom träffar vi Helena Bonham Carter, som spelar den tuffa intelligenta apotekaren Edith som kan ställa diagnoser. Maken kan inget kring apoteksverksamhet, mer än att han ärvde apoteket. Likaså ser vi en mer välbärgad kvinna som spelar suffragette, som äger alla pengarna hos paret, dock är det maken som bestämmer och håller i dem.

I filmen finns till skillnad mot idag ett kvinnligt samarbete mellan olika klasser - arbetare och borgare. Jag rekommenderar filmen som en historiskt våldsam tillbakablick över feminismens ursprung - glöm dock inte näsdukar. Filmen visar även när det verkligen fanns något att kämpa kring, som inte handlar om att dra alla män över en kam som svin, eller den mer nischade moderna varianten som syntes för en tid sedan kring kvinnors rättighet att slippa få raka sig under armarna. Filmens eftertexter låter oss dock påminnas om att kvinnor i Saudiarabien faktiskt fick rösträtt sist av alla länder, så sent som år 2015. De får dock ännu inte köra bil själva.

Lägger in en trailer som sammanfattar den politiska verklighetsbaserade filmen Suffragette ganska bra innehållande vissa musikfrekvenser likaså.

Dödsstraff - borde avskaffas globalt

Bildkälla: Amnestys hemsida

Läste artikeln av Sanna Torén Björling om dödsstraffen i USA, som skonar människor med de rätta kontakterna och arkebuserar övriga inom samma grupp av skyldiga mördare. 

Det vanligaste argumentet för dödsstraff i USA ska, enligt artikeln vara att skydda samhället mot de värsta, mot en fysisk ondska. Samtidigt är dödsstraffet så långt från all humanitet du kan komma.

Bara tanken att ta livet av en annan människa och den ångest den dömda individen måste ha den sista tiden, före verkställandet är inte värdigt ett civiliserat samhälle. Ett mer mänskligt alternativ vore istället att låsa in de skyldiga. Jag förstår inte riktigt hur individerna som dömer ut eller verkställer ett dödsstraff mot en annan människa fungerar inombords.

I Sverige skedde den sista avrättningen den 5 januari 1910 mot en Johan Alfred Andersson Ander som dömdes till döden av Stockholms rådhusrätt, där Svea hovrätt fastställde domen den 1 juli samma år.  Han fick sitta i en cell på Långholmen i Stockholm, där han ska ha skött sig oklanderligt. En giljotin fick köpas in från Frankrike och tullas som jordbruksredskap före det gick att få in den i landet.

Med 1864 års strafflag ersattes dödsstraffet  för många brott med livstidsfängelse och 1877 beslutades att alla offentliga avrättningar skulle upphöra. Det sista kom av att skarprättaren Petter Steineck  träffade snett och fick hugga tre gånger före huvudet kunde avlägsnas från kroppen mot en Konrad Tector 1876. Året efter avskaffades därför de offentliga avrättningarna i Sverige. Mellan 1800-1865 avrättades  drygt 600 personer i Sverige.

Alfred Ander ovan blev den sista som avrättades i Sverige 1910, dock inte den sista som dömdes till döden. Hilda Nilsson även kallad "Änglamakerskan dömdes i juni 1917 till döden av Helsingborgs rådhusrätt för åtta barnmord. Hon tog dock livet av sig i sin cell På Landskrona Citadell före domen kunde verkställas. Den 3 juni 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid i Sverige och 1973 även i krigstid.

I moderna tider har dock Sverigedemokraterna velat återföra dödsstraffet, även om den motionen från Sverigedemokraternas fullmäktigeledamot i Uppsala, Joakim Larsson fick avslag, så hävdar han själv att fler av dem vill införa straffet.

Det är kanske inte så överraskande, med tanke på att partiet ändå har rötter från nazismen och en ganska kylig inställning mot vissa människor. Politiska antagonister är välkomna att försvara sig, dock brukar just den gruppen föredra att hålla till i kommentarsfält i grupp, där de även kan vara fler mot enskilda individer. 

Sansculotter - dåtidens jämställdister

Sansculotter

Igår skrev skrev jag en ny tenta. Blev förvånad att jag kunde svara på alla frågor, eftersom jag inte hann läsa klart litteraturen, trots all asocial läsning och korvstoppning av texter några dagar före. Möjligen har jag missat något. Kan bli en aning stressigt ibland, att både jobba och plugga  samtidigt.

Från det ena till det andra så är det intressant med historia och trots att människan gör framsteg, så tycks ändå en del misstag upprepas. Samtidigt som många goda saker finputsats. Första gången något skrevs om de mänskliga rättigheterna var redan år 1215 i dokumentet Magna Charta, där olaga frihetsberövande omtalas. I det fick bland annat den engelska högadeln  skydd mot den framväxande kungamakten och rätten att avsätta en kung som bröt mot bestämmelserna.  Några århundraden senare i samband med franska revolutionen 1789 fastslogs fler mänskliga rättigheter av den franska Nationalförsamlingen, som inspirerats av den amerikanska oavhängighetsförklaringen. I den fastslogs att,

"Människor föds och förblir lika i rättigheter". Likaså deklarerades yttrandefrihet och religionsfrihet, likhet inför lagen, lika beskattning och lika rätt för alla att ta del i landets styrelse. Slutligen kom Förenta Nationerna, FN som grundades 1945, att ta upp idéerna kring de mänskliga rättigheterna efter andra världskriget och folkmorden på judar, romer, homosexuella, kvinnor, män och barn.

Den franska revolutionen blev sedermera mycket radikaliserad. Alla kvinnor och män mördades, som misstänktes vara motståndare till revolutionen. Även Kung Ludvig den XVI och senare drottning Marie Antoinette mördades fyra år efter att revolutionen startats 1793. Ett skräckvälde uppkom vid tiden och Sansculotterna var en mycket aktiv grupp. Denna grupp var kända för sina radikala jämlikhetsideal och använde tilltalsnamnet "medborgare" till alla. Perioden mellan 1793-1794 blev känd som "skräckväldet"

En av de stridande,  Maximilien de Robespierre kallad den "omutlige" slogs för demokratiska jämlikhetsideal. Han var beredd att ta till vilka medel som helst. Han allierade sig därför med Sansculotterna och grep makten i nationalkonventet på ett kuppartat sätt. Alla både verkligt och inbillade motståndare till revolutionen ställdes inför särskilda revolutionsdomstolar. De anklagade tilläts varken kalla vittnen, eller använda försvarsadvokater. Tiotusentals föll under giljotinen.

Idag faller inte så många under giljotinen, dock förekommer påtagliga försök till karaktärsmord på många människor på Internet, av radikala människor för att de drabbade, av den breda massan, ska ges ett sänkt anseende, vilket faller under området förtal och ärekränkning. Ärekränkning och förtal är ett område som fler och fler människor troligen kan komma att drabbas av via nätet, eftersom lagen idag signalerar, att det inte ska gå under allmänt åtal. Det är dock något som högst sannolikt kommer ändras.

Trevlig helg!

Medeltidsmarknad med papegojor

Såg av en tillfällighet att det hölls en medeltidsmarknad i Kungsträdgården, när jag var på väg förbi för att ta mig till Stadium och köpa nya träningsskor idag. Gick in en kort vända. Det är alltid roligt med lite historiska bakåtblickar, trubadurer och utklädda människor.

Där fanns bland annat hantverkare, gycklare och matproducenter, bågskytte, ridning samt medeltidsdans. Allt maskerat i en flora av den dåtida eran.

Det som ändå drog till sig min och andras blickar var ett par jättepapegojor som lugnt satt på en mans axlar, där den ena stundtals gnagde kärleksfullt på husses öra med sin nätta näbb.

Det känns som min Nymfparakit-kille är väldig liten och tanig i jämförelse. Men det hänger inte alltid på storleken.

Brott, juridik, straff nu och då

I veckan skulle jag tenta av en juridikkurs på 7,5 poäng. Jag hade förberett mig väl under arbetsluckorna. Tentamorgonen började med att jag finner min cykel ståendes med en metallstång i givakt där tidigare en svart sadel funnits, eftersom någon gjort sig besväret att omsorgsfullt skruva loss den och göra den till sin. Trots att den stod låst i ett låst cykelrum, dock med mycket spring av folk och uppenbarligen även en hel del fä.

En tidigare fullständigt nyköpt och vackert vitlackerad cykel, fick stå en vecka innan någon tog hela den låsta cykeln under armen och gick. Nu fick jag istället svärande småspringa till pendeltåget. Jag hann i god tid och möttes av rara kurskamrater och en och annan stressad elev med oroligt stirrande blickar.

Tyvärr hade jag missat informationen att ta med legitimation, så jag blev avsnäst av en djupt stressad man, som fungerade som dörrvakt intill tenta-salen. Trots att jag hade skrivit ut efter inloggning, min tentaanmälan med namn, personnummer och unikt tentanummer samt desperat försökte visa upp bankkortet med mitt namn, blev det nobben. Det var bara att vända hem.

Ger onda ögat

Hade jag kunnat utplåna någon för minsta anledning med blicken, under tågfärden hem hade det möjligen skett ganska snabbt, som av en ren olyckshändelse. Det kändes så förbannat onödigt och fel. Jag skrev istället ett par informativa brev till kurs- och tentaansvarig med lite funderingar kring deras strikt hållna byråkratiska legitimationstvång. Jag undrade om de var oroliga att någon skulle hackat min sida, gjort en anmälan i mitt namn och sedan gjort sig besväret att skriva en tenta i mitt namn för att vara bussiga. Och hur ofta skulle det ske rent statistiskt.

Nu blir nästa tentamen om 1 1/2 månad när jag eventuellt tappat en del av det jag pluggade kvällen före denna tenta, om jag inte pluggar igen.

Annars har det förts politiska diskussioner om att straffen ska bli längre. De flesta partierna vill ha tuffare straff. Sverigedemokraterna ska vara det parti som vill öka dem mest. Vänsterpartiet vill istället sänka dem, vilket får mig att reflektera över straffen förr mot idag. Straffen är alltid kopplade till de normer som råder i samhället över vad som ses som moraliskt rätt och fel.

Jag har fått till mig viss släktforskning och fann även en text på nätet över en av mina förfäder, "Den olyckliga plåtslagaren i Ensta", som finns i antavla för min morfar. Den olyckliga förfadern var min morfars, mormors, farmors morfar. Han hade namnet Otto Schröder och kom från Tredingskullen, Täby och arbetade som plåtslagare och Harneskmakare. Han föddes omkring 1650 och blev 87 år gammal. Han fick ett tufft liv och det är först i 35-årsåldern som han kommer in i historien. Han gifte sig med en kvinna som var 25 år äldre än Schröder själv. I sextioårsåldern hade hon blivit änka för tredje gången. Schröder fick troligen därmed överta sin företrädares plåtslageriverkstad och rörelse.

Frun Karin Reggertsdotter blir snart sjuk och ålderstigen och de har ingen mer äktenskaplig förbindelse. Snart kommer dock den unga Brita Nilsdotter in i Schröders liv när han var fortsatt gift med Karin.

Den typen av utomäktenskaplig förbindelse var inget som sågs med blida ögon i Sverige i slutet på 1600-talet.

"Ställdes inför rätten Plåtslagaren Otto Schröder, gift man, men hans hustru om sina 70 år gammal, vilken plåtslagaren av länsmannen Lars Johansson Mörk nu anklagas för, Hava drivit hor, här ute på landet å dess skattegård Ensta med sin legepiga Brita Nilsdotter, ogift och löskona, vilken gärning han själv tillstod och för den skull efter Kungliga straffordningen de anno 1693 sakfälldes  till 80 daler Smt, eller där han dem ej förmår utgiva  pliktar med 6 gatulopp samt i förmåga av den 4:de § uti 9: kapitlet Kyrkoordningen stå 3:ne söndagar efter varandra på pliktebänken, skall ock konan Brita som nu berättas ligga i barnsäng, vid nästa ting framhavas för rätten att undfå sitt brott laga som och plikt".

Barnet föds 1694 och blir döpt till Otto Ottoson efter sin far. Sonen avlider dock 16 år gammal 1710. Samma år avlider även Schröders gamla fru Karin Reggertsdotter.

Tyvärr var det ändå inte fritt fram för paret att öppet visa sin kärlek, då de kyrkliga myndigheterna på denna tid hade mycket stränga regler. År 1695 döms även Brita Nilsdotter för sin svåra synd. Den schangtila Schröder ställer dock upp och företräder Brita Nilsdotter som på grund  av sjukdom är frånvarande. Han betalar hennes böter.

Därefter fortsätter de att bestraffas för att de avlar barn med varandra efter hustruns död och får plikta med kroppen. År 1701 döms bägge igen och får vardera tre veckors fängelse med vatten och bröd. De var dock omtyckta i socknen och inget av barnen blev upptagna i kyrkoböckerna som "oäkta".

Hela socknen ställer upp bakom paret i en skrivelse till den kungliga majestätet.

Paret blir dock fortsatt jagade av en efterlöpare till Lars Johanssson Mörk, kronolänsmannen Detlef Meurk, som fortsätter aktionerna mot Otto Schröder och lägger fram i Svartlösa Härads Tingsrätt (dombok 1703, ärende 62) "hurusom plåtslagaren Otto Schröder nu för femte gången haft olovligt umgänge med konan Brita Nilsdotter".

Nu blir det dock förvirring i rätten, eftersom det var en unik situation där det inte fanns något stadgande i lag gällande "den som för femte gången sig förbrutit med lönskaläge". Rätten finner ändå att Otto "gjort sig livsstraffet värd", emellertid flyttas ärendet till Svea Hovrätt som till slut skjuter vidare ärendet som får överprövas av Kungl Maj:t i dess Justitierevision, som i utslag den 21 augusti fastslog:

"...Otto Schröder för den nu femte gången begångna lägersmål med Brita Nilsdotter pliktar med fem gatulopp." Familjens ekonomi förstördes under alla prövningar och paret fick under åren 1694-1707 åtta barn tillsammans trots alla bestraffningar för detsamma.



Margot Wallström (s) hade inte helt fel när hon kritiserat Saudiarabiens kvinnoförtryck, betecknat landet som en diktatur och kallat piskandet av en bloggare för ”medeltida". Den typen av bestraffningsmetoder hör ändå inte samman med moderna, civiliserade och mänskliga rättigheter. Det går att fundera starkt över, varför människor med civilkurage bestraffas i landet.