Translate

söndag 27 mars 2016

Häxor, skvallertanter och divor

I år kom inga barn och ringde på dörren målade till påsk-kärringar och frågade efter godis eller pengar. Troligen för människor rent generellt känner sig lite trötta på det dagliga tiggeriet, så den påskaktiviteten ligger fel i tiden. Föräldrar uppmuntrar antagligen inte deras småknoddar att ringa på hos folk utklädda till småhäxor, med en mässingskanna i handen och rödmålade kinder i samma grad idag på grund av samhällsutvecklingen.

Inga tiggare på gatorna blir heller på lång sikt hjälpta av en slant slängd i den framsträckta pappersmuggen, bättre vore både för deras hälsa och välmående, om de kanske istället rörde på sig, sopade gatorna, plockade upp fimpar, tvättade bort allt fult klotter och fick en intäkt för den insatsen, för så vitt jag kan se är de inte sjuka. 

Från påskhäxor som flyger till Blåkulla och tiggeri, finns andra former av processer vilket Johan Hilton i Dagens Nyheter beskrev från Salemprocesserna 1692 , där flickor påstods festa med Hin Håle på nätterna, så kyrkan till slut grep in och omkring tjugo människor hängdes dinglande i sina rep, till dagens smutskastningsprocesser på nätet, där skvallret går från vår tids både manliga och kvinnliga anonyma skvallerkärringar, samt en och annan offentlig och mindre empatiskt utvecklad individ, som lägger ut smutskastande inlägg uppbackad av skrattande uppmuntrande tillrop kring dennes förtal om någon annan, för att försöka förstöra livet för andra människor - så gott som helt ostraffat, om inte egna större insatser läggs ner. 

Ute i samhället kan en tonåring på 15 år som kallat någon ett grovt skällsord bli dömd för brottet, på nätet spräcks dessa barriärer långt vida av fullvuxna brådmogna individer som sjukligt lägger ut grova lögner om andra som så enkelt och brett sprids till folk och fä, eller som Johan Hilton så riktigt reflekterande jämför 1600-talets häxprocesser med det som sker på sociala medier idag,  

"Det är något besynnerligt bekant över själva smutskastningsmekanismerna, i hur kontrollen över det som sägs så svindlande fort glider folk ur händerna. Den påminner om mobbildningen på sociala medier. Men där det förr i tiden åtminstone krävdes en fysisk insats av skvallertanterna som sprang mellan gårdarna räcker det numera med ett tryck på Twitters publiceringsknapp för att smutskastning, lögner och förtal på några sekunder ska förvandlas till sanningar."

Jag beskrev en form av häxprocesser redan den 13 januari förra året i ett inlägg, så fenomenet är inte nytt. Idag finns dock så många anonyma, fullvuxna en del även högskoleutbildade som själva inte råkat ut för något, måna om att få kunna sitta kvar på Flashback eller andra forum anonymt och skvallra om andra, genom att lägga ut integritetskränkande information och förtal. Idag finns ändå insikten att det inte är några människor, som är speciellt smarta, intelligenta eller empatiska, som köper all smutskastande text rakt av, utan egen eftertanke eller analys. När jag var barn och läste något undrande som stod i tidningen, fick jag lära mig att inte tro på allting som står. Idag tycks många fullvuxna människor inte ens läsa tidningen, utan de hänger på nätet och läser vad anonyma eller vad lekmän tycker, utan kunskap om att det mesta bör ifrågasättas.

Vidare från häxor till divor, så kan det sista ibland ses bland vanliga människor genom att de kräver särskild uppmärksamhet och omtanke. På det gym där jag brukar gå, finns en del skådespelare, journalister och författare. När jag var på yogan idag, för att söka harmoni eller kanske bibehålla en sådan bland många andra sökande, så satt vi till en början lyssnande på vår instruktör när en kvinna hastigt gick snett framför och klagade över något högt, vilket visade sig vara hennes yogamatta, som hon trodde inte låg där den skulle.

Lite gnällande som ett barn som struntade i alla andra, som satt lyssnade till instruktören. Sedan var det dessutom för tätt mellan mattorna där hon lagt ut sin matta. Under andra träningspass så har det varit volymen som ska sänkas eller någon maskin, som varit felinställd och behöver någon special-inställning före den kunde beträdas av henne.Vår buddistiskt leende instruktör jämförde då med hur yogaklasserna såg ut i New York, där alla hade sina mattor tätt, tätt invid varandra. Det kan ibland även bli en kulturkrock, som när en del folk på den svenska landsbygden gnäller att det kommer för många flyktingar och då finns dessa flyktingar flera mil från deras egna stora husboenden på landet, medan de i städerna blir människor du får mer jämsides.

Den här diva-personligheten kanske ibland uppträder hos någon som fått synas i TV några gånger och fått göra sin röst hörd. Ofta bottnar dock irritation och ilska i någon form av sorg, så kanske är det istället någon medial uppmärksamhet som fattas och inte längre ges på samma nivå. Hur som helst så är vi alla i grund och botten vanliga människor som försöker ta oss framåt i tillvaron.

Divor är dock inga häxor, vilket 1 000 nordiska kvinnor blev anklagade att vara på 1600-talet, som även skildrats i nedan dokumentärserie baserad på boken, Häxornas försvarare, av Jan Guillou.

Häxornas tid, del 1

 

Häxornas tid, del 2



Häxornas tid, del 3



Häxornas tid, del 4



Häxornas tid, del 5


torsdag 24 mars 2016

Relationer, meditation och konst

Häromkvällen skulle jag möta upp en kompis C jag känt i 17 år. Vi möttes som konsulter på ett IT bolag, där majoriteten var inhyrda konsulter på avdelningen den perioden. Jag hade lockat med henne till den varma konstnären Jessica Eldenstjärna och hennes meditationsträffar som hon håller, där jag deltagit ett par gånger.

Jag har ibland en förmåga att gå iväg i sista stund när jag ska möta någon, för att kunna jobba in i det sista och då finns inget utrymme för avbrott. Bara för det tycks ofta den jag ska möta sända iväg något sms med någon fråga, som jag inte hinner stanna upp och besvara på vägen om vi, som vid detta tillfälle, skulle hinna med tunnelbanan som vi före planerat.

Väl nere på perrongen ringer även min vän C och undrar på vilken station jag står och om vi kan mötas upp i en gemensam vagn. Jag hade nyss nått perrongen, var lite stressad och tunnelbanan skulle komma om 2 minuter och hon stod vid nästa station när hon ringde.

-  Ska vi mötas upp på tåget, frågar C

-  Det är ganska många vagnar, säger jag

- Vi kan ses på mitten!

- På mitten, säger jag skeptiskt och ser hur den långa tunnelbanan kommer in, där folk står tätt packade som makrill.

- Ja tåget består ofta bara av tre tåg och mitten är inte längst fram eller längst bak, förtydligar hon som till någon som har en trögare uppfattningsförmåga, eller som till en treåring som ska lära sig nya begrepp.

- Jaha, så det är det som är mitten, svarar jag ironiskt.

- Ja just det, säger hon och uppfattar inte ironin för hon har börjat höra en aning dåligt.
Från ovan tavla: Renewal och nedre: Healing

- Du tåget är smockfullt och jag måste hoppa in någonstans vi ses därborta i stället, säger jag ropande och lite irriterad att något så enkelt måste behöva bli så omständligt och irriterad över att folk stirrar när jag måste skrika för hon ska uppfatta mig.

C hoppar på T-banan i Skanstull, utan att jag ser henne. Hon är ett par år yngre än mig, dock har hon ändå en förmåga att ibland helt i onödan förklara det mest basala sakerna för mig, vilket är väldigt irriterande.

Vi möttes 10 minuter senare vid stationen Svedmyra och jag berättar lite skrattande hur jag uppfattat hennes pedagogiska förklaringar. Hon säger ursäktande att hon inte menade att vara nedlåtande och berättar samtidigt att hennes sambo reagerat likadant som jag mot henne. Jag säger att det inte gör något.

C och jag är ganska olika hon är dock en god vän och vi har en trofast relation.Temat för meditationskvällen var även relationer. Dessutom skulle Jessica sälja ut egen konst till rabatterat pris. Där fanns en del av hennes tavlor dock inte allt.

Snart kom vi fram till lokalen där vi för kvällen skulle bli åtta stycken inklusive Jessica Eldenstjärna som ledde meditationen. Det fanns en fräscht doft av syrliga oljor. Rummet var ljust och en tjock lurvig grön matta med utspridda kuddar samt en soffa som sittalternativ fanns tillgängligt. Vi satte oss i en ring och Jessica började snart presentera upplägget för C som var ny för kvällen, för att snart leda oss in i meditationen med lite bakgrundsmusik.

- Känn hur bröstkorgen fylls av ny frisk luft...följ andetaget..

När någon timma gått, som inte märktes av, mer än att den högra foten hade somnat i den stillasittande lotusställningen, bjöds det på te, kakor och frukt samt konstförsäljning. Två tavlor köptes in av mig med ljus, ny energi och hopp om förnyelse. Den mörkare tavlan heter Healing och den ljusare tavlan Renewal och hänger nu på köksväggen.

Grönt ska vara kopplat till vårt hjärt-chakra som sägs vara själens mottagarcentrum och känslocentrum. Den lär oss att leva med kärlek och medkänsla.

"Hjärtchakrat är det fjärde chakrat som finns nära hjärtat mitt på bröstkorgen och vibrerar på samma frekvens som färgen grön. Detta energicentrum reglerar vår förmåga att känna medkänsla, förståelse, generositet, omtanke, kärlek och förmågan att förlåta. På ett energimässigt plan kopplar det ihop vårt ”lägre” fysiska jag, vårt ego, med den andliga kroppen och stimulerar oss att inte enbart se om vårt eget hus utan tänka i bredare termer för allas bästa", beskriver Branka Okeijn på sin blogg.

Yoga-kloster - som håller kurser för företag och privatpersoner beskriver våra 7 chakran här
Hjärtchakrat har en grön färg i väst och en gul och klarröd färg i öst dess funktion är medkänsla, ovillkorlig kärlek och förlåtelse, enligt Yoga-kloster.


Nedan hörs en meditation som ska balansera alla våra chakran. Ett väldigt sövande ljud som inte bör framföras körande en bil. Kanske kan någon skänka en halvtimmes ro åt sig själv, under långfredagen för att blåsa in lite harmoni under påskhelgen, mellan äggmålandet och äggätandet, om det finns någon som målar ägg numera.



fredag 18 mars 2016

Motivation, träning och lite hopkok

Vad driver oss framåt och vad ger oss motivation. Teorier om motivation behövs för att förstå varför vissa organismer konsekvent strävar mot bestämda mål med hjälp av flexibla beteenden, beskriver Nationalencyklopedin trist teoretiskt på nätet.

I morse vid 06,30 invigde jag med andra det nya Activiosystemet i cykelsalen på S.A.T.S. Ett tekniskt system som var nytt även för instruktörerna. Med pulsmätaren hängande i handen gick jag in i salen och frågade tjejen bredvid om hon fått en pulsmätare, som svarade förvånad och nekande samtidigt som hon vred huvudet snett till höger och vänster.

- Jo jag har fått en mätare, svarade istället en annan tjej längre bak i salen med undrande röst och ett halvt förvirrat ansikte. Vi gick sedan utanför salen och började knappa in oss på registreringsskärmen, som snart frågade vilket cykelnummer vi hade, vilket gjorde att vi fick gå in i salen igen och söka upp numret på cykeln. När vi kom tillbaka hade någon annan börja knappa in uppgifter på skärmen, så vi fick börja om.

De flesta, förutom några som missat, hade fått en pulsmätare att fästa runt bröstkorgen och utanför salen uppstod snart ett trött och förvirrat kösystem framför den enda displayen dit vi skulle logga in och registrera data om bland annat vikt, maxpuls och ålder. Bildskärmen var stor och kön var tät, så ingen blygsamhet var lämplig.

Väl inne när alla redan knappat in och fäst på sig mätaren, satt sig på cykeln började instruktören kort nämna hur vi skulle gå tillväga för det som redan var gjort. Stora skärmar rullades sedan ner framför våra cyklar och vi kunde se vår egen puls och hastighetsfrekvens. Jag vet inte om Instruktören mumlade otydligt med avsikt, när han skulle förklara vad som var vad på skärmen, för att dölja att han egentligen inte själv visste säkert, eller om det fortfarande fanns morgongröt i strupen som gav den ohörbara förklaringen.

Det nya tekniska systemet kan möjligen ändå ge viss motivation, om man vill skapa egna pulsmål och kanske se en förbättrad kondition. Något som annars kan vara både motiverande och underhållande att se är programmet, Mästarnas mästare som jag ofta bara råkar se av slump , kring andra som kämpar sig fram. Nu senast häromkvällen visades en tävling mellan Caroline Ek, kickboxare annars brandman som tagit 7 SM-guld, 1 EM guld och 3 VM guld, Peter Forsberg, före detta elitspelare i ishockey, fått Guldpucken 1993 och 1994, Karolina A Höjsgaard, flertal VM medaljer i orientering, Niklas Jihde, innebandyspelare, flera SM- och VM guld, Hanna Marklund, fotbollsspelare, 2:A i VM och EM samt 1:a Champions league, numera sportkommentator och Jörgen Persson, bordtennisspelare med ett flertal VM guld.

Det är ofta medelålders mer eller mindre kända ansikten med flera titlar i bagaget som gästar programmet, där ofta någon har någon tillkommen krämpa av något slag. Tävlingarna påminner lite om när jag åkte på Training Camp till Turkiet för ett par år sedan, där många maratonlöpare och instruktörer fanns bland övriga deltagare. Människornas tävlingsinstinkter avslöjades dock ganska snabbt under de längre löparsträckorna. Något som gjorde att jag tog ut mig ganska tidigt.

Jag fick inget annat val än att springa snabbt, annars var risken att jag skulle hamna vilse i den turkiska mörka barrskogen där vi sprang första kvällen, vars mark var helt främmande för mig. Några män i gruppen drog upp hastigheten för mycket, eftersom de annars hade fått komplex då en ung tjej på 19 år fanns med, som sprang lika snabbt som en hind och henne kunde dessa män inte tillåta springa  om dem. Det hade troligen känts allt för pinsamt. Något som drog upp tempot alldeles för mycket. Jag var nog uppe i strax under 4 min/km under en längre sträcka. Det fick mig dock att tappa motivationen för att springa efteråt. Turligt nog fanns även andra träningsformer under resan. Den unga tjejen vill dock ha med mig hela tiden sedan, som mentalt stöd mot männen som sprang snabbt, vilket inte kändes så väldigt lockande. Möjligen för jag inte gillar att hamna bland de sista.

Inom kort hoppas jag på motivation att skruva ihop ett par nya Ikeamöbler. Vid ett tidigare försök visade det sig efter att den första var hopskruvad, med viss stolthet, var av en så låg modell att den försvann under bordet. Felbeställningen blev hämtad och nya av högre modell väntar på att min motivation ska få fingrarna att riva upp kartongerna och till den pedagogiska bildserien få ihop de nya delarna tills de står vackert färdiga och glänsande.

I sökandet efter annat kring motivation fann jag några uppmuntrande rader i en låt som framfördes av den fina Josefin Nilsson för flera år sedan, som mycket sorgligt, oväntat och oförklarligt har lämnat oss i dagarna endast 46 år. En låt med titeln, "Kom så far vi härifrån", där meningen före det är försent, skulle kunna tas som en allmän motiverande uppmaning.






torsdag 17 mars 2016

En sjuk man och dennes mänskliga rättigheter

Det uppstår något tragiskt när en uppenbart psykiskt sjuk man, slåss för sina mänskliga rättigheter i det fängelse han hamnat. Det har tvistats om huruvida han är paranoid schizofren eller endast starkt narcissistisk. Även om han skjutit 77 ungdomar, så har jag svårt att bli övertygad om att det är något som någon frisk människa kan åta sig att göra. En frisk människa har empati, spärrar inombords, samvete och mer eller mindre moraliska värderingar, kring andra människor rättigheter att få leva och slippa bli skadade.

En man som ensam utan kemisk stimulantia går bärsärkagång på en ö och dödar 69 människor och skottskadar resterande kan inte vara frisk. När jag läser om hans bakgrund, om den är sanningsenlig, så tycks han inte fått någon kärlek från modern, utan redan som spädbarn betraktats som klängig och jobbig till och med när han ammades. Fadern höll sig även han frånvarande och tycktes inte visa Breivik något större intresse.

Modern ska även ha uppfattat honom som farlig som liten pojke på endast fyra år. Det låter inte normalt och kan troligen åstadkomma en stark otrygghet och kyla, då pojken Breivik troligen fick dåligt med både närhet och kärlek som barn. Det måste ju skapa en störning för ett litet och känsligt barn när den närmaste och viktigaste omkring honom uppträder avståndstagande och oförstående.

Matilda Molander på DN beskriver honom, i sin artikel "den ensamma vägen till galenskap", som ett "odjur" när hon rapporterar att Anders Breivik stämmer den norska staten. Breivik vill åberopa den Europeiska konventionen för omänsklig behandling, enligt artikel 3 och 8 om mänskliga rättigheter. Han har bland annat varit utsatt för långvarig isolering och vid flertal tillfällen tvingats kroppsvisiteras naken i närvaro av kvinnliga fångvakter som han upplevt som kränkande.

Betraktar vi honom som mentalt sjuk, vilket han högst sannolikt måste vara, så blir det ändå brottsliga handlingar han utfört, när han inte befunnit sig vid sina sinnes fulla bruk. Det blir som att anklaga en man för att prestera dåligt och utgöra en kostnad för samhället, när han ofrivilligt drabbas av den fysiska sjukdomen Parkinsons och skakar så mycket, att han slår sönder porslin han håller i handen och rörelserna går för långsamt, för att åstadkomma något mer än skada för andra.

Nu blev Anders Breivik friskförklarad, troligen för att trycket från samhället och de anhöriga hellre ville se honom instängd på livstid. Hade han blivit sjukförklarad skulle han istället fått vård, vilket troligen inte hade gett någon känsla för de anhörigas behov av vedergällning. I motsats till Matilda Molanders rubrik på sin artikel, så tror jag inte att fängelsevistelsen kan bli en ensam väg till galenskap, utan sjukdomen fanns nog där redan före, han åkte ut till ön Utöya och före han hamnade inom låsta rum.

I ett civiliserat samhälle fungerar det inte, att åstadkomma lika mycket lidande, som den som orsakat lidandet, utan de friska och starka måste stå över de lägre handlingarna. Straffet i sig kan inte sjunka ner på samma låga nivå som den sjukes handlingar. Om känslor skulle styra över förnuftet i ett rättssamhälle skulle det högst sannolikt bli kaos, eller en tillbakagång i utvecklingen med några hundra år. Det finns dessutom risk för felaktiga domar utan objektiv bedömning. Förövrigt anser jag att nämndemän representerade från olika partier borde försvinna, då de sannolikt enklare kan ha ett partiskt förhållningssätt till olika situationer och människor.

tisdag 15 mars 2016

Skratta fel och sätta skrattet i halsen

När jag var runt tjugo fanns oftare sprudlande skratt nära och naturligt. Ibland kunde det bli pinsamt, speciellt sittandes ensam på en buss eller i en tunnelbana och en tanke fick mig att vilja öppna upp för ett högt ljudligt skratt. Ännu större tryck att vilja skratta uppkom av den förbjudna situationen, av att sitta själv och inte få börja skratta, där ett skratt inte skulle ses som normalt. Vem har inte direkt dömt ut en ensam människa som antingen pratar eller skrattar högt för sig själv som galen.

Numera ser och låter fler ganska störda i samband med osynliga headset, där individen för både samtal och skrattar högt gåendes eller stående ensam i ett hörn eller på en perrong. Vem är frisk och vem är galen? För det mesta inser du efter en snabb analys, att mannen eller kvinnan inte skrattar för sig själv, utan för ett samtal med någon du inte ser via den mikrofon han fäst osynligt på bröstpartiet. Med åren lägger de mentala smällar du råkar ut för ett dämpande förebyggande skydd mot fler eventuella kast i backen, med en kombination av att du kanske hamnar i fler och tyngre ansvarspositioner och det lättsamma naturliga skrattet upphör och blir till mer stela tvungna leende grimaser.

Idag bubblade dock ett halvt kvävt skratt upp, under en föreläsning, högst sannolikt för jag var så trött av för lite sömn och för mycket jobb. Studerade de övriga eleverna för stunden, där vissa i början av föreläsningen höll en vaken och intresserad blick för att omedvetet snart sitta och titta längtande ut genom fönstret från universitetets blågrå byggnad och kanske fundera över vad de skulle handla på vägen, eller om de skulle måla om köket hemma eller inte.

Min kurskamrat bredvid kvävde en gäspning. Hon höll dock en god min av att hänga med i resonemanget från läraren framför overhead-bilden. Kanske fick den plötsliga känslan av att befinna sig som student och inte kunna styra förutsättningarna på samma sätt längre, som att de lagt två tentor på samma dag under samma timmar för två olika kurser utan intresse att flytta dem, mig att brista ut i ett pinsamt kvävt skratt. Bristen på administrationspersonalens och lärarnas tjänstevillighet, eller som min kurskamrat bredvid som även hon arbetar samtidigt sade, - Inte mycket kundperspektiv här inte.

Den som studerar två kurser som institutionen själva lagt upp och bjuder in människor att söka, borde ha ett intresse av att placera kursernas tentor på en varsin dag, för att få god betygsstatistik med elever som ges möjlighet att hinna skriva dem. Nu blir de istället direkt omtenta som gäller ett par månader senare, så du hinner skriva någon av dem. De menar, att väljer någon att gå två kurser får den individen i stort skylla sig själv. 

Några som inte bara ser tillfälligt galna ut och får de flesta att sätta skrattet i halsen är människor som tillfälligt eller permanent radikaliserats. DN skrev om Anna Sundberg som på 90-talet föll för en muslimsk man och konverterade ganska omgående till islam. Tänk vilken makt en del män kan ha över vissa kvinnor. Jag har svårt att förstå hur någon så blint kan följa med en annan människas normer och krav kommen av en religion, för en förälskelse. Det måste möjligen vara kvinnor som mer har ett starkt behov av att bli styrda och kommenderad av någon annan. Att hon var ung har viss betydelse, dock måste ändå personligheten ha en större påverkan. 23 år är ändå inte så ungt att du inte kan göra egna moraliska bedömningar, som av den propaganda och bilden hon såg av Eiffeltornet sprängt i luften, eller hur hon var medveten om att hennes radikala man levererade vapen till attentatsmän och trodde på våld mot andra människor. Helena Persson, socionom och sektionschef vid psykossektionen på Järvapsykiatrin, säger, 

- Att någon har radikaliseras kan leda till samma tecken som man ser när någon insjuknat i psykos. 

Radikala Jihadister har vad jag kan tycka samma likheter som vissa politiska extremister. De skyr inga medel för att nå de mål de själva ser som de enda rätta och då finns ingen demokrati, eller några avvikande åsikter. Allt motstånd ska sprängas bort och då får alla olagliga handlingar tas till. Vidare finns även likheter med politiska extremister och sekter.

Annars kan det troligen bli en magnetisk dragning till det förbjudna för ett fåtal kvinnor som levt mer i en skyddad tillvaro, utan tragedier, tvära kast, fattigdom eller sjukdomar. Ibland kan nog, om själen och den mentala hälsan är bibehållen, en tuffare bakgrund ge en bättre framförhållning, ett starkare skydd och en mer vaksam analytisk bedömning av tillvaron. I jämförelse med någon som levt skyddad och omhuldad med bommul och vadd. 

Slutligen kanske ändå styrka kan ges till dem som kommit från en radikal rörelse eller en sekt, genom låten, All That I´ve Got, som Rebecca Fergusson med passionerad ilska sjunger, där hon väntar in den slutliga healingen efter det som hon lämnat bakom sig och vänt ryggen till. 


söndag 6 mars 2016

Ikea, hemmets vrå och bostadslösa ungdomar

Muehlenbeckia 35 kr/st.
Fick en känsla häromdagen, på samma sätt som infann sig kort när jag var runt tjugo och ville fixa i min första bostad - lite som en vårkänsla. Därför ville jag köpa lite nya gröna växter och nya stolsdynor, så jag åkte kollektivt ut till Ikea vid kungens kurva, där jag styrde stegen mot valda köpmål.

När man slutligen närmar sig kassan måste Ikea valt strategiskt att bygga små labyrinter eftersom, före du hittar fram till kassan, tvingas du runt i cirklar ett tag, så du ska fastna vid allting som kan
Sittbehaglig stolsdyna 39  kr
köpas i storpack som egentligen inte behövs dock är så billigt och bara finns till det priset på Ikea, så du slänger i en storpack värmeljus och några extra gröna örngott för grönt kändes lite fräscht. När jag kryssar mig framåt med vagnen styr en ung kvinna ganska snett med sin vagn framför mig och blockerar på så sätt vägen. Hon har likaså tagit en storpack av Ikeas värmeljus. Hur skulle man annars klara sig.

Jag kör snart om henne och gör det hela till lite prestige att ta mig fram till en kassa snabbt och ut så snart som möjligt. Vid busstationen får jag trängas med flera andra under taket på busskabyssens väntrum. Ute är det grådaskigt och kallt duggregn träffar våra ansikten, blåa IKEA-påsar och paket. En söt liten flicka med bruna lockar runt tre år sitter bredvid sin blonda mormor, som kan vara runt 60 år. 

Dracaena 12 kr och Hedera Helix 29 kr
Hon är kort i tonfallet, retlig, lite kylig mot den lilla flickan och höjer rösten flera gånger om, att hon ska sitta i vagnen istället för på bänken, trots att hon sitter på bänken snällt och fint. När bussen kommer hetsar hon fram med barnet i vagnen till trottoarkanten och kör nästan ner i gatan för att, som hon säger högt, komma först in på bussen med barnvagnen. Flickan sitter oskyddad längst fram och tippar nästan ur vagnen. Jag går på längst fram. I mitten på bussen ser jag hur flickan får sitta i vagnen och mormodern har gått och satt sig snett bakom. Flickan ser liten och orolig ut och vill inte sitta där själv och jag tycker lite synd om henne. 

Väl hemma sitter de nya vit-beigea stolsdynorna perfekt och de fyra nya gröna krukväxterna planteras ner med ny blomjord i krukor och ställs upp på bokhyllan. En tillfällig materiell tillfredsställelse infinner sig av det nya, dock det lilla och allt till en ganska billig penning.

Läste vid köksbordet om Caroline Hansen Åhlberg, 25 år, i Södermalmsnytt, som tvingats flytta tre gånger med sin son på 3 år, som i sin tur ryckts upp från dagis lika många gånger. När hon frågade socialen i Stockholm om hjälp, blev hon hänvisad till härbärgen. I den situationen kan man tycka att det låter idiotiskt att regeringen vill satsa på nya bostäder på grund av alla flyktingar. 

Även om de likaså behöver bostäder, så borde de gjort något åt bostadssituationen för alla infödda ungdomar tidigare, som tvingas bo hemma till de är runt 30 år, om de inte har mycket välbärgade föräldrar som kan betala en kontantinsats på 600 000 kr för en bostadsrätt och sedan gå i borgen för ett bostadslån. Läser vidare kring synpunkter i kommentarfälten under artikeln kring den bostadslösa kvinnan. Typiskt elaka anonyma män som sitter och pikar den här ensamstående mamman, på nätet med att hon är en "Offerkofta" och "Sluta gnäll". En Sven D säger, 

"Offerkoftan är på. Sju år i bostadskön räcker till förstahandskontrakt på lägenhet, men det är klart att hon får söka sig till kranskommunerna. Sluta gnäll och börja pendla som vi andra."


Caroline Åhlberg pendlar redan idag mellan arbete, jobb och dagis och nyproduktioner med en hyra på 12 000 kr /månad klarar inte alla människor att betala, som hon försöker förklara. 

Vissa anonyma män på nätet är så empatilösa och så korkat provocerande. De kan inte leva sig in i hur olika människors livsöden kan vara, utan de kör sitt spår med en blandning av avundsamma fördomar kring vad de tror om andra, för dem okända människor utan att de vet ett dugg. 

Jag samtycker med Katarina Gospic, hjärnforskare som idag i DN säger, att den största orsaken till varför anonyma kan agera hur som helst på nätet är att det inte finns någon konsekvens

Hon menar att vi människor är ögontjänare som vill bli accepterade av vår sociala grupp, vilken den än är. Turligt nog finns flera undantag från dem som inte följer fårflocken utan egen bedömning. 

Det finns en förklaring till sådana som "Sven D". Orsaken till varför vissa inte kan diskutera politik, eller hantera kvinnor som tar plats på nätet utan, som Kataria Gospic uttrycker, 

"helt blåsa topplockspackningen beror på att du inte har lärt dig att hantera hästen som styr ditt beteende. Du är inte en tillräckligt kapabel ryttare". 

På nätet kan vi gömma oss bakom våra datorskärmar och låta "hästen skena" som Katarina Gospic uttrycker det hela. Sven D, skulle troligen i verkligheten framför Caroline Hansen Åhlberg och hennes son varken vågat lyfta ett ögonbryn eller öppna munnen, andra visor blir det dock när Sven D skriver anonymt i kommentarsfälten. 

Sven och hans gelikar borde istället vidga sitt perspektiv och inse att om bostadsproblemet uppdagades så skulle kanske även hans eventuella söner få hjälp. Han skulle kunna var en kvarleva av en flerårig propaganda som förekommit på nätet, där män menar att alla kvinnor är offerkoftor. En totalt meningslös och destruktivt förd politik, av flera lobbyister, för alla parter. 

Någon annan som nämner hästar på språng är Mick Jagger från Rolling Stones med låten Wild Horses, vilka dock inte skulle kunna få honom att dra iväg. 



onsdag 2 mars 2016

Guldmjölk

Några kanske kommer ihåg filmen pojken med guldbyxorna. Minns att jag satt naglad framför TV:n när den gick när jag var barn. Den går inte längre, så under tiden får jag hålla tillgodo med Guldmjölk, som en rar vän gav tips om igår, vilken ska ha en stark hälsosam effekt som jag testade ikväll. Den gick ner lika snabbt på samma förrädiska sätt som Baileys kan göra, med den skillnaden att den här gör ingen skada om du tar några extra glas.
Alla ingredienser i Guldmjölk förutom vatten.

Vem har tid och möjlighet att bli sjuk, så allt antiinflammatoriskt full med antioxidanter är välkommet. Huvudingrediensen är gurkmeja, som du börjar med för att göra en gurkmejapasta som du sedan kan spara i kylen ca två veckor.

Gurkmeja skriver bland annat "Kurera"om, där den inte endast beskrivs hindra inflammationer, utan även plack i hjärnan, Alzheimers, förstärka andra vitaminer som D3 och K2, hindra benskörhet, ta bort smärta och blockeringar i blodkärlen m.m. Även de nämner Guldmjölken.

Gurkmejapasta

1/2 dl gurkmeja
1 1/2 - 2 dl vatten
1/3 tsk svartpeppar


Guldmjölk

1 tsk gurkmejapasta
3 dl valfri, osötad mjölk (t ex havremjölk)
ca 1/2 tsk flytande vaniljextrakt (ekologisk vaniljpulver fungerar bra)
en nypa cayennepeppar
en nypa svartpeppar
1 tsk ekologisk kallpressad kokosolja
1/2 tsk honung

Hur gör du?

Börja med att koka ingredienserna till gurkmejapastan på svag värme i ca 10 minuter. Den tjocknar sedan till en aning och du kan dra kastrullen från plattan.


Guldmjölken

Låt 1 tsk gurkmejapasta sjuda i en kastrull ihop med mjölk och kryddor på låg värma under omrörning i någon minut tills drycken börjar ryka. Måttet för kardemumma kan variera beroende på om du maler kardemumma själv eller köper färdig. Ta lite i taget och smaka av.

Ta av kastrullen från plattan och rör i 1 tsk kokosolja samt 1/2 tsk honung. Söta mer efter behag. Drick omedelbart och rör om då och då. Guldmjölk sägs med fördel vara bra att dricka 1-2 gånger per dag och gärna på kvällen.

Skål.