Translate

söndag 30 oktober 2016

En timma extra som morgongåva - bland joggare och hemlösa

Det kändes ganska lyxigt att få en timma tillgodo i morse en dag när höstsolen sken över oss som tagit oss ut och tappert joggade, lunkade eller promenerade längst viken. Förvisso var konditionen usel, efter för mycket annan form av lugnare träning. Men jag rörde ändå på mig.

Mot mig på morgonen kom fler vars miner uttryckte någon form av känsla av, att de befann sig i huvudrollen i någon film, där deras steg utgjorde något viktigt för alla andra när de målmedvetet spatserade fram längst promenadvägen möjligen med någon dramatisk musik i öronen, som höjde upp den goda känslan över dem själva. Längst sidorna och på backen lyste röda, gula och orangefärgade löv upp den vackra dagen under en blå himmel med en kylslagen luft.

På tillbakavägen noterade jag en man som reste sig upp och sträckte på sig med armarna uppåt som efter en tupplur, som om han sovit på parkbänken vid Katarina Bangata samtidigt som ett par med rynkade ögonbryn, avvaktande, misstrogna med en bister min tittade bort mot samma man som obekymrat sträckte på sig.

I vårt soprum för glasinsamling har det även funnits märken efter någon, som nyligen sovit på golvet och lämnat efter sig en kudde och filt skrynklig, smutsig och övergivet på det hårda cementgolvet. Inombords gör det mig tacksam att jag har tak över huvudet. En granntjej runt 25, ropade på mig för en tid sedan och tittade in mot grovsoprummet,

– Ursäkta, sade hon och stoppade mina steg.

– Det är tydligen någon som sover härinne, fortsatte hon med både ett gnälligt och bortskämt tonfall mot mig. Hur ska det nu gå att kunna gå ner här själv när någon tycks bo härinne, sade hon och tittade på mig med frågande blick och en önskan om att jag skulle göra något åt saken.

– Ja, folk måste väl se till att stänga porten ut mot gatan och påminna sig om att de inte bor på landet längre, sade jag och förde bort ansvaret från mig.

I Stockholm finns det tydligen 4 000 hemlösa, varav 800 akut hemlösa enligt socialstyrelsens mätning. Stockholms stad gör årliga mätningar och en siffra från 2012 visade att det fanns 2 866 stycken hemlösa. Varken socialstyrelsen eller Stockholm stad tar med några EU-migranter i sina undersökningar, enligt Svenska Dagbladet, varför det troligen finns ett stort mörkertal. Förhoppningsvis fick även de hemlösa lite D-vitamin av dagens sällsynta solsken.

Annars sjunger Bob Dylan om människor som plötsligt blir hem- och egendomslösa och undrar hur det känns, med den äldre låten, Like A Rolling Stone. En låt som hördes upprepade gånger inne på en bar på Götgatsbacken där jag glatt och onyttigt satt för fler år sedan med en man och drack White Russian.



lördag 22 oktober 2016

Lisa Ajax skäms för vissa medelålders på nätet

Dagens Nyheter skrev i fredags om Lisa Ajax som fick uppleva hat på nätet genom kränkande kommentarer, efter att hon vunnit tävlingen "idol" som 16-åring. Hon är en av många artister som valt att gå ut med att de blivit trakasserade på nätet. När hon fick frågan vilka som skriver kränkande kommentarer svarar hon,
"Det är ofta väldigt unga personer som inte riktigt vet hur nätet fungerar, eller personer  som är i medelåldern. Ibland går jag in på deras profiler och ser att de har barn. Det är nästan pinsamt."
Hon har fått många grova kommentarer och en del hade lagt upp henne i bikini och kommenterat hennes kropp, vilket hon självklart tyckte var mycket obehagligt.

I fredags stod Lisa Ajax dock på scenen för en ungdomsmanifestation på Danderydsgården, för kärlek och respekt på nätet. Ofta är ungdomar mer mogna än många vuxna, vilka samtidigt skulle kunna var deras föräldrar och istället borde agera förebilder.

Istället för att glädjas med andras framgångar, så tror jag många vuxna växt upp med någon form av Jante-lag så de grämer sig så fort en ung tjej eller kvinna syns och hörs för mycket på nätet, eller vågar gå sin egen väg, då måste den individen "sättas på plats" för här ska vi inte komma och tro vi är något i Sverige.

Den som slänger iväg den självdestruktiva livsvärderingen och Jante-lagen och blir mer positiv gentemot andra blir sannolikt mer framgångsrik själv!



torsdag 20 oktober 2016

Gripande berättelser om oskyldigt dömda

Nick Yarris och Ray Krone
Har haft oväntat mycket att göra efter att jag kom hem, vilket är en orsak till skrivpausen, även om jag skrivit små noteringar om vad jag skulle kunna skriva om. Igår kväll efter 23,20 knäppte jag på TV:n och fick se en modig och lugn man i struken skjorta - Nick Yarris tala mot mig från skärmen från SVT 1 och jag undrade hur intressant det kunde bli med en man som endast tycktes hålla en lång monolog, tills jag förstod vad ämnet berörde.

Framför mig talade Nick Yarris, en man som vid första intrycket tycktes beskriva sig själv sittandes i en dödscell, så det fick mig att förvånas över det lugn han utstrålade. Endast 21 år gammal blev han felaktigt anklagad för kidnappning, våldtäkt och mord.
Han dömdes endast på indicier och spekulationer och när han beskrev polisen som uppenbart och öppet ljög om honom i rätten fick det mig åter igen att önska att jag var advokat. Tur att det inte finns någon åldersgräns för att studera vidare vart det än barkar. När Nick Yarris var ung pojke ägde han en kär hund som vän och han hade med den pudeln i knät ofta suttit försjunken i dagdrömmerier. Vid en av hans lekfulla promenader med pudeln i skogen stötte han på en äldre man, som brutalt våldförde sig på honom, för att sedan hota döda både hunden och hans familj om det kom ut vad han gjort.

Yarris höll allt detta inom sig och i sinom tid började han ta droger och med en kompis finansiera bruket med bilstölder. Han slängdes ut på gatan av familjen och i den vevan blev han oskyldigt anklagad av en polis. Med den bakgrunden står mycket emot en individ inför en dömande jury. Det fanns inte heller DNA-bevisning vid denna tidpunkt. År 1988 blev Nick Yarris dock den första fången på death row i USA att begära ett DNA-test för att bevisa sin oskuld.

Nick Yarris som berättar om sin barndom och sedan sin tid i dödscellen beskriver även hur han får en kärleksrelation med en kvinna. Hon hade med några andra politiska aktivister som var emot dödsstraff åkt runt och besökt dödsdömda fångar. Tillsammans väntar de sedan i flera år på att advokaten ska begära ett DNA-test. När beskedet sedan kommer visar det sig vara för gammalt för att ha något bevisvärde. Flickvännen orkar efter 10 år inte längre med situationen och lämnar honom.

Det tog 15 år innan DNA-tekniken med hjälp av tidigare "borttappade" bevisföremål och nytt DNA-test, nu på begäran av domaren efter att Nick Yarris plötsligt inte längre ville leva, lyckades fria Nick Yarris. När han fick beskedet bröt han ihop i fosterställning och när vakten frågade hur det var fatt kunde han inte svara, så vakten sade,

- Sätt på dig badrocken och tofflorna och följ med! 

Han förde ner Nick till dursch-rummet där han placerade honom på en stol och slog på duschen. Medan vattenstrålarna träffade Nick började sedan all gråt släppas ut som han burit under så många år. När han kom tillbaka till avdelningen skulle han flyttas till en psykiatrisk fängelseavdelning och när han frågade varför, uppgav de att de var rädda att han skulle skada dem, eftersom de behandlat honom så illa så länge. Alla privata tillhörigheter hade tagits bort från hans cell med konst och kultur och allt var inplastat. Nick satte sig då i lotusställning och tänkte,

"Tar ni allt ifrån mig ska jag nu drömma om allt jag ska få"

Den 16 januari 2004 släpptes han ut, efter att ha tillbringat mer än hälften av sitt liv oskyldig i en dödscell. De sista 14 åren utan någon som helst mänsklig kontakt, och de sista två åren, utan att få tala. Han gifte sig sedan, flyttade till England och fick en dotter.

Hittade en artikel om Nick Yarris skriven av Amnesty som även beskriver historien om Ray Krone. En man på 30 år som levde bra som sergeant i flygvapnet och annars arbetade på posten, som likaså blev anklagad och då för mord på en barservitris och kidnappning, dömd med hjälp av teknisk bevisföring innefattande "bitmärken" bekräftat av en "bitmärkesexpert". Han fick dödsstraff som sedan omvandlades till fängelsestraff på 25 år.

Även Ray Krone hade begåvats med initiativkraft att övertala domaren, om att ta ett DNA-test, där resultatet sedan istället visade sig matcha en man, som satt inne för sexuella övergrepp på en liten flicka. Ray Krone kom ut efter 10 år som oskyldigt dömd och utanför väntade ett pressuppbåd, eftersom han visat sig vara den hundrade fången som dömts till dödsstraff och sedan bevisats vara oskyldig i USA vid den tidpunkten. När Amnesty:s artikel skrevs 2004 hade 117 oskyldigt dödsdömda släpps i USA.

onsdag 12 oktober 2016

Fina visdomsord och tillbaka till kylan

Takterrassen på hotellet
Kom hem från ett 28 gradigt Mallorca till ett kyligt och mörkt Sverige i lördags. Har troligen avverkat 26 olika aktiviteter exklusive besök på olivodling cykling till och promenad i Palma på en vecka inklusive flera lugna Yin-yoga pass på en stor vit altan medan solen sänkte sig ned över havet på kvällen till lugna musik-toner och en och annan vacker uppläst vers med kloka visdomsord. Sådana vi önskar att vi kunde fått inspelat.

Ord som fick många att känna som om de kanske var ämnat för just den som lyssnade för de vara så träffande för var och en. Förutom yoga instruktören Malin Berghagen som höll de flesta meditations- och morgon-yogapass utomhus, medan solen steg upp över havet på morgonen, så fanns den ödmjuka yoga-instruktören och koreografen Cecilia
Gustafsson vars yin-yoga-pass på kvällarna på takterrassen alltid gav en känsla av kroppslig nytta, ro och harmoni.

Vi var 120 deltagare och sista dagen kom det sig att jag fick göra en visande yoga övning ihop med Malin Berghagen, där vi först skulle stå med magarna mot varandra, hålla varandras underarmar, sträcka bakåt och luta oss långt ut och tillbaka åt varsitt håll. Därefter vände vi oss om, med ryggarna mot varandra, lutade oss framåt och tog tag i varandras underarmar mellan benen för att var och varannan gång sträcka ut varandras ryggar som kändes riktigt skönt.

Ända mot ända kan ingenting hända, sade Malin leende mot mig när vi stod ansikte mot ansikte med huvudet nedåt och drog i varandras underarmar samtidigt som tyngdlagen drog ner våra kinder något mot marken på ett mindre förskönande sätt. 

Cecilia Gustafsson höll även det fysiskt tuffare passet Soma Move, vilket var en blandning mellan kampsport-, yoga- och dansrörelser. Hon berättade under det sista passet jag hann delta med henne, om en meditationsbild hon hört av Kristin Kaspersson, som vi alla skulle försöka bära inombords även till vardags som i verkligheten kan bli ganska svår att bevara. Även om tanken är god.

- Namasté
Du ska tänka dig ett tänt vitt ljus innanför bröstkorgen och du ska leva på ett
sådant sätt, att den låga du har inombords fylld av värme och glädje inte släcks av för mycket stress eller kvävs av instängdhet och tyngande omständigheter. Det gäller alltså att välja hur vi använder vår tid på bästa sätt. Jag kan erkänna att det ljus jag själv borde haft innanför bröstkorgen idag troligen blåste ut ganska hastigt bara den stunden före jag ringde upp datasupport och sedan irriterat ville få fram en funktion i ekonomiprogrammet som jag inte hittade tillräckligt snabbt.

Stackars all IT-Support som får stå ut med alla hetsiga människor, vilket tålamod de måste ha. Minns även en kollega jag arbetade ihop med på ett globalt IT bolag 2002, som stressat tryckte ena pekfingret mot ena näsvingen, drog in luft genom andra näsborren skiftade och blåste ut luft ut genom den andra näsborren med några desperata täppta ord , - Det här ska vara bra mot stress!  

Förövrigt träffade vi många människor som vi troligen inte skulle mött annars. Bland annat ett mycket trevligt fåruppfödarpar från Småland. Fåren var inget de kunde leva av och den ganska roliga kvinnliga parten av dem erkände, att hon led med världens ångest var gång något får skulle lämnas för slakt. Hon hade även noterat att inga andra av fåren tycktes sakna det får som forslats bort, utan övriga stod lugnt tuggande kvar utan medlidande. Slutkontentan var att de kanske inte var lika skärpta som t ex grisar sägs vara med sin intelligens. Hon arbetade annars som en mycket elev ömmande musiklärare och han var dataingenjör som nyss sagt upp sig av samma anledning som jag gjorde för över 13 år sedan. 

Sista kvällen kom vi även in på att det är så vanligt idag, att alla lämnar ut sig själva på ett utlämnade sätt, ju mer elände desto mer poäng. Kvällen före hade en föreläsare och allmän livscoach lämnat ut sin tragiska barndom inför alla på sin föreläsning. Trots att alla troligen haft problem eller tragik på något sätt, allt är ju relativt som den smarta Einstein uttryckte, så den som stjälper ut mest på den offentliga arenan blir den som ges mest uppmärksamhet.


Den föreläsande coachen hade haft en mycket elak far som misshandlat honom så hårt att han som pojke, genom lån av sin pappas tjänstevapen som han ägde som polis, gick för att skjuta sig. Han stoppades dock av en rar grannflicka som slumpartat mötte honom och sade att hon tyckte så mycket om honom. Den lilla meningen, gjorde dock så mycket, att han valde att lämna tillbaka den misshandlande pappans tjänstevapen och leva vidare ett tag till, vilket var sensmoralen. Det vill säga så lite kan göra så mycket. Förövrigt var det väldigt mycket god mat, efterrätter och dryck, så trots all träning lade jag nog på mig något kilo. Det sista tillhör ju ändå ett av livets nöjen, så det måste man ju unna sig i vart fall på ledig tid.  

Under tiden får vi försöka både finna och hålla lågan tänd innanför bröstet kanske kan det för vissa ske med hjälp av Pink Floyd:s Shine On You Cracy Diamond.