Söndagsnoteringar

När jag var på yogaklass idag, vilken började vid 11,00 och skulle hålla på under 75 minuter var det en vikarie som höll klassen och bröt lite på tyska. Trots att klockan var långt över 11,00 så tog hon det lugnt och avbröt inte samtalet med den elev som ställt henne frågor före klassen startat.

Jag upplevde en viss irritation att hon inte körde igång när vi andra måste vänta och när jag egentligen kände, att jag hade så mycket annat jag behövde göra, trots att jag rationellt insåg, att det inte var något att slösa energi kring. Övervägde även tanken, om jag skulle höja rösten och be henne starta igång passet istället för att prata bort det. Kunde dock hejda mig.

När hon till slut började passet retade jag mig istället på att hon lade in så mycket pausställningar, som t ex det så kallade "barnet". En övning som innebär att du ligger framåtböjd med benen böjda och särade under dig och armarna sträckta framåt och pannan i golvet. Förvisso en skön ställning som sträcker ut ryggen, dock mer en avslutande övning.

Vi har tidigare blivit bortskämda med en instruktör, som är väldigt effektiv som går igenom hela kroppen utan onödiga pauser och långa monologer. Det visar kanske istället att jag stundtals är dålig på tolerans och känslig för stress. Hur som helst gav troligen passet något mer, än om jag inte gått dit alls.

När jag efteråt gick och handlade satt en ung man i kassan, som hade ett märkligt beteende. Det var som han satt och övade på repliker inför en teaterföreställning när han talade till mig och andra kunder. Han tittade mig länge i ögonen och var väldigt tydlig när han tilltalade mig och samtidigt överdrivet trevlig, på ett sätt som nästan kunde dölja en inneboende ilska.

- Önskar du få kvittot tillbaka, sade han med hög och tydlig röst samtidigt som han tittade leende på mig, utan att ögonen log.

- Jag önskar dig en fortsatt trevlig dag, sade han slutligen lika tydligt, högt och stelt leende utan att ögonen glittrade i samklang.

Edvard Munch - Skriet

Kanske hade han varit otrevlig mot någon kund och fått påbackning av chefen. Eller så hade någon kund uppträtt otrevligt mot honom, så han omvandlade och förde vidare den känslan av ilska mot nästkommande kunder i form av undertryckt ilska omvandlad till ett överdrivet och tydligt manér.

Egentligen ville han kanske säga,

- Var det bra så din förbannade kärring, känner du dig nöjd med all skit du lyckats köpa?

- Var det verkligen tillräckligt , vill du inte även köpa några paket John silver utan filter, du ser ut att behöva röka på lite, sagt med hög röstvolym och ett stelt leende.

Eller kanske,

- Ska du ha kvittot, så varsågod, samtidigt som han knölar ihop remsan och skickar iväg pappersbollen i pannan på kunden.

Kanske avslutande med,

- Jag önskar du snubblar och tappar äggkartongen i betonggolvet din stelbenta borgarbracka!

Om alla fick säga vad de egentligen ville och kände, som många gör på nätet anonymt hade en del kunnat låta på det viset även ute i samhället.

Samtidigt kanske de sex av tio, som enligt en undersökning av Nackademin lider av söndagsångest inför den kommande arbetsveckan inte haft lika mycket ångest, om de sluppit svälja all förtret de känt.

Med tanke på att många unga enligt undersökningen hade mest söndagsångest, så tror jag en trist kortvarig, dock enkel lösning kan vara att skippa alkoholen på lördagskvällen och sova ordentligt.

Annars beskriver den irländska rockgruppen Cranberries och deras låt - Zombie vad som kan fastna och finnas ilsket i somligas huvuden.