Translate

söndag 28 augusti 2016

Alla flickor drömmer inte om att bli en prinsessa..


Rubriken speglar vad Jesse Jane McParland, 10 år svarade sin mamma när hon inte vill träna balett utan hellre satsa på karate. En sport hon nu tränat i sex år från hon var tre år. Hon har definitivt funnit sin gren inom den kampsporten. Vilken passion och vilken energi. Kom inte och tala om någon underordning i det här fallet.

fredag 26 augusti 2016

Beslutsamhet och dolda människor

Talade med en intelligent sakkunnig kvinna i tisdags, då jag kände lite ångest av att jag blivit kallad för upprop både till Europaprogrammet (offentlig rätt m.m) och Journalistprogrammet i onsdags respektive torsdags. Har sökt en massa olika förutom Juristprogrammet, där jag hamnade på 91:reserv plats bland tusentals sökande.

- Nej du kommer inte gilla dessa program med en massa 19-åringar när du redan är akademiker. Istället ska du läsa kursen Economics B (nationalekonomi) och därefter kursen, Journalistik för akademiker, där den sista är en komprimerad variant av journalistprogrammet, som hoppar över allt det enklaste och går under två terminer med tillkommande antagningsprov. Nu kan du istället jobba och söka dessa till vårterminen, sade kvinnan i luren med övertygande röst.

Det var en sådan himla skön känsla att någon var så säker och beslutsam åt mig, istället för att jag
själv skulle fatta alla beslut, som jag alltid gjort annars. Givetvis hade det betydelse att det hördes att hon visste vad hon talade om. Jag tackades därför nej, till bägge programmen med kort varsel och med nya möjligheter att slippa plugga lika länge på sidan om företagandet som jag tidigare tänkt.


Några som inte blev lika säkra eller beslutsamma för egen räkning var ett gäng tjugoåringar som gästade programmet Dr Phil häromdagen, som jag slår på ibland på morgonkvisten. Tycker programmet kan ta upp ganska intressanta ämnen. Det hade börjat med att en av tjejerna hade blivit kontaktad av en kille som uppvisade ett snyggt profilfoto via någon form av socialt medium. Han hade snart blivit mycket uppvaktande och de hade gemensamma nämnare i form av samma religiösa församling och hade bott på samma ställe. Han var omtänksam, lyhörd, vänlig och skickade presenter.

Det uppstod en intensiv kontakt, tjejen blev förälskad och såg honom som en drömprins. Snart berättar Dr Phil att en annan tjej likaså har stött på denna unga man varav den tjejen träder in i showen och berättar ungefär samma beskrivning av denna charmerande unga man. Sedan fortsätter detta med att ytterligare 5 snygga och söta tjugoåringar kommer in till TV-soffan med samma erfarenheter från samma man.

Ingen av dem har mött mannen i verkligheten, mer än att de talats vid per telefon flera gånger och haft intim mejlkontakt. Mannen kom ständigt med olika ursäkter som att hunden hade dött, eller systerns nya barn blev allvarligt sjuk, som anledning varför de inte kunde ses och för vissa tjejer hade denna relation utan fysiska möten pågått i flera år.

En sol och vårare förr i tiden
Slutligen går Dr Phil ut till ett annat rum för att möta denna man och intervjua honom på sitt psykoterapeutiska sätt. Därefter förbereder Dr Phil tjejerna på att de ska få träffa den här mannen. Snart kommer "drömprinsen" in i rummet framför alla tjejerna som sitter på rad i soffan. Drömprinsen visar sig dock vara en storvuxen, svart lesbisk kvinna.


Nästa tragiska historia handlade istället om en kvinna på 70 år, som varit gift tre gånger, varav det sista äktenskapet varade i 32 år. Han dog och efter ett par år kom tankar på att hon kanske hade en chans att träffa någon ny. Hon lade upp en profil på en dejting sajt.

Snart kom en för henne charmerande och välutbildad man som utgav sig för att vara änkling. Redan efter en månad skrev han att han älskade henne och de talade intensivt i telefon flera gånger per dag och han kallade henne älskling och ville gifta sig med henne. Hon tittade till och med ut en bröllopsklänning och betedde sig typiskt förälskat.

Ett par veckor senare bad han henne sända honom 15 000 dollar  för att han skulle klara av att betala sitt visum, så de snart skulle kunna ses. Något som annars inte kostar så mycket. Kvinnan var eld och lågor, totalt och bokstavligt förblindad i sin kärlek till denna man. Det slutade med att styvdottern kontaktade Dr Phil för tala kvinnan till rätta, som blev aggressiv så fort någon menade att denna man inte skulle finnas och då hade hon tvingats sälja sitt hus, bo hos en vän och gjort av med 200 000 dollar till en man hon aldrig hade mött i verkligheten.

Det var synd om kvinnan och förhoppningsvis kunde Dr Phils kontakter via FBI sätta dit honom. Annars tror jag att det finns ett stort mörkertal kring människor som kärlekskranka låter sig luras av denna typ av människor. Ofta händer bedrägerierna i samband med att någon är extra sårbar, så det ska alla vara vaksamma med. Annars kan andra som inte alls vågar försöka istället sitta hemma och drömma om kärleken, som Marianne Faithfull sjunger med låten, The Ballad of Lucy Jordan,




Jag har placerat min blogg i Södermalmbloggkartan.se!

söndag 21 augusti 2016

Den nya underklassen - Nemo narcissister





Nemo-narcissister är den nya underklassen enligt Alexander Bard som jag lyssnade på ikväll, medan jag arbetade. Han gav ett bättre intryck från radion, än vad jag fått tidigare och samtalet som hölls i en form av dialog med vännen och komikern Aron Flam var ganska intressant och uppfriskande mot annat. Både Freud och Nietzsche nämndes av Alexander Bard 55 år som numera titulerar sig filosof.

Han har gått på handelshögskolan, så jag har tidigare mer sett honom som civilekonom än filosof. Hans sistnämnda titel är troligen inte skyddad, så vem som helst kan benämna sig som filosof precis som jurist och journalist, förutom vid konkurrensrättsliga regler om det ska till någon marknadsföring.

Nemo-narcissister är de som vill ha ständig uppmärksamhet i form av smileys, tummar, hjärtan och likes, på ett "infantilt" sätt trots att de är vuxna, enligt Alexander Bard. Dessutom är de högljudda på nätet och skriker efter uppmärksamhet och har tagit på sig en offerroll utan att vara några egentliga offer och det har ju kunnat observerats på vissa håll.

Yngre läser inte lika mycket böcker längre, utan snappar endast upp det mest ytliga som de behöver känna till utan större fördjupning, menar Bard. De håller en ständig kommunikation via nätet. De har dock missat vad "Nettokrater" ska syssla med på Internet och det är inte att skrika efter egen uppmärksamhet, utan att vi alla ska samarbeta anser Bard.

Ett annat kännetecken på den här nya typen av underklass är att de människorna inte kan separera åsikt från person, vilket vi känner till från olika forum, bloggar och kommentarsfält.

"Nettokrater" är den nya tidens människor, dock är det verkliga syftet med den gruppen att samarbeta, mer än att vara bekräftelsesökande individer, vilket inte riktigt är uppfyllt idag. Han menar att yngre borde söka något större än sig själva. Kanske meditera ibland. Jag tror förvisso att de som söker något större än sig själva inte hänger på nätet hela tiden. Lyssna och begrunda.



fredag 19 augusti 2016

Vända andra kinden till

Vi kan inte ändra andra människor bara oss själva, så för att gå vidare och släppa får vi göra något annorlunda själva som att kanske vända ryggen till.

Har ikväll tagit bort mitt försvarsinlägg, mot ett oförklarligt förtalsinlägg, som funnits på nätet sedan den 20 april 2015, då jag inser att normala och intelligenta människor ändå kommer förstå, att det mesta är förtal och inte handlar om mig, Även om det inte är direkt trevligt. Samtidigt som jag kanske kan föregå med ett gott exempel.

Det skapas enkelt en massa ilska när du behandlas illa, smutskastas och kränks, så du till slut automatiskt svarar på samma låga nivå när du tvingas försvara dig för att rädda ditt anseende.

En massa ilska som förevigas i ett inlägg ger inga ljusa energier. Ibland är det bäst att vända andra kinden till och ta ett stort och långt avstånd från vissa situationer eller människor. Kanske kan du till och med skämta om det hela med någon, som jag gjorde ikväll.

Första gången jag blev uthängd var när jag bloggade på Aftonbladet:s portal 2009, där en kvinna med ett ganska extrovert och uppmärksammat beteende skrev, som både syntes och hördes och ofta får den typen, många anhängare som dras till en ofta högljudd och imponerande personlighet som snabbt ändrar humör.

Det förekom mycket politiska diskussioner och den som inte var mycket åt vänsterkanten blev ofta hatad och utskälld. Den här extroverta och anonyma kvinnan hängde i varje fall ut mig med rubriken, "Fucking Lotta Online"och inlägget gick att tumma upp och på Aftonbladets bloggportal skulle de flesta tycka lika, samtidigt som hennes inlägg om mig inte var direkt positivt och vad jag minns handlade om, att jag var en egoistisk människa, vilket fick många uppåt-tummar.

Kom inte ens ihåg vad det var som hade fått henne att tända till. Men jag skrev en del politiska inlägg, dock var männen där väldigt stöttande och det kom fler in på min blogg vid tillfället för att ge stöd och en av dem sade,

"Jag har alltid själv hoppats på att få bli uthängd en dag, men det händer aldrig!"

När jag var barn fick jag och mina syskon ibland åka iväg på kollo på sommaren för att pappa skulle få barnledigt. Jag minns vid ett tillfälle, nere vid stranden där vi bodde på barnens ö, att jag redan då vara ganska självständig. Det fanns en del valfria flytande lekmadrasser, kanoter och någon flotte vid bryggorna nere vid vattnet.

Vid varje vald större flytande leksak som jag började använda kom en tjej och ville ha just den leksaken som jag hade. Minns att jag blev förvånad för det fanns andra lediga leksaker. Lämnade dock leksaken till den arga flickan och tog nästa, då kom tjejen dit istället och ville ha även den leksaken och så fortsatte det ett tag, tills min brorsa som var på samma kollo reagerade, för jag fattade inte riktigt varför det hände hela tiden. När jag sedan blev äldre och såg tillbaka förstod jag att det var min första upplevelse av, att ha stött på en tjej som var avundsjuk. Tror jag bara gick därifrån till slut.

Det viktigaste är att livet går vidare eller att vi lever nu, som Laleh sjunger med den mycket vackra melodin, Live Tomorrow.







torsdag 11 augusti 2016

Noteringar på en torsdag

-        Är det ok om jag sätter på radion lite lågt, frågade den charmiga blonda långa målaren, respektfullt  från köket i morse, som redan hunnit vara i en annan bostad trots att klockan endast var 08,15.
Kommer få hela köket ommålat och får gå upp extra tidigt för att hinna äta frukost och se anständig ut. Likaså anpassa lunchen till bygg-och målarsvängens tid vid tio snåret. Jobba som målare verkar ganska avslappnat och självständigt. Troligen inte mycket avancerade beslut och samtidigt ett kreativt arbete med meditativa rörelser. 

Igår pratade han högt och beklagande i mobilen om att han och flickvännen skulle åka till New York och flickvännens bröder och pappa troligen skulle följa med när han hoppats på en semester på tu man hand. Det måste vara kärlek.

När jag arbetade som barnsköterska vid en ålder av 18 och några år framåt var radion ett givet och centralt inslag i köket på Sachsska barnsjukhuset, där vi mellan de medicinska morgonkontrollerna, rörde ihop olika former av mjölkersättningar eller hämtade frukost åt medicinska barnpatienter som låg inne för allt, från misskött tonårsdiabetes, anorexi, leukemi, kolik, tarmsjukdomar till någon form av ”kaosa socialis” som kunde beröra olika typer av missförhållanden hemma eller med barnet. Det handlade om det mest varierande former av medicinska utredningar av barn från några månader upp till 16 år.

Omkring tio år senare och några andra typer av arbeten emellan tar jag som enda affärsanalytiker med mig en liten radio till ett öppet kontorslandskap bland ute-säljare, VD:n och en finansanalytiker, där jag lät musiken ljuda ut i det strama och AC-kylda landskapet i det stora företagskomplexet varje morgon, till andras uppmärksammade leenden. Musiken lugnade rutinerna av att stressigt vara tvungen att få fram de dagliga rapporterna till VD och säljcheferna, som ofta trampande stod bakom ryggen och väntade med risk att de ville skjuta mig som budbäraren.

Musiken kunde även underlätta en monoton och oinspirerande vardag. En radio slår ändå Spotify där du tvingas söka fram varje låt, som någon annan istället kan göra via en radiokanal och samtidigt ta fram det senaste. Borde troligen investera i en förnyad ljudanläggning med ny radio. Annars börjar snart höstterminen med inte helt färdiga besked från universitet och högskolor för alla sökande kring deras ovissa framtid. Samtidigt som morgon programmen på Tv:n basunerar ut årliga tips till par som insett att de tröttnat på varandra när de dagligen fått trängas och tvingats umgås under semestrarna, eller hur vi på bästa sätt kan dumpa någon på ett juste sätt, där det sista kort och gott handlar om grym ärlighet. Inget smygande som en katt runt het gröt, eller använda fraser som ”det är inte du utan jag” när sanningen helt enkelt är - jag inte kär i dig längre.  Du är alltså mindre ego när du är rak i motsats till vad Veronica Maggio sjunger i låten, Dumpa mig.


fredag 5 augusti 2016

Film tips!

Såg ikväll filmen, Hotell i regi av Lisa Langseth som tydligen hade premiär redan 2013 som jag både missat och tyckte hade skruvad svart humor som tilltalade mig. En film som bakade in flera olika livsöden, på ett fint sätt, vilka till slut vävdes samman till djup vänskap och samhörighet.

Huvudrollsinnehavaren spelad av Alicia Vikander föder ett barn med svåra förlossningsskador som gör att hon själv hamnar i en djup depression och kan inte ta i barnet. Hon hamnar i en grupp med helt olika människoöden som träffas för samtalsterapi, där några sedan beslutar sig för att fly verkligheten genom att åka iväg och bo på hotell tillsammans, där de på olika sätt bearbetar sina trauman eller uppväxter. Filmen skildras på ett mycket underhållande och mänsklig sätt med allt vad det innebär.