Translate

lördag 30 maj 2015

Mingel, champagne och socialansträngning

Jag var på invigningsfest på Juristklubben i torsdags, vars ändamål är att främja ett nätverk och en mötesplats. Solen sken starkt över Stockholm när jag tog en taxi till klubben, till skillnad mot i kväll när regnet faller dystert och hårt mot marken. Värd för kvällen var den trevliga franska konstnären Vincent de Montleau, som förövrigt tyckte att även jag såg ut som en konstnär. Jag valde att ta det som en komplimang. Det finns så många andra som brukar stå för den negativa kritiken så balansen får ibland ordnas själv. Eller som min pappa sade när han levde,

- Är det ingen som ger dig komplimanger får du ge dem till dig själv.

Alla nya medlemmar kunde valfritt ta med sig någon vän. Egentligen blir det ett hinder, för du står och prata med någon du redan känner istället för att anstränga sig och mer aktivt mingla. Ungefär samma fördelar ges av att resa utomlands själv - du möter andra du aldrig skulle ta kontakt med annars. Började trots sällskapet ändå tala med fler nya intressanta människor, både jurister, utbildningskonsulter och civilekonomer. En civilekonom frågade mig kryptiskt om jag var entreprenör eller bara en konsult, möjligen med tanke på att jag inte expanderat mera.

Richard Ryan
Han hade själv vad jag förstår fler företag, köpte och sålde bolag. Jag sade att jag inte trivdes med chefer över mig och han sade eventuellt skämtsamt, att det bara skulle bli han som blev min chef. Vet inte om det skulle varit någon god idé. En diskussion som annars troligen kunnat utvecklats mer om det inte var så hög volym. Det bjöds på champagne och underhållning av konstnären Richard Ryan som var i full aktion vid ett långbord mitt på golvet.


Vi fick även lyssna till jazztoner av Amazing Duo från scen. På mingelgolvet syntes även den före detta åklagaren och chefen för ekobrottsmyndigheten Bodil Borisson och strax bakom mig skrattade en glad Lena Stenberg som från år 2000 byggt upp kvinnohemmet Rosen. Jag frågade en manlig jurist om det stämde, som jag läst från några kvinnliga skribenter, att juristbranschen kunde vara ganska macho. Han sade att i rättssalen kunde det nog stämma där advokaterna kunde gå ganska hårt åt mot de kvinnliga juristerna och ombuden. Jag sade att det lät ganska osportsligt och han höll med.

Själv hade han startat eget som ung jurist (35 år idag) och då fått parera "klapparna på huvudet", troligen i likhet med vad kvinnor kunde få utstå berättade han. Jag undrade om det inte kunde vara en generationsfråga. Han menade dock att det istället handlade om kultur. Jag tyckte annars att "uppläxning" kan komma fram i alla branscher, vilket inte minst jag själv fick uppleva som ung 18-åring arbetandes på ett akut-barnsjukhus. Även tikarna läxar upp valparna, så egentligen borde inte en ung ålder vara jämförbar med sexistiska erfarenheter baserat på att du är kvinna. Det vill säga när någon uttrycker sig nedlåtande om din förmåga baserat på din kön.

Mannen som hade fler bolag ville sedan efter ett par timmar att jag, vännen, juristen och en rysk kvinna i kommunikationsbranschen som haft företag i nästan hela sitt liv, som jag började tala med därinne, skulle hänga med vidare till ett internationellt nätverk där de flesta talade engelska. Vi bytte både visitkort och en del handskrivna papperslappar. Vännen och icke medlemmen ville istället gå ut och äta, så hade jag inte haft med mitt sällskap, hade jag nog följt med de andra vidare till nya äventyr. Det kommer fler tåg. Förövrigt kring juridikklubbar och juridik, så fixade jag min juridiktenta från 6 maj utan krav på omtenta vilket fick mig att må bra, kanske som Jennifer Hudson sjunger i låten, "Feeling Good" som kommer från en sång från 1965 av Antony Newley och Leslie Bricusse. 


lördag 23 maj 2015

Kommentarer och triviala monologer..


Rocky får möjligen samma enerverande känsla av kommentarsfält, som kan ges när folk precis överallt, från utrymmet utanför den offentliga toaletten till bussen måste tala med någon i sin Iphone eller mobil, där övriga endast hör den enas monolog. 

Ofta visar inte den högt tjattrande någon hänsyn, för de som sitter bredvid på t-banan eller står i kön på ICA när den talande högt och omedvetet, samtidigt berättar om triviala oväsentligheter för alla andra, gällande allt från tvätt-tider, middagsinköp eller vad någon okänd sagt vid något okänt tillfälle.

Jag tycker nästan det var mysigare på den tiden när man kom hem och telefonsvararen blinkade starkt över inkommande samtal du fått när du varit ute fridfullt, utan uppkoppling, före vår tid då många direkt måste sända ett sms om allting. Samtidigt gick det då istället att ordna en möjlighet, att lyssna av telefonsvararen när du var ute som istället nyttjades. 

Det finns för och nackdelar med allt.


fredag 22 maj 2015

Sansculotter - dåtidens jämställdister

Sansculotter

Igår skrev skrev jag en ny tenta. Blev förvånad att jag kunde svara på alla frågor, eftersom jag inte hann läsa klart litteraturen, trots all asocial läsning och korvstoppning av texter några dagar före. Möjligen har jag missat något. Kan bli en aning stressigt ibland, att både jobba och plugga  samtidigt.


Från det ena till det andra så är det intressant med historia och trots att människan gör framsteg, så tycks ändå en del misstag upprepas. Samtidigt som många goda saker finputsats. Första gången något skrevs om de mänskliga rättigheterna var redan år 1215 i dokumentet Magna Charta, där olaga frihetsberövande omtalas. I det fick bland annat den engelska högadeln  skydd mot den framväxande kungamakten och rätten att avsätta en kung som bröt mot bestämmelserna.  Några århundraden senare i samband med franska revolutionen 1789 fastslogs fler mänskliga rättigheter av den franska Nationalförsamlingen, som inspirerats av den amerikanska oavhängighetsförklaringen. I den fastslogs att,

"Människor föds och förblir lika i rättigheter". Likaså deklarerades yttrandefrihet och religionsfrihet, likhet inför lagen, lika beskattning och lika rätt för alla att ta del i landets styrelse. Slutligen kom Förenta Nationerna, FN som grundades 1945, att ta upp idéerna kring de mänskliga rättigheterna efter andra världskriget och folkmorden på judar, romer, homosexuella, kvinnor, män och barn.

Den franska revolutionen blev sedermera mycket radikaliserad. Alla kvinnor och män mördades, som misstänktes vara motståndare till revolutionen. Även Kung Ludvig den XVI och senare drottning Marie Antoinette mördades fyra år efter att revolutionen startats 1793. Ett skräckvälde uppkom vid tiden och Sansculotterna var en mycket aktiv grupp. Denna grupp var kända för sina radikala jämlikhetsideal och använde tilltalsnamnet "medborgare" till alla. Perioden mellan 1793-1794 blev känd som "skräckväldet"

En av de stridande,  Maximilien de Robespierre kallad den "omutlige" slogs för demokratiska jämlikhetsideal. Han var beredd att ta till vilka medel som helst. Han allierade sig därför med Sansculotterna och grep makten i nationalkonventet på ett kuppartat sätt. Alla både verkligt och inbillade motståndare till revolutionen ställdes inför särskilda revolutionsdomstolar. De anklagade tilläts varken kalla vittnen, eller använda försvarsadvokater. Tiotusentals föll under giljotinen.

Idag faller inte så många under giljotinen, dock förekommer påtagliga försök till karaktärsmord på många människor på Internet, av radikala människor för att de drabbade, av den breda massan, ska ges ett sänkt anseende, vilket faller under området förtal och ärekränkning. Ärekränkning och förtal är ett område som fler och fler människor troligen kan komma att drabbas av via nätet, eftersom lagen idag signalerar, att det inte ska gå under allmänt åtal. Det är dock något som högst sannolikt kommer ändras.

Trevlig helg!

tisdag 19 maj 2015

Det här med sekter och galenskap

Har inte tiden att skriva något långt inlägg nu.

Kan dock rekommendera dokumentären, "Fångade av scientologin", som visades igår kväll och kan ses via Svt-Play. Kanske kan den ge någon eller några en aha-upplevelse. Det är ganska tydligt att även vissa extrema politiska grupper sysslar med samma arbetsmetoder.

Här ser vi hur människor fastnar i en grupp, som till en början skapar en känsla av hopp och samhörighet och sedan visar sig bli allt annat än sund. Medlemmarna kunde få direktiv, att förfölja, manipulera och straffa olika medlemmar eller utomstående, som kunde utgöra ett hot mot den egna rörelsen. De brydde sig inte, om de bröt mot lagar, om ändamålen helgade medlen.

Vissa gavs en positiv särbehandling eftersom de hade ett PR-värde för rörelsen, medan andra blev tvingade till slavarbete och förnedring.

Dokumentären visar hur människor indoktrineras och hur rörelsen sedan straffar, förföljer och slutligen smutskastar människor grovt via skapade hemsidor på nätet, om de fått nog och hoppat av rörelsen, eller yttrat sig och/eller uppträtt på ett sätt som kunde kasta en skugga över rörelsen.

Tyvärr går det inte att bädda in, så det får bli en simpel länk (kopiera och klistra in i webbläsare):


http://www.svtplay.se/video/2930081



onsdag 13 maj 2015

Ett annat perspektiv kring rättvisans demoner

Läste i morse den sista delen av Maciej Zaremba:s artikelserie av Rättvisans demoner. Nu tycks författaren slutgiltigt vilja vinkla problemet hos socialstyrelsen, med att det härstammar från feminismen, även om ca 30 % av mödrarna råkar ut för samma utstötning i vårdnaden av barnen genom lögner och korruption av fadern med flera istället.

Det är ändå svårt att inte, uppfatta artikelserien, som ett uppdrag från någon bakomliggande politisk konservativ organisation, som spridit ut en propaganda om att feminismen är av ondo med alla möjliga och omöjliga scenarier.

Jag tror det kan handla om en bakomliggande organisation, som endast är ute efter att få feminismen ur vägen och därmed utnyttjar män, som hamnat i svåra vårdnadstvister och fallit under någons lögner. Till den samlingen dras sedan alla möjliga typer. Den bakomliggande organisationen struntar troligen fullkomligt i dessa män, bara det backar upp att motarbeta feminismen, som de tror ska medföra både förlorad makt och rasera gamla normer.

Feminismen är en ideologi som för mig handlat, om att kvinnor ska ha samma möjligheter och villkor som män, dock inte med teser om patriarkat eller könsmaktsordning, vilket är begrepp som inte bara låter fult utan är destruktiva. Det finns olika inriktningar och alla talar inte om dessa teorier.

Idag är det ändå väldigt jämställt, däremot inte i vissa delar av världen för kvinnor. Av den orsaken  benämner jag mig av solidariska skäl som feminist. Jag tycker att den grundläggande feminismen var en fin rörelse med goda intentioner. Långt därefter har ett par olika rörelser växt fram som tycks vilja ha tolkningsföreträde, gällande feminismen som t ex Femen och möjligen FI där det största perspektivet tycks vara att kvinnor sägs vara i underordning vilket ska upprepas och synliggöras.

Jag blir mer illa berörd när jag läser, eller hör någon man titta med medlidande, eller klappa någon på huvudet för att hon är kvinna, för att han läst på läxan, att hon skulle vara underställd honom. Vem vill frivilligt ha sådant över sig eller omkring sig?
Det skriver jag under på..

Lika lite tror jag att alla invandrare vill värderas kollektivt, eller att andra ska klappa dem på huvudet för, att de invandrat till Sverige, vilket givetvis bara kan upplevas som förnedrande.

Den bakomliggande högst sannolikt konservativa organisationen, tycks matat dessa antifeminister under år, med att feminismen skulle vara orsaken till att den  kvinna, som eventuellt ljugit kring pappans förehavanden är påverkad av feminismen. Dessa förtvivlade män har då gripit tag i detta halmstrå i hopp om en förklaring och lösning.

Vad har manshat med feminismen att göra? Inte speciellt mycket. Feminismen startade i början på förrförra seklet, i mitten på 1800-talet för kvinnors frigörelse för att de skulle ges samma rättigheter som män politiskt och yrkesmässigt. Det var inte frågan om något hat mot män, för att kvinnan ville ha frihet och använda den potential hon hade inom sig.

Zaremba nämner i artikeln att han talat med någon av dessa män, som möjligen tillhör någon av de anonyma som kan läsas i vissa kommentarsfält, med det fingerade namnet Ronny. Han uppmanar Zaremba att läsa vad "feminister" skriver om män på nätet.

Maciej kommenterar, " Det är en sällsam läsning. Skribenterna (oftast anonyma) buntar ihop fäder som klagar på bristande rättssäkerhet med kvinnohatare och högerextremister. Eller så heter det att barn aldrig fantiserar om sexuella övergrepp. Alltså är de utpekade skyldiga. Den som påstår något annat är en "pedofilkramare"(....) Ingen tvekan om att folk på dessa sajter hyser fördomar mot män"

Hur stark bevisning finns det att dessa anonyma bloggande "feminister" som skriver hatiskt om män på sina bloggar, verkligen är kvinnor och feminister och inte några skapade bloggare, av den organisation som vill få bort feminismen från samhället?

De som läst om Putins trollfabrik, förstår att det varken är omöjligt, eller ett löjligt påstående att några kan skapa både fler bloggar och fler signaturer i eget namn, där de bakom kan spela upp både den ena eller den andra charaden, av skapat manshat i feminismens namn.

Åtminstone jag har väldigt svårt att känna tillit för bloggare, där det sitter anonyma som talar om mansförtryck och överdriver med en stark avsky mot män. Like lite som de män som sitter anonymt och talar skit om rabiata kvinnor. Det är nog smart att ifrågasätta vad som syns att läsa på Internet. Allt är inte alltid som det synes vara. 

Maciej beskriver vidare hur Margaretha Hydén professor i sociologi berättar att många inte vågar kalla sig för feminister, eftersom de inte hatar män. Men vem har bestämt att några fåtal har tolkningsföreträde som kollektivt har den synen på män?

Alla sunda och intelligenta människor vet redan, att det inte fungerar att kollektivt bedöma någon människa varken man eller kvinna, så varför bry sig vad några få uttrycker.

Vem säger att de upptäckta tjänstemännen, som arbetat på socialförvaltningen och utfört farligt oprofessionella arbeten med djupt maktmissbruk, som riskerar människors leverne, är feminister? Har några frågat dem vilken ideologi de tyr sig till, och om så är fallet varför ska deras tolkning av feminismen var den korrekta?

söndag 10 maj 2015

Belåtenhet och andra visdomar


Nu ska vi känna in ordet belåtenhet, sade yoga-instruktören med stabil röst och  sexton års erfarenhet inom området när vi idag satt på en varsin yogamatta i salen.

Det kan vara smart att ägna någon stund för oss själva för att få ro och kraft. Söndagarna har jag därför vigt åt yoga. Vi är inte mer än människor och det gäller att hjälpa oss själva. Ett par gånger har jag kommit till yogan med frustration, irritation, stress och troligen spridit runt den negativa energin till känsliga individer omkring mig.


Det är de gångerna vi behöver yoga som mest. Likaså när vi under övningarna inte hittar balansen utan snabbt vinglar när vi står upp och ner, eller på ett ben, vilket ger signaler om att tankarna fladdrar omkring och vi saknar fokus på andning eller stunden just där. Idag var jag lugn och kunde få ut mer av klassen. Yogan bygger upp vighet, muskelstyrka, stretchar muskler, skapar fokus, masserar inre organ och skapar harmoni.

Det finns olika former av yoga och den kan skifta något beroende på vilken instruktör som har passet på gymmet där jag går.


Ashtanga Yoga är en form av yoga och betyder 8 steg eller den åttafaldiga vägen på sanskrit.
Dessa steg består av


Yama - 5 moraliska etiska principer

Niyama - 5 principer om självstudier och självrening

Asana - kroppsställningar

Pranayama - kontroll av andningen, andningsövningar

Prathyara - tillbakadragande av sinnena från sina objekt

Dharana - koncentration

Dhyana - meditation

Samadhi - djupgående meditation

Hittade förutom åtta steg ovan, från hemsidan "Ashtanga Yoga Shala", mer information kring fem livsinställningar hörande till första steget Yama:


Yama innefattar både självkontroll och etiska inställningar.


1.Ahimsa är att respektera allt liv genom en attityd av ickevåld, vänlighet och accepterande av livets skillnader(religion,hudfärg,utseende,politisk åsikt, social ställning mm.)


Till dess läror hör också ödmjukhet och förlåtelse, vilka ökar den fredliga energin i oss själva och vår omgivning. Ahimsa innebär att man inte skadar eller förorsakar någon olycka- varken människor, djur, naturen eller världen- med ord, tankar eller gärningar.



2.Satya betyder tankarnas, talets och gärningarnas sanningsenlighet.

Det innebär att tala angenäm sanning, men att aldrig ljuga även om det skulle behaga andra.



3.Asteya lär ut en inställning om att man inte ska stjäla. Stjäl inte någon annans egendom och utnyttja ingen. Asteya är att bete sig vänligt, ärligt och osjälviskt. Avundsjuka och förtal är jämförbara med att stjäla.



4.Brahmacharya

Definieras oftast som avhållsamhet eller celibat men också som måttlighet av bla det sexuella.

I Brahmacharyans djupare betydelse är just att rikta själen inåt och förena sig med Brahman, det vill säga den universiella anden som är källan till den rena insikten och sanningen.


5. Aparigraha

Aparigraha är tankar och gärningar utan vilja att äga, med rent hjärta och återhållsamhet samt att vi utestänger allt onödigt, sådant vi inte förtjänar, från våra liv. Vi bör få det som tillhör oss och ta emot det som är korrekt, samt undvika belöningar och tack vi inte förtjänar. Vi bör också undvika sådan njutning som är skadlig och onödig för vår kropp och själ."



Niyama
I andra steget Niyama finns fem regler eller riktlinjer för den yttre och inre reningen. Den andra riktlinjen av dessa är Santosha som är förnöjsamhet, livsglädje och förståelse oavsett yttre faktorer.


Det ska vara resultatet av att man okuvligt riktat sinnet inåt mot förståelsen av det högre jaget. Vi ser misstag, besvikelser och förtvivlan som lärdomar och att man ständigt omfattar tanken om belåtenhet. Man är nöjd med det man har och det som man inte har.



Mer att läsa kring yoga finns i boken, Kraften bakom Yoga av Petri Räisen.






fredag 8 maj 2015

Är det verklighetsfrånvänt att förespråka samtycke?

Har snabbt sett debatten med Madeleine Leijonhufvud – professor emerita i straffrätt, Thomas Martinson – advokat, Advokatfirman Thomas Martinson och Martin Weyler – rådman, Solna tingsrätt och måste säga att professor Madeleine Leijonhufvud är väl påläst och till synes stark i gruppen.

Programledare är Dagens Juridiks chefredaktör Stefan Wahlberg.

Madeleine Leijonhufvud är en kvinna som på nätet fått mycket påhopp av både kvinnor och män, som nästan underförstått menar att det är kvinnan själv, enligt normer som görs ansvarig för sexualbrott mot sig. Vi talar om småtjejer från 15 år och uppåt. Hon har dock allmänheten med sig i stora delar som upprörts av vissa friande mål.

Det förs dock inte fram några hörbart rimliga argument till varför ett "samtycke" i lagen inte borde framföras i sexualbrottslagen av hennes opponenter, som jag tolkar det hela.

Jag har ännu inte köpt Madeleine Leijonhufvud:s bok, som skildrar 50 år av förändring inom sexualbrottslagen och som ännu är ofullständig enligt professorn, vilket jag borde göra inom kort.



150507 VJ from Dagens Juridik on Vimeo.

torsdag 7 maj 2015

Orättvisor - inte bara för pappor

Det finns fördelar med att ha mycket att göra, som att du slipper tänka så mycket på oväsentligheter och kan backa upp psykologiska försvarsmekanismer, så du kan jobba vidare som en målmedveten arbetshäst med skygglappar inför illasinnade och verkligt, störda människor omkring dig.

Igår kväll satt jag tre timmar och skrev tenta i juridik i en kall stor sal tillsammans med många andra. Den tentan som jag aldrig fick skriva den 25 mars eftersom jag till stor frustration glömt legitimationen. I biblioteket före jag gick in, hörde jag en kurskamrat ropa mitt namn. Hon och sju andra från samma kurs var där för, att skriva omtenta gällande den tenta jag skulle skriva för första gången. Förhoppningsvis slipper jag samma sits som dem, när gårdagens tenta blivit rättad.

Civilrätt är ändå intressant och visst finns vissa förlegade delar som den i Föräldrabalken 6 kapitlet 2 §,andra meningen, som säger,

(....) Vårdnaden om barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap".

Något som går att tolka som att maken ska agera föräldern till makan. Någon skulle kanske hävda att barnet även kan vara en ung man. Även om det är mycket sällan som yngre män gifter sig med äldre kvinnor. Det måste ligga kvar från förra seklet där vissa kvinnor som gifte sig ofta kom mycket unga direkt hemifrån för att leva med någon minst dubbelt så gammal man, som först vid den tiden hunnit jobba upp sin förmögenhet och kunde "köpa sig" en fru. 

Samtidigt går det att läsa i Äktenskapsbalken 2 kapitlet, 1 § kring äktenskapshinder:
"Den som är under 18 år får inte ingå äktenskap utan tillstånd av myndighet som anges i 15 kapitlet. 1§ Tillstånd får meddelas endast om det finns särskilda skäl."


Förövrigt läste jag Maziej Zaremba:s tredje del i sin serie, "Rättvisans demoner" i Dagens Nyheter den 29 april, där han beskrev att oskyldiga kvinnor likaså, kunde hamna under möjligen omedvetet maktgalna och destruktiva klor hos myndigheter. I det här fallet fick en mamma uppleva hur en pappa kunde manipulera deras son att ta avstånd från mamman.

Det började med att mamman blev orolig eftersom sonen kom hem med blåmärken och nedkissade kläder från pappans nya familj, vilken inleddes när pojken var sex år gammal. Pojken är rädd för den nya halvbrodern. När sonen för andra gången måste söka vård hos vårdcentralen gör modern en orosanmälan till socialen. Doktorn misstänker att pojken far illa hos fadern. Socialen gör ingen utredning.

Snart kommer fadern med pojken i släptåg och pojken får påtvingat säga att han själv ramlat och inte blivit slagen av brodern. Han sade bara så för att "göra mamma till lags", vilket antecknas hos socialen. I juli 2006 antecknar socialsekreteraren: "Olle rädd för att han inte ska få träffa mamma mer" (...) En månad senare antecknas "Olle vill inte träffa mamma. (...) Han säger att han absolut inte vill det, och att han skall ta livet av sig om de vuxna bestämmer att han ska gå tillbaka till henne."

Det märkliga är att under denna tid varken såg eller talade Olle och mamman med varandra under 30 dagar. Varje gång mamman ringde lade pappan på luren. När barnet var nio år kom han till en psykolog, som insåg att pojken befann sig i en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. När pappan får höra vad psykologen sagt, får sonen inte längre gå dit.

Ingen hos socialen undrar varför pojken plötsligt är rädd för att träffa sin mamma. Snart vill Socialen utreda barn och föräldrarelationen på ett särskilt boende. Bara det måste ju slå fel när barn som givetvis känner på sig, att de observeras och måste bo på ett särskilt boende, inte kan belysa det vanliga mönstret. Mammans egen mor dör sedan i cancer och hon ber om uppskov, något som socialen inte ser som en ursäkt, "de hade en utredning att göra, med eller utan dödsfall."

När mamman sedan tre veckor kommer till utredningshemmet för att hämta pojken till begravningen, snyftar pojken och säger sig inte vilja följa med. Kortfattat blir sedan den händelsen, av att mamman ändå bestämmer att sonen ska följa med, ett bevis på att modern inte respekterar sonens vilja.

Snart blir det Moderns tur att observeras och hon bevakas av 20-åringar som bestämmer att hon inte ska få åka och bada med sonen för de har inte tid att följa med och bevaka henne. 20-åringar som kunde vara hennes döttrar. Ett praktexempel på individers okunskap i farlig kombination med felplacerad makt. Ungefär som vissa dörrvakter, obildade bloggare som sprider grovt förtal, eller högerextrema och/eller vänsterextrema kommunpolitiker.

Slutkontentan av detta hemska öde för modern är att hon när artikeln skrevs inte hade sett sin son på åtta år och åtta månader. Modern klandrar sig själv för sin oro för sonen, den dagen hon gjorde sin orosanmälan, ty utan den hade hon idag fortsatt kunna leva med sin son. Tingsrätten litade fullständigt på socialtjänstens intygande att mamman utövade skadligt inflytande på sin son.

Göran Lysén, professor emeritus i folkrätt har pro bono försökt hjälpa modern att få tillbaka kontakten med sonen under fem år. Enligt Lysén är orsaken "vänskapskorruption". Han tror inte att det som hänt kunnat ske i Stockholm, dock i en småstad där alla makthavare umgås i samma kretsar. En nära släkting till fadern hade nämligen varit ordförande i socialnämnden och ledande politiker i den aktuella stadens största parti.

Till detta tillkommer även ett brev där en läkare intygar att modern är en livsfara för sin son och lider av en grav "personlighetsstörning", är närmast psykopat, vilket doktorn illustrerar  med en rad skakande scener. "Läsaren får en serie bilder av en oberäknelig, härsklysten, manipulativ och våldsam kvinna. En "ixoid" personlighet. Ett honmonster."

Grovt förtal med psykiatriska  diagnoser mot okända individer känner vi till från nätet.

Doktorn förordar starkt att hon berövas vårdnaden om Olle. I elva år har detta brev legat i moderns akt, en bruksvisning till hennes person. Det lömska är att det inte åberopas öppet av socialtjänsten och inte heller kan bemötas av modern. Kanske ändå tur att hon inte råkade ut för någon galen bloggerska som hängt ut henne med liknande förtal på nätet med mycket högre spridningsfrekvens. Även om spridning av okänt material via e-post och okända länkar med förtal bör ligga under samma låga dolda nisch.

Läkaren som skrev brevet är specialist på leversjukdomar och inte psykiatriska sjukdomar. I och med detta fallet och troligen många fler faller en del av mans- och papparättsrörelsen tes, att de fallit offer för specifikt "manshat" från samhället, även om det möjligen finns några fler vårdnadstvister där män skurits av från sina barn än vice versa.  Lena Hellblom Sjögren tror proportionerna  30-70 motsvarar den sociala verkligheten.