En blogg som vill presentera och synliggöra den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten. Boken ligger i tiden, då den behandlar aktuella nätbrott och unik, då den har en handling som huvudsakligen utspelar sig på Internet. En värld dit fler kriminella flyttat in sin verksamhet, från den mer synliga delen ute i samhället idag. Andra inlägg kan beröra ämnen om och kring bokens teman, dock även mycket annat. Andras synpunkter och tankar välkomnas med nyfikenhet.
Jag kände hur strumpan glidit ner och skavde mot hälen och satte
mig ner på en grön parkbänk strax bredvid Årstabron i eftermiddags. Hade före tagit en lång
promenad från Bondens marknad på Katarina Bangata, ner mot norra Hammarbyhamnen,
längst Årstaviken och runt Långholmen, slunkit in på Galleriet Lumphé
Littografiska och sett underhållande tavlor av Lasse Åberg och mer mörka verk av Mikael
Persbrandt.
En äldre okänd kvinna med sportkeps och det silverblonda håret
samlat bak i en tofs kommer fram till bänken och frågar om även jag får in grus i skorna.
Jag drar upp solglasögonen på huvudet och tittar mot kvinnan, ”Nej, jag
försöker bara dra upp strumporna som halkat ner från hälen för jag vill inte få
skavsår. De är av den kortare sorten". ”Jaha, själv använder jag
inga strumpor alls”, säger kvinnan, som visar fram sina gymnastikskor.
Hon börjar berätta att hon börjar känna sig trött, för hon
har gått två vändor fram och tillbaka längst Årstaviken redan.”Funderar på om jag kanske äter för ensidigt,
för jag kan bli alldeles rastlös. Min man sitter bara hemma och löser korsord,
säger kvinnan suckande och himlar med ögonen. ”Ja det kanske kan bli lite rastlöst,
ler jag förstående. Kvinnan börjar anförtro mig att hon gick in i väggen för
ett tag sedan och gått ner en massa i vikt. Först fick hennes man en stroke och
sedan hennes dotter cancer.
Läkaren skrev ut lugnande och annat mot depression.
"Fick även histamin, men han glömde säga vad det var jag inte tålde. Klarade
inte av att ta dem, för jag blev bara liggande som ett kolli", säger kvinnan och syftar på de antidepressiva.
”Ja vänta bara, du är så ung än sade kvinnan som var fyllda
77 men såg ut att vara runt sextio. Hennes barnbarn var i min ålder. ”Jag har inte själv
levt i någon skyddad verkstad, så jag tror jag blev härdad tidigt”, sade jag
och berättade att mamma dog vid fem och hur vi sedan flyttade runt i Sverige
utan någon direkt trygghetskänsla. "Jag skrev mycket dagbok och peppade mig
själv, så det tror jag hjälpte". Kvinnan var skilsmässobarn och hade känt sig
rotlös i barndomen, än skulle hon till den ena och sedan till den andra.
”Jag är så skör. Men jag
kan vara väldigt stark i vissa situationer”, sade kvinnan. ”Tror motion är bra
för att producera kroppens eget naturliga endorfin, så du gör nog rätt som
motionerar som du gör”, sade jag. Kvinnan tittade på mig och sade, ”Du är skör,
så skör, tänk på det framöver”. ”Nej det vill jag inte tänka på”, sade jag som
kände hur uppmaningen stred mot min överlevnadsfilosofi.
Jag reste
mig upp jämsides med kvinnan, som tycktes vilja ge mig en kram. ”Nej, du
behöver inte tänka på det. Jag är nog lite trött nu”, sade kvinnan lite urskuldande. Vi tog varandras händer och jag önskade henne lycka till. ”Lika
söker lika”. Vi är systrar du och jag”, sade den okända kvinnan som strax gick
åt andra hållet, medan jag fortsatte den motsatta vägen.
Några andra som nämner systrar är Fleetwoodd Mac med den lite mystiska låten, Sisters of the Moon", som sångerskan Stevie Nicks i bandet skrev text till. En grupp som jag förövrigt troligen aldrig skulle hört om inte en äldre manlig bloggare för många år sedan lade upp Stevie Nicks på sin blogg på Aftonbladet.
Förra veckan klev jag in på en körskola, som jag hittat på nätet och även spontant bokat en tid hos.
Utanför stod en kvinna med ett något slitet intryck och drog djupa halsbloss, för att sedan låta den grå röken virvla upp ut mot den redan mulna och grå dagen och blandas med övriga föroreningar.
Möjligen fick tafatta eller katastrofala körelever rökande lärare att röka ännu mer. Utanför dörren deklarerades att kunder kunde slå sig ner, så skulle den bokade läraren hämta upp dem vid bokad tid. Jag var tidig och fick smånervös slå mig ner för att vänta in den okända läraren.
En kvinna bakom disken dök upp och såg tillfredsställd ut att jag redan betalt.
- Jo, jag känner mig lite mesig att köra bil så jag tänkte jag borde öva lite trots att jag har körkort, sade jag lite ursäktande och skamset.
- Ja men det är bara bra! Något fler borde göra, sade kvinnan lugnande.
Strax kom min körlärare och sträckte fram handen. En man som troligen var minst tio år yngre än mig och bar en svart toppluva, som blev modernt i vintras, som både unga kvinnor och män sprang omkring med. Tycker det blivit mer att fler har likadana attribut, som den här typen av mössa och sedan en tid det här långa skägget. Tänk om alla tjejer skulle gå omkring i en likadan pagefrisyr under en lång period. Skulle inte det bli trist till slut för betraktaren. Min körlärare var dock ganska charmig trots sin toppluva.
Jag och min nya körmentor tog oss ut till bilen. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Det var omkring femton år sedan jag körde bil. Det började med att jag vid 18 år körde upp i Stockholm och fick mitt körkort. Körde sedan bil och även lätt lastbil, utan problem i flera år. Köpte dock ingen ny bil, eftersom jag inte hade behov att köra längre sträckor till arbeten eller annat. Och när det kunde behövas hade ofta den andra parten i mitt dåvarande liv en bil, som gick att använda.
Sista bilfärden måste varit när jag körde upp från Malmö i världens regn och rusk oväder. Det var mörkt, blåsigt och jag körde, eftersom dåvarande mannen var bakfull. Långa, stora och kraftfulla långtradare körde om, samtidigt som bilen vinglade till och jag tänkte att snart åker vi i diket. Det hände aldrig.
Märkte sedan vid tillfällen när det behövde köras bil, att jag hellre lät någon i vänkretsen köra vilket måste utvecklat min bil-körs-fobi.
- Ja jag ska ärligt säga att det måste varit omkring femton år sedan jag körde bil, sade jag nervöst. Skulle varit enklare om man befann sig på landet, så man kunde öva lite ostört, osedd och inte köra på någon sade jag skämtsamt.
Han körde sedan ut med mig sittandes på passagerarsätet till Hammarbyhöjden, så det var ju en speciell start på en körlektion. Därefter fick jag köra när han repeterat vilken pedal som var broms, gas och koppling. Ja så illa var det.
- Oj, nu kommer det en bil bakom, sade jag för andra gången och kände mig stressad att jag låg i vägen.
- Men du har rätt att vara på gatan som alla andra, sade min lugna och ganska pedagogiska körlärare.
Han visade mig även tricks hur man skulle hålla i växelspaken med bästa greppet när man lade in de olika växlarna. Och jag fick påbackning när jag växlade och släppte blicken från gatan och inte tittade ordentligt i speglarna.
När jag kört in till Södermalm, stannat bilen och klev ut kändes mina ben ganska skakiga.
Uppenbarligen var inte denna lektion helt bortkastade pengar. Även om
priset på 350 kr för 70
minuter var ett väldigt lågt pris. Nästa
körlektion som jag tvingat mig själv att boka kommer dock ligga på 920
kr vilket ändå ska vara något lägre för oss, som redan har körkort.
Googlade lite på sportbilar, för att få lite mer motivation. Skulle vara skönt att slippa den obehagliga trängseln som numera finns i tunnelbanan. Måste nästan köpa en bil om inte för att bibehålla körminnet.
En Mazda Miata eller kanske en Honda Civik i begagnat men bevarat skick behöver kanske inte bli så särdeles dyrt. Snart sitter jag kanske och sjunger med i Lars Winnebäcks låt, "Köpt en bil".
Det ska vara Liberalerna som slåss för en blå erigerad penis, målad som ett konstverk på en husvägg, som de menar är yttrandefrihet och konstnärskap. Anser att en uppställd penis är stillöst i ett konstnärsperspektiv, där uppförandeplatsen har betydelse. Många kvinnor, som har ett gott minne från när de var barn, tonårstjejer och uppåt kan säkert vittna om ett flertal penisar de fått framställt, utan förfrågan när de tagit t-banan, gått på en promenadväg eller åkt en buss, av de så kallade blottarna. En grupp som enligt vissa sakkunniga inte alltid är så ofarliga. Idag skickar även vissa män utan mottagarens önskemål, så kallade "Dickpicks" - den digitala blottaren.
Jag har inte tagit någon politisk ställning för något särskilt parti, även om jag har mina politiska värderingar, däremot har Sverigedemokraterna tagit ställning mot denna typ av konstverk, enligt Dagens Nyheter idag. Jag delar annars inte fullt ut SD:s politik och har upplevt hur de med andra lobbyister, beter sig när de ska smutskasta folk på nätet, dölja andras åsikter, som inte är i samklang med deras åsikter i kommentarsfälten, på diskussionsforum, bloggar och på andra sätt försöker misskreditera någon via tekniska graderingar av kommentar och dylikt.
I denna fråga delar jag dock SD:s åsikt. Yttrandefrihet som liberalerna menar att de här handlar om, kan inte vara att påtvinga andra människor sina synpunkter, som den erigerade blå penisen och konstnärskapet, "Fuck the World" gör på husväggen.
Yttrandefrihet är enligt grundlagen och regeringsformen 2 kap. 1 §, att i tal, skrift eller bild, eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. (Lag 2010:1408)
Grundlagen säger vidare enligt regeringsformen 2 kap, 2 §, 2 st, Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning, eller i demonstration eller annan meningsyttring (Lag 2010:1408).
Konstverket "Fuck the World" har sitt politiska budskap, om att öppna upp för samtal kring sexualitet, som påtvingats andra, samtidigt som det på ett sätt kan upplevas som ofredande av många, vilket i sin tur strider mot brottsbalken 4 kap, 7 §, som beskriver: " Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud, eller annan hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse.
Anser inte att konstnären, Carolina Falkholt, ska dömas för ofredande eller något brott överhuvudtaget, men anser att konst såväl som politiska åsikter inte ska påtvingas andra. Konst är något som skapar olika preferenser och känslor. Vad någon ser som vackert och meningsfullt kan en annan se på med avsmak beroende på hur det framställs. Ska vi dela offentliga utrymmen, så måste de preferenserna balanseras lite bättre. Könsorgan överlag måste väl ändå vara något som inte ska kastas i ansiktet på betraktaren.
Håller även med om att konsten i t-banan av menstruerande kvinnor ståendes bredbent är fullständigt smak- och stillöst, även om typen ingår i en ny-trendigt politisk budskap, där vissa politiska grupper anser att vi ska lyfta fram menstruationen. Själv anser jag det otroligt larvigt.
Tydligen ska den blå jättepenisen nu målats över, enligt fastighetsägaren vilket bör tyda på att allmänhetens röster ändå vann.
Musik är något som ändå kan stängas av om de inte tilltalar någon i det offentliga rummet med vissa undantag. Fann i sammanhanget gruppen, Liqvid Tension Experiment spelandes i Los Angeles, som åtminstone till en början snyggt spelar låten, Freedom of Speech - Yttrandefriheten.
Passen går ut var femte år numera, mot tidigare tio år, så igår kväll förbokade jag en tid på Bergsgatan 48 på passenheten hos polisen på Kungsholmen.
Nummerordningen ropades upp ostrukturerat där nummer A266 och A283 plingade strax efter varandra. Mitt nummer var A280, vilket fick mig att gå fram och fråga om mitt nummer blivit missat.
"Det går efter när du bokade tid och inte i nummerordning", sade polisen bakom luckan med ett ansiktsuttryck som om han hade sagt det fler gånger den dagen.
Snart kom dock A280 upp på displayen och jag släntrade fram lättad till luckan där det satt en mörkhårig man runt 35 år. ”Ska jag betala”, frågade jag. ”Ja har du legitimation först”. ”Pass eller körkort, det är vilket som”, sade mannen, så jag räckte fram passet som gått ut.
”Ok, hade du körkort med, för det här har ju gått ut”, sade mannen.
”Javisst”, sade jag och räckte fram körkortet. Mannen tittade ner och hummade nöjt. ”Vill du behålla passet”, frågade mannen och tittade upp mot mig.
”Ja, eller vill du ha det”, sade jag och skrattade. ”De säljer ju pass på nätet numera”, fortsatte jag. ”Ja ett pass kan du få mycket pengar för”, sade polismannen i luckan och log. ”Ja vad ger du för mitt då”, sade jag med glimten i ögat. Han skrattade.”Nej men vi bränner upp alla gamla pass här, sade polismannen. Jag ville ändå ha tillbaka mitt gamla pass, så det återgavs av mannen, efter några stjärnklipp genom sidorna.
Därefter fick jag styra bägge pekfingrarna mot två plattor för att ta fingeravtryck och snart löpte födelsedata och kontaktuppgifter upp på skärmen framför mig.”Stämmer uppgifterna”, frågade mannen. Ett par ändringar med justering av stavning för födelseort och e-post fick rättas till.
Strax var det tid att ställa sig framför kameralinsen stående med profilen mot luckan. Det första blev inget bra, efter det andra undrade jag frågande, om jag inte såg lite berusad ut på fotot.
Han fick ta om bilden igen och för att jag inte skulle blunda denna gång, blev blicken istället stirrande. ”Ser jag inte lite galen ut på fotot”, frågade jag polismannen. Jag tog om fotot igen när han höll med om att jag stirrade lite. ”Det är ingen som blir nöjd med sina passfoton”, sade polismannen och log.
Tjänstemännen bakom diskarna måste ha svårt att hålla sig för skratt inför alla fotobilder som togs löpande på olika människor med förvånade, frånvända och kanske ibland förvridna ansiktsuttryck.
”Ha det bra nu”, sade polismannen, som lät mig ta om mitt foto fyra gånger och skriva om min signatur tre gånger på skärmen med en typ av pekpinne, före allt var klart och jag tog mig ur det lilla båset, där jag strax före konstaterat att jag skulle kunna ta om fotot hur många gånger som helst, utan att jag skulle komma i närheten av att bli nöjd.
Varför togs de bekväma anonyma små fotobåsen med spegel bort, som var en mer effektiv fotografering, så man slapp publik när man fotades och kunde få göra sina privatminer, rätta till håret och fixa på sitt sätt. Om fem år ska passet förnyas igen och kanske blir fotot bättre nästa gång, för nu när transportstyrelsen dribblat ut hela sitt säkerhetssystem till några i Rumänien, gällande bland annat svenska folkets körkort så åker kanske snart, det likaså, sekretessbelagda passregistret ut ur landet och då vill man ju inte se allt för taskig ut.
Slutligen för alla som fått en dålig passfoto-dag, eller en - det-blev inte-som planerat-dag, hörs sångerskan Rebecca Fergusson med sin raspiga röst sjunga låten Good Days, Bad Days från albumet Heaven från år 2011, såsom livet är för de allra flesta mer eller mindre.
I tisdags var jag och många andra från samma förening och åt smörgåsbord och avslutade med att se genrepet för Allsång på Skansen.
Vi fick njuta av den folkkära och musikaliskt professionella Tomas Ledin och en ny stjärna vid namn Sabina Ddumba.
Den röst som ändå grep tag mest och skapade starkast musikaliska vibrationer genom kroppen hos mig var Shima Niavarani som hörs och syns nedan med låten Like A Stranger.
Måste erkänna att min inspelning ovan via en Iphone inte gav lika professionell skärpa i bild och ljud som Nyhetsmorgon TV4 fick till med samma artist och samma häftiga låt från nedan klipp.
Ikväll var jag på ett yoga-pass, där en manlig instruktör vikarierade och höll i passet. Måste erkänna att det sänkte nivån en aning.Inte på grund av könet utan passet blev mer hetsigt med snabba rörelser och mycket repetitioner. Lite småtrist. Även om det faktiskt ganska ofta är så att kvinnor är en aning mer ambitiösa när vi ska göra något, medan en man redan tidigt fått en större förväntan från omgivningen att han ska vara mer duktig, trots att så inte alltid är fallet och därför kanske inte heller fått någon press att förbereda sig speciellt mycket.
Dessutom höll han en nivå, där han tycktes utgå från att alla var nybörjare och förklarade en aning för mycket för min smak. Bra instruktörer borde fråga först om det är första gången för någon och därefter anpassa nivån.
En yogande hund, Kort skapat av Dan Borris
Påminde om en lärare på universitetet förra året, som utgick från att ingen förstod när många redan hade mycket och varierande arbetslivserfarenhet inom närliggande områden. Kanske är det egentligen ett sätt att dölja sin egen osäkerhet. Den typen blir dock sällan några bra ledare, av dem jag mött.
Jag tillhör även dem som kan störa mig på smaskande, stön, smällar och ljud som inte passar in. På det här yoga-passet brukar en tjej gå som verkligen kan hålla ljud-låda. När alla andra är tysta förutom tänker på andningen som sig bör vid yoga, så stönar hon ut ett högt kattliknande jamande med långa vokaler när vi t ex står på alla fyra med rumpan i vädret i den så kallade "nedåtgående hunden", för att sträcka ut nedre ländryggen.
I det fallet stör det normen en aning, även om det sannolikt finns en del mer flummiga yogautövare som känner för att stöna, skrika och leva ut al´a hippie. Inget av de yoga-pass jag deltagit har det dock förespråkats att vi ska låta som kattdjur,
Det ser inte heller ut som om någon annan stör sig på henne mer än mig, så antingen är jag ensam om att distraheras, eller så är det ingen annan som visar det synligt. Tydligen ska individer med hög kreativ intelligens lättare bli distraherade av t ex smaskande ljud, enligt illustrerad vetenskap. Kanske även av jamanden från vuxna människor. Kvinnan kanske annars tillhör den grupp av människor som känner att de fötts in i fel art och egentligen är mer av en katt än en människa, så vem är väl jag att döma.
Jag brukar suga till mig all teori, som kan få mig i en bättre dager. När jag läste en kurs för flera år sedan på Stockholms universitet, benämnd "Mätning av mänskliga resurser"kring intelligens test och dylikt fanns i ett fall några faktorer som var tecken på intelligens och ett var att minnet försvagades av stress, så den har jag haft utbyte av att använda som ursäkt ibland. Det handlar bara om intelligens.
Utanför min ytterdörr finns även en gallerhiss, där någon eller några måste slänga igen gallerhissen och sedan drämma igen hissdörren så hårt att det nästan slår lock för öronen. Vid ett tillfälle blev jag så förbannad att jag skrev en post-it-lapp, om att vänligen slå inte igen hissdörren, som klistrade fast vid hissknappen. Den revs snabbt ner av någon som troligen istället var trött och irriterad på annat kanske från jobbet, så när den hemkommande individen såg min lapp slet han ner den i ren frustration och avslutade med att drämma igen dörren i varje fall. Så nu har jag istället börjat stänga igen dörren till hallen, så hör jag inte smällarna lika hårt.
Några andra stackare som verkligen fått stå ut med smällar och ren vandalism är människorna i Rinkeby häromdagen, där det tydligen slagit fullkomligt slint i huvudet på flera stycken. Måste säga att jag faktiskt ändå förstår att polisen höll sig undan, eftersom de under flera år ska ha fått stenar kastade mot sig.
Hur har de stenkastande kunnat komma undan med det? Polisen som annars så lättsamt tar in folk i sina pikébussar står handfallna när butiker och småföretagare blir länsade av människor som beter sig som rena idioter. Jag har svårt att känna sympati med ett sådant beteende. De skulle troligen själva må bra om någon satt gränser för dem.
Vissa menar att det ska vara hårdare straff mot de stenkastande. Kanske borde dock polisen börja med att först och främst ta fast dem, vilket inte skedde av någon deltagare i den senaste vandalismen i måndags hos fler butiksägare och smårestauranger i Rinkeby.
I övrigt avslutas detta utan slag och vandalism med en lugnare och kanske mer känslosam låt - In a Lifetime, med Clannad och Bono där dock både regn, storm och åska skildrar scenariot.
Dröm vackert!
Jobba som träningsinstruktör kan nog många gånger ge samma känsla som att blogga. Vi ger järnet, står ofta helt ensamma, visar upp oss, berättar, ibland öppnar upp, står ibland nästan på huvudet och i bästa fall underhåller vi en och annan samtidigt som den största reaktionen på sin höjd kan bli ett snabbt tystlåtet leende som vi ändå inte ser.
Vi drivs troligen av samma kreativa motivation. Instruktörerna lär sig sina kombinationer inför olika musikstycken och pauser, medan bloggaren läser in sig, funderar och får till sina texter kanske med ett passande avslutande musikstycke. Bloggare är idag annars ett relativt omodernt, utdöende släkte och mindre vanligt kommunikationsinstrument, när folk hellre lyssnar på ett Youtubeklipp, där det förekommer minsta möjliga krav på läsning.
Nu syns mer alla videobloggande 25-åringar på rad när man går in på Youtube. Tidigare skrev bloggarna om och mot varandras inlägg i ett försök att debattera, nu sitter istället vissa och spelar in filmer, där de hatar vissa andra videobloggare.
Till och med kvällstidningarna har dubbat sina texter, för folk orkar inte läsa ända ned, så bara du går in på en artikel, spelas texten upp trots att du föredrar att läsa på egen hand i lugn och ro.
Nu var det dock inte den tysta reaktionen på bloggandet eller de nya videobloggarna jag tänkte skriva om, utan det helt andra ämnet, populismen som jag anser blivit ett missbrukat begrepp. Det tycks som om alla som funderar kring t ex islam, slöja eller invandring är populister.
Det är som om vissa ämnen inte får tas upp, utan att du tillhör populisterna. Enligt uppslagsverket NE:se står populismen för "rörelse eller ideologi som vädjar till ”folket” som grupp oberoende av någon social klass." Folket ska i sin tur vara nedtryckt av en elit.
Andres Mildner på Sydsvenskan frågar sig vem som är populist och berättar att det enligt Moffitt finns tre fundament i den moderna populismen:
1) För det första vädjar populister till ”folket” och ställer deras intressen mot ”elitens”, ”etablissemangets” eller ”systemets”.
I det fallet kan populister valfritt sätta "Någon Annan" som måltavla (exempelvis flyktingar, invandrare eller minoritetsgrupper), dock menar Moffitt – dessa Andra är alltid på något sätt länkade med ”eliten”. Med andra ord: det är ”eliten” som har öppnat dörrarna för den invandring som sedan hotar folket.
2) Populister spelar på dåligt uppförande. Retoriken är tuff, ord och uttryck som andra politiker inte skulle använda flödar fritt. Donald Trump har t ex nämnt att han är en vanlig kille i ett omklädningsrum som försvar för att han menade han kunde ta vilken kvinna som helst mellan benen.
Det finns även en videobloggare som kallar sig "Angry Foreigner", som har ett språkbruk och en mobbningskaraktär som påvisar en ganska rutten troligen mer förklarande en starkt omogen själ som tycks vara någon form av lobbyist åt en igenkännande politisk grupp. Är det dock en man som svär och slänger med könsord, så tycks det vara helt ok och mycket uppskattat från den här lobby-gruppen.
3) Det tredje fundamentet i den moderna populismen innebär att populister spelar på känslan av att vi hotas av diverse kriser. Men de försöker också framkalla kriser, sammanbrott eller förstärka känslan av hot.
I Sverige har vi åtta partier där fyra är borgerliga (L,C,M och KD) medan (S),(V) och (MP) tillhör den vänsterinriktade rödgröna blandningen samt ett som av flera kallas för ett högerpopulistiskt parti (SD).
I det sista partiet som av förklarliga skäl av många ifrågasätts mycket baserat på dess bakgrund från nazismen, finns det dock frågor som är högst aktuella för alla människor i Sverige idag, eftersom så många berörs av den. Det är ett av de förbjudna politiska områdena nämligen invandring, vilket ofta tas för att någon är populist eller ibland rasist, om den kan se att invandringen i viss mån initialt kan skapa problem även om det givetvis är synd om alla som verkligen behöver fly utan ekonomiska motiv.
Det andra området som även tycks vara tabu är slöja, som nästan på ett larvigt sätt ska blir upplyft
både i demonstrationer och på bild och bäras av kvinnor idag som inte annars bär slöja, som en kvinnlig rättighet när det istället handlar om begränsande klädsel som på ett diskriminerande sätt begränsar en kvinna i sin vardag.
Minns när jag och en annan väninna var hemma hos en gemensam vän som konverterat till islam och nyligen fått barn. Jag hade med mig kameran och minns att hon inte ville bli fotograferad utan sin slöja på sig. Den här kvinnan är annars svensk, blond och född i Norrland.
Möjligen är jag istället extrem i min känsla för frihet, då jag aldrig någonsin skulle klä mig begränsande för att behaga någon man, som det från grunden handlar om. De flesta svenska kvinnor som konverterat till Islam har som jag förstått mött en muslimsk man och vad jag läst har ingen konverterat före de mött denna man.
Har svårt att tro att någon kvinna plötsligt får en uppenbarelse, en aha-upplevelse av att känna Allah i bröstet och springa och köpa en slöja och dölja allt sitt hår. Det finns väl inte heller något i koranen som direkt säger att kvinnan ska dölja håret utan det är barmen, där dock en slöja ska fästas på huvudet. Något som beskrivs lite längre ner.
Samtidigt finns det en hederskultur från länder som t ex Iran, där kvinnor själva menar att de inte kan vistas utomhus sent, det finns samlingsplatser och caféer, där endast män får vistas. Direkt tillbaka till stenåldern. Kvinnan är en mans egendom och får inte synas eller höras offentligt. Kan inte se hur feministerna kan vrida detta till att det är något vi ska höja rösterna för och backa upp. Det verkar inte klokt. Jag har snarare öppnat upp mer som motståndare när jag ser hur det lobbas för döljande huvudbonader för kvinnor.
Idag läste jag artikeln, "Högerns Farliga hand" i Dagens Nyheter där Jan-Werner Muller, professor i statsvetenskap vid Princeton menar att,
"Vi måste hålla ett öga på inte bara de populistiska partierna utan även de traditionella konservativa eller kristna partierna som kan omvandlas i populistisk riktning".
Det jag upplever är att alla som inte är vänsterinriktade politiskt idag, på något sätt blir benämnda som populister. Även sådana som inte ser något fel i att fundera eller diskutera kring konsekvenserna av att ta emot allt för många invandrare när inte ens svenska ungdomar före invandringen på ett enkelt sätt kunde få en bostad, om de inte begåvats med mycket rika föräldrar. Likaså för oss som har mycket svårt att se att Islam på något sätt är, eller kan bli en jämställd religion.
Jag är på intet sätt någon religionsforskare, däremot kritiserar tydligen exempelvis även den socialdemokratiske politikern Nalin Pekgul som ska vara en progressiv muslim och feminist andra moderata muslimer för att inte ta tillräckligt tydlig ställning mot fundamentalism och antisionism. Hon menar att Mohammed skulle ha kämpat för att ge muslimska kvinnor mer jämställdhet idag om han levat.
Det är väl ändå bara att konstatera att där finns ingen riktig jämställdhet inom Islam. Oavsett om vi tror på en gud eller någon Mohammed, eller ingenting, så ska det finnas lika rättigheter, skyldigheter, och möjligheter för bägge könen på lika villkor och en rättighet kan det knappast handla om när kvinnor i vissa länder får fängelse om de inte bär slöja.
Marjan, en iransk kvinna tog av sig slöjan efter 33 år när hon kom till Sverige, efter mardrömmar om att hon måste skyla sig, så ingen såg henne. I Iran kan kvinnor få fängelse upp till 2 månader om de inte bär slöja, så när vissa kvinnor i Sverige och USA backar upp det förtrycket har jag mycket svårt att förstå det.
I artikel 139 från den iranska strafflagen står följande:
"kvinnor som förekommer i offentliga stråk utan den islamiska täckningen omfattas av 10 dagar till två månaders fängelse."
Givetvis går det inte förbjuda täckande klädsel i lag, däremot är det knappast något att uppmuntra.
Nedan återges en översättning om vad Koranen säger om slöjan:
"Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka
blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina
behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan
så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta
inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes
söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående
kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som
inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har
begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för
att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till Gud
i ånger [över era fel och synder]; kanske skall det gå er väl i händer!1
De ytterligare kraven för kvinnan, i att dölja hennes naturliga
skönhet, beror på att hon har ett större behov av integritet. Förutom i
sällskap med nära släktingar måste kvinnan täcka hela kroppen med löst
sittande klädesplagg, ansiktet och händerna undantagna.
I Koranen kan vi läsa varför Gud har föreskrivit dessa särskilda regler – som att bära slöja – för kvinnan:
Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar
– och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper
om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som
anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt
förlåtande, barmhärtig.2
Källor:
al-Jumah, Discover Islam. www.islamhouse.com; Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius"
Det jag kan uppleva som en aning skrämmande och väldigt bakåtsträvande är att jag med andra kvinnor kan riskera vår kulturella frihet och vår säkerhet, av att behöva ta hänsyn till andras kultur och religion och det är inget jag tänker ställa mig bakom och stötta. Däremot kan jag känna stark sympati när jag ser en kvinna med slöja, som jag senast såg när jag i frihet och löst hår joggade förbi ett flyktingboende för ett par veckor sedan.
Jag skulle inte hindra någon kvinna att bära hur mycket siden och döljande slöjor hon önskar, däremot är den kultur som hindrar min och andras kvinnors frihet, som vill fortsätta leva som vanligt i trygghet inget som får mig att ställa mig upp hojtande på barrikaderna om det motsatta.
I en kontrast till påtvingande slöjor och dylikt framförs nedan Björn Afzelius låt, Sång till friheten, genom en cover av Marie Jakobsson tillsammans med pianisten Kimmo Tuomaala.
En grund för god självkänsla bör vara föräldrar som inte skrattar nedlåtande eller tillrättavisar naturlig begåvning De flesta barn har troligen från början en god självkänsla, exakt som den trygga coola lilla tjejen med sin avslappnade pose viftande tryggt med tårna, när hon sjunger med stark inlevelseförmåga kring vänskap nedan.
Sedan går åren med allt vad det innebär och vissa behöver söka terapi,medan andra köper skriftliga manualer av Mia Törnblom kring hur de ska finna sig själva och självkänslan.
Ytterligare några fler år passerar och många människor börjar återfå sin avslappnade pose i soffan i likhet med den lilla tjejen och tycker att hon duger väl ändå ganska bra exakt som hon är på sitt fullständigt unika sätt.
Jobbade sent igår. Mycket arbete nu. Vaknade både 02.00 och 06.00 och trodde att jag försovit mig för att slutligen i morse stressat vakna 08,35, då jag istället verkligen hade försovit mig. Hade nämligen bokat ett träningspass 08,45. Rusar upp, slänger på mig träningskläder tar vattenflaska och träningsväska i handen och joggar till gymmet där en receptionist ger ett förvirrat intryck och tar god tid på sig före hon lyckas trycka ut gruppbiljetten trots att jag redan är försenad.
När andra passet efter det första är klart tar jag mig till omklädningsrummet och hör hur tre tjejer runt tjugo pratar med varandra.
- Nej, vi brukar inte direkt hänga med varandra, sade den ena smalare blonda tjejen till den tredje tjejen om den andra lite större blonda tjejen.
- Nej vi känner väl bara varandra via vår pappas nya och när vi möttes vid något tillfälle.
- Åh jag tycker så synd om Lisa hon verkar så ensam. Det gör ont i hjärtat, utropar den mer stabilt byggda blonda tjejen utan riktig äkta känsla i rösten.
- Äh, hon får väl skylla sig själv som gjorde slut med honom, säger den första blonda tjejen utan medkänsla.
Vi måste alltså ha en kille för att inte vara ensamma, tänker jag. Hon vet nog inte att det även i en relation kan skapas ensamhetskänslor. Tänker sedan på hur jag själv började träna på gymmet när jag var tjugo. Började träna med en jobbarkompis i samma ålder, som sedan ofta mer och mer fick någon ursäkt för att inte gå till gymmet. Något som gav mig insikten att skulle jag komma någon vart, fick jag ta mig dit själv och så blev det. Det är så länge sedan samtidigt som det inte känns så avlägset. Tiden går snabbt. Flyttade hemifrån vid 18 och blev på ett vis uppfostrad av äldre kvinnor på det barnsjukhus där jag jobbade.
Jag fick stå i skam-ljuset i personalrummet om jag inte lyckades brygga kaffet på rätt sätt så det blev tillräckligt starkt eller vispa småbarnens mjölkersättningar med snabba rörelser enligt den gamla stammen. Har alltid känt att den tiden kunde jämföras med dåtidens lumpen för killar i samma ålder. Du får en chans att bli "uppfostrad" eller ges vissa regler av andra. Kanske som tikar hos hundar alltid naturligt uppfostrar valpar, okända som kända, så fort de går över gränsen, då kommer styrkan fram, tänderna visas och dova morranden hörs tätt, tätt nära den olydiga valpen. Hade ändå ganska kul på den tiden. Minns att jag fick låna en manlig väns Porsche när jag skulle ta mig till jobbet, som barnsköterska när jag var 19 år, som jag njutningsfullt körde fram snabbt med och parkerade utanför sjukhuset nära personalingången.
Annars skulle vi kunna se på livet som en lång graf visande toppar och dalar och runt tjugo ska enligt vissa studier var den mest lättsamma och glatt känslofyllda perioden. Troligen för att vi fortfarande är ganska naiva. Därefter kommer ofta mer eller mindre långa sluttningar i grafen, genom att vi oskyddat träffas av olika händelser och möten med olika människor i livet som stöter, blöter, ger ärr och ibland förhärdar oss. Många möter tuffa utmaningar som vi sedan bearbetar på mer eller mindre smidiga sätt. Tar vi oss dock igenom dem på ett sunt sätt har vi ändå vunnit mycket. Möjligen blir vi även med tiden mindre dömande mot andra.
Människor som lyckas undvika kriser, utmaningar och större förändringar i livet blir ibland på ett sätt, känslomässigt efterblivna och ges inte samma empati eller förmåga att varken förstå andra människor, sig själva eller klara sig. Det sägs dock att vi aldrig får mer utmaningar än vi har förmåga att klara av, så det kanske kan vara en tröstande tanke för somliga.
Tittade på Skavlan i går kväll, där en ung man berättade om sin kris när hans föräldrar skilde sig när han var sexton. Utmaningar för någon kan ibland ses som banala och ringa för en annan. Min teori är dock att vi är i livet för att utvecklas och lära oss och där är alla på mycket olika nivåer.
Idag är dock en ny dag, där alla möjligheter finns, eller som Nina Simone, sjunger "It's a new dawn, t's a new day", med låten, Feeling Good. Nina Simone fick jag höra första gången när jag var tjugo plus av en man som kunde laga mat professionellt och lärde mig vissa goda märken av rött vin, däremot hade han en del mindre sunda levnadsvanor.
Alla möten har väl ändå lite av både gott och ont i sig. Nedan syns Carly Rose Soneclar, endast 13 år, som till en början möts av stor skepticism när hon ska framföra låten, Feeling Good som Nina Simone framförde före jag föddes redan år 1965.
Det är nästan så att man kan känna den kollektiva segheten i luften idag efter nattens firande. Staden
har varit halvt sovande och människor har idag synts lunkande och smått förvirrande på trottoarer och i promenadstråk.
Dessert - Pannacotta
Hade ändå bokat ett cykelpass idag vid 14,00 och igår hade det funnits 77 stycken ambitiösa som förbeställt träningspasset, när vi dock idag på nyårsdagen satt i salen lyste var tredje cykel tom, utan passagerare.
Igår hade vi bokat nyårssupé på Engelen, där mat och vin smakade riktigt bra och en fin och trevlig servitör gjorde sitt bästa för att möta våra behov.
Vi hade inte bokat några speciella platser, utan fick ändå en till allas belåtenhet mysig fönsterplats om än något trång med scenen på andra sidan rummet, där coverbandet Rabalder sedan spelade kanske mer än bättre med en snygg mörkhårig sångare.
Filmklipp syns nedan med den gamla låten, Hooked On A Feeling av Björn Skifs, igår spelad av bandet Rabalder på Engelen. När kvällen med tiden blev mer och mer sen fick även fler män svårare att uttrycka vad de ville säga, då orden blev förvrängda av starka Tj-ljud.
Likaså blev fler och fler mer utmanande i sin dans framåt natten, som utvecklades till en blandning av salsa och danssteg från filmen Dirty dancing komponerat med mycket korta kjolar, tighta blusar och tryckande rullande höfter. Det borde dock inte vara fel att för ett par timmar ges illusionen av att vara supersnygg och professionellt dansant även om så kanske inte är fallet.
Kvällens skål: - Vi är både halvblinda, halvdöva, men jäkligt snygga!
Kvällens raggningsreplik: - Ser du den här sedeln? Den kvinnan är lika vacker som du.
Mannen ansåg dock efter en stund att jag var en gift kvinna som hade för avsikt att vänsterprassla när jag inte ville dansa med honom.
Inne på damtoaletten delades tips råd, gemensamma bekymmer och hemligheter skämtsamt kvinnor emellan. Ute regnade det och folk bar paraply och vi såg mer ut att vara i ett regnigt London än ett vinterkallt och snövitt Sverige. När klubben stängde ville en man från Borås följa med mig hem och dricka vin, - Vi lever bara en gång, sade han förföriskt och gjorde ett tappert försök att få ett kvart-över- tre- ragg.
Tog mig tid att göra en sats ingefärsshot i eftermiddag som jag kan rekommendera till er som vill hålla inflammationer, värk och förkylningar borta.
Det bränner och värmer i både svalg och gom efter en shot av denna samtidigt mycket goda drink.
Kan tycka att den förkylningskänning jag haft gick bort ganska snabbt efter någon drink med ingefära. Jag hade bara 100 gram ingefära hemma, så det blev en uppsättning enligt nedan:
Ingefärsshot - recept
1/2 liter vatten
100 gram Ingefära
2 matskedar honung
4 matskedar citronsaft
1 st chilli
Enligt receptet som jag hittade på nätet skulle det vara 1 liter vatten, 200 gram ingefära, 1/2 dl honung och 2 pressade citroner. Tyckte det var för mycket honung så den minskades.
Riv ingefäran grovt, hacka chilin och lägg i kastrullen med vattnet. Häll i citronsaften och honungen, rör om och värm upp, dock utan att blandningen överstiger 60 grader eftersom det tar bort näringen.
När det börjar ryka från blandningen kan kastrullen dras från plattan. Sila blandningen och häll den sedan med hjälp av en tratt i en flaska som kan förslutas och ställ in i kylskåpet.
Den enda flaska jag hade hemma med lock var en 1-liters vattenflaska för träning som gick lika bra som vilken flaska som helst. Enligt information ska blandningen kunna hålla sig i en månad i kylskåpet.
Förutom att ingefäran håller förkylning borta,ska den enligt studier även vara bra för matsmältning, bra för hjärtat, bra bot mot cancer, ta bort migrän, illamående, träningsvärk och öka blodcirkulationen.
Förövrigt kan jag som lite adventskuriosa berätta att det finns någon stackare där ute, som under lång tid länkat från porrsajter till min blogg.
Det är även någon typ troligen från samma adressat senast idag, som upprepade gånger söker på "porrfilm med Lena Andersson" och ordnat så att min blogg hamnar högst upp på Googles söklistor när människan skriver in dessa sökord. Frågan är om han kunnat hacka sig in på min blogg och skrivit in sökord som gör att den kommer högst upp på dessa ord. Jag kan nämligen se statistik på den här bloggen, där bland annat adresslänkar och sökord framkommer som går till denna blogg. Min blogg behandlar annars knappast sex och porr. Jag säger bara stackars liten som inte har bättre för sig i livet. Möjligen ska du ta dig en shot, så kanske du ökar blodcirkulationen och syret bättre når upp till hjärnan så du hittar någon vettigare sysselsättning, än att försöka koppla min blogg till irrelevanta ämnen.
Hörde denna energiska låt, Make You A Believer av Sass Jordan första gången idag när jag plitade med siffrorna och tänkte den kunde sprida lite positiv energi för fler än mig, som lite glad pausmusik mitt på dagen fram till nya textrader framträder.
Har ingen riktig motivation att skriva men så sägs det ju att man ska låta allt bara flöda - go with the flow - vi ska slappna av, bara vara och sluta oroa oss. Hur som helst när vi ikväll satt framför en mycket speciell, rolig åtminstone tycker jag hon är ganska, troligen omedvetet, underhållande. Jag gillar henne. Hon uttrycker sig med stora yviga gester och talar emellanåt med viss söderslang.
Hon tillhör kanske dem som kan ha svårt för tystnad och måste fylla ut varje tom minut med något ord. Hon påminner om en gammal kompis jag hade en gång i tiden, som jag jobbade med för många år sedan. Mycket social och vänskaplig mot alla precis som min förra hund faktiskt på ett positivt sätt.
Vi umgicks en hel del fram tills hon föll för en norrlänning och flyttade bo och pack upp till urskogen och fick några ungar. För att återgå till passet, så frågade yoga läraren oss ikväll vad vi ville få ut av lektionen - Vill vi ha ett mer högt tempo, få upp energin eller mer lugnt. Ingen svarade, så hon försökte igen och då sade jag, - Kör något som är avstressande, eftersom jag kände att min puls varit på högvarv hela dagen och några snett bredvid nickade hummande och medgivande.
Förutom att rummet var dragigt och väldigt kyligt, så kan man aldrig få för mycket av yoga. Tydligen blev jag även något avstressad, för jag tar mig sedan ut i den mörka november kvällen från gymmet med de blå plastskydden fortfarande kvar på stövlarna när jag går nerför trapporna mot trottoaren.
Annars tänkte jag för en tid sedan på att barn idag i kontrast till antistress och yoga, ofta diagnosticeras med Adhd, så fort barnen tycker de är trist att sitta still i klassrummet, så kommer en klassificering av diagnosen. Samtidigt som jag minns en klasskompis jag hade i barndomen när vi under ett par år bodde i Skåne. Hade jag varit hans mamma skulle jag varit livrädd att han skulle slå ihjäl sig. Minns att han var duktig på att skriva kreativt. Bara en dag då vi var på utflykt hela klassen stannade vi till vid en röd liten stuga i skogen och utanför fanns en sådan där äldre mycket djup brunn, som fanns förr att hämta vatten från med ett litet tak ovanför.
Den här spralliga killen hävde sig upp på kanten av brunnen, som innanför ledde till en mörk avgrund och något svart blänkte djupt längst därnere när vi blickade ner. Han slängde ner sina bägge ben och höll sig fast med bara händerna på kanten och allt annat hängande innan- och nedanför. Vår fröken försökte tala lugnt med killen, att han skulle ta sig upp igen och flera tjejer skrek inför bilden att han skulle ramla ner.
Vid ett annat tillfälle kom han in i klassrummet, där vi tolvåringar satt och hade förändrats med en konstig blick, då visade det sig att han skjutit sig själv med ett hagelgevär, så han hade fått sig ett porslinsöga. Det plockade han sedan ut och in för att få mer uppmärksamhet av dem omkring honom.
På den tiden talades det ingenting om bokstavsdiagnoser, vilket inte heller han tvunget skulle haft. Tror inte det är omöjligt att många barn idag mer kan behöva uppmärksamhet, än att de har någon diagnos. Men vad vet väl jag.
Allt vi dock säkert vet och kan är att fortsätta andas som Ingrid Michaelson sjunger med låten Keep Breathing på albumet med det passande namnet Girls and Boys.
Vi kan inte ändra andra människor bara oss själva, så för att gå vidare och släppa får vi göra något annorlunda själva som att kanske vända ryggen till.
Har ikväll tagit bort mitt försvarsinlägg, mot ett oförklarligt förtalsinlägg, som funnits på nätet sedan den 20 april 2015, då jag inser att normala och intelligenta människor ändå kommer förstå, att det mesta är förtal och inte handlar om mig, Även om det inte är direkt trevligt. Samtidigt som jag kanske kan föregå med ett gott exempel.
Det skapas enkelt en massa ilska när du behandlas illa, smutskastas och kränks, så du till slut automatiskt svarar på samma låga nivå när du tvingas försvara dig för att rädda ditt anseende.
En massa ilska som förevigas i ett inlägg ger inga ljusa energier. Ibland är det bäst att vända andra kinden till och ta ett stort och långt avstånd från vissa situationer eller människor. Kanske kan du till och med skämta om det hela med någon, som jag gjorde ikväll.
Första gången jag blev uthängd var när jag bloggade på Aftonbladet:s portal 2009, där en kvinna med ett ganska extrovert och uppmärksammat beteende skrev, som både syntes och hördes och ofta får den typen, många anhängare som dras till en ofta högljudd och imponerande personlighet som snabbt ändrar humör.
Det förekom mycket politiska diskussioner och den som inte var mycket åt vänsterkanten blev ofta hatad och utskälld. Den här extroverta och anonyma kvinnan hängde i varje fall ut mig med rubriken, "Fucking Lotta Online"och inlägget gick att tumma upp och på Aftonbladets bloggportal skulle de flesta tycka lika, samtidigt som hennes inlägg om mig inte var direkt positivt och vad jag minns handlade om, att jag var en egoistisk människa, vilket fick många uppåt-tummar.
Kom inte ens ihåg vad det var som hade fått henne att tända till. Men jag skrev en del politiska inlägg, dock var männen där väldigt stöttande och det kom fler in på min blogg vid tillfället för att ge stöd och en av dem sade,
"Jag har alltid själv hoppats på att få bli uthängd en dag, men det händer aldrig!"
När jag var barn fick jag och mina syskon ibland åka iväg på kollo på sommaren för att pappa skulle få barnledigt. Jag minns vid ett tillfälle, nere vid stranden där vi bodde på barnens ö, att jag redan då vara ganska självständig. Det fanns en del valfria flytande lekmadrasser, kanoter och någon flotte vid bryggorna nere vid vattnet.
Vid varje vald större flytande leksak som jag började använda kom en tjej och ville ha just den leksaken som jag hade. Minns att jag blev förvånad för det fanns andra lediga leksaker. Lämnade dock leksaken till den arga flickan och tog nästa, då kom tjejen dit istället och ville ha även den leksaken och så fortsatte det ett tag, tills min brorsa som var på samma kollo reagerade, för jag fattade inte riktigt varför det hände hela tiden. När jag sedan blev äldre och såg tillbaka förstod jag att det var min första upplevelse av, att ha stött på en tjej som var avundsjuk. Tror jag bara gick därifrån till slut.
Det viktigaste är att livet går vidare eller att vi lever nu, som Laleh sjunger med den mycket vackra melodin, Live Tomorrow.
-Är det ok om jag sätter på radion lite lågt,
frågade den charmiga blonda långa målaren, respektfullt från köket i morse, som redan hunnit vara i en annan bostad trots att
klockan endast var 08,15.
Kommer få hela köket ommålat och får gå upp extra tidigt för
att hinna äta frukost och se anständig ut. Likaså anpassa lunchen till bygg-och målarsvängens tid vid tio snåret. Jobba som målare verkar ganska
avslappnat och självständigt. Troligen inte mycket avancerade beslut och samtidigt
ett kreativt arbete med meditativa rörelser.
Igår pratade han högt och
beklagande i mobilen om att han och flickvännen skulle åka till New York och flickvännens
bröder och pappa troligen skulle följa med när han hoppats på en semester på tu man
hand. Det måste vara kärlek.
När jag arbetade som barnsköterska vid en ålder av 18 och
några år framåt var radion ett givet och centralt inslag i köket på Sachsska barnsjukhuset, där vi mellan de medicinska
morgonkontrollerna, rörde ihop olika former av mjölkersättningar eller hämtade
frukost åt medicinska barnpatienter som låg inne för allt, från misskött tonårsdiabetes,
anorexi, leukemi, kolik, tarmsjukdomar till någon form av ”kaosa socialis”
som kunde beröra olika typer av missförhållanden hemma eller med barnet. Det handlade om det mest varierande former av medicinska utredningar av barn från några månader upp till 16 år.
Omkring tio år senare och några andra typer av arbeten emellan tar jag som enda affärsanalytiker med
mig en liten radio till ett öppet kontorslandskap bland ute-säljare, VD:n och en finansanalytiker,
där jag lät musiken ljuda ut i det strama och AC-kylda landskapet i
det stora företagskomplexet varje morgon, till andras uppmärksammade leenden. Musiken lugnade
rutinerna av att stressigt vara tvungen att få fram de dagliga rapporterna till
VD och säljcheferna, som ofta trampande stod bakom ryggen och väntade med risk
att de ville skjuta mig som budbäraren.
Musiken kunde även underlätta en monoton och oinspirerande
vardag. En radio slår ändå Spotify där du tvingas söka fram varje låt, som
någon annan istället kan göra via en radiokanal och samtidigt ta fram det senaste. Borde troligen investera i en förnyad
ljudanläggning med ny radio. Annars börjar snart höstterminen med inte helt
färdiga besked från universitet och högskolor för alla sökande kring deras ovissa framtid. Samtidigt som morgon
programmen på Tv:n basunerar ut årliga tips till par som insett att de tröttnat
på varandra när de dagligen fått trängas och tvingats umgås under semestrarna,
eller hur vi på bästa sätt kan dumpa någon på ett juste sätt, där det sista
kort och gott handlar om grym ärlighet. Inget smygande som en katt runt het
gröt, eller använda fraser som ”det är inte du utan jag” när sanningen helt
enkelt är - jag inte kär i dig längre. Du är alltså mindre ego när du är rak i motsats till vad Veronica
Maggio sjunger i låten, Dumpa mig.
Tjejer från Mix Megapol cyklar snabbt bort längst fram på bild
Digestive kex
Haft ett varmt kundmöte med dålig AC i rummet. Mötte därefter upp syrran vid söderförorten Hammarbyhöjden, där vi sedan gick genom en lummig mysig skog bort mot Sickla sjö.
Vi satt sedan på en brygga med benen hängandes över vattnet medan en lagom sval bris blåste och vi pratade gamla minnen och aktuella historier. Det blev dock snart skugga så vi fick förflytta oss bort mot klipporna istället för att lapa sol och prata om allt och inget.
Utsikt från klipporna-Sickla Sjö med fina näckrosor
Plötsligt kommer två blonda tjejer med hästsvans på en röd cykel med vagn framtill. - Hej, vi kommer från Mix Megapol och tycker ni kan få dessa, sade en av de blonda tjejerna och räckte fram en varsin kartong med Digestive kex med vaniljkräm.
Inte direkt lågkalorier om det inte är så att man vill bättra på kurvorna en aning, då kan nog dessa bli ganska behjälpliga. Annars går det säkert tacksamt att bjuda bort.
När ändå Mix Megapol var så generös, kan jag bjuda på lite av deras studiodans och musik med låten, Can't Stop the Feeling med Justin Timberlake, som ska vara något av en tonårsidol för många tjejer.
Bara något för att vända blad i dubbel bemärkelse. Alla har säkert vid något tillfälle köpt kryddväxter med kryddiga blad, när ni ska laga till någon rätt som behöver färsk krydda. Jag har t ex ofta köpt basilika i de minsta plastkrukorna som inte är så stora.
När jag använt några blad som behövs vid tillagningen har jag tyvärr inte varit snabb nog att bry mig om de gröna små liven, utan skamligt låtit dem torka eller somna in av sig själva i de instängda plastbehållarna där de fått bli stående.
Nu senast planterade jag emellertid Basilikan i krukor i tid, så häromdagen blev jag även tvungen att plantera om dem igen i större krukor, eftersom de fått det allt för trångbott.
Förutom att basilikan är god till bland annat köttfärsrätter, pasta och tomatsoppa, så ska dess egenskaper vara uppiggande för sinnet och anses lindra depressioner och utmattning. Vidare ska den verka lugnande och främja matsmältningen.
På det mer andliga planet är tydligen basilikan helig inom den grekisk-ortodoxa tron och kan ingå i vigselvatten. I Rumänien ska växten dessutom på ett mystiskt sätt släppa fri de odödas själar, enligt sidan läkeörter.se. Avslutar med peppande träningsmusik för allt som växer på olika sätt genom låten Flower av Moby.
Jag och några dagiskompisar stod och hängde utomhus utanför mitt daghem. Jag var fem år och den som svarade när dagistanten kom som vi kallade henne,
- Vad har ni för er för något, frågade dagistanten och tittade ner på oss med sina stora breda glasögon och den långa tjocka flätan hängandes stramt nerför ryggen.
- Det har inte du med att göra, sade jag med en liten och mopsig stämma.
Det skulle jag aldrig sagt, för det blev strax efteråt stort möte på daghemmet, varav jag blev placerad i dagistantens knä och satt pressad mot hennes storgråtande uppsyn, för att jag skulle förstå att jag sårat henne med mitt raka och ärliga svar.
Jag minns de tysta och stirrande blickarna från de andra passiva dagistanterna och någon annan, som bannade mig anklagande för jag fått läraren att gråta. Det går ju att fundera lite, om inte de dagisfröknarna möjligen missat någonting stort i sin utbildning, som att det inte var barnet som skulle trösta lärarna utan tvärtom.
Nu så här långt efteråt funderar jag även på om inte den här dagistanten, försökte använda mig på ett manipulativt sätt, för att få mer respons från min pappa, som vid perioden blivit änkling efter min mammas bortgång och vid tidpunkten var ganska eftertraktad som då relativt välbärgad mörkhårig och snygg man på 35 år.
Jag får dåliga vibbar av tanken på det där daghemmet. I den större byggnaden bredvid daghemmet fanns skolan och lågstadiet, där min bror gick i skolan. Brorsan och hans kompisar brukade kasta snöboll på dagistanterna när han tyckte de var dumma mot oss. Troligen var inte daghemmets pedagogik den allra bästa heller. Bröder kan vara så söta och beskyddande i en viss ålder före de blir äldre.
Varför jag kom in på daghem och pedagogik var eftersom jag fortfarande då och då, när jag hinner, läser boken, Godhetens kraft, av psykologen Daniel Goleman som inspirerats av Dalai Lama. Den sistnämnde är i motsats till vad många säkert tror, ganska vetenskapligt inriktad med många forskarkontakter och var även den som uppmuntrade forskaren Richard Davidsson att öppna forskarcentret, Center for HealthyMinds (CIHM) och ett av centrets uppdrag var att studera de bästa vägarna till medkänsla.
"Jenny som bara är två och ett halvt år, reagerade på en bebis gråt med att ge honom en kaka. När inte det hjälpte började hon själv gnälla och försökte sedan stryka honom över håret. Till och med efter att han lugnat ner sig kom hon med leksaker till honom och klappade honom på huvudet". Detta noterades i dagboken som blev en del av en forskningsstudie kring rötterna av medkänsla.
Flera liknande studier har funnit att barn naturligt känner medkänsla före två års åldern. När barnet sedan passerar två och ett halvt års ålder börjar barnen skilja sig åt i sin empatiska omsorg.
Tydligen är en bidragande orsak hur föräldrarna styr barnets uppmärksamhet genom att t ex säga, "Titta vad ledsen du gjorde henne" vilket ska vara bättre än att säga, "Det var elakt av dig att slå henne".
Något annat som CIHM skapat är en "snällhetsläroplan" som prövas på en förskola vid centret. Förskolebarnen läser där tillsammans upp ett snällhetslöfte: "Må allt som jag tänker, säger, eller gör inte skada någon och hjälpa alla".
Dessutom får barnen ett "snällhetsfrö" om de gör något snällt som planteras på en stor affisch som föreställer en "snällhetsträdgård". Förskolebarn som fyra eller femåringar, befinner sig i inledningen av en utvecklingsfas då barn brukar bli mer själviska, självinriktade och egocentriska.
I ett test av snällhetsprogrammets effekter fick förskolebarnen en passande uppgift.
Alla barnen fick coola klistermärken och ombads fördela dem i olika kuvert. Dessa kuvert var,
Kuvert med foto på dem själva
Kuvert med foto på bästa kompisen
Kuvert med foto på okänt barn
Kuvert med ett foto på ett sjukt barn
Under terminen hade även en kontrollgrupp som inte deltagit i programmet blivit mer själviska när det gällde att dela ut klistermärken - så var det inte med barnen i snällhetsläroplanen.
Femåringens vanliga tendens att bli själviska kan neutraliseras. Den här förändringen mot en mer varmhjärtad inställning ska tydligen inte endast gälla barn, enligt psykolog Daniel Goleman. Vi får kanske ta och stoppa i oss några fler pepparkakor trots att det är sommar, så kanske också vi kan få ett och annat snällhetsfrö, mer medkänsla och större empati som Alanis Morisette sjunger med låten Empathy.
