Lita på magkänslan

Leopardmönstrade glasögon framför skärmen

- Du har en stark intuition så börja lyssna mer på den så kommer du även kunna lite mer på andra, sade en äldre kvinna kryptiskt till mig en gång. Kanske låg det någon sanning i orden.

I affärssammanhang talas det ofta om att fler går efter magkänsla och vi uttrycker oss ofta med att det här kändes bra när en överenskommelse eller ett avtal träffats och ofta har det sedan blivit ett bra samarbete.

Frågan är hur mycket magkänsla de män går efter som gift sig med kvinnor som sedan mördat dem. Eller de kvinnor som gift sig med män som sedan visar sig vara våldtäktsmän eller mördare.

Jag vill inte tro att detta är ett vanligt fenomen, däremot finns den typen av verklighetsbaserade dokumentärer innehållande synpunkter från psykologer och kriminalpoliser från denna typ av "Crime of Passion" skildrade i avsnitt av "Who on Earth Did I Marry?"som ofta sänds väldigt sent på kanal TLC som mestadels blir den tid jag slötittat på TV.

Igår natt skildrades en historia om en man och en kvinna som gifte sig av kärlek mycket unga och sedan växte ifrån varandra vilka sedan skilde sig i frid och sämja. Mannen träffade dock som vanligt ganska snabbt en annan kvinna. Den här kvinnan hade två söner sedan tidigare. Mannen adopterade i sinom tid dessa och mannen och kvinnan gifte sig. Med tiden visade det sig att kvinnan led av shopping beroende och fick kickar av nya kläder som snart fyllde upp varje vrå i hemmet.

Till slut gav köpen inga kickar, så kvinnan gick över till ett omättligt behov av sex, som mannen till och med kände blev lite mycket. Utåt gick de till kyrkan, var trevliga och städade människor. En dag när de kom till kyrkan deklarerade mannen stolt att hans fru fått en bok antagen på ett välkänt förlag och de skulle få en halv miljon i förskott. Alla blev glada och kvinnorna ville förbereda en fest för kvinnans release av boken. Varje gång de frågade henne när utgivningen skulle ske, sade hon bara det blir senare utan att ange något datum.

Mannens vän som var nyfiken på när boken skulle komma ut, ringde upp förlaget för att fråga. Kvinnan som svarade bad honom vänta och återkom sedan med beskedet att det är ytterst ovanligt att en okänd författare får ett så stort förskott och ingen hade hört talas om boken. Boken skildrade en attraktiv kvinna, där mannen blev vådaskjuten i sovrummet och dog. Exakt på samma sätt som hennes före detta man skulle ha blivit dödad.

Vännen bestämde sig till slut för att berätta detta för sin manliga vän, som blev bestört och därefter drog sig undan från alla, som de före berättat om kring boken. Mannen sade till vännen, det är väl tur att hon jobbar kvar på radion hos dig i varje fall. -Nej här har hon inte arbetat på länge!

Ytterligare något senare hittade mannen en kartong undangömd i huset, där han fann en mängd obetalda räkningar som kvinnan aldrig hade betalat. Det visade sig att de blivit skuldbelagda upp över öronen. När mannen konfronterade kvinnan blev hon arg och anklagade honom för att spionera på henne. Mannen fick låna pengar och ta extra jobb för att kunna betala tillbaka allting.

Även kvinnan gick till slut tillbaka och började arbeta. Snart började kvinnan på 40 år flirta med en yngre man på sitt arbete, som hon sedan hade sex med varje dag vid lunchtid. Vid ett senare tillfälle skulle de iväg på en begravning och kvinnan erbjöd sig att först åka iväg och tvätta bilen. Mannen blev misstänksam eftersom det annars varit han som åtagit sig denna syssla och följde efter kvinnan, som han sedan hittade i sin parkerade bil hånglande med den yngre mannen.

Maken knackade på bilrutan, visade upp sig och åkte sedan därifrån. Det märkliga var att han inte bröt upp och lämnade kvinnan. Snart blev han väckt tidigt på morgonen ett par tidiga mornar av frun som gav han sömntabletter. Nu började mannen ändå få lite onda aningar och bestämde sig inte för att tala med någon utan spela in på en bandspelare om sina misstankar kring kvinnans otrogna beteende och sömntabletterna som han aldrig svalde, för varför väcka någon som redan sov för att ge honom sömntabletter.

Kvinnans förra man hade blivit vådaskjuten av kvinnan i sovrummet, så mannen började känna sig lite orolig och speciellt när hon stod som förmånstagare till hans livförsäkring. En morgon sköt hon ändå kallt mannen som aldrig svalt några sömntabletter och därför vaknade upp och kunde se sin mördare. Det skedde tre dagar efter hans bandinspelning kring misstankarna om frun som slutligen fick livstids fängelse vilket gjorde hennes barn föräldralösa.

Uppspelningen av bandinspelningen hade fått hela rättssalen att tystna vilket beskrevs som luften sögs ut från salen, när rösten från dödsoffret blev som en hälsning från andra sidan. Anhöriga och vittnen trodde efteråt att kvinnans sexuella beteende manipulerade männen och kanske kan sexuellt utåtagerande överflöd, få vissa män att koppla bort den naturliga instinkten, självbevarelsedriften och intuitionen i magtrakten, till och med inför mycket giriga kvinnor som både bedrar och ljuger så männen avvaktar en brytning med dem ändå in i döden.

Människor utan samveten kan vara ganska skrämmande och det är osäkert om kvinnan i fängelset kommer uppleva några skuldkänslor. Något som däremot Marianne Faithfull känner sig uppleva trots att hon inte gjort något.

Dödsstraff - borde avskaffas globalt

Bildkälla: Amnestys hemsida

Läste artikeln av Sanna Torén Björling om dödsstraffen i USA, som skonar människor med de rätta kontakterna och arkebuserar övriga inom samma grupp av skyldiga mördare. 

Det vanligaste argumentet för dödsstraff i USA ska, enligt artikeln vara att skydda samhället mot de värsta, mot en fysisk ondska. Samtidigt är dödsstraffet så långt från all humanitet du kan komma.

Bara tanken att ta livet av en annan människa och den ångest den dömda individen måste ha den sista tiden, före verkställandet är inte värdigt ett civiliserat samhälle. Ett mer mänskligt alternativ vore istället att låsa in de skyldiga. Jag förstår inte riktigt hur individerna som dömer ut eller verkställer ett dödsstraff mot en annan människa fungerar inombords.

I Sverige skedde den sista avrättningen den 5 januari 1910 mot en Johan Alfred Andersson Ander som dömdes till döden av Stockholms rådhusrätt, där Svea hovrätt fastställde domen den 1 juli samma år.  Han fick sitta i en cell på Långholmen i Stockholm, där han ska ha skött sig oklanderligt. En giljotin fick köpas in från Frankrike och tullas som jordbruksredskap före det gick att få in den i landet.

Med 1864 års strafflag ersattes dödsstraffet  för många brott med livstidsfängelse och 1877 beslutades att alla offentliga avrättningar skulle upphöra. Det sista kom av att skarprättaren Petter Steineck  träffade snett och fick hugga tre gånger före huvudet kunde avlägsnas från kroppen mot en Konrad Tector 1876. Året efter avskaffades därför de offentliga avrättningarna i Sverige. Mellan 1800-1865 avrättades  drygt 600 personer i Sverige.

Alfred Ander ovan blev den sista som avrättades i Sverige 1910, dock inte den sista som dömdes till döden. Hilda Nilsson även kallad "Änglamakerskan dömdes i juni 1917 till döden av Helsingborgs rådhusrätt för åtta barnmord. Hon tog dock livet av sig i sin cell På Landskrona Citadell före domen kunde verkställas. Den 3 juni 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid i Sverige och 1973 även i krigstid.

I moderna tider har dock Sverigedemokraterna velat återföra dödsstraffet, även om den motionen från Sverigedemokraternas fullmäktigeledamot i Uppsala, Joakim Larsson fick avslag, så hävdar han själv att fler av dem vill införa straffet.

Det är kanske inte så överraskande, med tanke på att partiet ändå har rötter från nazismen och en ganska kylig inställning mot vissa människor. Politiska antagonister är välkomna att försvara sig, dock brukar just den gruppen föredra att hålla till i kommentarsfält i grupp, där de även kan vara fler mot enskilda individer. 

Mord, rättvisa och bevismaterial

Jag har läst Maciej Zaremba:s första artikel i serien i DN med namnet, Rättvisans demoner, kring rättssystemets och socialtjänstens "dolda drivkrafter"med objektiva och kritiska ögon. Det handlar bland annat om mödrar som mördar sina barn och sedan enligt Maciej Zarembas tolkning i vissa led ska ha blivit skonade från misstanke på grund av sitt kön.

Jag känner mig osäker över om könet ska ha betydelse. Jag kan även läsa in en viss negation kring psykiatrins uttalanden från Zaremba, där han något fördomsfullt tolkar in alla utlåtanden som om de vore tagna av lekmän med vissa nischade speciella psykologiska teorier, när så inte alltid behöver vara fallet. Först undrade jag hur dessa bandinspelningar kommit fram från modern och mormodern i andra fallet, av mordet på Matilda, 3 år och sedan varför inspelningarna kom till överhuvudtaget. Något som dock blev förklarat längre fram, av att faderns ombud tipsat om att spela in samtalen som bevis.

Min spontana tanke är givetvis att dessa kvinnor måste vara väldigt sjuka där beteendet inte hör till någon norm baserat på någon form av ideologi. Mormodern i fallet har inte ett normalt beteende och troligen har modern blivit avtrubbad genom uppväxten av sin mammas negativa preferenser.

Jag funderade sedan över hur mannen kunde välja att skaffa barn, med en kvinna som var så negativt inställd till en man som ville ha kontakt med dottern. Vidare funderade jag kort om artikeln var beställd av Jämställdisterna, eftersom han bland annat ironiskt nämner, "Matildas mormor måste förläst sig på SCUM-manifestet", som tidigare diskuterades ganska intensivt av den gruppen.

Lite längre fram tar han även upp mordet på 16-åriga Tanja som ska ha skett av modern och mormodern igen. Det tycks nästan för makabert för att vara sant, när två fall av mor och mormor, dödar den egna dottern respektive dotterdottern. 

Maziej citerar deras avskedsbrev som jag citerar nedan:
"Döden är deras enda flyktväg, undan ondskan, står det i avskedsbreven". Sedan kommer en förklaring som nästan ser ut att vara ditlagd. "Ondskan, det är manssamhället, som tvingar mödrar att prisge sina barn "till pedofiler och sadister". Det här, "det är manssamhället" fick mig att fundera över om det var ett beställningsjobb åt Jämställdisterna. Det har förekommit mycket sådana texter kring en påstådd förekomst av hat mot män i samhället. Något  jag haft svårt att notera.

Det är förövrigt väldigt obehagligt hur mödrar kan få för sig att mörda sina egna barn och frågan är om någon psykolog kan förklara det hemska fenomenet.

Maziej frågar sig om Matilda verkligen hade behövt dö, om kvinnor och män behandlats lika av socialtjänsten. Jag förstår inte riktigt vilka belägg Mazeij har för att könen behandlas olika. Jag förvånas dock inte om någon socionom, behandlar vårdnadsfall olika beroende på kön i likhet med socialsekreteraren som inte tog Thomas, faderns oro på allvar. Sker det dock konsekvent? Finns det många liknande fall? Kan det vara obundet, könet och endast kanske handla om en loj socialsekreterare?

Maziej Zaremba frågar även om vi vet att lagen ser olika ut, mellan könen när det gäller Föräldrabalken, vilket låter svagt ekande från tidigare års diskussioner kring män som upplever sig vara åsidosatta i lagen i jämförelse med kvinnor.

Jag kan dock tycka att det finns situationer, där lagen inte behöver vara helt lika för könen. Om vi till exempel ser till människor som spontant hoppar i säng utan skydd, där kvinnan väljer att behålla barnet, utan att det finns en fast relation, så anar jag att män huvudsakligen är tacksamma att inte genast förpliktigas med ett faderskap.

Skulle ett faderskap vara önskvärt idag utan giftermål, måste faderskapet bekräftas till socialnämnden av fadern. Det finns även fall där fler män sannolikt kan vara fadern, vilket kan förklara orsaken till den rättsliga skillnaden, mer som praktisk än orättvis. Det fungerar inte rent praktiskt om en man direkt formellt blir fader. Vidare finns en biologisk skillnad mellan kvinnor som får bära barnet och fadern som slipper den delen, vilket bör ha betydelse. Om en kvinna blir med barn mot sin vilja, vore det kanske inte så bra att den mannen per default i likhet med kvinnan blev fader på en gång utom äktenskapet, eftersom det är skillnad i lagen på gifta och ogifta. Även om den sista typen av tillfälle troligen leder till abort.

Zaremba nämner även, vilket likaså nämnts i de sociala medierna, att på 1990-talet sågs helikoptrar leta efter barnlik i skogarna kring Södertälje. Det ska ha skett efter uppgift om att satanister begravt sina offer där. Det var förvisso något fall för några år sedan där barnet utsatts för någon form av rituella riter. Vidare beskriver Maziej hur sociolog-professor, Eva Lundgren framträdde i medier (måste jag missat) och lade fram,att det förekom rituella barnamord i Sverige. "Hon har själv träffat de överlevande". När ett barn berättar att det sett pedofiler äta upp sina offer är det inga fantasier, enligt Eva Lundgren. "Det svåra är att vi vuxna inte vågar lyssna och förstå".

Jag kan svagt se kopplingen till häxprocesserna på 1600-talet, där barn vittnar om förekommande häxor. Frågan är hur farlig en sådan typ av information kring grävande satanister verkligen kan bli i ett upplyst samhälle idag, eller att det skulle vara farligt att lyssna på barnen. Tror inte risken ökar, för att misstänka grannen att syssla med satanistisk barnskändning, eller att barnens alla fantasier plötsligt ökar i trovärdighet. Även om vi ska fortsätta lyssna till barnen.