Translate

fredag 27 mars 2015

Brott, juridik, straff nu och då

I veckan skulle jag tenta av en juridikkurs på 7,5 poäng. Jag hade förberett mig väl under arbetsluckorna. Tentamorgonen började med att jag finner min cykel ståendes med en metallstång i givakt där tidigare en svart sadel funnits, eftersom någon gjort sig besväret att omsorgsfullt skruva loss den och göra den till sin. Trots att den stod låst i ett låst cykelrum, dock med mycket spring av folk och uppenbarligen även en hel del fä.

En tidigare fullständigt nyköpt och vackert vitlackerad cykel, fick stå en vecka innan någon tog hela den låsta cykeln under armen och gick. Nu fick jag istället svärande småspringa till pendeltåget. Jag hann i god tid och möttes av rara kurskamrater och en och annan stressad elev med oroligt stirrande blickar.

Tyvärr hade jag missat informationen att ta med legitimation, så jag blev avsnäst av en djupt stressad man, som fungerade som dörrvakt intill tenta-salen. Trots att jag hade skrivit ut efter inloggning, min tentaanmälan med namn, personnummer och unikt tentanummer samt desperat försökte visa upp bankkortet med mitt namn, blev det nobben. Det var bara att vända hem.

Ger onda ögat
Hade jag kunnat utplåna någon för minsta anledning med blicken, under tågfärden hem hade det möjligen skett ganska snabbt, som av en ren olyckshändelse. Det kändes så förbannat onödigt och fel. Jag skrev istället ett par informativa brev till kurs- och tentaansvarig med lite funderingar kring deras strikt hållna byråkratiska legitimationstvång. Jag undrade om de var oroliga att någon skulle hackat min sida, gjort en anmälan i mitt namn och sedan gjort sig besväret att skriva en tenta i mitt namn för att vara bussiga. Och hur ofta skulle det ske rent statistiskt.

Nu blir nästa tentamen om 1 1/2 månad när jag eventuellt tappat en del av det jag pluggade kvällen före denna tenta, om jag inte pluggar igen.

Annars har det förts politiska diskussioner om att straffen ska bli längre. De flesta partierna vill ha tuffare straff. Sverigedemokraterna ska vara det parti som vill öka dem mest. Vänsterpartiet vill istället sänka dem, vilket får mig att reflektera över straffen förr mot idag. Straffen är alltid kopplade till de normer som råder i samhället över vad som ses som moraliskt rätt och fel.

Jag har fått till mig viss släktforskning och fann även en text på nätet över en av mina förfäder, "Den olyckliga plåtslagaren i Ensta", som finns i antavla för min morfar. Den olyckliga förfadern var min morfars, mormors, farmors morfar. Han hade namnet Otto Schröder och kom från Tredingskullen, Täby och arbetade som plåtslagare och Harneskmakare. Han föddes omkring 1650 och blev 87 år gammal. Han fick ett tufft liv och det är först i 35-årsåldern som han kommer in i historien. Han gifte sig med en kvinna som var 25 år äldre än Schröder själv. I sextioårsåldern hade hon blivit änka för tredje gången. Schröder fick troligen därmed överta sin företrädares plåtslageriverkstad och rörelse.

Frun Karin Reggertsdotter blir snart sjuk och ålderstigen och de har ingen mer äktenskaplig förbindelse. Snart kommer dock den unga Brita Nilsdotter in i Schröders liv när han var fortsatt gift med Karin.

Den typen av utomäktenskaplig förbindelse var inget som sågs med blida ögon i Sverige i slutet på 1600-talet.

"Ställdes inför rätten Plåtslagaren Otto Schröder, gift man, men hans hustru om sina 70 år gammal, vilken plåtslagaren av länsmannen Lars Johansson Mörk nu anklagas för, Hava drivit hor, här ute på landet å dess skattegård Ensta med sin legepiga Brita Nilsdotter, ogift och löskona, vilken gärning han själv tillstod och för den skull efter Kungliga straffordningen de anno 1693 sakfälldes  till 80 daler Smt, eller där han dem ej förmår utgiva  pliktar med 6 gatulopp samt i förmåga av den 4:de § uti 9: kapitlet Kyrkoordningen stå 3:ne söndagar efter varandra på pliktebänken, skall ock konan Brita som nu berättas ligga i barnsäng, vid nästa ting framhavas för rätten att undfå sitt brott laga som och plikt".

Barnet föds 1694 och blir döpt till Otto Ottoson efter sin far. Sonen avlider dock 16 år gammal 1710. Samma år avlider även Schröders gamla fru Karin Reggertsdotter.

Tyvärr var det ändå inte fritt fram för paret att öppet visa sin kärlek, då de kyrkliga myndigheterna på denna tid hade mycket stränga regler. År 1695 döms även Brita Nilsdotter för sin svåra synd. Den schangtila Schröder ställer dock upp och företräder Brita Nilsdotter som på grund  av sjukdom är frånvarande. Han betalar hennes böter.

Därefter fortsätter de att bestraffas för att de avlar barn med varandra efter hustruns död och får plikta med kroppen. År 1701 döms bägge igen och får vardera tre veckors fängelse med vatten och bröd. De var dock omtyckta i socknen och inget av barnen blev upptagna i kyrkoböckerna som "oäkta".

Hela socknen ställer upp bakom paret i en skrivelse till den kungliga majestätet.

Paret blir dock fortsatt jagade av en efterlöpare till Lars Johanssson Mörk, kronolänsmannen Detlef Meurk, som fortsätter aktionerna mot Otto Schröder och lägger fram i Svartlösa Härads Tingsrätt (dombok 1703, ärende 62) "hurusom plåtslagaren Otto Schröder nu för femte gången haft olovligt umgänge med konan Brita Nilsdotter".

Nu blir det dock förvirring i rätten, eftersom det var en unik situation där det inte fanns något stadgande i lag gällande "den som för femte gången sig förbrutit med lönskaläge". Rätten finner ändå att Otto "gjort sig livsstraffet värd", emellertid flyttas ärendet till Svea Hovrätt som till slut skjuter vidare ärendet som får överprövas av Kungl Maj:t i dess Justitierevision, som i utslag den 21 augusti fastslog:

"...Otto Schröder för den nu femte gången begångna lägersmål med Brita Nilsdotter pliktar med fem gatulopp." Familjens ekonomi förstördes under alla prövningar och paret fick under åren 1694-1707 åtta barn tillsammans trots alla bestraffningar för detsamma.



Margot Wallström (s) hade inte helt fel när hon kritiserat Saudiarabiens kvinnoförtryck, betecknat landet som en diktatur och kallat piskandet av en bloggare för ”medeltida". Den typen av bestraffningsmetoder hör ändå inte samman med moderna, civiliserade och mänskliga rättigheter. Det går att fundera starkt över, varför människor med civilkurage bestraffas i landet.


lördag 21 mars 2015

Skuggor, skrik, rusande steg och lögner

Promenadvägar utanför fastigheten.
Sent igår kväll dock före tolvslaget hörde jag bakom tv-bruset, hastiga, bullriga steg nära intill mitt sovrumsfönster. Strax hör jag någon ropa högt och skrovligt utanför fönstret, möjligen påverkad av något, mot mig eller någon annan,

- Hallå, vart tog du vägen? 

Utanför var det mörkt och jag gick snabbt fram för att försiktigt titta ut. Snart ser jag skuggorna av två vuxna män, som snabbt rusar förbi på tredje våningen på den byggställning som upprättats utanför fastigheten.

Det kändes obehagligt och jag smög snabbt fram till telefon och ringde 112 och berättade om männen och bad polisen köra förbi för att kontrollera eventuella inbrottsförsök. När jag lagt på tog det ett par minuter, sedan kom jag åter till ro.

Idag ringde jag upp polisen för att följa upp om de någonsin sände någon polisbil, eftersom poliskvinnan frågade om det inte var någon granne bara.

- Ett ögonblick, så ska jag kolla med ledningscentralen. Det kommer bli tyst i luren en stund nu, säger poliskvinnan och ber mig vänta.

Hon var snart tillbaka och berättade att de hade haft en polisbil där efter 15 minuter, då hade dock männen redan varit borta. 

Det finns annars en central polisplats utomhus endast ett par kvarter bort dit du kan gå på omkring 8 minuter, så det var synd de inte lyckades komma snabbare.

Enligt matematikern Dr Hanna Fry, som kan räkna ut allt från dating till stadsplanering så är det mycket hög sannolikhet, att om ett ställe får inbrott, tar sig alltid inbrottstjuvarna dit igen. Uppe på vårt vindsförråd har t ex grannarna den senaste månaden haft två inbrott.

Vid nyår gästades en 30-årig man av en knivman i sin lägenhet vid Hammarby sjöstad, dit gärningsmannen klättrat upp med hjälp av en stege. Bostadsägaren fick två knivhugg i ryggen.

Ännu värre råkade en kvinna på Hisingen ut när en våldtäktsman tog sig in genom hennes fönster och sedan avslutade de våldsamma övergreppen efter 4 1/2 timma, med att stjäla hennes värdesaker.

Inatt tar jag nog med mig pepparsprayen i handen vid eventuellt händelse, att jag skulle vakna upp av en okänd i bostaden.

Annars förs intressanta teorier fram, på bland annat forumet Dagens Juridik, via dels skriftlig, dels numeriskt framräknade med matematiska termer, att kvinnors lögner måste framställas mer, om det inte ska kassera hela Sveriges rättsväsende. Vi kvinnor gör oss enligt dessa teorier, skyldiga till allehanda falska tillvitelser.

Kvinnor är alltså inga vi kan lita på. Och dessa budskap framförs givetvis av anonyma politiska lobbyister på nätet. Frågan är hur deras målsättning ser ut i kampanjen, kring kvinnors ljugande i samhället. Har de kanske glömt att kvinnorna ändå är hälften av landets medborgare och det brukar vara mer lönsamt, att få med bägge parter vid politiska beslut.

Vad kan i det sammanhanget annars inte bli mer passande än låten, Would I Lie To You, av Annie Lennox, från bandet Eurythmics. De har med sina 75 miljoner sålda album räknas som ett av de största brittiska banden någonsin.




lördag 14 mars 2015

Kvinnohat är trots allt ingen klyscha

Min kakadua undviker vissa ämnen
Det är troligen inte många som missat upplysningen om gruppvåldtäkterna som sker i Indien och kanske speciellt inte gruppvåldtäkten och mordet på den 23-åriga Jyoti Singh. Hon kom hem en dag till sina föräldrar, lycklig och glad över att ha klarat sin läkarexamen efter hårda studier med få timmars sömn. Nu hade hon endast 6 månaders praktik kvar, före hon kunde ta tag i alla drömmar om att bygga upp en läkarpraktik för de fattiga i Indien.

Hennes föräldrar hade trots omgivningens protester, av att stödja en flicka, sålt sin gård för att bekosta dotterns studier. Den unga kvinnan bestämde sig för att gå på bio med sin manliga vän, före den tuffa praktiktiden skulle dra igång med lite fritid. När hon efter bio-filmen med den manliga vännen tar en privat buss hem inte senare än klockan 20,00 på kvällen hamnar den manliga vännen i diskussion, med en grupp män som undrar hur kvinnan kan vara ute så sent, vilket inte passar sig.

Den manliga vännen hamnar till slut i slagsmål och blir svårt misshandlad av männen, som samtidigt släpar med sig den 23-åriga kvinnliga läkarstudenten bak i bussen. Först våldtas hon av en 17-årig man och sedan av de andra männen, där en av dem var frukthandlare, gift med barn och en annan gyminstruktör. De slår, biter och sparkar henne eftersom hon gör motstånd mot våldtäkterna.
En av våldtäktsmännen berättar senare, att om hon bara inte gjort motstånd skulle vi bara slängt ut henne sedan. Männen kör upp ett järnrör i henne, trycker sedan upp en näve, vilket en av försvars advokaterna demonstrerar är en naturlig handling som att slå någon.

När den yngre mannen trycker upp en näve i henne drar han sedan ut något som visar sig vara hennes tarmar. De uppfattar henne till slut som död, så de slänger av henne från bussen med den misshandlade mannen, nakna bredvid den trafikerade vägen. Ett vittne beskriver kvinnan som en ko som just kalvat, där inälvorna hänger utanför kroppen. 30-35 män står sedan runt kropparna, utan att någon tar initiativ att hjälpa dem, förutom en man som hämtar ett lakan att skyla dem med och kallar på ambulans. Läkaren beskriver att han aldrig under sina tjugo år mött någon som så omöjligt kan sys samman, eftersom de inte gick att urskilja vilka delar som hörde till vilka kroppsfunktioner. Hon överlevde 13 dagar, vilket sågs som otroligt eftersom alla grundläggande kroppsfunktioner demolerats.

En av försvarsadvokaterna beskriver,

- Skulle en dotter eller syster göra något som drog vanära över henne själv, skulle jag ta ut henne på gården, hälla bensin över henne och tända på inför hela familjen. Det är min åsikt och det står jag för, sade försvarsadvokaten med bestämdhet.

Tänk att den synen på kvinnan finns ännu idag år 2015.

Den unga kvinnans "brott" vilket framkommer enligt dokumentären var, att hon varit ute självständigt med en man utanför ett äktenskap på kvällen. En annan försvarsadvokat menar att Indien har den bästa kulturen och där finns ingen plats för kvinnor. Samma man upplyste även om att, bara 20 % av kvinnorna är bra. Han beskrev vidare att kvinnor skulle skyddas från gatan annars blev det "mat" åt hundarna och hade inte längre något värde. Män och kvinnor kan inte vara vänner, menade advokaten, vilket den unga kvinnan och mannen hade varit.

Efter gruppvåldtäkten uppkom våldsamma demonstrationer av studenter, mot våldtäkter och för kvinnornas frihet i landet. Polis och militär både sköt, sprutade tårgas och grep studenter. Till slut blev etablissemanget tvungna att göra något. Fyra av våldtäktsmännen dömdes till döden. Något som dock inte kommer lösa varken den låga synen på kvinnan, eller de gruppvåldtäkter som sker mot unga kvinnor i landet idag och kanske främst i New Delhi.

Förutom gruppvåldtäkter kastas även ofta syra på kvinnorna i syfte att förstöra deras liv och regelbunden misshandel i hemmet. En av kvinnorna beskriver att synen på kvinnan kommer redan i barndomen och exemplifierade med att pojken ges ett stort glas mjölk, för han behöver energi och flickan får samtidigt inte någon mjölk alls, på det sättet lär de sig att flickor inte har något värde.

Av 10 000 aborter i landet bestod 9 999 av flickfoster. Flickor tillåts giftas bort när de är mellan 12-15 år och våldtas därefter i hemmet, vilket förklarar de unga männens syn på flickor och kvinnor. De har inget värde för många.

I Sverige förekommer anonyma diskussioner på nätet om våldtäkter, där kvinnor påstås ljuga i många fall. Från Jämställdisterna kommer ibland åsikter, att det är skillnad på kvinnor och få kvinnor är "pärlor" de flesta inte. Ungefär samma resonemang som en av försvarsadvokaterna, sade kring kvinnor som var ute på kvällen för att se en film med en manlig vän och därmed drog vanära över sig.
Endast 20 % var bra kvinnor, enligt honom. Inget ont alls om våldtäktsmännen. De som tydligen inte uppvisade någon ånger alls efteråt. En av dem säger lättsamt från fängelset, att han visste inget om kvinnan men hade läst kort i tidningen att hon studerat till läkare. Jyoti Singh (1989-2012), där hennes förnamn betyder "ljus" dog av barbariska skador år 2012. Hennes far berättar att dottern aldrig fick svar på sina frågor,

 - Vad är en kvinna? Hur betraktas hon av samhället?

Hennes far hoppas att, "världens mörker ska skingras av hennes ljus".

Dokumentären av Leslee Udwin som visades av programmet, Dokument utifrån förbjöds i Indien dock kan den ses här.

Sedan våldtäkten på "Indiens dotter" har anmälningarna ökat med 35 % i landet.

Bara 1 av 5 våldtäkter i Danmark leder till fällande dom. I Sverige är det motsvarande 1 av 6 våldtäkter som leder till fällande dom. 17,7 miljoner kvinnor har våldtagits i USA. I Kongo-Kinshasa våldtas 400 000 kvinnor varje år. I Storbritannien har 33 % av flickorna mellan 13-17 år upplevt sexuellt våld. I Sydafrika våldtas en kvinna var 26 sekund.

Tycker det är ganska svagt att vissa inte vill kalla sig feminist, när denna märkbara ojämlikhet förekommer i världen. Det är det minsta man kan göra som en humanistisk gest för dem som har det värre än oss. Ofta syns dock vissa kvinnor på nätet, som vill skaffa sig lite pluspoäng från vissa radikala män och därför böjer sig för minsta krav som att inte kalla sig för feminist, för att själva få mer bekräftelse. Det är förhoppningsvis mest synbart av en mindre mängd anonyma grupper som syns på nätet. Troligen med en kort livslängd som den typen av sammanslutningar brukar ha.




söndag 8 mars 2015

Kvinnornas dag idag!

Fler kvinnor än män pluggar på högskolenivå
Det är fortsatt löneskillnader mellan män och kvinnor. Läste senast statistik igår kväll för jurister när de väl kommit ut på marknaden på antagning.se.

Enligt Juseks undersökning av ny utexaminerade år 2010, skiljde sig lönerna åt med 2 800 kr till mäns fördel, gentemot kvinnor för jurister, ekonomer, personalvetare, systemvetare och samhällsvetare.

Samtidigt går kvinnorna om männen, när det gäller högskolestudier, trots att det finns fler män än kvinnor i åldern 16-64 år. År 2013 var det 196 000 kvinnor inskrivna på ett universitet i jämförelse, med män som låg på 131 000, enligt Peter Wolodarski:s söndagskrönika.

Min egen uppfattning är att män inte haft samma behov generellt, att anstränga sig lika mycket som kvinnor och därför inte fått  någon spark i baken på samma sätt som kvinnor drivits till. Vi måste ofta var mer duktiga för att bevisa vårt kunniga- och dugliga värde inför omgivningen. Medan män per default ofta direkt får en bekännelse av omgivningen bara av sitt kön, även om det mer är en outtalad norm som syns mer än hörs.

Det är samtidigt många kvinnor själva som ofta daltar mer med män och samtidigt förstör för andra kvinnor, genom att inte backa upp de sistnämnda, eller synliggöra dem och på det sättet cementerar obalansen.

Kvinnor som talar emot löneskillnader som finns, trots statistik tycks ofta vara halvt försörjda av män, som de vill hålla sig väl med och även ser som högre än kvinnor bredvid dem. Möjligen tillhör de även de kvinnorna som gärna lojt lutar sig tillbaka utan högre ambitioner själva och samtidigt låter någon annan stå för kulorna.

Jag vet att utanför dessa grupper, även finns ett näringsliv med en annan syn, där självständiga kvinnor istället ignorerar dessa pågående normer och värderingar och på det sättet får dem att försvinna. Ingen blir hjälpt av ett rabblande kring löneskillnader, eller att vi kvinnor skulle värderas lägre. Just nu går jag en kurs i juridik på sidan om arbetet och har mött ett par gulliga tjejer mycket yngre än mig. En av dem pluggar även kriminologi och även det området är tydligen involverat av genusteorier.

Enligt kurskamraten kunde det bli heta känslor från vissa feminister, om inte kvinnorna direkt sågs som offer, eller förtryckta i många avseenden. En av dem blev t ex väldigt upprörd av att kvinnor inte synts lika mycket i historieböckerna och undrade upprört hur hon nu skulle klara sig, utan samma mängd av historiska förebilder. Det är givetvis fel, när så varit fallet. Min kurskamrat som är mer jordad kunde dock känna, trots att det knappt var tillåtet, att det var lite väl överdrivet ibland. Jag kan spontant tycka oavsett kön, så är det ofta de som gnäller mest, samma individer, som egentligen inte haft mycket motstånd i livet.

När jag gick i mellanstadiet fanns ett par pojkar i klassen som hade stora lässvårigheter och givetvis var det ofta högläsning i klassen, som de hackande och långsamt fick ta sig igenom. Samtidigt som jag i sjuårsåldern ombads läsa texten högt, under långfilmen på TV:n för våra yngre kompisar som inte kunde läsa ännu.

För min egen del som barn tillfördes många mysiga sagoböcker hemifrån, vilket enligt min uppfattning troligen medförde en viktigare utveckling hos mig som 4-5-åring, än att sitta med en padda i knät, surfa, spela spel och titta på barnfilmer, eller vad utbudet nu ger idag för samma årskull.

Förövrigt har jag möjligen skaffat mig en nymf kakadua med lätt ADHD, som ibland både kan skrika högt och flyga runt, som om han skulle vara en kamikaze pilot, där det ibland krävs vissa duckningar om du inte vill utsätta honom för en ofrivillig nickning av fågel.

Annars tillhör jag nog en generation som tycker att vissa frågor redan diskuterats och inte är helt aktuella längre, som Annie Lennox och Aretha Franklin sjöng redan 1985 med, "Sisters Are Doin` it For Themselves.

söndag 1 mars 2015

Anonymitetens paria

Ante-jante och anti-paria
Jag hörde Alexandra Pascalidous häromdagen i radion, där medborgarna fick ringa in och mer, eller mindre avreagera sig kring valfria ämnen.

Bland annat ringde en man in och var ganska nedlåtande och blev aggressiv och sade, att Alexandra inte förstod restaurangverksamheten. Även någon kvinna ringde enträget och upprört och sade, att det här måste hon få tala ut om kring barnen.

Igår kunde jag läsa en artikel av Amanda Björkman, att Alexandra Pascalidous nu gett upp och fått nog av allt hot och hat. Min tolkning av hatet mot henne är troligen, att människor tror hon har sådan makt, att hon bör göra mer för dem i den positionen. Makten är i sådant fall att hon har en möjlighet att få synas och höras och därmed kan vara andras röster.

När dock trakasserier kommer från anonyma på nätet, mot privata kvinnor och även försöker förstöra deras försörjning, eftersom vi haft fräckheten till egna åsikter i kommentarfälten, eller inte accepterar påhopp, dataintrång, kränkningar, förtal av stalkande anonyma hittepåsignaturer, som därför med deras omvända logik, anser att den som utsatts för brotten och trakasserierna och nämner dessa, bör trakasseras ännu mer, ty det är enklare att vända sin egen skuld mot den andra. Dessutom riskeras deras egen ideologi av att sanningen kan komma fram och de agerar verkligen som en sekt.

Dessa män påstår att kvinnor är "paria" "rabiata" kommer med "personliga påhopp" för att de har egna åsikter, eller svarar på påhopp, tilltal och inte accepterar kränkningar från någon. Många av dessa anonyma män håller till på forumet, Dagens Juridk, så vi får hoppas att de juristbyråer jag har kontakt med i mitt arbete inte har något med dessa människor att göra, som tycker att kvinnor som yttrar sina åsikter är "paria" och "rabiata", eller sprider lögner, förtal och i grupp kränker och mobbar andra i kommentarsfälten för att de inte accepterat brott som hänt.

Therese Enarsson, jur.dr.och lektor vid Umeå universitet har skrivit en ganska allmängiltig artikel kring näthat, "Det finns risk för en övertro på lagstiftning när det gäller näthat

Jag tror inte heller lagen kan bättras, däremot det polisiära engagemanget att reda upp nätbrott. Idag tycks polis endast stå och titta. Min första kommentar under den artikeln riktades inte mot någon specifik individ utan löd, efter  min erfarenhet på nätet, enligt nedan kring anonymiteten:

"Jag tycker anonymitet uttalat med en koppling till åsiktsfrihet endast är ett uttryck för mänsklighetens bristande civilkurage. Och vore det endast uttryck för åsikter och inte ofta grovt förtal bakom dolda ansikten mot icke anonyma, så hade det skapat viss sympati. Nu förtalas och kränks både enskilda personer och småföretagare på Flashback och diverse dylika träskforum, utan möjlighet till upprättelse eller att få bort texter. Till och med döda förtalas. Anonymitet kopplat till åsiktsfrihet är bara ett romantiserat begrepp. Det råder dock ofta kausalitet mellan anonymitet och ärekränkning."

Därefter kommer en suspekt signatur som kallar sig för "fd Hovrättsassessor" vars trovärdighet och juridiska förmåga känns torftig, som tidigare hoppat på mig i andra inlägg och haft synpunkter på min enligt honom, påstått bristande trevlighet och ska svara på kommentaren, som inte ens var riktad mot honom. Han säger utan fog att jag ska vara "sansad", vilket jag anser är totalt obefogat. Det är inte heller synonymt att brista i sans när en kvinna säger emot en man i mitten på 2000-talet. Dock poppar ofta dessa anonyma, otrevliga elaka män upp, om en kvinna har åsikter på nätet.

Sedan fortsätter det med ena  påhoppet efter det andra, av en provocerande anonym imbecill manlig enerverande signatur kallad "Fredrik 1" som lögnaktigt påstår att jag far med personliga påhopp och ska lägga sig i diskussionen med Hovrättsassessorn, som han ska backa upp.

Behöver en domare uppbackning av en anonym signatur i sin juridiska kunskap, om han nu hade en sådan, gentemot mig utan full juridisk utbildning? Jag tror inte någon behöver googla fram fakta kring juridik om den har en färdig utbildning, vilket han hänvisade till.

Dessa män i den så kallade debatten kring anonymitet, där som vanligt alla tyckte lika där anonymitet var det som gällde, ty hur skulle de annars kunna fortsätta hoppa på kvinnor i kommentarsfälten som mig, om de inte ryggradslöst fick vara anonyma. Dessa mäns främsta egenskap är att skapa konflikter och hat genom sin enormt stora falskhet.

Sverigedemokraterna/Jämställdisterna, som värvar medlemmar och lobbar via anonyma politiska aktivister på nätet i likhet med Putins nätkrigare lyser i sin närvaro och stora falskhet. Och det är väldigt svårt att förstå, hur människor överhuvudtaget köpt deras koncept och kan få förtroende för dessa anonyma individer.

I verkligheten vill vi kunna se en människa i ögonen för att känna tillit. Anonyma människor på nätet  sitter bakom flera olika signaturer och döljer sina IP-nummer med olika tekniska hjälpmedel. De kan sedan enkelt visa upp olika politiska charader i kommentarsfälten bakom olika signaturer, så mer naiva människor köper deras spel, samtidigt som de i grupp smutskastar individen som sett igenom dem.

Det är inte svårt att tappa tron på mänskligheten och enligt min prognos kommer inga människor med förtroende hålla till eller diskutera där i framtiden.

Jag skulle hellre rekommendera den kriminalpolitiska thrillern, Bakom Dolda Ansikten, med en del utdrag här, och här samt recension.