Translate

tisdag 29 december 2015

En tillbakablick i moll och dur


Kanske är det fler som känner att de egentligen inte vet någonting, som uttrycks i den vackra melodin, Both Sides Now, av Joni Mitchell. 





Rows and flows of angel hair
And ice cream castle in the air
And feather canyons everywhere
I´ve looked at clouds that way
But now they only block the sun
They rain and snow on
 everyone
So many things I would ´have done
but clouds got in my way
I ´ve looked at clouds from both sides now
From up and down and still
somehow
It´s cloud illusions I recall
I really don´t now clouds at all

Moons and Junes and Ferry wheels
The dizzy dancing way that you feel
As every fairy tale comes real
I´ve looked at love that way
But now it´s just another show and you leave em laughing when you go
And if you can, don´t let them know
Don´t give your self away
I ´ve looked at love from both
sides now
From give and take, and still
 somehow
It´s loves illusions that I recall
I really don´t know love
I really don´t know love at all

Tears and fears and fealing proud
To say I love you right out loud
Dreams and schemes and circus
crowds
I´ve looked at life that way

But now old friends they´re acting strange
They shake their heads and they tell me
that I´ve changed
well something lost,
but something gained,
in living everyday
Oh, I´ve looked at life from both sides now
From win and lose and still
somehow
It´s lifes illusions I recall
I really don´t know life at all



söndag 27 december 2015

Jul i dansens tecken

Har passat på att dansa lite under julen på det gamla stället Stampen i Gamla stan initierat av en syster till mig som ville dit när Lenny Birdmountainband spelade. Kunde inte hitta dem på nätet, så trots att de kunde spela ganska bra rock tycks de vilja hålla det dolt.

Hittade dock Funky Derek, som spelat på samma klubb med sin mindre rockiga dock lika svängiga musik, som syns längst ner. Det var svårt att hitta något Youtube klipp med bra ljud därifrån. Vid baren för kvällen närmade sig en leende tangolärare från Göteborg och en annan man med latinskt ursprung som var inriktad på salsadans. En ytterligare svensk man ville visa sin färdighet i bugg, så det blev en mix av danser den kvällen. Till dansen släckte vi törsten med öl som serverades i glas som såg ut som syltburkar.

I kontrast till rockmusiken från Stampen gick jag igår på den senaste tränings trenden från New York, Barre som är uppbyggt efter baletträning, så där stod jag igår med en instruktör som hade något strängt i rösten när hon manade oss,  - Inga hopp, sträck ut benen!
Vi stod på rad längst en stång och försökte få till graciösa rörelser i likhet med balettens spänstiga flöden. Det var nog en bit kvar tills vi lyckades få till den konsten. När instruktören uppmanade oss att sträcka ut armen åt vänster först, så tog tjejen bredvid mig och sträckte ut höger arm istället och vice versa med en rörelse mot mitt huvud så jag fick antingen ducka eller följa hennes felaktiga manöver.

Det upprepades ett par gånger tvärtemot riktningen tills kvinnan till vänster om henne irriterat upprepade - Vänster! Det var mycket knä-böj, utsvängda fötter, hopp med armar som smidigt och graciöst skulle lyftas över åt ena sidan, eller över huvudet när vi balanserade på en fot. En fas innehöll armhävningar, mag- och ryggträning genom lyft av benen. Märkligt nog kändes det ganska mycket efteråt i benen som om de lyfte en aning på det sättet som sker när något blivit bortdomnat. Bredvid mig stod en finska som före passet hade lugnat mig med att det var enkla rörelser som skulle komma. När instruktören dock instruerade att vi skulle vända om helt, tog vi henne på orden, vilket visade sig vara helt fel håll. - Jag fattar ingenting, sade finskan en aning frustrerad och jag blev själv borta en stund kring hur jag trodde koordinationen borde vara. Det var inte helt lätt att bli en ballerina under en lektion även om det var roligt att pröva.

 

lördag 19 december 2015

Grisar, smarthet och äckliga företeelser

Under en period som barn i den ålder då vi inte kan styra vart våra föräldrar tvingar oss, flyttade vi tillsammans med familjen till en äppelodling på Österlen från att tidigare bott i Stockholm i ett mysigt område med kompisar runt hörnet där vi byggt upp en viss trygghet.

Det var vackert i vissa delar neråt landet, dock långt till kompisar, lantligt och på vintern var det alltid snöstorm, svinkallt och klasskamraterna undrade om vi träffat Kungen och Silvia uppe i Stockholm, eller om alla var knarkare. Varje morgon var jag och min syster även tvungna att gå drygt två kilometer till en skolbuss, där en pedofilvänligt sinnad man blev förälskad i mig som barn och alltid skulle prata, vara närgången, tafsade, bjöd på godis och var allmänt äcklig och obehaglig. Med respekt för alla trevliga skåningar, så är det märkbart många pedofiler som ofta tas fast neråt ert landskap.

Dessutom hade säljaren till det äldre huset glömt att berätta att det var stora dolda fuktskador i källaren i det stora tegelhuset från sekelskiftet. Jag skulle ha behövt den juridik och ekonomi jag läst idag, så hade jag kanske kunnat hjälpa min tillfälligt allt för spontant och ekonomiskt äventyrliga pappa bättre än som barn.

Den årliga julgrisen med klar blick är framme
I morse när jag läste om de intelligenta grisarna som vi människor behandlar så hemskt, minns jag den gris som pappa införskaffade bland många andra djur, under samma period när vi åkt vilse och hamnat i Skåneland. Grisen döpte han till Drottning Silvia och med tanke på att dessa grisar är smartare än hundar är det inte mer än rätt att grisen med sitt tuffa livsöde fick ett aristokratiskt namn.

I morse läste jag i DN att Winston Churchill ska ha sagt," I like pigs. Dogs look up to us. Cats look down on us. Pigs treat us as equals.". Grisar kastreras dock idag utan bedövning varför det vore rättvist,  att de som utför dessa handlingar borde hamna i någon form av register för människor utan empati, med insikt om att dessa djur är totalt försvarslösa och emotionellt intelligenta.

Varför förnedrar och förlöjligar vi grisar frågar sig Aase Berg i Dagen nyheter idag. Även Pink Floyd:s låt "Pigs" där de sjunger "Haha charade you are", där texten ska måla upp vissa män som grisar, vilket istället borde hedra män, om vi beaktar att grisen är en mycket intelligent varelse som förvisso har vissa mindre ton sköna gruffanden för sig, men vilka människor är inte en plåga att lyssna till ibland.

Själv köper jag inte bacon längre och har aldrig tyckt om julskinka speciellt mycket och för deras skull ska jag nog fortsätta bojkotta den handeln. Martin Ragnar skriver om, "Grisens historia - Så mycket mer än fläsk" och han beskriver deras blickar som något som belyser deras skarpsinnighet.

Det är väl lite som människor att vi kan fånga in mycket vad som egentligen sägs i andras blickar. Något som inte syns alls när vi kommunicerar med människor på nätet, som beskrivs i boken, Bakom Dolda Ansikten.  Istället borde det inte finnas något behov av att springa och gömma sig som Katie Melua sjunger i låten, Wonderful life", som får bli en avslutande peppning för alla grisarna i samhället som egentligen borde få släppas ut i det fria.








fredag 18 december 2015

Andningspaus och lite kvällstankar

Nu är äntligen alla inlämningsuppgifter och större framföranden avklarade, så nu finns tid att studera den kvarvarande utmanande tentan i början på januari. Ska bara ta igen lite försörjningsarbete som vi bidragslösa måste hantera. Därefter har jag passerat det här målsnöret. På vägen hem  i det sura gråsvarta blöta vädret ikväll talade jag med en ambitiös kurskamrat, som sitter i styrelsen på studentföreningen som även hon tagit på sig rollen, som den som utförde och organiserade det mesta som likaså upplevt, att det fanns vissa som endast åker snålskjuts på andra på rutin. Slutsumman av den flummiga studieformen grupparbeten.

Vissa får bära övriga. Lite som samhället är i stort, förutom att en del inte har sjukdomar eller arbetslöshet som ursäkt för sin passivitet. Annars har jag bland annat arbetat en del med en gullig kvinna från Ukraina, som arbetat som polis i hemlandet, med en examen i ekologi och nu pluggade fram en kandidatexamen i ekonomi. En smart och rolig kvinna.

Jag kände igen lite av hennes fighting spirit i mig själv och kunde notera, att den som var vän med henne har en lojal sådan som backar upp starkt. Hon hade lite svårigheter med svenskan, vilket givit henne en omtenta. Kvällen före ett av våra obligatoriska seminarier fick hennes son magsjuka, så hon fick vara uppe hela natten. Dagen efter tar hennes man med sonen till sitt jobb och hon stiger upp tidigt för att delta ett par timmar på obligatoriskt seminarium och sedan skriva omtentan några timmar trots att hon knappt sovit.

När vi skulle hålla vårt föredrag var det jag som presenterade rättsfallen i stort, ritade upp kartor på tavlan och inledde. Trots vissa uttryckliga språkfel, så visade den f.d. poliskvinnan styrka och initiativkraft i jämförelse med övriga, där två pratade bättre svenska än henne. Natten före hade även hennes son varit sjuk igen men hon backade inte. Vi stod lite som två frontfigurer och idag när en av våra föreläsare var extra krävande mot mig, höjde min kurskollega rösten och sade, - Var det inte så att i Sverige krävs en accept för att ett avtal ska slutas, för att styrka lite av det jag nyss hade sagt.

Föreläsaren slingrade sig och sade hon inte sagt något var varken fel eller  rätt. Vår kvinnliga ganska tuffa föreläsare och tillika advokat var ofta uppfordrande, frågande och tycktes kräva mer av mig än andra. Det gick inte att smälta in i bakgrunden eller bli en bit av väggmålningen, utan där krävdes det snabbt svar och exakt det svar hon tänkt sig, med direkt hänvisning till paragrafer och lagar, annars blev det besvikna små utrop. De skriftliga uppgifter jag för det mesta själv skrivit åt gruppen fick dock kommentaren, "Mycket bra, av henne" som hela gruppen fick äran av när hon inte visste det mesta var från mig.

Annars kan jag hålla med Monica Antonsson om att tiggeriet borde regleras. Det finns ingen värdighet eller lukrativt av att människor som förövrigt är friska ska sitta passivt med en burk i handen i var och vartannat hörn, framför butiksingångar, bredvid bankomater, tigga utanför bostadsporten och ropa hej, hej...skramla högt med bössan, eller dagligen gå på tunnelbanan, perrongen och på pendeltågen. Det finns en man som luktar väldigt starkt som en rökt makrill och släpar sig fram på pendeltåget med en käpp slående i golvet i ena handen och ena benet dragandes efter sig, samtidigt som han håller en skramlande bössa och mässar samma höga entoniga ljud, flera timmar framträngande bland människor omgiven av denna sura doft och ett enerverande högt mässande. Kanske är många av oss svenskar naiva när en del rumäner åker hit även för att stjäla, som de själva berättar. Dessa människor behöver verkligen mycket hjälp i sitt hemland istället. Vissa kan troligen anse att det är empatilöst att inte vilja tillåta tiggeriet, frågan är vem som blir mest empatilös. Den som göder tiggeriet, cementerar människan i ett passivt tillstånd med en slängd krona i burken då och då, eller den som tror på människans egen kraft och förmåga att överleva genom mer värdiga handlingar. Det handlar kanske egentligen mer om att de är streetsmart och utnyttjar svenskens dumhet och kanske ibland vårt själviska behov av att känna oss givmilda och goda.


lördag 5 december 2015

Konsten att vara student när genomsnittseleven är 15 år yngre

Konsten att åter igen vara student när man är ungefär 15 - 20 år äldre än genomsnittsstudenten innebär att man måste slappna av och påminna sig om att fler är yngre och därför ibland agerar irrationellt. Ibland kan man dock möta en och annan elev som är äldre än mig och då känner man en viss samhörighet. Ungefär som ett par strandsatta valrossar på en ö full av aliens från en annan tidsålder.

Nej, så farligt är det inte och ofta känner jag mig inte så mycket äldre faktiskt.

Jag har stött på många gulliga elever på de två slutförda och den tredje pågående kursen jag genomlevt detta år. Ofta tar de yngre in katten bland hermelinerna på ett mycket naturligare sätt, än äldre ofta gör mot andra. I min ålder har vi ofta blivit mer snävt seende, fastnat i en bild av hur allt ska se ut och vara i samhället. Barn och unga är ofta så mycket mer tillåtande och öppna. Kanske för att de är mindre förstörda. De är bara att se tillbaka hur öppna vi var själva för flera år sedan.

Annars har jag möjligen stött på en liten kulturkrock genom en student som kommer från Kina. Från första stund vi hamnade bredvid varandra på en föreläsning ska hon hjälpa mig med allt, utan att jag bett om det, vilket jag tolkat som att yngre i Kina har en mycket högre respekt för äldre, än vad genomsnittssvensken har mot äldre. Det har dock varit ganska irriterande ibland om jag ska vara ärlig. Något jag även haft svårt att dölja.

Uppdaterat 20015-12-06

För mycket hjälp kan uppfattas som nedlåtande så i bemötandet krävs en viss känsla. En annan norm eller oskriven regel som finns är att kvinnors ålder inte behöver nämnas eller ifrågasättas, vilket jag kan tycka är helt ok. Vad har okända med den att göra. Allt vi inte nämner behöver inte dölja något skumt, utan handlar om integritet.

Andra som eventuellt upplevt fördomar kring ålder tycks vara Martin Kellerman som åtminstone i en av hans underhållande seriestrippar berikade med en ofta svart och tragikomisk humor svarar mot uttrycket 40-årskris. Nedan kan vara ett exempel på hur omgivningen förväntar sig ett visst beteende i en viss ålder och går någon emot den uppfattningen måste det vara baserat på något fel.




Ikväll (igår kväll) eller nu går filmen, "Mig äger ingen"efter en roman av Åsa Linderborg som jag tror kan vara bra. Vi får se om jag hinner se en snutt av den.


Väl mött!