Den allra värsta sorten..

När jag var i tonåren gick jag på Eriksdalskolan på Södermalm, som hade en ganska slapphänt hållning till rökning och kommunikation med elevernas föräldrar. En dag hörde jag en bekant utropa,

- Före detta rökare är den allra värsta sorten!

I högstadiet umgicks jag med en grupp, som blev kallad för tjejligan. På den tiden var det viktigare med kompisar än med skolan. Även om jag en kort period lyckades få ganska bra betyg i en del ämnen under någon termin. Hela den gruppen av tjejer rökte på skolrasten.

Det var på den tiden inget förbud och inga speciella rökrutor fanns utstakade på skolgården. Kom ändå aldrig riktigt igång att röka ordentligt förrän ett par år senare. När åren gick och jag började på universitetet blev det dock helt ute att röka och mer en besvärande vana och pinsam angelägenhet som utfördes i lönndom.

Tänk bara vilken jobbig situation att vara ute och resa och under väntandet på terminaler och genom flygtrippen behöva få abstinens för man inte kan suga i sig en cigarett. Jag slutade hellre än att bli slav under en destruktiv ohälsosam stinkande vana.

Jag håller inte heller med Fredrik Strage som i sin artikel på Dagens Nyheter idag menar att rökare alltid är trevligare än vanliga människor. Förutom att Fredrik Strage ligger efter med vad som är trendigt i samhället, så har han fel i sak. Vi hade förra året fasadrenovering och byggnaden blev fullständigt inplastad och instängd. I början av den tiden framkom ett par okända rötägg, som öppnade sina fönster och, klättrade ut på byggställningen och bolmade för fullt. Det måste de väl haft tillåtelse till kanske några anser. Möjligen om det inte varit för att det inte heller ute vid byggställningen var öppet ut mot himlen, varför all rök sögs in i våra instängda varma bostäder.

Till slut skrev jag en vänlig men uppmanande A4-sida och häftade upp i hissen, om att de som rökte kunde ta sig ett par steg ut mot bakgården och ställa sig där istället och bolma, så slapp vi andra andras in den ofrivilliga röken.

Det kom snart upp en annan lapp fästad bredvid min, som tackade för den ömsesidiga åsikten och backade upp protesten mot husets rökare. Var gång jag sedan steg ut från porten tycktes min rökande granne, hans rökande flickvän och deras rökande vänner kasta starkt argsinta blängande ögonkast mot mitt håll, dock utan att säga någonting, medan de drog in nikotinet djupt ner i sina sotade lungsäckar och under lugg sneglande snett åt mitt håll.

Nu hade jag inte direkt sagt till just dessa grannar, utan mer allmänt, dock hade grannarna bredvid uppenbarligen tagit det hela som personlig kritik endast mot dem. Jag tillhör dock idag den där, värsta sorten av före detta rökare, som på något sätt även nästan fått dubbelt så bra doftsinne på gott och ont, så cigarettrök är tyvärr en av de mest obehagliga odörerna idag för min del.

Fredrik Strage tycks dock tillhöra den här numera, mer lågmälda politiska gruppen av höga liberaler som anser att de mesta är helt juste och bör tillåtas. Allt från att köra båt packad på sjön till att tillåta vissa avarter idka sex med döda lik. När Fredrik Strage tyckte det var häftigt när Liberalernas ungdomsförbund ville göra det  lagligt att donera kroppar för sexuella aktiviteter, så blir det inte heller så märkligt att han även romantiserar och höjer upp en för länge sedan utdöende cancerframkallande rökningstrend.

Mer fritt knark?

Trivsam drogliberal gemenskap

Kanske borde drogliberala individer som Alexander Bard flytta till Amsterdam, istället för att försöka göra om Sverige, till ett liberalt haschrökande dimmigt flumställe med öppen marknad för droger och sex.

Bard anser att det enda vi är duktiga på i Sverige är att skrämma livet ur våra barn med "kostsam antiknarkhets". Jag tycker istället det är lite tröttsamt med mogna män, som sprider tonårsliberala idéer.

En vanlig effekt av droger är annars, att mognad och ålder stannar i en yngre upplaga, trots att individen blivit äldre.

Jag är ganska övertygad om att de föräldrar, där polisen får plocka hem deras söner från hustaken som snedtänt och tror sig kunna flyga, eller som plötsligt dött av drogen Spice, inte ser droginformation som skrämseltaktik.



Det finns dessutom en marknad, där människor redan köper droger på nätet, vilket möjligen i vissa fall, kan förklara en del djupt samvetslösa utfall av lögnaktiga på-hoppare i kommentarfält och på bloggar, speciellt radikala mansrättsaktivister, som vigt sitt livsprojekt åt att tala ner feminismen och hacka på feminister, trots att de är precis så stora hycklande kålsupare, som de säger andra ska vara. Utan att jag själv är speciellt engagerad i feminismen.

Inte minst finns många psykiskt sjuka som missbrukar, vilket kanske inte direkt leder till en tryggare tillvaro för alla, om droger blir lagliga och vi ska trängas runt gemensamt på olika offentliga utrymmen, med folk som nyss kommit ut från ett hasch-café och luktar instängt sött, med en som plötsligt fått en akut psykos av spice.

Tycker det räcker med Internet, där alla som inte vill synas i dagsljus har hittat hem.
Idén med fria droger i samhället lär inte få människor, att plötsligt kunna hantera dem mer balanserat utan problem. Dessutom är det dokumenterat att människor fördummas av droger, så möjligen kanske drogliberalerna själva stoppat i sig för mycket av den varan.