South Park - Satir på välkända youtube klipp

Det krävs ganska mycket för att något ska bli kul nuförtiden, men det finns en del underhållande South Park klipp på You tube.

I nedan klipp har de gjort parodi på på vissa You-Tube filmare, där alla nu ska kassera in pengarna för att deras egna You-tube klipp, enligt dem själva är det mest kända och har flest följare.

En röst som griper tag..

I tisdags var jag och många andra från samma förening och åt smörgåsbord och avslutade med att se genrepet för Allsång på Skansen.

Vi fick njuta av den folkkära och musikaliskt professionella Tomas Ledin och en ny stjärna vid namn Sabina Ddumba.

Den röst som ändå grep tag mest och skapade starkast musikaliska vibrationer genom kroppen hos mig var Shima Niavarani som hörs och syns nedan med låten Like A Stranger.






Måste erkänna att min inspelning ovan via en Iphone inte gav lika professionell skärpa i bild och ljud som Nyhetsmorgon TV4 fick till med samma artist och samma häftiga låt från nedan klipp.

Lördagsreflektioner

Jobbade sent igår. Mycket arbete nu. Vaknade både 02.00 och 06.00 och trodde att jag försovit mig för att slutligen i morse stressat vakna 08,35, då jag istället verkligen hade försovit mig. Hade nämligen bokat ett träningspass 08,45. Rusar upp, slänger på mig träningskläder tar vattenflaska och träningsväska i handen och joggar till gymmet där en receptionist ger ett förvirrat intryck och tar god tid på sig före hon lyckas trycka ut gruppbiljetten trots att jag redan är försenad.

När andra passet efter det första är klart tar jag mig till omklädningsrummet och hör hur tre tjejer runt tjugo pratar med varandra.

- Nej, vi brukar inte direkt hänga med varandra, sade den ena smalare blonda tjejen till den tredje tjejen om den andra lite större blonda tjejen.
- Nej vi känner väl bara varandra via vår pappas nya och när vi möttes vid något tillfälle.
- Åh jag tycker så synd om Lisa hon verkar så ensam. Det gör ont i hjärtat, utropar den mer stabilt byggda blonda tjejen utan riktig äkta känsla i rösten.
- Äh, hon får väl skylla sig själv som gjorde slut med honom, säger den första blonda tjejen utan medkänsla.

Vi måste alltså ha en kille för att inte vara ensamma, tänker jag. Hon vet nog inte att det även i en relation kan skapas ensamhetskänslor. Tänker sedan på hur jag själv började träna på gymmet när jag var tjugo. Började träna med en jobbarkompis i samma ålder, som sedan ofta mer och mer fick någon ursäkt för att inte gå till gymmet. Något som gav mig insikten att skulle jag komma någon vart, fick jag ta mig dit själv och så blev det. Det är så länge sedan samtidigt som det inte känns så avlägset. Tiden går snabbt. Flyttade hemifrån vid 18 och blev på ett vis uppfostrad av äldre kvinnor på det barnsjukhus där jag jobbade.

Jag fick stå i skam-ljuset i personalrummet om jag inte lyckades brygga kaffet på rätt sätt så det blev tillräckligt starkt eller vispa småbarnens mjölkersättningar med snabba rörelser enligt den gamla stammen. Har alltid känt att den tiden kunde jämföras med dåtidens lumpen för killar i samma ålder. Du får en chans att bli "uppfostrad" eller ges vissa regler av andra. Kanske som tikar hos hundar alltid naturligt uppfostrar valpar, okända som kända, så fort de går över gränsen, då kommer styrkan fram, tänderna visas och dova morranden hörs tätt, tätt nära den olydiga valpen. Hade ändå ganska kul på den tiden. Minns att jag fick låna en manlig väns Porsche när jag skulle ta mig till jobbet, som barnsköterska när jag var 19 år, som jag njutningsfullt körde fram snabbt med och parkerade utanför sjukhuset nära personalingången.

Annars skulle vi kunna se på livet som en lång graf visande toppar och dalar och runt tjugo ska enligt vissa studier var den mest lättsamma och glatt känslofyllda perioden. Troligen för att vi fortfarande är ganska naiva. Därefter kommer ofta mer eller mindre långa sluttningar i grafen, genom att vi oskyddat träffas av olika händelser och möten med olika människor i livet som stöter, blöter, ger ärr och ibland förhärdar oss. Många möter tuffa utmaningar som vi sedan bearbetar på mer eller mindre smidiga sätt. Tar vi oss dock igenom dem på ett sunt sätt har vi ändå vunnit mycket. Möjligen blir vi även med tiden mindre dömande mot andra.

Människor som lyckas undvika kriser, utmaningar och större förändringar i livet blir ibland på ett sätt, känslomässigt efterblivna och ges inte samma empati eller förmåga att varken förstå andra människor, sig själva eller klara sig. Det sägs dock att vi aldrig får mer utmaningar än vi har förmåga att klara av, så det kanske kan vara en tröstande tanke för somliga.

Tittade på Skavlan i går kväll, där en ung man berättade om sin kris när hans föräldrar skilde sig när han var sexton. Utmaningar för någon kan ibland ses som banala och ringa för en annan. Min teori är dock att vi är i livet för att utvecklas och lära oss och där är alla på mycket olika nivåer.

Idag är dock en ny dag, där alla möjligheter finns, eller som Nina Simone, sjunger "It's a new dawn, t's a new day", med låten, Feeling Good. Nina Simone fick jag höra första gången när jag var tjugo plus av en man som kunde laga mat professionellt och lärde mig vissa goda märken av rött vin, däremot hade han en del mindre sunda levnadsvanor.

Alla möten har väl ändå lite av både gott och ont i sig. Nedan syns Carly Rose Soneclar, endast 13 år, som till en början möts av stor skepticism när hon ska framföra låten, Feeling Good som Nina Simone framförde före jag föddes redan år 1965.

Nyårsafton med fest, dans och sluddrande folk

Det är nästan så att man kan känna den kollektiva segheten i luften idag efter nattens firande. Staden
har varit halvt sovande och människor har idag synts lunkande och smått förvirrande på trottoarer och i promenadstråk.

Dessert - Pannacotta

Hade ändå bokat ett cykelpass idag vid 14,00 och igår hade det funnits 77 stycken ambitiösa som förbeställt träningspasset, när vi dock idag på nyårsdagen satt i salen lyste var tredje cykel tom, utan passagerare.

Igår hade vi bokat nyårssupé på Engelen, där mat och vin smakade riktigt bra och en fin och trevlig servitör gjorde sitt bästa för att möta våra behov.

Vi hade inte bokat några speciella platser, utan fick ändå en till allas belåtenhet mysig fönsterplats om än något trång med scenen på andra sidan rummet, där coverbandet Rabalder sedan spelade kanske mer än bättre med en snygg mörkhårig sångare.

Filmklipp syns nedan med den gamla låten, Hooked On A Feeling av Björn Skifs, igår spelad av bandet Rabalder på Engelen. När kvällen med tiden blev mer och mer sen fick även fler män svårare att uttrycka vad de ville säga, då orden blev förvrängda av starka Tj-ljud.

Likaså blev fler och fler mer utmanande i sin dans framåt natten, som utvecklades till en blandning av salsa och danssteg från filmen Dirty dancing komponerat med mycket korta kjolar, tighta blusar och tryckande rullande höfter. Det borde dock inte vara fel att för ett par timmar ges illusionen av att vara supersnygg och professionellt dansant även om så kanske inte är fallet.

Kvällens skål: - Vi är både halvblinda, halvdöva, men jäkligt snygga!

Kvällens raggningsreplik: - Ser du den här sedeln? Den kvinnan är lika vacker som du.

Mannen ansåg dock efter en stund att jag var en gift kvinna som hade för avsikt att vänsterprassla när jag inte ville dansa med honom.

Inne på damtoaletten delades tips råd, gemensamma bekymmer och hemligheter skämtsamt kvinnor emellan. Ute regnade det och folk bar paraply och vi såg mer ut att vara i ett regnigt London än ett vinterkallt och snövitt Sverige. När klubben stängde ville en man från Borås följa med mig hem och dricka vin, - Vi lever bara en gång, sade han förföriskt och gjorde ett tappert försök att få ett kvart-över- tre- ragg.

Fredagsrelax

Slappna av och dröm dig bort med Beethovens 5 Secrets framförd av The Piano Guys - en orkester där musikerna är mellan 13-18 år gamla.

Lyssnar just nu på dem när jag faktiskt jobbar..

De ska ha använt fem olika melodier från fyra ögonblick av Beethovens 5:e symfoni.

Mest fantastiskt var ändå att Beethoven var döv den huvudsakliga delen av sitt liv och även när han skapade många av sina verk.




 Mer om ovan klipp och orkester finns här.

Går det att bli annat än imponerad?

Fantastiska ryska Sofia Bogdanova dansar lika snyggt och professionellt som en gudinna på sina Inlines, endast 10 år gammal!

Kroppsbesiktningar, omvårdnad och hårda tag inför midsommar

Jag har hunnit undersöka både tänderna och få en massage dagarna före midsommar. Var inne idag och betalade tandläkaren i efterhand, eftersom deras kort-apparat inte fungerade vid tillfället. 950 kronor för en allmän undersökning med lite puts av tandsten. Ganska dyrt, för de 20 minuterna jag var inne hos henne. Tänk om jag tog den taxan, då kanske man kunde börja slappna av lite.

Tandsten är helt skilt från karies och att de som snusade tydligen sällan hade hål i tänderna, berättade min nya tandläkare på Skånegatan häromdagen. Hon tyckte jag överdrev som både använde tandkräm och fluor-skölj. Uppenbarligen har dessa medel dock hindrat mig från att få karies under ett par år och priset av att få karies kan bli ännu mer överdrivet prismässigt, så jag kör hellre med hängslen och rem. Inga hål i tänderna i år heller blev även beskedet som togs emot med viss leende lättnad.

I eftermiddags tog jag mig även till en massör för jag kände mig lite spänd i ryggen och tänkte unna mig lite vardagslyx.

- Typiskt stressrelaterat, sade massören som ansåg att jag var väldigt spänd och hade mycket muskelknutor.

- Ok, så då var det inget jag inbillade mig.

- Nej, verkligen inte, sade hon med stark betoning.

Lägga sig ner på magen och få lite avslappnande massage för att kanske vagga in en liten stund var dock inte att tänka på, utan här var det hårda tryck och starka dragningar, så man stönande vare sig man ville eller inte. Nypningar och smärta som brände. Hon var inte den som förde fram fingrarna med finkänslighet.

- Går det bra, frågade hon.

- Jadå, bara revbenen håller, sade jag med viss stånkande röst.

- Vad då har du Osteoporos, frågade massören.

- Osteoporos?

- Ja benskörhet?

- Nej, det tror jag inte.

- Då är det nog ingen fara, sade massören och tryckte in knogarna hårt i ryggen.

Jag var på Stockholm Physique på Högbergsgatan 11. Tydligen är det vanligt att stress kan sätta sig runt ryggkotorna och upp mot axlarna. När 50 minuter gått väcktes jag av hennes röst, då jag domnat in på slutet och helt yr i skallen tog jag mig sakta upp i sittande, medan massören gick ut och väntade.

Tydligen var det även vanligt att bli yr i huvudet, om blodtrycket sjönk och när spänningarna släppte, sade min massör. Förra tillfället hade jag en annan massör och då blev jag varken yr eller kände lika mycket smärta. Förhoppningsvis har hon ändå lyckats mjuka upp en hel del där baktill. De erbjuder idrotts- och klassisk massage. Detta måste varit någon form av kraftig idrottsmassage.

Lagertha och Ragnar

Annars på tal om kraft och styrka, så har jag råkat se ett par avsnitt av Vikings, som kan vara lite underhållande. De har till och med lyckats få in diskussioner om vårdnad om barnen mellan den ena före detta vikingafrun Lagertha och vikingen Ragnar, där den sista varit otrogen, där modern i serien Lagertha ändå storsint lämnar över sonen till den före detta mannen med orden,

- Självklart vill han vara hos sin far Ragnar, vem skulle inte vilja det. Därefter rider modern därifrån stark och storsint till sin nya mer försupne make utan sonen. En något förskönande historisk berättelse. Men vem behöver inte lite verklighetsflykt ibland.

Serious fashion from Charlotta Lena Bloggar

Topp från butik i Thailand

Nu blir det ett mycket seriöst modeinlägg. Till vänster en topp i svart och med små dekorativa koboltblå blommor införskaffades antingen, på en resa 1991 till Thailand före det blev Sveriges nya
Kanarieöarna, då landet ännu inte till största del exploaterades av en massa turistställen, troligen för ett väldigt lågt belopp. Dock med en till synes hög kvalité.

Vit Jeans-kjol från Esprit

Jag minns att jag bar toppen vid ett tillfälle när jag jobbade som konsult på ett IT-bolag 2001, eftersom en dåvarande kollega kommenterade toppen med ett svårtolkat leende.

Funderade ett tag på om den annars kunde vara inköpt i Grekland, men det lutar mer åt att det var i Thailand på min första resa dit.

Det är väldigt svårt om inte omöjligt, att ta en helfigurs bild via en Iphone på sig själv.

Smoothie med banan och hallon

Jag gjorde därför en två delad uppsättning som med viss fantasi skulle kunna visa hur det kan se ut en tidig förmiddag utan makeup och med en slarvigt uppsatt tofs. Det här är bilder jag tar på största möjliga allvar som tillfällig modebloggerska.

Till toppen bär jag en vit jeanskjol från Esprit, med ett tillhörande flätat skärp. Lägg märke till den nonchalanta lilla putmagen som framhävs vid aktiviteten av att ta en selfie. Det skulle nästan kunna bli en kommande trend, ungefär som många yngre grabbar bär jeansen nedhasat över halva skinkorna.

Kanske fick jag på mig den äldre toppen för jag börjat inta en hälsosam smoothie med ekologisk yoghurt smaksatt med vanilj och päron mixad med banan och frysta hallon var och varannan morgon. Något som troligen inte mina grannar blir lika glada av att höra, eftersom mixern för ett himla oljud när den är påslagen.

Det var allt för denna gång från "Serious Fashion", av Charlotta Lena bloggar, som avslutar med den vackra och något sentimentala låten, When We Where Young, vars melodi beskriver hur någon känner oro för tiden som går och vill fånga tiden på bild före den försvinner, framförd av den begåvade sångerskan Adele.

Hemma hos några vänner

Studerat den regnvåta marken omkring huset

Ikväll har jag varit hemma hos ett par vänner som är i full färd med att renovera det nyinköpta huset. Ett charmigt rött hus med många vinklar i Trångsund med viss havsutsikt. Deras arbete med huset lär hålla på ett par år. De bjöd på klyftpotatis palsternacka och morot i ugn samt grillad kyckling med Tzatsiki. Jag hjälpte till att förbereda genom att skala och klyfta potatisen.

Övrigt tilltugg var varmt bröd och sallad. Jag hade tänkt

Rosa bubbel före och till maten.

att jag tillfälligt skulle bli en riktig bloggare, eller som en typiskt Facebook-fantast och ta foto på middagen. Det som dock fastnade på bild var det rosa bubbelvinet som de bjöd på som aperitif före och till maten som smakade ungefär som vanlig skumpa.

Lägg märke till den blommiga tapeten och den gula lampan som hänger över köksbordet, vilket var en kvarleva från husets kvarlämnade attiraljer.

Svenska jordgubbar med vaniljglass kryddat med myntablad

Efterrätten fastnade även på bild och bestod av vaniljglass med svenska stora jordgubbar och myntablad som jag plockade från deras trädgård.

Den manliga vännen i huset hade gjort ett gediget arbete på övervåningen där ett stort kaklat badrum och en fin liten bastu snart var i mål samt två mysiga fina sovrum alternativt kontor.

En del av trädgården

Den tidigare ägaren hade bott i huset i hela sitt liv och var idag 90 år och kände troligen en viss separationsångest, eftersom han bett en vän köra förbi honom för att få se huset igen.

Tydligen hade han även levt tillsammans med sin mor ända upp till vuxen ålder, vilket jag fann lite märkligt eller kanske tragiskt. Rent biologiska och naturliga reflexer är oftare att människan vill flyga ur boet och bygga sig ett eget liv.

Var det inte i skräckfilmerna Psyko där Norman Bates inte kunde släppa tanken på sin mamma som indirekt styrde honom på ett farligt och galet sätt från ett hotellrum.

Trädgården hos vännerna var för att tala om något mer ljust ganska vildvuxen på ett charmigt sätt med bland annat ett par äppelträd och stora vildvuxna pioner.

Hela området var väldigt lugnt och harmoniskt och en trädbevuxen mindre väg tog hos ner mot ett par klippor och en badvik, där vi kunde höra kluckande från vattnet där även några blåmesar hördes nyvaket efter regnet.

Före midnatt tog jag mig hemåt med pendeltåget mot Stockholmscentral. Framför mig från andra ingången kliver en människa in hjulbent trippande med kjol, nylon-strumpbyxor och höga klackar. Han sätter sig framför mig i vagnen och den svarta page-peruken gungar till lite lätt där han satt sig med en nervös och forcerad min, samtidigt som ett par kraftigt illröda läppstiftsförsedda läppar hos honom drog till sig blickarna från vissa. Han såg ibland ut att söka min blick som för att söka stöd, eller så var det något jag inbillade mig, då hans uppenbarelse lätt skulle kunna provocera vissa berusade människor, så på det sättet var han ganska modig.


När vi ändå är inne lite på hus, så fann jag denna otroliga endast 10 år väluppfostrade lill-gamla tjejen Anna Christine, som sjunger som vilken vuxen professionell kvinnlig sångerska som helst med låten, The House of the Rising Sun.




Tack till dem som lagt en röst på bloggen, Charlotta Lena bloggar, nr 67 och som information kan sägas att det går att lägga en röst varje dag fram till och med den 30 juni på valfri blogg i tävlingen Årets Mindre blogg 2016.

Miss Alice Barker

"Don´t mean a thing, if  it ´aint got that swing", kommenterar Alice Barker när hon ser sig själv dansa på  film för första gången vid en ålder av 102 år, när några besöker henne på sjukhemmet med en film på datorn.

Hon dansade större delen av sitt liv på kända klubbar, på film och TV shower med stjärnor som Gene Kelly och Frank Sinatra.

Det var lite roligt att se hur det nästan rycker lite i henne att vilja dansa igen när hon ser sig själv från 40-talet. Hon hann fira sin 103-års dag, där en grupp dansare kom och uppträdde för henne. Hon dog fridfullt för två dagar sedan den 6 april. Dansa borde vara livsförlängande som ger så mycket positiva energier.

Filmen har David Shuff gjort och träffade Alice första gången när han som volontär besökte henne med sin terapi-hund. Djur har ju en stor vårdande verkan på människor har det konstaterats.

Mer om Alice Barker finns på den blogg som även David Shuff har skapat.

Gott Nytt År och God fortsättning på 2016

Så här glada blev vi på skansen

Vi var på Skansen igår efter en mysig middag och lyssnade på bland annat Jerry Williams klassiska släpiga slang uttryck och Malena Ernman som i allt för snabb takt läste in det nya året, så det återstod ett par minuter efter att hon avslutade med Gott Nytt år före det nya egentligen hade börjat,

- Ring tröst till sargad barm, Ring hatet ut mellan rik och arg, ring försoning...

Lite sprit i glaset kände Malena dock att hon hade behövt efter uppläsningen, som sedan fortsatte med klassisk soul och partymusik från svunnen tid med raketer i bakgrunden som kan ses från mitt filmade amatörklipp nedan.








När musiken var slut gick vi med folkmassorna trevande och försiktigt över mörka och glatta ytor nerför skansens backar ut mot Djurgårdsbron för att ta oss hemåt där vi möttes av vingliga klungor, trippande, festklädda, glittriga, fnittriga, glatta steg, ensamma, skrikiga och hastande människor där några kanske undrade blev det inte roligare än så här.

Jul i dansens tecken

Har passat på att dansa lite under julen på det gamla stället Stampen i Gamla stan initierat av en syster till mig som ville dit när Lenny Birdmountainband spelade. Kunde inte hitta dem på nätet, så trots att de kunde spela ganska bra rock tycks de vilja hålla det dolt.

Hittade dock Funky Derek, som spelat på samma klubb med sin mindre rockiga dock lika svängiga musik, som syns längst ner. Det var svårt att hitta något Youtube klipp med bra ljud därifrån. Vid baren för kvällen närmade sig en leende tangolärare från Göteborg och en annan man med latinskt ursprung som var inriktad på salsadans. En ytterligare svensk man ville visa sin färdighet i bugg, så det blev en mix av danser den kvällen. Till dansen släckte vi törsten med öl som serverades i glas som såg ut som syltburkar.

I kontrast till rockmusiken från Stampen gick jag igår på den senaste tränings trenden från New York, Barre som är uppbyggt efter baletträning, så där stod jag igår med en instruktör som hade något strängt i rösten när hon manade oss,  - Inga hopp, sträck ut benen!
Vi stod på rad längst en stång och försökte få till graciösa rörelser i likhet med balettens spänstiga flöden. Det var nog en bit kvar tills vi lyckades få till den konsten. När instruktören uppmanade oss att sträcka ut armen åt vänster först, så tog tjejen bredvid mig och sträckte ut höger arm istället och vice versa med en rörelse mot mitt huvud så jag fick antingen ducka eller följa hennes felaktiga manöver.

Det upprepades ett par gånger tvärtemot riktningen tills kvinnan till vänster om henne irriterat upprepade - Vänster! Det var mycket knä-böj, utsvängda fötter, hopp med armar som smidigt och graciöst skulle lyftas över åt ena sidan, eller över huvudet när vi balanserade på en fot. En fas innehöll armhävningar, mag- och ryggträning genom lyft av benen. Märkligt nog kändes det ganska mycket efteråt i benen som om de lyfte en aning på det sättet som sker när något blivit bortdomnat. Bredvid mig stod en finska som före passet hade lugnat mig med att det var enkla rörelser som skulle komma. När instruktören dock instruerade att vi skulle vända om helt, tog vi henne på orden, vilket visade sig vara helt fel håll. - Jag fattar ingenting, sade finskan en aning frustrerad och jag blev själv borta en stund kring hur jag trodde koordinationen borde vara. Det var inte helt lätt att bli en ballerina under en lektion även om det var roligt att pröva.

 

God Jul önskar Bloggerinnan!

Kräftor, fest och skvaller från Rosendals Värdshus

Söndagarna ska vara restaurangbranschens festdag i veckan. Jag blev inviterad till en kräftfest hos en gammal klasskompis sedan högstadiet förra veckan, som jag gick på i söndags. Hon och jag hade inte setts på minst 20 år förutom på Facebook. Vi hade ingått i en grupp tjejer som var ganska stökiga, skoltrötta och pratiga. Hon hade efter gymnasiet bott i Italien och arbetat som modell, blivit kvar och stadgat sig som hemmafru i landet. Därefter kommit hem till Sverige igen och träffat sin nya man och de hade drivit ett bolag tillsammans. Festen skulle börja redan vid 16,00 och jag kom fram någon kvart senare till den vackra gröna kullen, där solstolar stod utvikta och på ett bord utanför stod champagneflaskor på rad utanför Rosendals värdshus.

Jag var bland de första och ingen Anneli syntes till som var den enda jag kände bland de inbjudna. Det är intressant med vissa människor och hur öppna de är för nya individer. Ett par väninnor i 50-års åldern stod vid glasen och jag presenterade mig som sig bör. De tittade på mig och hälsade ganska avmätt för att sedan snabbt vända sig om från mig, vilket var ett ganska ovanligt otrevligt och märkligt beteende. Naturligtvis struntade jag i dem. Snart kom en grupp med en kvinna och tre män, som i likhet med mig uppfostrat hälsade dock på mig. De satte sig utanför vid bordet där jag satt. Ett par gulliga killar i sällskapet var väldigt lyhörda och drog in mig i deras grupp, som visade sig vara en arbetsgrupp från en restaurang på Strandvägen. Våra glas blev påfyllda hela tiden av ena värdinnan, dock inte glasen hos de sura väninnorna. Synden straffar sig själv kanske.

Johan Wahlström i bakgrunden kunde sjunga

Min gamla klasskompis kom snart med sin man, sonen på tio år och den lösa hunden springande i släptåg, hälsade glatt till höger och vänster och nämnde snabbt att de blivit lite försenade. Vid den tidpunkten var alla ganska angenämt loja av bubbel och solen som lyste ännu vid 17.00. Jag blev sedan placerad bredvid min gamla väninna och hennes närmaste. Det bjöds på kantarelltoast, kräftor, sallad, bröd och paj.

De var öl, vin och nubbe med snapsvisor. De som hördes allra mest var dock en grupp från Dramaten, som hade egna långa snapsvisor som sjöngs med höga klara stämmor. Därefter var det frågelek och den som hörde mest emellanåt från Dramaten-gruppen var Johan Wahlström känd bland annat från serien Parlamentet. Han hördes och syntes lika mycket och på nästan samma sätt privat som på TV.

Förutom lite sorgmodiga samtal med en annan kvinna kring problem och ensamhet, som lätt smälter fram efter ett par glas, så dansades det glatt på slutet. Måndagen blev en väldigt trött dag och kanske var det kräftorna som gav någon form av allergikänning, som jag faktiskt fick diagnostiserat i januari av en allergidoktor, som möjligen medförde den matta känslan och inte alls alkoholen. Åtminstone låter det mer sunt.

Underhållande träning i skydd från regnrusket

Ibland går jag på ett Shape-pass med en mycket underhållande och otroligt fysiskt stark kvinnlig instruktör omkring 50 år, som nästan talar oavbrutet medan musik spelas högt, varvat med lite stundtals enerverande fniss då och då när hon ska plåga någon man lite extra i salen.

Ingen av hennes monologer har så mycket med träningen att göra, utan det kan vara utelämnande anekdoter från hennes liv och leverne. Vi har fått höra hur hon spårade upp ägaren till en bil som stod konstigt parkerad utanför hennes bostad under en längre tid. Bilägaren blev så glad, eftersom bilen varit försvunnen, att han bjöd ut henne. Han skulle ta med henne på en båttur hade han berättat.

Hon blev lite orolig och funderade på om det kunde vara en enkel roddbåt. Mycket riktigt var det en större variant, som han tänkte ta en lugn och kanske romantisk tur med, tillsammans med henne. Han visste troligen inte att hon är en högpresterad, överenergisk kvinna som tar initiativ. Hon bad därför om att få ro och tog tag i årorna och tog i så mycket när de rodde i Stockholmsströmmen, att mannen nästan hade sett lite skrämd ut. Han hörde aldrig mer av sig till henne, berättade hon rättframt.

En annan dag berättade hon kring sin orientering, som hon även sysslar med, att en mycket snygg före detta reporter omkring 70 år hade tagit henne i armen, dragit henne åt sidan och pillemariskt sagt med en het viskande röst, - Du anar inte vad jag skulle vilja göra med dig.

Min blonda kvinnliga instruktör, tittar ut mot oss i salen och frågar leende,
- Visst var det gulligt?

I slutet på passet ikväll tog jag i så mycket att jag mådde illa för första gången på mycket länge. Kanske för att min instruktör då samtidigt var i färd med, att berätta hur hon som barn i galonkläder och gummistövlar spontant hade hoppat ner från ett högt hopptorn, rätt ner i djupt vatten utan närvarande vuxna.

- Vet ni hur tungt det blir av vattenfyllda gummistövlar och galonkläder, frågade hon utan att invänta några svar. 

- Jag ska nog vara glad att jag står här idag, sade hon förtroligt.

Sedan fortsätter hon med att berätta hur hon åkt omkring i Sälen nyligen och mindes tillbaka på ett annat hopptorn, där hon som förvisso vuxen omkring 35 år, hade tagit en kanot och bett några skjuta på henne i kanoten nerför hopptornet. Trots den hastiga nedfärden nöjde hon sig inte, utan nästa gång bad hon dem att skjutsa ner henne baklänges i kanoten från hopptornet.

Vissa människor kan troligen få vem som helst att känna sig ganska lugn och mycket trist i jämförelse. Min instruktör behöver ingen stimulantia av något slag för att vara en helt naturligt galen och rolig svensk. Även om hennes son ska ha sagt till henne, - Ingen fattar hur trist du är egentligen.

Något annat som kan bli underhållande är att lyssna på bandet Jump4Joy som spelar gratis på Akkurat i helgen. Även om jag aldrig hört dem, så svänger de lite om dem:

Flashdance - sentimentalitet från 1983

Dans har kanske inte så mycket med boken, Bakom Dolda Ansikten att göra, förutom att bägge ger underhållning. Igår kväll var jag och en tjejkompis ute och åt för att sedan rusa i sista stund till China-teatern vid Berzeli park för att se Flashdance. Jag fick tag i ett rabatterat pris via Let´s deal till Champell Restaurant & Lounge bar på Birger Jarlsgatan.

Två rätters-middag och ett glas bubbel för två personer för 399 kr. Billigt. Det var en stilren restaurang med mysig atmosfär. Till köttet valde vi att köpa till och pröva det röda vinet, Jackson family Liar´s Dice Zinfandel, 2009 som var mycket gott och fylligt med lagom syrlighet, vilket kan rekommenderas en slaskig kall vinterkväll med trevligt sällskap.

Musikalen blev inte detsamma som filmen, som dock hade sina sentimentala gråtmilda avsnitt och upprymda glada stunder när vi fick höra  några klassiker som Gloria, Flashdance - What a feeling och Maniac, Manhunt samt I love rock´n roll, iscensatt med snygga duktiga dansare som fick benmusklerna att rycka i takt.

I rollerna såg vi Hanna Lindblad, Rennie Mirro och Karl Dyall m.flera, en orkester och stor ensemble. Några avsnitt kändes dock som utfyllnad med fel typ av musik. De blev senare ursäktat när vi fick se den medryckande slutfinalen, när huvudrollsinnehavaren efter beskedet om att en äldre kär kvinna avlidit ändå gör sin audition-dans för att komma in på dansskolan. De flesta vet säkert hur det gick. Gråtmilt och sentimentalt. En kvinna ett par snäpp längre ner blev helt till sig, på ett osvenskt vis när inte känslorna höll sig i schack och hon utropade förtjusta små rop och ryckte upp och ner med huvudet.

Från China Teatern

  

Originalet