Mord, rättvisa och bevismaterial

Jag har läst Maciej Zaremba:s första artikel i serien i DN med namnet, Rättvisans demoner, kring rättssystemets och socialtjänstens "dolda drivkrafter"med objektiva och kritiska ögon. Det handlar bland annat om mödrar som mördar sina barn och sedan enligt Maciej Zarembas tolkning i vissa led ska ha blivit skonade från misstanke på grund av sitt kön.

Jag känner mig osäker över om könet ska ha betydelse. Jag kan även läsa in en viss negation kring psykiatrins uttalanden från Zaremba, där han något fördomsfullt tolkar in alla utlåtanden som om de vore tagna av lekmän med vissa nischade speciella psykologiska teorier, när så inte alltid behöver vara fallet. Först undrade jag hur dessa bandinspelningar kommit fram från modern och mormodern i andra fallet, av mordet på Matilda, 3 år och sedan varför inspelningarna kom till överhuvudtaget. Något som dock blev förklarat längre fram, av att faderns ombud tipsat om att spela in samtalen som bevis.

Min spontana tanke är givetvis att dessa kvinnor måste vara väldigt sjuka där beteendet inte hör till någon norm baserat på någon form av ideologi. Mormodern i fallet har inte ett normalt beteende och troligen har modern blivit avtrubbad genom uppväxten av sin mammas negativa preferenser.

Jag funderade sedan över hur mannen kunde välja att skaffa barn, med en kvinna som var så negativt inställd till en man som ville ha kontakt med dottern. Vidare funderade jag kort om artikeln var beställd av Jämställdisterna, eftersom han bland annat ironiskt nämner, "Matildas mormor måste förläst sig på SCUM-manifestet", som tidigare diskuterades ganska intensivt av den gruppen.

Lite längre fram tar han även upp mordet på 16-åriga Tanja som ska ha skett av modern och mormodern igen. Det tycks nästan för makabert för att vara sant, när två fall av mor och mormor, dödar den egna dottern respektive dotterdottern. 

Maziej citerar deras avskedsbrev som jag citerar nedan:
"Döden är deras enda flyktväg, undan ondskan, står det i avskedsbreven". Sedan kommer en förklaring som nästan ser ut att vara ditlagd. "Ondskan, det är manssamhället, som tvingar mödrar att prisge sina barn "till pedofiler och sadister". Det här, "det är manssamhället" fick mig att fundera över om det var ett beställningsjobb åt Jämställdisterna. Det har förekommit mycket sådana texter kring en påstådd förekomst av hat mot män i samhället. Något  jag haft svårt att notera.

Det är förövrigt väldigt obehagligt hur mödrar kan få för sig att mörda sina egna barn och frågan är om någon psykolog kan förklara det hemska fenomenet.

Maziej frågar sig om Matilda verkligen hade behövt dö, om kvinnor och män behandlats lika av socialtjänsten. Jag förstår inte riktigt vilka belägg Mazeij har för att könen behandlas olika. Jag förvånas dock inte om någon socionom, behandlar vårdnadsfall olika beroende på kön i likhet med socialsekreteraren som inte tog Thomas, faderns oro på allvar. Sker det dock konsekvent? Finns det många liknande fall? Kan det vara obundet, könet och endast kanske handla om en loj socialsekreterare?

Maziej Zaremba frågar även om vi vet att lagen ser olika ut, mellan könen när det gäller Föräldrabalken, vilket låter svagt ekande från tidigare års diskussioner kring män som upplever sig vara åsidosatta i lagen i jämförelse med kvinnor.

Jag kan dock tycka att det finns situationer, där lagen inte behöver vara helt lika för könen. Om vi till exempel ser till människor som spontant hoppar i säng utan skydd, där kvinnan väljer att behålla barnet, utan att det finns en fast relation, så anar jag att män huvudsakligen är tacksamma att inte genast förpliktigas med ett faderskap.

Skulle ett faderskap vara önskvärt idag utan giftermål, måste faderskapet bekräftas till socialnämnden av fadern. Det finns även fall där fler män sannolikt kan vara fadern, vilket kan förklara orsaken till den rättsliga skillnaden, mer som praktisk än orättvis. Det fungerar inte rent praktiskt om en man direkt formellt blir fader. Vidare finns en biologisk skillnad mellan kvinnor som får bära barnet och fadern som slipper den delen, vilket bör ha betydelse. Om en kvinna blir med barn mot sin vilja, vore det kanske inte så bra att den mannen per default i likhet med kvinnan blev fader på en gång utom äktenskapet, eftersom det är skillnad i lagen på gifta och ogifta. Även om den sista typen av tillfälle troligen leder till abort.

Zaremba nämner även, vilket likaså nämnts i de sociala medierna, att på 1990-talet sågs helikoptrar leta efter barnlik i skogarna kring Södertälje. Det ska ha skett efter uppgift om att satanister begravt sina offer där. Det var förvisso något fall för några år sedan där barnet utsatts för någon form av rituella riter. Vidare beskriver Maziej hur sociolog-professor, Eva Lundgren framträdde i medier (måste jag missat) och lade fram,att det förekom rituella barnamord i Sverige. "Hon har själv träffat de överlevande". När ett barn berättar att det sett pedofiler äta upp sina offer är det inga fantasier, enligt Eva Lundgren. "Det svåra är att vi vuxna inte vågar lyssna och förstå".

Jag kan svagt se kopplingen till häxprocesserna på 1600-talet, där barn vittnar om förekommande häxor. Frågan är hur farlig en sådan typ av information kring grävande satanister verkligen kan bli i ett upplyst samhälle idag, eller att det skulle vara farligt att lyssna på barnen. Tror inte risken ökar, för att misstänka grannen att syssla med satanistisk barnskändning, eller att barnens alla fantasier plötsligt ökar i trovärdighet. Även om vi ska fortsätta lyssna till barnen.