Translate

torsdag 27 november 2014

Mer fritt knark?

Trivsam drogliberal gemenskap
Kanske borde drogliberala individer som Alexander Bard flytta till Amsterdam, istället för att försöka göra om Sverige, till ett liberalt haschrökande dimmigt flumställe med öppen marknad för droger och sex.

Bard anser att det enda vi är duktiga på i Sverige är att skrämma livet ur våra barn med "kostsam antiknarkhets". Jag tycker istället det är lite tröttsamt med mogna män, som sprider tonårsliberala idéer.

En vanlig effekt av droger är annars, att mognad och ålder stannar i en yngre upplaga, trots att individen blivit äldre.

Jag är ganska övertygad om att de föräldrar, där polisen får plocka hem deras söner från hustaken som snedtänt och tror sig kunna flyga, eller som plötsligt dött av drogen Spice, inte ser droginformation som skrämseltaktik.


Det finns dessutom en marknad, där människor redan köper droger på nätet, vilket möjligen i vissa fall, kan förklara en del djupt samvetslösa utfall av lögnaktiga på-hoppare i kommentarfält och på bloggar, speciellt radikala mansrättsaktivister, som vigt sitt livsprojekt åt att tala ner feminismen och hacka på feminister, trots att de är precis så stora hycklande kålsupare, som de säger andra ska vara. Utan att jag själv är speciellt engagerad i feminismen.

Inte minst finns många psykiskt sjuka som missbrukar, vilket kanske inte direkt leder till en tryggare tillvaro för alla, om droger blir lagliga och vi ska trängas runt gemensamt på olika offentliga utrymmen, med folk som nyss kommit ut från ett hasch-café och luktar instängt sött, med en som plötsligt fått en akut psykos av spice.

Tycker det räcker med Internet, där alla som inte vill synas i dagsljus har hittat hem.
Idén med fria droger i samhället lär inte få människor, att plötsligt kunna hantera dem mer balanserat utan problem. Dessutom är det dokumenterat att människor fördummas av droger, så möjligen kanske drogliberalerna själva stoppat i sig för mycket av den varan.





tisdag 25 november 2014

Ondska och psykologisk skräck

Ondska, psykologisk skräck och dolda motiv är ofta goda ingredienser i läskiga filmer som t ex klassikern, The Shining från 1980 med Jack Nicholson.

Minns att jag såg den som min första skräckfilm, hemma hos en tjejkompis. Möjligen fick jag posttraumatisk stress efteråt, då kompisen endast behövde stirra plötsligt överdrivet och galet, åt mitt håll så skrek jag till och fäktade med armarna.

Det vet alla som har lätt att leva sig in, med god inlevelseförmåga i både filmer och närliggande omgivning, att det snabbt sugs in och självupplevs.

Såg kort en annan skräck film häromkvällen på kanal 7 eller 5, där några män jagade efter ett par till ett hus där en äldre snäll kvinna tog emot dem. De jagande männen lurar sedermera in sig i den äldre kvinnans hus och skjuter ner den stackars äldre människan.

En av männen visade sig vara en lustmördare och de andra två männen svaga medlöpare, som gjorde vad de blev tillsagda. När kvinnan lyckades rymma strax efter mannen kom in i rummet, med någon gallerförsedd huva över huvudet och njutningsfullt beskrev det förra kvinnliga offrets skrik för den låsta kvinnan, fick hon loss det bundna armarna och stack till mannen med en större träflisa från okänt ursprung, före hon sprang ut från huset.

I nästa scen ser vi henne gömd krypande under altanen och männen springer bort från huset i den mörka skymningen för att leta efter henne. Snart upptäcker kvinnan att hon krälar över en massa döda lik, då kände jag att det blev för mycket så jag bytte kanal.

Det gäller att stänga av först, för att kunna ta in det obehagliga. Vissa scener i boken, Bakom Dolda Ansikten kunde vara jobbiga att skriva. Ibland blir det för rått och kylslaget.

FBI-experten Lillian Glass som skrivit boken, "The Body Language of Liars"ger oss tips, över hur vi kan känna igen en psykopat. Något som dock inte går att använda tolkande på Internet av förklarliga skäl, då kroppsspråket uteblir totalt så när från de bokstäver vi plitar ner och en och annan död smiley. Nedan återfinns dock sex av de beskrivna psykopategenskaperna:

 1) Individen lever i det förgångna och aldrig i nuet.

2) När en psykopat gråter, torkar han alltid först under ena ögat och sedan under det andra. Motsatsen för psykiskt stabila människor, sägs vara att vi torkar bägge ögonen samtidigt.

3) Psykopaten är sällsynt självupptagen. Det är jag och jag.

4)  En starkt uppblåst självbild och talar mer än gärna om sina egna problem. Dålig självinsikt och oförmåga att ta ansvar för sina handlingar.

5) Identifiera lögner! Får du ett svar som du misstänker är en lögn. Ställ frågan igen, något omarbetad. Om svaret avviker från det förra kan det vara läge att dra öronen åt sig.

Kanske kan det uteblivna kroppsspråket, med mimik, tonläge och kroppsrörelser vara en förklaring till människor på Internet, som kan reta upp sig på allt, från någons tycke kring ett recept till någons beskrivning av vargens överlevnad? Eller förklaringen varför människor enklare kan låta sig bli manipulerade av både sol-och-vårare, bedragare och individer med psykopatiska drag.

En något mer nyanserad bild av Psykopati - Antisocial PS, beskrivs på Psykologiguidens sida och ett stycke citeras nedan:

"Personer som ofta brusar upp och tar till våld, eller hänsynslöst utnyttjar andra människor, utan att känna skuld eller ånger, kan antas ha antisociala och psykopatiska drag. Betecknande är också den starka dragningen till äventyrligheter som är riskabla både för personen själv och för omgivningen.
 Självbilden är störd på så sätt att personen uppfattar sig själv som stark och överlägsen. I följd med detta tycker man sig ha rätt att utnyttja andra, antingen för att man annars själv skulle bli utnyttjad, eller för att de andra är svaga och därför föraktliga."

Antony Hopkins som Hannibal Lector från filmen, När lammen tystnar.


- Se upp där ute!

måndag 24 november 2014

Nätmobbning

Internet tycks vara en mörk cirkus idag, när man studerar utlagda Twitter-inlägg på bloggar där de förtalar, hotar och kränker enskilda. Unga far illa av mobbare och de vuxna förebilderna beter sig likadant.


Jag har väldigt svårt att förstå hur vuxna dras in i drev, som får i en flock!?

När jag ser en enskild som blir utsatt av fler, så sammanstrålar jag inte, med övriga som utsätter den enskilda för påhopp. Det finns en broms inuti. Tydligen finns den inte hos alla på nätet. Kan de människorna möjligen sakna empati?

Jag läste gamla inlägg, där Marcus Birro blev taskigt utsatt via Twitter, av en mängd människor med hån och spott. Jag har efter vidare läsning dock konstaterat att han fått bra med uppbackning. Män får i regel mer stöd av både kvinnor och män.

Hur fungerar mobbande människor? Jag ska inte sticka under stol med att jag själv kan känna agg mot dem som utför orättvisa handlingar, däremot skulle jag aldrig komma på tanken att dra samman en pöbel mot individen som hade en annan åsikt.

I den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten, tas även ämnet mobbning på nätet upp i vissa stycken, eftersom boken är en blandning av både underhållande fiktion och fakta.

En av huvudpersonerna, journalisten Lisa Severin har noterat hur inte bara ungdomar, utan även vuxna, mobbar andra vuxna i drev på bloggar och forum, via förtal och uthängningar. Nedan förs Lisas tankar fram:

"Lisa som ofta är ute bland forum och bloggar hade noterat, att det minst är lika mycket vuxna människor som deltar i drev och hänger ut någon vuxen människa de sedan i samlad trupp trycker ner, med nedlåtande okvädningsord, ger lögnaktiga diagnoser och på ett nedbrytande sätt genom att förvränga orden, som den utsatta skriver, sprida ut lögner och förtal, förlöjliga och medvetet missförstå svaren, som individen försöker försvara sig med. 
 Det är något som kan hålla på i en till tre dagar tills den drabbade drar sig undan, utan en chans till möjligt rättvist försvar. Nätet är ett regel- och laglöst land där alla dolda individer ges möjligheter att kränka andra utan hinder. Det var ett himla bra initiativ av Anita Wallstedt att starta organisationen OOM(Organisationen mot mobbning). 
Ny forskning har tydligen visat att de mobbade ofta är duktiga och kompetenta som mobbarna dock uppfattar som ett hot. Ännu värre har studier från Karolinska sjukhuset visat att varje år tar mellan 100 och 300 personer sina liv sedan de blivit mobbade på arbetsplatsen. Vidare att den som utsätts för svår mobbning ibland lider av posttraumatiskt stressyndrom, skador som kan jämföras med följderna av tortyr.
Otroligt pinsamt att de här vuxna anonyma människorna har barn och agerar, som några själva när de istället borde vara förebilder. Dessutom är det ett förbannat, förljuget hyckleri att samma grupper påstår sig slåss för mäns rättigheter, tänkte Lisa hånfullt."

Idag förekommer vuxen nätmobbning lite varstans och människor "krigar" mot varandra genom att kränka den ena värre än den andra, helt utan hänsyn att den smutskastning de lägger ut kan förstöra någons sysselsättning.

Hur ska yngre tonåringar förstå vad som är rätt och fel beteende på Internet, när de sitter vuxna och mobbar andra!? När de lägger ut förtalsfulla lögnaktiga texter om andra i syfte att misskreditera och samvetslöst förstöra någons liv? - Ett psykopatiskt beteende!

Det är märkligt att åklagarmyndigheten bedömer att endast förtal mot dem under 18 år har betydelse att tas upp som allmänt åtal. Samtidigt som mobbande vuxna förväntas agera förebilder för yngre, kränker och mobbar de andra fritt, vilken utveckling ger det på nätet, när vuxna tillåts kränka och mobba andra, om inte den drabbade själv som offer, får dra hela lasset och ta upp det som enskilt åtal?

Varför inte ändra så att grovt förtal läggs under allmänt åtal? Nu sänds signaler ut att det är fritt fram för anonyma och samvetslösa synliga, att skriva ut texter, som den drabbade inte kan ändra, eller dementera på plats, om hon inte vill ge forumet, den anonyma kackerlackan eller bloggägaren gratis marknadsföring. Det eftersom lagen är utformad, så polis och åklagarmyndighet inte ser ärekränkningar gällande vuxna som anmärkningsvärt.



söndag 23 november 2014

Femen är inte feminism

Frida Steenhoff - introducerade feminism omkring 1897
Jag har aldrig engagerat mig politiskt för kvinnliga rättigheter, mer än att jag varit medveten om kvinnornas historia. Trots att jag har en bred erfarenhet inom olika branscher.

Är dock uppdaterad med förekommande löneskillnader idag till kvinnors nackdel, enligt statistik i branscher för t ex  civilingenjörer med 9 %  och för civilekonomer med 7 % .

I dagens debatt förekommer endast diskussioner kring vårdyrken, inom den offentliga sektorn där lönerna är skattefinansierade, där t ex sjuksköterskor kan ha en likvärdig eller ibland högre lön än vad småföretagare har idag.

Rättviseaspekten tycks dock tagit avtryck av att löneskillnader endast finns inom kvinnodominerande yrken, utanför näringslivet som att de ska ha värderats lägre och är de som endast bör lyftas upp i media.

Jag fick motsatt för ett par år sedan på nätet insyn i en snabbt växande huvudsaklig manlig motståndsrörelse mot feminismen, inte sällan direkt mycket aggressiv, respektlös, användandes påhopp och misstänksamhet mot alla kvinnor, samt framöver förtalande, intrigerande och manipulerande. Vissa benämner skeendet som misogyni. De hade ofta åsikter som jag fann märkliga och provocerande, vilket tillsammans med utförda påhopp medförde, att jag förstärkte min grundvärdering och höll mig till den egna uppfattningen.

Yamaha 80c
Sedan har jag naturligtvis stött på en del sexistiska händelser i livet. När jag t ex som ung 12-årig tjej ägde en yamaha motorcross av sparade pengar och blev tillfrågad hånfullt, av en äldre kille på bred skånska, om jag inte skulle åka iväg på den, trots att han skruvat isär den utan min tillåtelse, så det inte fanns någon bensintank kvar och således inte gjorde den körbar. Det var väldigt nedlåtande och jag tog som ung tjej mycket illa vid mig, som att jag inte skulle förstå sådant!

Den manliga benämnda motståndsrörelsen vill gärna tala om betydelsen av olika könsroller, vilket kan bli ganska trångsynt, samtidigt som den påvisar bristen på kunskap kring livets komplexitet och mångfalden av olika individer oavsett nationalitet. Hos gruppen har även förekommit mycket udda och liberala åsikter kring unga flickor, barn och sex.

Femen är några jag dock finner ytterst pinsamma. De skämmer ut både sig själva och andra kvinnor. Kan nästan, ge behov av en skämskudde ibland. Googla ordet Femen och välj bilder, så hittar ni bland många en bild där de urinerar över fotografiet av Ukrainas president Viktor Yanukovich ansikte.

En femen-aktivist som blir gripen
Deras vapen är att demonstrativt visa upp brösten och de brukar sätta sig i ring på marken när de inte vill bli ivägkörda. Tyvärr tycks just bröst-vapnet mest bli till en stor nackdel för dem själva. På en bild syns en ganska obehaglig man tillfredsställd när han tafsande tar en av dem på bröstet bakifrån i samband med en aktion. Varför sätta sig i den mindre smarta och utsatta situationen? De är absolut inga jag förknippar med den feminism jag känt till och de är inte heller, enligt mig samma rörelse.

onsdag 19 november 2014

Integritet på Internet

 konst av: Hertha Hillftons
Behov av integritet varierar mellan människor, till viss del något beroende av vilken generation individen föddes till. 80-90-talisterna tycks ha mindre behov av integritet, om vi ser till mängden foton som läggs upp på bloggar och sociala forum. Generationen före tycks ha något mindre behov att vika ut egna kroppsdelar, den inre ångesten och pojkvännens ansikte i närbild serverat för allmänhetens godtycke eller nyfikna granskning. Men det varierar och finns undantag.

Förutom att anonyma eller privata individer, med endast ett utgivningsbevis för 2 000 kronor kan starta sajter av den ytterst fundamentalt kränkande typen, som den kritiskt omskrivna Lexbase och kränka tusentals människor lagligt, så blir det inte bättre, att det tycks ligga i tiden, att även myndigheter ser med blida ögon, på att lägga upp en individ på nätet med en efterlysning. Trots att människan ännu inte blivit dömd för något brott!? Nu tycks serien "Brottscentralen" tagit bort klippet på en man de lyste med fler fotografier tidigare på Aftonbladet idag. En serie som samarbetar med polisen och lägger upp efterlysningar på Internet.

Vi tycks leva i ett modernt skampåle-samhälle, där vissa möjligen ser sig, som högre andra människor. Samtidigt som en del tycks sakna empati och konsekvenstänkande. Om en människa är misstänkt för bedrägeri och ännu inte dömd, hur kan då polisen med hjälp av media gå ut och lysa honom offentligt med fotografi? Låt säga att han är skyldig och får två års fängelse. När han sedan har avklarat straffet, så bör han blir frikänd.

Ur utställningen på Liv och moral på klostret i Ystad.
Problemet blir att polisen och media istället i förväg ger honom livstidsstraff, genom den offentliga uthängningen. Jag är emot brott och bedrägerier. Anser dock att den medeltida Internet-eran med uthängningar, från både polis, media och vissa juristforum av tingsrättsdomar och människor, sprängt ut integritetsgränserna och blåst bort empatin. Vilket samhälle blir det för dem som hängts ut och aldrig tillåts bli glömda?

Kan möjligen den typen av uthängningar via polisen påverka polisens bedömningar, över förtalsbrott på Internet, eftersom de allra flesta anmälningar läggs ner? Hänger polisen själva ut människor på ett kränkande sätt i media, varför skulle de höja ögonbrynen över, om någon annan blir grovt förtalad och uthängd på internet? Det är ju skåpmat för dem, ingår till och med i rutinerna.

Ibland går det att läsa kommentarer kring dessa integritets kränkande portaler,

- Jag har inget att dölja, så för mig spelar det ingen roll att de lägger upp något om mig eller andra!

Kan det möjligen även, handla om individens varierande behov av integritet? Jag själv blir kraftigt irriterad på nätportaler, som slänger upp inkomstuppgifter utan min tillåtelse, som sedan anonyma stövlar (läs:vissa mansrättsaktivister) hånande lagt upp för att bevisa, att jag inte kan vara någon framgångsrik kvinna. Inte för jag någonsin nämnt att det skulle varit fallet. Jag var dessutom anonym från början och fick via dataintrång, identiteten uthängd av samma typ av anhang.


Min känsla när folk snokar över tillgångar, adresser och födelsedagar är på samma nivå, som om en okänd mindre belevad individ, gått in i mina skrivbordslådor, rotat runt och läser mina privata papper. Tyvärr är det bara att acceptera läget och trösta sig med att vi är fler i samma båt, så länge  utgivningsbevis lättvindigt kan säljas till folk och fä.

tisdag 18 november 2014

Finns civilkurage på nätet?

Hans Runessons foto
Hans Runessons foto från 1985 till höger, av Nordiska Rikspartiet marscherande i Växjö, där en kvinna drämmer till en av nazisterna med sin handväska.

Det speglar kanske en form av spontant  civilkurage, även om det består av fysiskt våld. Hon vågar ändå uttrycka öppet vad hon känner, om än handgripligt. Sedan må det kanske inte vara helt rätt gjort enligt etikens alla regler.


Handlingen går att jämföra med den internationella hackergruppen Anonymous, som mindre modigt och olagligt protesterar anonymt.

De hyllar Wikileaks och har hackat sig in både hos mindre bolags och mindre organisationers sidor, för att sabotera som hos Visa och Sony.
Samtidigt beskriver de sig själva som "Hacktivister" och ger sitt stöd för yttrandefriheten, skriver Dagens Nyheter.

Idag slår sig ganska många anonyma på bröstet, när de sitter i kommentarsfälten och verbalt ger sig på andra, som inte är anonyma. Ibland kränkande genom att nämna den offentligas (icke anonymas) arbetskunskaper, intelligens, utseende o.s.v i förtalsfulla ordalag i bästa fall.
Blomsterbud från ångerfylld kommentarsherre

Sverigedemokraternas kommentarssoldater kan ofta använda den metoden, när de anonymt krigar i kommentarsfälten, som beskrivs något i boken, Bakom Dolda Ansikten. Bland annat har det skett under artiklar på Svenska Dagbladet, när de ska få bort någon, som stör deras budskap och propaganda kring invandringen.

Vid den senaste verbala nedskjutningen för någon månad sedan, kom efter ett par dagar ett blomsterbud, med en hälsning skriven från en anonym signatur med ett mobilnummer. Jag kände igen signaturen som en av dem som hade likartade åsikter som Sverigedemokraterna, sände honom ett vänligt tack för blommorna och sade skämtsamt,

- Nu förstår jag hur Sverigedemokraterna värvar nya medlemmar!

Han svarade dock, att han inte var Sverigedemokrat och tyckte själv, han varit så otrevlig mot mig i kommentarsfälten och ville be om ursäkt. Det var både trevligt och exotiskt för att komma från denna dolda ofta aggressiva nätvärld.


lördag 15 november 2014

Moralpanik

Moral, empati och rättvisa
Ibland går det att läsa uttryck som "moralpanik"på nätet. Jag talade nyligen med en vän kring moral, som berättade att moral enligt en tes han läst, ska vara starkt kopplat till vilken grad av empati en människa äger och den skapas tidigt. Min uppfattning är att människor genetiskt föds med en skiftande empatisk förmåga.

När benämningen moralpanik går att läsa på nätet är det ofta i samband med en sexuell anknytning och inte sällan i samband med barn. Vissa tycks anse att sex med yngre ska normaliseras, eller lobbar ofta anonymt för att det ska ses som en helt frivillig handling av den yngre.

Det går naturligtvis att se den yngres handling som fullständigt frivillig i relation till den ofta mycket äldre, om vi fullständigt bortser från faktumet, av den yngres utsatta situation som omogen, brist på livserfarenhet, en icke fullväxt hjärna, bristande kunskap och avsaknad av "skinn på näsan" samt därtill sociala faktorer som barnets eventuella behov av uppmärksamhet och i vissa fall emotionell närhet.

Det är samtidigt skrämmande att det finns en stor marknad av vuxna människor som sexuellt söker sig till barn. När blev de vuxna människorna sjuka? Varför saknar de vanlig empati och moral?

Några som inte tycks sakna moral är skådespelerskan Laurie Holden, som tillsammans med medlemmar, från Operation underground railroad, räddade 55 barn från sexhandel.

Några ur organisationen Operation underground railroad, förklädde sig till turister som frågade efter minderåriga flickor i Cartagena, Colombia för sexuellt umgänge på en fest. Laurie Holden uppehöll sedan flickorna, medan kameror fångade in de kriminella människorna på film, så de sedan kunde gripas av polis. På organisationens hemsida beskrivs hur de räddar en 9-årig flicka från en barnhallick som låter män regelbundet våldta den kidnappade flickan. Organisationen grundades av Tim Ballard en före detta CIA-agent.
32 miljarder i vinster genom trafficking varje år

Ibland sker dock en jakt med följd av gripanden, som i mars i år av ledaren av en pedofilring som befann sig i Södertälje i Sverige, genom tips från USA. Likaså skedde gripanden i Spanien, Tjeckien, USA och Kanada genom samma utredning.

Ett par andra företagsamma svenska individer är Sophie Stenbeck och Sara Damber som har inrättat ett pris som ges för insatser mot trafficking.

Jan Stenbecks dotter Sophie Stenbeck fick höra av sin far, - Var ledsen bäst du vill, men gör något åt det.

Sophie Stenbeck har även tillsammans med Sara Damber, grundaren av antimobbningsorganisationen Friends startat Child 10 - en satsning för barns rättigheter och för 12 dagar sedan hedrades 10 personer som fört en kamp mot människohandel.

Jan Stenbeck sägs annars varit den första som visade upp en dokumentär kring förekommande trafficking i Sverige trots missnöje från hans dåvarande rådgivare. Det sägs ändå bara vara döda fiskar som simmar med strömmen, så det kan väl ändå bara ses som en modig handling.

Notering:
Har fått problem vid hantering av inlägg via denna blogg, som att skärmen blir helt svart, hoppar, studsar, svarta ränder skymmer texten, eller bloggen slutar reagera på kommandon. Försvinner bloggen plötsligt så kanske ovan är en förklaring.

torsdag 13 november 2014

Dataintrång

Dagens IT samhälle och möjligheten till intrång kan möjligen liknas vid gränsen före romarna sägs uppfunnit nyckeln och därmed säkerheten kring vår privata sfär, eller tidsepoken, då ett skynke kunde hängas framför ingången till bohuset som gräns för mitt och ditt område.

Cool dock föga säker ytterdörr. Bild från Emdi.se
Vem skulle våga sova utan att låsa ytterdörren idag? It-säkerheten är uppenbarligen inte så bra, vilket uppdagats mer och mer. Ändå oroas inte så många för de olåsta hålen.

Fick höra idag av en företagare att han förra sommaren fick information via e-post, om att hans varor fanns att hämtas. I perioder av mycket arbete och vanliga beställningar är det inget märkligt, att få den typen av information. Problemet var att han klickade på länken som kom med e-posten, vilket smittade datorn med något som kunde läsa av konton och annan information.

Han tvingades lämna in hela datorn för genomgång. Det är svårt att förstå varför inte dessa kreativa människor kunde skapa något, som hjälper andra människor istället för, att sabotera och förstöra för andra. Alla sådana intrång skapar stora problem för småföretagare och i längden samhället.

Ett annat företag som dock tagit sig an att hjälpa till vid händelser av dataintrång är bolaget Sentor. I likhet med den satirpolitiska kriminalhistorien, Bakom Dolda ansikten, där bland annat dataintrång och hackare beskrivs, samt hur vissa politiker inte räds, att ta till ljusskugga metoder för att själva ta sig till toppen, har Sentor skaffat fram tekniskt underlag åt Socialdemokraterna, om information som ska ha stulits via dataintrång hösten 2006 av Folkpartiet, vilket ledde till åtal. Kan tänka mig att Sentor möjligen förlorade några borgerliga kunder i det slaget, även om ganska många medborgare är svagt engagerade i politiken.

Ja vem kan vi egentligen lita på, som Lena Philipsson undrar?


fredag 7 november 2014

Utsatthet via sociala medier


Idag befann jag mig på ett par intressanta föredrag. Bland annat lyssnade jag till Sanna Wallin, utredare på Brottsförebyggande rådet, Brå som presenterade en del statistik kring, utsatthet via sociala medier, hos förtroendevalda. Trots att jag inte tillhör den sistnämnda gruppen.

Statistiken visade att 20 % av våra förtroendevalda utsatts för trakasserier, hot eller våld i olika grad beroende på vilken partitillhörighet ledamoten tillhörde. 19 % svarade att de varit utsatta för hot och trakasserier via sociala medier och 2,7 % att det utsatts för våld.

Vidare framkom att bland förtroendevalda som var mycket aktiva i sociala medier på Internet, så hade 63 % av kvinnorna blivit utsatta och 52 % av männen.

Partitillhörighet  hade betydelse. Sverigedemokraterna är det parti som har mest utsatta ledamöter enligt PTU 2013 (43 %). Likaså hade miljöpartiet och vänsterpartiet en högre andel utsatta ledamöter (26 respektive 24 %).

Vad som framkommer av undersökningen är att det partier som blivit mest utsatta via sociala medier även är de som är mycket aktiva via dessa kanaler. Övriga blir utsatta utanför de sociala medierna på andra sätt. Internet och dess dåliga IT säkerhet i kombination med förtal, som huvudsakligen sker via vuxna fegt anonyma extremister, ofta utan att individen ges möjlighet att svara i direkt anslutning, är grovt förtalsbrott i syfte att klistra fast lögner kring den förtalade.

Incidenter av extremister utan polisiära reprimander som tillåts ske, kan riskera att förstöra både förtroendevaldas arbete, medborgarnas liv och den allmänna demokratin. 

När anonyma extremister tillåts trakassera, förfölja, förtala och kränka medborgarna på Internet i kombination av åklagare som lägger ner alla förtalsärenden, så faller demokratin.

Något som dock uppdagats är att jag liksom övriga medborgare, även kan notera hårda tonfall och en mobbningsmentalitet mellan förtroendevalda, vilket möjligen vissa, kan se som ett normerat regelverk. Det är likadant när vuxna föräldrar sitter på Facebook, eller på sina privata bloggar och trakasserar enskilda i tillåtna kommentarsdrev eller via sina inlägg.

– Vem kan då klandra våra tonåringar för att de mobbar sina kompisar på internet när deras egna förebilder, föräldrarna sysslar med mobbning och kränkningar?

Helt uppenbart bör lagen ses över, så 5 kap, BrB, Ärekränkning, ska kunna falla under allmänt åtal, som en markering att det inte är accepterat.

Vi fick även lyssna till Annika Borg, teologidoktor och präst som visade sig vara en mycket humoristisk och varm människa. Möjligen då hon äger en Nymfkakadua som jag.

Den vanligaste frågan Annika Borg fick var, – Är jag normal? Ofta från människor som kände stress, hade lite ångest eller oro. Det sista är troligen inget konstigt med tanke på de prestationskrav många har på sig själva. Hon berättade samtidigt, att det ställs mer krav idag, att vara sociala och utåtagerande i sociala medier, samtidigt som 1/3 av människorna tillhör gruppen introverta.

Samhället är så uppskruvat. Vi måste utåt vara förljuget  framgångsrika, snygga, lyckliga, perfekta, rika och ständigt kvittrande med soliga stylade bilder på det ytliga Facebook, kring vår snygga perfekta tillvaro, med våra perfekta barn, vår perfekta man och nyss lagade perfekta middag.

När vi egentligen för stunden mår dåligt, kanske har ångest,  avskyr vår tillvaro och hellre skulle föredra att drämma en stekpanna hårt i bordet. Varför ska det vara finare att ha ett nästintill narcissistiskt beteende när så många är mer lyssnande, analyserande kanske mer ödmjuka, menade Borg.


tisdag 4 november 2014

Bakom Dolda Ansikten

Bakom Dolda Ansikten, av Charlotta Lena Andersson
Rubriken syftar på boktiteln av den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten. En bok på 431 sidor som kom ut vid årsskiftet 2013/2014, av delvis långvarig frustration, delvis ilska över sådant vi finner hemskt, orättvist och allmänt upprörande.

När orättfärdiga handlingar inte ges utrymme att få höras, motarbetas och förvrängs av extremistiska mansrättsgrupper, eller inte ges hederlig upprättelse växer lätt vanmakten, då är det mycket behändigt att skriva av sig. I mitt fall blev det boken, Bakom Dolda Ansikten.

Grunden för boken är sådant jag upplevt, fått intryck av, observerat, fördjupat mig kring via intervju med polis och forskningsmaterial, gällande nätbrott på Internet. En virtuell värld dit en växande kriminalitet har flyttat in som tidigare mer aktivt befann sig ute i det synliga samhället. Till den omnämnde kriminaliteten hör grovt förtal, stalking, nätmobbning, trafficking, grooming och dataintrång.

Bokens rubrik, Bakom dolda ansikten, syftar på den möjliga anonymitet som förekommer och den hänsynslöshet, som vågar sig fram när vissa individer, inte visar sig offentligt. Boken är en blandning av spänning och satir för att förenkla läsandet och ge viss underhållning. Recension av boken finns att läsa av journalisten Monica Antonsson.

Läsningen kan skänka tröst, en del svart humor och spänning, för dem som på något sätt blivit kränkta på Internet, samt kasta ljus på en del hemskt förekommande brottsområden. Boken ger även en del tips över hur du kan gå tillväga juridiskt om du vill prioritera den energin och kostnaden i ditt liv, för att väcka enskilt åtal.

Åklagare väcker inte åtal kring förtal, därför hamnar brottet inte under allmänt åtal, så du får själv stå för hela kostnaden om du inte vinner. Dessutom får vi hoppas att regeringen satsar mer resurser på teknisk utbildning för poliskåren, eftersom de tydligen inte tar anmälningarna på allvar. Kopierar in en del axplock från boken, trots att typsnitt inte kan modifieras på denna nykläckta blogg. Nedan syns först bokens prolog:

– En satans journalist någon Lisa Severin skriver nedsättande om män! Jag är med i drevet mot henne. Försök dra ihop så många som möjligt!
– Nu ska subban sänkas!
– Dessa jävla feminister, totalt indoktrinerade får de inte statsbidrag för allt och inget så är de ena skrikande offerkoftor.
– Ja fy fan vad jag hatar dem!
– Borde de inte straffknullas så de återställer sig i leden igen? Kvinnor som tar ton. Ingen jävel vill höra på dem!
– Hahaha, underställer sig i leden vore mer passande.
– Nej, inga män vill ha svenska kvinnor, som inte låter
män vara män! Se bara på alla falska våldtäktsanklagelser
de skriker om i tid och otid. Snart får man inte ligga
med frun när hon sover eller är full, utan att det ska
ses som en förbannad våldtäkt. Har vi inga rättigheter
längre!?
– Nej speciellt vill ingen ha feministiska vinpimplande
skrikande kommunistkvinnor. Det är bättre vi riktar in
oss på att fostra de unga - flickorna i samhället, som inte
hunnit gå ur skolan eller blivit förstörda av statsfeminismen
ännu!
– Kvinnor ska tillbaka till det gamla bondesamhället och
ta hand om hem och familj och inte göra karriär! Deras biologiska kropp med livmoder är till för att föda barn åt oss män.
– Varför alla dessa aborter och vaddå rätten till sin egen kropp!? Satans påfund av feminismen!
– Ja men sedan tar kvinnorna våra barn ifrån oss med, anklagar oss för allt möjligt, så vi varken får barnbidrag eller delad vårdnad om barnen. Feministerna sänker männen till samhällets botten, gör så vi blir bostads- och arbetslösa, får männen att ta livet av sig!
– Det är all sexmoralpanik som fäst sig i samhället via gammelmedia. Småflickor dras själva till äldre män och det får vi skit över!?
– Ja för fan vissa småtjejer hoppar ju upp och gnider sig på ens knä som vilken valp som helst, så vad kan man göra!?

Boken, Bakom dolda ansikten, beskriver inte bara anonyma kommentatorer, när de inte syns, utan visar även upp ett tjugotal fiktiva manliga och kvinnliga karikatyrer, bakom bildskärm och tangentbord. Nedan återfinns en flitig man med en särskild syn på kvinnor som troligen själv har ett ganska torftigt socialt liv förutom med de kontakter han lurar gömd bakom sin bildskärm:

"I en kal lägenhet i Helsingborg satt Bertil Torstensson och skrev inlägg efter inlägg med ämnen som handlade, om hur feminismen lurade unga tjejer att utbilda sig när de istället egentligen skulle bli lyckligare av att inte tänka så mycket. De borde hellre överlåta tankeverksamheten till männen. Det fanns forskning som menade att kvinnor ändå ville vara hemma och inte göra karriär menade Torstensson.
Inom honom grodde samtidigt ett djupt, svart hat, en känsla av alienation mot feministiska kvinnor, som han såg som orsaken till allt ont som hänt honom från att han förlorade arbetet på Kungliga tekniska högskolan som lärare, till att hans fru lämnade honom och fick vårdnaden om dottern. Han hade dock hittat en sammanslutning i USA som delade samma intressen som honom.
 Män var arbetslösa och utan bildning vilket feminismen stod bakom. Det var idioti att kvinnor skulle in på männens domäner. Han kände att han hade kontroll på nätet och kunde vädra sig fram till kvinnliga feminister som en vild hund som följde spår efter matrester. Han hade ett uppdrag och ett mål nu, vilket inte gick att stoppa.
Bakom skärmen kände han sig överlägsen och han hade upptäckt nya metoder när det gällde att tränga in på andras domäner. Nätet var oslagbart, tänkte Bertil med en lätt ilande upphetsning. Han studerade och testade vissa kvinnor på nätet för att mäta deras grad av indoktrinering i feminismen.
Ibland kan jag känna en form av kärlek för dem samtidigt som jag får lust, att dräpa dem med en smärtsam kraft när de blev uppstudsiga, tänkte Bertil insiktsfullt med ett förvånat småleende."

De flesta av individerna i boken är skapade från intryck, upplevelser, observationer och personliga tolkningar. Och för att visa mitt rättvisepatos i jämlikhetens era ska jag även spegla en kvinnlig bloggerska från boken:

"Kattan klev ut i farstun av den belamrade husvagnen i norra Sverige och hennes två hundar närmade sig med viftande svansar. – Fan hoppas inte Kalle super upp barnbidraget med grabben nu, sade hon mumlande samtidigt som hon puttade iväg den glada hunden och stoppade in en citalopram mot depression. Trams att jag även ska behöva äta neuroleptika medicin som om jag skulle vara psykotisk för jag är lite smådeppig ibland, tänkte Kattan stött och sparkade till solstolen så den föll hårt åt sidan.
Hunden backade lite gnyende och lade sig en bit ifrån när den kände igen den tryckande stämningen sedan tidigare. Kattan slog sig ner i en stol utanför husvagnen med sin bärbara dator.

– Fan jag har svårt för den där bloggerskan Minna med bloggen, En Lilja Online, sade Kattan högt till sina hundar och loggade in på sin blogg. Minna tycks tro hon är något när hon diskuterar med männen, när hon rappt och oförskämt och mycket otrevligt diskuterar emot dem. Jag har fått viss status bland Jämmerlisterna och folk ser upp till mig, som en bland de högsta på nätet, så en kvinnlig nollåtta borde passa sig för att jävlas med mig eller trampa på mitt revir, tänkte Kattan med en hatisk och samtidigt skamfylld känsla av nederlag i kroppen.

Kattan hade blivit kontaktad och värvad av Jämmerlisterna, eller närmare bestämt Bertil Torstensson som hade fallenhet för falsk marknadsföring och förmåga att sälja in organisationens koncept främst mot kvinnor med söner, som blev lurade att tro att deras söner riskerade att skadas av det nuvarande samhället och den diskuterade statsfeminismen.

Få av kvinnorna såg igenom Torstenssons inre avsky mot kvinnor. Torstensson kände förakt för de flesta kvinnor i Sverige, som enligt honom var indoktrinerade Streamline feminister som han själv benämnde dem. Jämmerlisterna bestod av flertalet bloggare både inom och utanför landet. Jämmerlisterna hade noterat att Kattan lätt drog publik när hon blev upprörd. Kattan var lättköpt och hade fallenhet för smicker, vilket är en utmärkt egenskap för att forma någons värderingar så de följer organisationens, tänkte Torstensson leende. – Otrygga, unga, obildade, vilsna eller osäkra människor var enklast att värva, sade Torstensson högt med ett självsäkert skratt för sig själv. "
 
Det är en satirpolitisk kriminalhistoria, där en bloggerska och en journalist börjar granska vad som sker mer ingående hos en sammanslutning av bloggare, vilket får till följd hel del oväntade och överraskande händelser, när individerna bakom anonymiteten försöker slå tillbaka först smygande för att gradvis öka i sin både verbala och fysiska hänsynslöshet. Dessa består av både högre akademiker, politiker, lärare, någon advokat och en och annan mindre skolad skurk. Helt utan uppfattning att det ena skulle utesluta det andra och vice versa.

"Snart började dock en smygande smutskastning av Minna ske på bloggarna när hon diskuterade de olika inläggen. Ofta kom någon med något elakt påhopp för att följas upp av flera olika signaturer, som mynnade ut i drev mot henne, utan mer förklaring än att de försökte jävlas med henne. När Minna försvarade sig blev hon mer provocerad och mycket respektlöst behandlad. Det låg varken logik eller vettig grund bakom det hela.
Det var dock uppenbart att deras sista vapen tycktes vara, att smutskasta och ta till drev när deras ord tröt. Vid ett tillfälle när Minna ifrågasatte Wern Erikssons lama behandling av dreven på hans blogg AktivtAntik mot henne och hans samtidigt direkt aktiva försvar, mot andra kom plötsligt Nässelrosen inrusande och skrev fullständigt lögnaktigt med upprörda ord, om att Minna fått 14 kommentarer raderade inne hos Bloggaren Lelle Hilling, för hon varit så otrevlig.
 Sanningen var istället att Minna själv blivit påhoppad på hans blogg trots att hon var lugn och glad och diskuterade med en annan man. Minna hade självmant tagit sig därifrån utan mer intresse av bloggen, då även bloggens innehavare och den före detta aktiva psykologen Lelle Hilling trodde han kunde mästra henne som en liten skolflicka.
– Du har lämnat spår efter dig, så du är inte anonym. Vi vet vem du är, så passa dig, sade plötsligt den tidigare vänligt sinnade Christina bakom signaturen Nässelrosen till Minna Lilja på bloggen AktivtAntik."


Några stycken längre fram i boken framkommer en annan bild av den anonyma dubbelsinnade "kvinnliga" signaturen Nässelrosen:

"I Helsingborg satt Sigge Lindvall, en smal man i 60-årsåldern med grått hår, glasögon och log när han skrev, som den kvinnliga signaturen Nässelrosen. Han gillade att spela kvinna och nästla sig in i olika kvinnliga grupper och även manliga, som ett experiment. Signaturen Nässelrosen blev sedan även använd av fler andra människor bland Jämmerlisterna. Dagstidningen SveaNytt hade tagit in Sigge Lindvall i en artikel genom en intervju, där han berättade om sin bok, Psykopater och Pirater. Han menade att alla kunde vara psykopater från barn till kvinnor."
Boken finns att köpa via Vulkans bokhandel, Adlibris, CDROM och Bokus samt från byrån. Ett billigare alternativ är att låna boken från Stockholms Kungliga Bibliotek, Lunds universitetsbibliotek, Umeå universitetsbibliotek, Stadsbiblioteket i Göteborg eller Malmö Stadsbibliotek.