De anonyma krigarna i kommentarsfälten - Bakom dolda ansikten

Läste i Dagens nyheter i morse artikeln, "Nätet har blivit grogrund för högerextrema" av Kristofer Ahlström. Han kommer inte med något nytt fenomen, eftersom det pågått länge och bland annat är något som min satirpolitiska kriminalthriller, Bakom Dolda Ansikten, starkt växte fram från och präglats av, vilket blev frukten av ändlösa påhopp, pöbeldrev, förvridningar av ord, subtil smutskastning, uthängningar med förtal, spridning av förtal via e-post med mera. Det är dock inte detsamma som att endast jag skulle varit utsatt för sådant.

Det räckte med att du diskuterade med andra på forum eller bloggar och hade egna eller motsatta åsikter, så blev du utsatt för kommentarsdrev precis som Ahlström beskriver. Den enda skillnaden tycks vara att rasism har kidnappats som den enda orsaken för media och det enda förbjudna ämnet.

I mitt fall var det andra ämnen som jämställdhet och troligen för den gruppen moraliskt obekväma betänkligheter, när det gällde sex med unga och barn, som jag inte ställde mig bakom. Även om jag fått drev mot mig när jag länkade till en dokumentär om nazismen i kommentarsfältet på Svenska Dagbladet.

Ahlström beskriver det jag berättar i min bok, vars titel syftar till anonyma på nätet. Människor som säger vad som helst till och om andra, som är helt okända för dem, som det högst sannolikt inte skulle våga möta offentligt. Knappast heller skulle de våga ställa sig i grupp mot någon enskild med förtal uttryckt i grupp som de gör på nätet om de hade synts med sin egen identitet. Jag beskrev en dylik upplevelse i detta inlägg, från att ha blivit utsatt på Svenska Dagbladets kommentarsfält januari 2015, efter att boken kom ut.

Ahlström nämner även Fredrik Wass, omvärldsbevakare hos Sveriges Tidskrifter med fokus  på den digitala medieutvecklingen, som beskriver samma tekniska hantering jag beskrivit från min bok att,

 "Knepet att registrera multipla konton och sprida hatpropaganda från alla dessa, får antalet aktivister att framstå som fler än vad de egentligen är". 

Exakt på samma sätt använder de dessa verktyg (olika konton) när de vill få någon att framstå som illa omtyckt, utstött och hatad  av många, när de antingen hänger ut någon med drev under, eller ger sig på någon för att smutskasta eller trakassera denna i kommentarsfälten.

I artikeln nämner Ahlström även på liknande sätt det jag beskrivit i min bok, att de arbetar för att skapa känslan av "ett numerärt överläge och att framstå som verktyget för en bred folkvilja". Vill de få någon utstött, så arbetar de som män som misshandlar kvinnor, fryser ut denna från gemenskapen genom trakasserier och förtal.

Jag minns att jag frågade en anonym bloggare, om de kallade på varandra i twitterflödet, när de kom så många på en gång med ogrundade elaka och hatiska kommentarer mot mig in på den aktuella bloggen, mot någon som de inte alls kände, vilket bloggaren förnekade. Ahlström beskriver i sin artikel,

"Det sker i grupper där dessa saker gång på gång delas, och personer därifrån springer in och kommenterar. Det är en typ av organisering som sker på frivilligbasis och inte nödvändigtvis är sanktionerad av Sverigedemokraterna, men kommentatorerna tror på ett politiskt budskap vars innebörd är att SD är utsatt och att man agerar i försvar för partiet.(...) Det är likadant i USA där Trump eldar på konspirationsteorierna och folk rusar till hans "försvar"." 

Människor i gemen följer flocken och gruppen för att de skapar gemenskap och på nätet är samtidigt inte alla typer av människor representerade. Många har nog troligen fått sin första gruppgemenskap först när de kom ut till nätet. Från den här gruppen får alla som tycker likadant  direkt uppbackning, stöd, social gemenskap, som jag beskrivit i tidigare inlägg, samtidigt som de som tycker annorlunda i många fall tvärtom blir bestraffade genom trakasserier av olika slag.

Min bok, skrev jag av den energi jag fick av att få "skriva av mig" det hela. Något som ganska tragikomiskt ledde till det motsatta. En vän berättade för en tid sedan för mig om en grupp på nätet, som kallar sig #jagärhär, på Facebook, som numera ska ha över 40 000 medlemmar. Deras syften är att de ska hoppa in och mildra drev och påhopp med lugna argument. Ett fint initiativ vars syfte inte är att skapa motattacker, utan stå upp för människors lika värden. I den gruppen bör även vita heterosexuella som utsätts på Internet få stöd, så vi inte hamnar i någon form av omvänd rasism.

Nu lite avslutande, vackra och vemodiga toner av Sanne Salomonsen med låten, New York Minute.

En sjuk man och dennes mänskliga rättigheter

Det uppstår något tragiskt när en uppenbart psykiskt sjuk man, slåss för sina mänskliga rättigheter i det fängelse han hamnat. Det har tvistats om huruvida han är paranoid schizofren eller endast starkt narcissistisk. Även om han skjutit 77 ungdomar, så har jag svårt att bli övertygad om att det är något som någon frisk människa kan åta sig att göra. En frisk människa har empati, spärrar inombords, samvete och mer eller mindre moraliska värderingar, kring andra människor rättigheter att få leva och slippa bli skadade.

En man som ensam utan kemisk stimulantia går bärsärkagång på en ö och dödar 69 människor och skottskadar resterande kan inte vara frisk. När jag läser om hans bakgrund, om den är sanningsenlig, så tycks han inte fått någon kärlek från modern, utan redan som spädbarn betraktats som klängig och jobbig till och med när han ammades. Fadern höll sig även han frånvarande och tycktes inte visa Breivik något större intresse.

Modern ska även ha uppfattat honom som farlig som liten pojke på endast fyra år. Det låter inte normalt och kan troligen åstadkomma en stark otrygghet och kyla, då pojken Breivik troligen fick dåligt med både närhet och kärlek som barn. Det måste ju skapa en störning för ett litet och känsligt barn när den närmaste och viktigaste omkring honom uppträder avståndstagande och oförstående.

Matilda Molander på DN beskriver honom, i sin artikel "den ensamma vägen till galenskap", som ett "odjur" när hon rapporterar att Anders Breivik stämmer den norska staten. Breivik vill åberopa den Europeiska konventionen för omänsklig behandling, enligt artikel 3 och 8 om mänskliga rättigheter. Han har bland annat varit utsatt för långvarig isolering och vid flertal tillfällen tvingats kroppsvisiteras naken i närvaro av kvinnliga fångvakter som han upplevt som kränkande.

Betraktar vi honom som mentalt sjuk, vilket han högst sannolikt måste vara, så blir det ändå brottsliga handlingar han utfört, när han inte befunnit sig vid sina sinnes fulla bruk. Det blir som att anklaga en man för att prestera dåligt och utgöra en kostnad för samhället, när han ofrivilligt drabbas av den fysiska sjukdomen Parkinsons och skakar så mycket, att han slår sönder porslin han håller i handen och rörelserna går för långsamt, för att åstadkomma något mer än skada för andra.

Nu blev Anders Breivik friskförklarad, troligen för att trycket från samhället och de anhöriga hellre ville se honom instängd på livstid. Hade han blivit sjukförklarad skulle han istället fått vård, vilket troligen inte hade gett någon känsla för de anhörigas behov av vedergällning. I motsats till Matilda Molanders rubrik på sin artikel, så tror jag inte att fängelsevistelsen kan bli en ensam väg till galenskap, utan sjukdomen fanns nog där redan före, han åkte ut till ön Utöya och före han hamnade inom låsta rum.

I ett civiliserat samhälle fungerar det inte, att åstadkomma lika mycket lidande, som den som orsakat lidandet, utan de friska och starka måste stå över de lägre handlingarna. Straffet i sig kan inte sjunka ner på samma låga nivå som den sjukes handlingar. Om känslor skulle styra över förnuftet i ett rättssamhälle skulle det högst sannolikt bli kaos, eller en tillbakagång i utvecklingen med några hundra år. Det finns dessutom risk för felaktiga domar utan objektiv bedömning. Förövrigt anser jag att nämndemän representerade från olika partier borde försvinna, då de sannolikt enklare kan ha ett partiskt förhållningssätt till olika situationer och människor.

50 piskrapp per vecka

Idag fredag har den 31-åriga bloggaren Raif Badawi i Jeddah, Saudiarabien fått ytterligare 50 piskrapp, om det inte sköts upp av medicinska skäl som föregående vecka.

Han har redan fått 50 piskrapp en tidigare vecka, vilket sannolikt gav enorma skador. Han sitter fängslad under usla förhållanden sedan 17 juni 2012.

 Hans fru kämpar för att frige den dödsdömda mannen, som endast uttryckt sina tankar från sin blogg/webbsida kring religionen Islam. Hans webbsida, "Saudi Arabian Liberals" har fått en stödsida på facebook.

Hans öppna tankar har tolkats som ett angrepp mot profeten Muhammed och medfört den långsamma dödsdomen. Flera organisationer och miljontals människor har skrivit under protestlistor för att fria Raif Badawi. Han har under sin fångenskap nominerats till flera belöningar, bland annat Nobels fredspris, för friheten att få uttrycka sina åsikter.

Sansculotter - dåtidens jämställdister

Sansculotter

Igår skrev skrev jag en ny tenta. Blev förvånad att jag kunde svara på alla frågor, eftersom jag inte hann läsa klart litteraturen, trots all asocial läsning och korvstoppning av texter några dagar före. Möjligen har jag missat något. Kan bli en aning stressigt ibland, att både jobba och plugga  samtidigt.

Från det ena till det andra så är det intressant med historia och trots att människan gör framsteg, så tycks ändå en del misstag upprepas. Samtidigt som många goda saker finputsats. Första gången något skrevs om de mänskliga rättigheterna var redan år 1215 i dokumentet Magna Charta, där olaga frihetsberövande omtalas. I det fick bland annat den engelska högadeln  skydd mot den framväxande kungamakten och rätten att avsätta en kung som bröt mot bestämmelserna.  Några århundraden senare i samband med franska revolutionen 1789 fastslogs fler mänskliga rättigheter av den franska Nationalförsamlingen, som inspirerats av den amerikanska oavhängighetsförklaringen. I den fastslogs att,

"Människor föds och förblir lika i rättigheter". Likaså deklarerades yttrandefrihet och religionsfrihet, likhet inför lagen, lika beskattning och lika rätt för alla att ta del i landets styrelse. Slutligen kom Förenta Nationerna, FN som grundades 1945, att ta upp idéerna kring de mänskliga rättigheterna efter andra världskriget och folkmorden på judar, romer, homosexuella, kvinnor, män och barn.

Den franska revolutionen blev sedermera mycket radikaliserad. Alla kvinnor och män mördades, som misstänktes vara motståndare till revolutionen. Även Kung Ludvig den XVI och senare drottning Marie Antoinette mördades fyra år efter att revolutionen startats 1793. Ett skräckvälde uppkom vid tiden och Sansculotterna var en mycket aktiv grupp. Denna grupp var kända för sina radikala jämlikhetsideal och använde tilltalsnamnet "medborgare" till alla. Perioden mellan 1793-1794 blev känd som "skräckväldet"

En av de stridande,  Maximilien de Robespierre kallad den "omutlige" slogs för demokratiska jämlikhetsideal. Han var beredd att ta till vilka medel som helst. Han allierade sig därför med Sansculotterna och grep makten i nationalkonventet på ett kuppartat sätt. Alla både verkligt och inbillade motståndare till revolutionen ställdes inför särskilda revolutionsdomstolar. De anklagade tilläts varken kalla vittnen, eller använda försvarsadvokater. Tiotusentals föll under giljotinen.

Idag faller inte så många under giljotinen, dock förekommer påtagliga försök till karaktärsmord på många människor på Internet, av radikala människor för att de drabbade, av den breda massan, ska ges ett sänkt anseende, vilket faller under området förtal och ärekränkning. Ärekränkning och förtal är ett område som fler och fler människor troligen kan komma att drabbas av via nätet, eftersom lagen idag signalerar, att det inte ska gå under allmänt åtal. Det är dock något som högst sannolikt kommer ändras.

Trevlig helg!

Brott, juridik, straff nu och då

I veckan skulle jag tenta av en juridikkurs på 7,5 poäng. Jag hade förberett mig väl under arbetsluckorna. Tentamorgonen började med att jag finner min cykel ståendes med en metallstång i givakt där tidigare en svart sadel funnits, eftersom någon gjort sig besväret att omsorgsfullt skruva loss den och göra den till sin. Trots att den stod låst i ett låst cykelrum, dock med mycket spring av folk och uppenbarligen även en hel del fä.

En tidigare fullständigt nyköpt och vackert vitlackerad cykel, fick stå en vecka innan någon tog hela den låsta cykeln under armen och gick. Nu fick jag istället svärande småspringa till pendeltåget. Jag hann i god tid och möttes av rara kurskamrater och en och annan stressad elev med oroligt stirrande blickar.

Tyvärr hade jag missat informationen att ta med legitimation, så jag blev avsnäst av en djupt stressad man, som fungerade som dörrvakt intill tenta-salen. Trots att jag hade skrivit ut efter inloggning, min tentaanmälan med namn, personnummer och unikt tentanummer samt desperat försökte visa upp bankkortet med mitt namn, blev det nobben. Det var bara att vända hem.

Ger onda ögat

Hade jag kunnat utplåna någon för minsta anledning med blicken, under tågfärden hem hade det möjligen skett ganska snabbt, som av en ren olyckshändelse. Det kändes så förbannat onödigt och fel. Jag skrev istället ett par informativa brev till kurs- och tentaansvarig med lite funderingar kring deras strikt hållna byråkratiska legitimationstvång. Jag undrade om de var oroliga att någon skulle hackat min sida, gjort en anmälan i mitt namn och sedan gjort sig besväret att skriva en tenta i mitt namn för att vara bussiga. Och hur ofta skulle det ske rent statistiskt.

Nu blir nästa tentamen om 1 1/2 månad när jag eventuellt tappat en del av det jag pluggade kvällen före denna tenta, om jag inte pluggar igen.

Annars har det förts politiska diskussioner om att straffen ska bli längre. De flesta partierna vill ha tuffare straff. Sverigedemokraterna ska vara det parti som vill öka dem mest. Vänsterpartiet vill istället sänka dem, vilket får mig att reflektera över straffen förr mot idag. Straffen är alltid kopplade till de normer som råder i samhället över vad som ses som moraliskt rätt och fel.

Jag har fått till mig viss släktforskning och fann även en text på nätet över en av mina förfäder, "Den olyckliga plåtslagaren i Ensta", som finns i antavla för min morfar. Den olyckliga förfadern var min morfars, mormors, farmors morfar. Han hade namnet Otto Schröder och kom från Tredingskullen, Täby och arbetade som plåtslagare och Harneskmakare. Han föddes omkring 1650 och blev 87 år gammal. Han fick ett tufft liv och det är först i 35-årsåldern som han kommer in i historien. Han gifte sig med en kvinna som var 25 år äldre än Schröder själv. I sextioårsåldern hade hon blivit änka för tredje gången. Schröder fick troligen därmed överta sin företrädares plåtslageriverkstad och rörelse.

Frun Karin Reggertsdotter blir snart sjuk och ålderstigen och de har ingen mer äktenskaplig förbindelse. Snart kommer dock den unga Brita Nilsdotter in i Schröders liv när han var fortsatt gift med Karin.

Den typen av utomäktenskaplig förbindelse var inget som sågs med blida ögon i Sverige i slutet på 1600-talet.

"Ställdes inför rätten Plåtslagaren Otto Schröder, gift man, men hans hustru om sina 70 år gammal, vilken plåtslagaren av länsmannen Lars Johansson Mörk nu anklagas för, Hava drivit hor, här ute på landet å dess skattegård Ensta med sin legepiga Brita Nilsdotter, ogift och löskona, vilken gärning han själv tillstod och för den skull efter Kungliga straffordningen de anno 1693 sakfälldes  till 80 daler Smt, eller där han dem ej förmår utgiva  pliktar med 6 gatulopp samt i förmåga av den 4:de § uti 9: kapitlet Kyrkoordningen stå 3:ne söndagar efter varandra på pliktebänken, skall ock konan Brita som nu berättas ligga i barnsäng, vid nästa ting framhavas för rätten att undfå sitt brott laga som och plikt".

Barnet föds 1694 och blir döpt till Otto Ottoson efter sin far. Sonen avlider dock 16 år gammal 1710. Samma år avlider även Schröders gamla fru Karin Reggertsdotter.

Tyvärr var det ändå inte fritt fram för paret att öppet visa sin kärlek, då de kyrkliga myndigheterna på denna tid hade mycket stränga regler. År 1695 döms även Brita Nilsdotter för sin svåra synd. Den schangtila Schröder ställer dock upp och företräder Brita Nilsdotter som på grund  av sjukdom är frånvarande. Han betalar hennes böter.

Därefter fortsätter de att bestraffas för att de avlar barn med varandra efter hustruns död och får plikta med kroppen. År 1701 döms bägge igen och får vardera tre veckors fängelse med vatten och bröd. De var dock omtyckta i socknen och inget av barnen blev upptagna i kyrkoböckerna som "oäkta".

Hela socknen ställer upp bakom paret i en skrivelse till den kungliga majestätet.

Paret blir dock fortsatt jagade av en efterlöpare till Lars Johanssson Mörk, kronolänsmannen Detlef Meurk, som fortsätter aktionerna mot Otto Schröder och lägger fram i Svartlösa Härads Tingsrätt (dombok 1703, ärende 62) "hurusom plåtslagaren Otto Schröder nu för femte gången haft olovligt umgänge med konan Brita Nilsdotter".

Nu blir det dock förvirring i rätten, eftersom det var en unik situation där det inte fanns något stadgande i lag gällande "den som för femte gången sig förbrutit med lönskaläge". Rätten finner ändå att Otto "gjort sig livsstraffet värd", emellertid flyttas ärendet till Svea Hovrätt som till slut skjuter vidare ärendet som får överprövas av Kungl Maj:t i dess Justitierevision, som i utslag den 21 augusti fastslog:

"...Otto Schröder för den nu femte gången begångna lägersmål med Brita Nilsdotter pliktar med fem gatulopp." Familjens ekonomi förstördes under alla prövningar och paret fick under åren 1694-1707 åtta barn tillsammans trots alla bestraffningar för detsamma.



Margot Wallström (s) hade inte helt fel när hon kritiserat Saudiarabiens kvinnoförtryck, betecknat landet som en diktatur och kallat piskandet av en bloggare för ”medeltida". Den typen av bestraffningsmetoder hör ändå inte samman med moderna, civiliserade och mänskliga rättigheter. Det går att fundera starkt över, varför människor med civilkurage bestraffas i landet.