Lita på magkänslan

Leopardmönstrade glasögon framför skärmen

- Du har en stark intuition så börja lyssna mer på den så kommer du även kunna lite mer på andra, sade en äldre kvinna kryptiskt till mig en gång. Kanske låg det någon sanning i orden.

I affärssammanhang talas det ofta om att fler går efter magkänsla och vi uttrycker oss ofta med att det här kändes bra när en överenskommelse eller ett avtal träffats och ofta har det sedan blivit ett bra samarbete.

Frågan är hur mycket magkänsla de män går efter som gift sig med kvinnor som sedan mördat dem. Eller de kvinnor som gift sig med män som sedan visar sig vara våldtäktsmän eller mördare.

Jag vill inte tro att detta är ett vanligt fenomen, däremot finns den typen av verklighetsbaserade dokumentärer innehållande synpunkter från psykologer och kriminalpoliser från denna typ av "Crime of Passion" skildrade i avsnitt av "Who on Earth Did I Marry?"som ofta sänds väldigt sent på kanal TLC som mestadels blir den tid jag slötittat på TV.

Igår natt skildrades en historia om en man och en kvinna som gifte sig av kärlek mycket unga och sedan växte ifrån varandra vilka sedan skilde sig i frid och sämja. Mannen träffade dock som vanligt ganska snabbt en annan kvinna. Den här kvinnan hade två söner sedan tidigare. Mannen adopterade i sinom tid dessa och mannen och kvinnan gifte sig. Med tiden visade det sig att kvinnan led av shopping beroende och fick kickar av nya kläder som snart fyllde upp varje vrå i hemmet.

Till slut gav köpen inga kickar, så kvinnan gick över till ett omättligt behov av sex, som mannen till och med kände blev lite mycket. Utåt gick de till kyrkan, var trevliga och städade människor. En dag när de kom till kyrkan deklarerade mannen stolt att hans fru fått en bok antagen på ett välkänt förlag och de skulle få en halv miljon i förskott. Alla blev glada och kvinnorna ville förbereda en fest för kvinnans release av boken. Varje gång de frågade henne när utgivningen skulle ske, sade hon bara det blir senare utan att ange något datum.

Mannens vän som var nyfiken på när boken skulle komma ut, ringde upp förlaget för att fråga. Kvinnan som svarade bad honom vänta och återkom sedan med beskedet att det är ytterst ovanligt att en okänd författare får ett så stort förskott och ingen hade hört talas om boken. Boken skildrade en attraktiv kvinna, där mannen blev vådaskjuten i sovrummet och dog. Exakt på samma sätt som hennes före detta man skulle ha blivit dödad.

Vännen bestämde sig till slut för att berätta detta för sin manliga vän, som blev bestört och därefter drog sig undan från alla, som de före berättat om kring boken. Mannen sade till vännen, det är väl tur att hon jobbar kvar på radion hos dig i varje fall. -Nej här har hon inte arbetat på länge!

Ytterligare något senare hittade mannen en kartong undangömd i huset, där han fann en mängd obetalda räkningar som kvinnan aldrig hade betalat. Det visade sig att de blivit skuldbelagda upp över öronen. När mannen konfronterade kvinnan blev hon arg och anklagade honom för att spionera på henne. Mannen fick låna pengar och ta extra jobb för att kunna betala tillbaka allting.

Även kvinnan gick till slut tillbaka och började arbeta. Snart började kvinnan på 40 år flirta med en yngre man på sitt arbete, som hon sedan hade sex med varje dag vid lunchtid. Vid ett senare tillfälle skulle de iväg på en begravning och kvinnan erbjöd sig att först åka iväg och tvätta bilen. Mannen blev misstänksam eftersom det annars varit han som åtagit sig denna syssla och följde efter kvinnan, som han sedan hittade i sin parkerade bil hånglande med den yngre mannen.

Maken knackade på bilrutan, visade upp sig och åkte sedan därifrån. Det märkliga var att han inte bröt upp och lämnade kvinnan. Snart blev han väckt tidigt på morgonen ett par tidiga mornar av frun som gav han sömntabletter. Nu började mannen ändå få lite onda aningar och bestämde sig inte för att tala med någon utan spela in på en bandspelare om sina misstankar kring kvinnans otrogna beteende och sömntabletterna som han aldrig svalde, för varför väcka någon som redan sov för att ge honom sömntabletter.

Kvinnans förra man hade blivit vådaskjuten av kvinnan i sovrummet, så mannen började känna sig lite orolig och speciellt när hon stod som förmånstagare till hans livförsäkring. En morgon sköt hon ändå kallt mannen som aldrig svalt några sömntabletter och därför vaknade upp och kunde se sin mördare. Det skedde tre dagar efter hans bandinspelning kring misstankarna om frun som slutligen fick livstids fängelse vilket gjorde hennes barn föräldralösa.

Uppspelningen av bandinspelningen hade fått hela rättssalen att tystna vilket beskrevs som luften sögs ut från salen, när rösten från dödsoffret blev som en hälsning från andra sidan. Anhöriga och vittnen trodde efteråt att kvinnans sexuella beteende manipulerade männen och kanske kan sexuellt utåtagerande överflöd, få vissa män att koppla bort den naturliga instinkten, självbevarelsedriften och intuitionen i magtrakten, till och med inför mycket giriga kvinnor som både bedrar och ljuger så männen avvaktar en brytning med dem ändå in i döden.

Människor utan samveten kan vara ganska skrämmande och det är osäkert om kvinnan i fängelset kommer uppleva några skuldkänslor. Något som däremot Marianne Faithfull känner sig uppleva trots att hon inte gjort något.

Sadelfetischer?

Sadeln - Inte bara en sadel för somliga

Finns sadelfetischer? Ni vet individer med fetischer, en ofta avvikande icke normativ dragning mot ting eller kroppsdelar och i detta fall mot cykelsadlar? Jag upptäckte igår kväll när jag var nere och slängde soporna i vårt nya soprum som finns mitt emot vårt cykelutrymme att min cykelsadel åter igen var bortskruvad och stulen. 
Sopluckorna i trapphuset är förseglade sedan flera år och syns som en förgången utsmyckning av något som förr fanns lämpligt nära till hands. 

Idag måste vi ta oss ner i källaren och in i ett soprum som är låst. När vi slår upp dörren slås vi av en stark och kraftig illaluktande odör av husets samlade avfall som de flesta redan från dörrposten intill soprummet ofta kastar mot en av de ofta öppna soptunnorna, utan att stänga dörren bakom sig, för att snabbt hinna ut utan kväljningar. 
Denna sadel är inte på något sätt mer exklusiv än andra sadlar, har inget känt sadelmärke eller är utsmyckad med specialattiraljer ändå väljer denna individ med möjlig sadelfetisch att skruva av just min sadel, som står trångt i mitten av övriga cyklar som blänker med sina svarta och oberörda kvarsittande cykelsadlar. 

Sur över denna kränkande stöld av min måhända icke exklusiva sadel, dock ändå min egendom skriver jag argt med en penna jag hittar i min väska några välvalda icke barnanpassade haranger, på lappen som fortfarande finns uppsatt på dörren sedan förra stölden med uppmaning om att hålla dörren stängd. 

När jag sent igår gjort den slängande soppåse-manövern, stängt dörren bakom mig och vänt mig om, så ser jag alltså med förvåning och sedan ilska att någon åter igen, med viss ansträngning måste varit tvungen att skruva av min sadel med någon form av verktyg. 

Jag tar sedan hissen upp i den mer insomnade fastigheten och funderar på vem jag kan attackera med någon form av förhör inför denna händelse. Lugnar mig dock med tanke på att klockan är strax före 22. Inne i bostaden börjar jag skriva ett brev till grannarna för hand, som jag snart slänger bort och tar den mer seriösa vägen att skriva via Word,

”Hej kära Grannar,

Skulle vilja be alla om en tjänst att stänga dörren i cykelrummet ut mot gatan, så det inte ges möjlighet för skrupelfria att plocka på sig det som inte tillhör dem.

Jag skulle bli tacksam om vi även kunde kasta ett öga kring skumma typer i trapphus och i cykelrum, eftersom jag ikväll för andra gången blivit av med en ny cykelsadel som de med viss ansträngning fått skruva av för att stjäla.

Tydligen finns det folk som är så förbannat snåla, så de kan inte köpa en egen cykelsadel. Väldigt märkligt att det även väljer att skruva av just min med mindre än ett års mellanrum efter att den förra blev stulen. Före det blev jag av med en splitterny låst cykel inne i cykelrummet efter en vecka.

Uppenbarligen finns det ohederliga typer i eller rännande i huset, så kanske kan vi hjälpas åt och hålla ögonen öppna.

P.S. För er som känner er drivna att riva ner lappen eller rita nakna kroppsdelar på lappen i protest försök att hejda er någon dag eller två, så hinner alla läsa och den blir trevligare att titta på.

Tack på förhand!
Med vänliga hälsningar,
Charlotta på 4 trappor”

Fäster sedan upp lappen i hissen och även en som jag byter mot den argsinta harangen i källaren med den nya texten. Kanske satt det i morse en tillfredsställd individ vid köksbordet, som sovit tätt in-snusande mot min svarta besuttna cykelsadel. Eller var min cykelsadel kanske placerad hemma hos någon manisk samlare av stulna cykelsadlar som han gjorde sadelkonst av.

Kanske hade han byggt upp en ställning full med cykelsadlar, eller smyckat upp hela väggen full med tätt stulna svarta cykelsadlar från damcyklar, finansierat med statlig kulturbidrag, så där massivt som skildras i thrillerfilmer, där FBI kommer in i den ytligt välartade mannens bostad och hittar ett dolt rum längst bak, som sedan visar sig var överöst med fotografier överallt på väggarna, av en enda idag mördad kvinna i olika vinklar, tagna av någon som maniskt fått henne på hjärnan.

Den ytligt välartade mannen visar sig sedan vara en stalkande seriemördare som först fotograferade sina offer. Min cykelsadel finns kanske idag uppspikad på väggen i ett rum längst in i en bostad, hos en man med en väldigt förvirrad världsuppfattning kring vad sadlar ska användas till. Vi får hoppas att den typen av sadelfetisch som denna individ möjligen kan lida av blir en botbar diagnosticerad sjukdom, så inte fler tvingas leda sina sadellösa cyklar till cykelaffären upprepade gånger, för att få nya sadlar hårt fastskruvade på sina cyklar.

Ilska och cyklar uppkommer inte bara av stulna cyklar och cykel-delar utan även när vissa är ute och cyklar, vilket kan höras i nedan klipp av Ricky O med remixen, Kan du inte cykla, som återfinns på Spotify. Varning för eventuellt känsliga öron..

En sjuk man och dennes mänskliga rättigheter

Det uppstår något tragiskt när en uppenbart psykiskt sjuk man, slåss för sina mänskliga rättigheter i det fängelse han hamnat. Det har tvistats om huruvida han är paranoid schizofren eller endast starkt narcissistisk. Även om han skjutit 77 ungdomar, så har jag svårt att bli övertygad om att det är något som någon frisk människa kan åta sig att göra. En frisk människa har empati, spärrar inombords, samvete och mer eller mindre moraliska värderingar, kring andra människor rättigheter att få leva och slippa bli skadade.

En man som ensam utan kemisk stimulantia går bärsärkagång på en ö och dödar 69 människor och skottskadar resterande kan inte vara frisk. När jag läser om hans bakgrund, om den är sanningsenlig, så tycks han inte fått någon kärlek från modern, utan redan som spädbarn betraktats som klängig och jobbig till och med när han ammades. Fadern höll sig även han frånvarande och tycktes inte visa Breivik något större intresse.

Modern ska även ha uppfattat honom som farlig som liten pojke på endast fyra år. Det låter inte normalt och kan troligen åstadkomma en stark otrygghet och kyla, då pojken Breivik troligen fick dåligt med både närhet och kärlek som barn. Det måste ju skapa en störning för ett litet och känsligt barn när den närmaste och viktigaste omkring honom uppträder avståndstagande och oförstående.

Matilda Molander på DN beskriver honom, i sin artikel "den ensamma vägen till galenskap", som ett "odjur" när hon rapporterar att Anders Breivik stämmer den norska staten. Breivik vill åberopa den Europeiska konventionen för omänsklig behandling, enligt artikel 3 och 8 om mänskliga rättigheter. Han har bland annat varit utsatt för långvarig isolering och vid flertal tillfällen tvingats kroppsvisiteras naken i närvaro av kvinnliga fångvakter som han upplevt som kränkande.

Betraktar vi honom som mentalt sjuk, vilket han högst sannolikt måste vara, så blir det ändå brottsliga handlingar han utfört, när han inte befunnit sig vid sina sinnes fulla bruk. Det blir som att anklaga en man för att prestera dåligt och utgöra en kostnad för samhället, när han ofrivilligt drabbas av den fysiska sjukdomen Parkinsons och skakar så mycket, att han slår sönder porslin han håller i handen och rörelserna går för långsamt, för att åstadkomma något mer än skada för andra.

Nu blev Anders Breivik friskförklarad, troligen för att trycket från samhället och de anhöriga hellre ville se honom instängd på livstid. Hade han blivit sjukförklarad skulle han istället fått vård, vilket troligen inte hade gett någon känsla för de anhörigas behov av vedergällning. I motsats till Matilda Molanders rubrik på sin artikel, så tror jag inte att fängelsevistelsen kan bli en ensam väg till galenskap, utan sjukdomen fanns nog där redan före, han åkte ut till ön Utöya och före han hamnade inom låsta rum.

I ett civiliserat samhälle fungerar det inte, att åstadkomma lika mycket lidande, som den som orsakat lidandet, utan de friska och starka måste stå över de lägre handlingarna. Straffet i sig kan inte sjunka ner på samma låga nivå som den sjukes handlingar. Om känslor skulle styra över förnuftet i ett rättssamhälle skulle det högst sannolikt bli kaos, eller en tillbakagång i utvecklingen med några hundra år. Det finns dessutom risk för felaktiga domar utan objektiv bedömning. Förövrigt anser jag att nämndemän representerade från olika partier borde försvinna, då de sannolikt enklare kan ha ett partiskt förhållningssätt till olika situationer och människor.

Brott, juridik, straff nu och då

I veckan skulle jag tenta av en juridikkurs på 7,5 poäng. Jag hade förberett mig väl under arbetsluckorna. Tentamorgonen började med att jag finner min cykel ståendes med en metallstång i givakt där tidigare en svart sadel funnits, eftersom någon gjort sig besväret att omsorgsfullt skruva loss den och göra den till sin. Trots att den stod låst i ett låst cykelrum, dock med mycket spring av folk och uppenbarligen även en hel del fä.

En tidigare fullständigt nyköpt och vackert vitlackerad cykel, fick stå en vecka innan någon tog hela den låsta cykeln under armen och gick. Nu fick jag istället svärande småspringa till pendeltåget. Jag hann i god tid och möttes av rara kurskamrater och en och annan stressad elev med oroligt stirrande blickar.

Tyvärr hade jag missat informationen att ta med legitimation, så jag blev avsnäst av en djupt stressad man, som fungerade som dörrvakt intill tenta-salen. Trots att jag hade skrivit ut efter inloggning, min tentaanmälan med namn, personnummer och unikt tentanummer samt desperat försökte visa upp bankkortet med mitt namn, blev det nobben. Det var bara att vända hem.

Ger onda ögat

Hade jag kunnat utplåna någon för minsta anledning med blicken, under tågfärden hem hade det möjligen skett ganska snabbt, som av en ren olyckshändelse. Det kändes så förbannat onödigt och fel. Jag skrev istället ett par informativa brev till kurs- och tentaansvarig med lite funderingar kring deras strikt hållna byråkratiska legitimationstvång. Jag undrade om de var oroliga att någon skulle hackat min sida, gjort en anmälan i mitt namn och sedan gjort sig besväret att skriva en tenta i mitt namn för att vara bussiga. Och hur ofta skulle det ske rent statistiskt.

Nu blir nästa tentamen om 1 1/2 månad när jag eventuellt tappat en del av det jag pluggade kvällen före denna tenta, om jag inte pluggar igen.

Annars har det förts politiska diskussioner om att straffen ska bli längre. De flesta partierna vill ha tuffare straff. Sverigedemokraterna ska vara det parti som vill öka dem mest. Vänsterpartiet vill istället sänka dem, vilket får mig att reflektera över straffen förr mot idag. Straffen är alltid kopplade till de normer som råder i samhället över vad som ses som moraliskt rätt och fel.

Jag har fått till mig viss släktforskning och fann även en text på nätet över en av mina förfäder, "Den olyckliga plåtslagaren i Ensta", som finns i antavla för min morfar. Den olyckliga förfadern var min morfars, mormors, farmors morfar. Han hade namnet Otto Schröder och kom från Tredingskullen, Täby och arbetade som plåtslagare och Harneskmakare. Han föddes omkring 1650 och blev 87 år gammal. Han fick ett tufft liv och det är först i 35-årsåldern som han kommer in i historien. Han gifte sig med en kvinna som var 25 år äldre än Schröder själv. I sextioårsåldern hade hon blivit änka för tredje gången. Schröder fick troligen därmed överta sin företrädares plåtslageriverkstad och rörelse.

Frun Karin Reggertsdotter blir snart sjuk och ålderstigen och de har ingen mer äktenskaplig förbindelse. Snart kommer dock den unga Brita Nilsdotter in i Schröders liv när han var fortsatt gift med Karin.

Den typen av utomäktenskaplig förbindelse var inget som sågs med blida ögon i Sverige i slutet på 1600-talet.

"Ställdes inför rätten Plåtslagaren Otto Schröder, gift man, men hans hustru om sina 70 år gammal, vilken plåtslagaren av länsmannen Lars Johansson Mörk nu anklagas för, Hava drivit hor, här ute på landet å dess skattegård Ensta med sin legepiga Brita Nilsdotter, ogift och löskona, vilken gärning han själv tillstod och för den skull efter Kungliga straffordningen de anno 1693 sakfälldes  till 80 daler Smt, eller där han dem ej förmår utgiva  pliktar med 6 gatulopp samt i förmåga av den 4:de § uti 9: kapitlet Kyrkoordningen stå 3:ne söndagar efter varandra på pliktebänken, skall ock konan Brita som nu berättas ligga i barnsäng, vid nästa ting framhavas för rätten att undfå sitt brott laga som och plikt".

Barnet föds 1694 och blir döpt till Otto Ottoson efter sin far. Sonen avlider dock 16 år gammal 1710. Samma år avlider även Schröders gamla fru Karin Reggertsdotter.

Tyvärr var det ändå inte fritt fram för paret att öppet visa sin kärlek, då de kyrkliga myndigheterna på denna tid hade mycket stränga regler. År 1695 döms även Brita Nilsdotter för sin svåra synd. Den schangtila Schröder ställer dock upp och företräder Brita Nilsdotter som på grund  av sjukdom är frånvarande. Han betalar hennes böter.

Därefter fortsätter de att bestraffas för att de avlar barn med varandra efter hustruns död och får plikta med kroppen. År 1701 döms bägge igen och får vardera tre veckors fängelse med vatten och bröd. De var dock omtyckta i socknen och inget av barnen blev upptagna i kyrkoböckerna som "oäkta".

Hela socknen ställer upp bakom paret i en skrivelse till den kungliga majestätet.

Paret blir dock fortsatt jagade av en efterlöpare till Lars Johanssson Mörk, kronolänsmannen Detlef Meurk, som fortsätter aktionerna mot Otto Schröder och lägger fram i Svartlösa Härads Tingsrätt (dombok 1703, ärende 62) "hurusom plåtslagaren Otto Schröder nu för femte gången haft olovligt umgänge med konan Brita Nilsdotter".

Nu blir det dock förvirring i rätten, eftersom det var en unik situation där det inte fanns något stadgande i lag gällande "den som för femte gången sig förbrutit med lönskaläge". Rätten finner ändå att Otto "gjort sig livsstraffet värd", emellertid flyttas ärendet till Svea Hovrätt som till slut skjuter vidare ärendet som får överprövas av Kungl Maj:t i dess Justitierevision, som i utslag den 21 augusti fastslog:

"...Otto Schröder för den nu femte gången begångna lägersmål med Brita Nilsdotter pliktar med fem gatulopp." Familjens ekonomi förstördes under alla prövningar och paret fick under åren 1694-1707 åtta barn tillsammans trots alla bestraffningar för detsamma.



Margot Wallström (s) hade inte helt fel när hon kritiserat Saudiarabiens kvinnoförtryck, betecknat landet som en diktatur och kallat piskandet av en bloggare för ”medeltida". Den typen av bestraffningsmetoder hör ändå inte samman med moderna, civiliserade och mänskliga rättigheter. Det går att fundera starkt över, varför människor med civilkurage bestraffas i landet.

Utdrag ur boken, Bakom Dolda Ansikten

Tänkte lyfta den fortfarande aktuella satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten. Den påvisar klimatet på nätet och ger balsam för själen för dem som utsatts för försvarslösa handlingar. Satir och humor lindrar ganska bra.

När det förekommer individer eller grupper som tillåts trakassera, smutskasta eller kränka andra under längre perioder på Internet, utan repressalier, så kan det uppfattas som högst naturligt och lagligt för dem och även för omgivningen, även om så inte är fallet. Det gav ändå delvis inspiration till boken.

Precis som i alla historier, förekommer fiktiva delar dock präglade av erfarenheter, intryck, tolkningar samt viss research.

Någon frågade om det finns utdrag att läsa som smakprov från boken. Jag har citerat en del stycken ur den, enligt läsares bedömningar, mycket snabb- och lättlästa thrillern på 481 sidor i ett tidigare inlägg. Recension finns att läsa.

Den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten, berör ämnen som politisk lobbying, brott på Internet såsom dataintrång, grooming, ärekränkning samt trafficking med barn och prostitution. Jag fick uppslag till innehållet genom att jag följde pågående debatter kring våldtäkter, jämställdhet, feminism samt noterade den därtill pågående politiska lobbyingen.

Nedan syns fyra sidor från boken som beskriver ett möte med representanter från en aktiv dold grupp på Internet som diskuterar dagsläget kring handeln på nätet, feminismen och åtgärder som utförts samt planeras att läggas in i schemat:

I en annan del av Sverige i en fin villa i den tidiga delen av Rörsjöstaden närmast Kungsgatan i Malmö, pågår ett möte hos organisationen med ansvariga inom respektive affärsområde. Ordförande Leif Sars har precis öppnat mötet och har bett alla presentera en kort sammanfattning
kring aktuell status.

– Hur går det för dig då med bloggen AktivtAntik, Sverker-Olof, säger en äldre kostymklädd man frågande som tidigare varit jämställdhetsminister, för Humanpartiet vid namn Leif Sars och vänder sig mot Sverker-Olof Nilsen.

– Jo vi har byggt upp en ganska stabil stab av bloggare, som trycker på ganska kraftigt om att minska förtrycket och orättvisan mot män, som alla nu vet har sin grund i feminismen. Vi för även ut en del inlägg, som ska påvisa hur snedvridet rättssystemet är gällande orättvist dömda män, som anklagas för både incest, våldtäkter och pedofila gärningar. Trots att männen alltid är oskyldiga. Sexköpslagen ska försvinna och det ska fram att kvinnor faktiskt ljuger kring den huvudsakliga delen av alla anmälningar som görs kring våldtäkter.

– Utmärkt Sverker-Olof! Och hur ser det ut hos Dr Lelle Hilling? De undre leden kallar dig och dina killar för ”näthararna” har jag fått höra av en källa. Bör troligen tas som en sportslig komplimang, säger Leif Sars leende.

– Det finns några bra yngre kvinnor som är mycket tjänstvilliga som kommer generera nytta. De flesta är fullt insatta i vilka budskap som ska ut och vilka opponenter de ska motarbeta. De här unga kvinnorna drar till sig yngre flickor, som vi sedan fångar upp och så att säga vallar vidare där de kan bidra med mer nytta. De unga kvinnorna ger dessutom ett dämpande oskuldsfullt skimmer över det hela, säger Lelle Hilling förklarande med en leende stolt stämma.

– Bra Hilling, fortsätt på den vägen! Sedan har vi vår anonymt största mediala bloggare, hur står det till i leden Patrik Svensson? Din blogg Samhällsperspektiv är tydligen populär.

– Läget är under kontroll och jag backar upp de äldre kvinnliga språkrören gällande falskanklagelser mot män, barn som påstås råkat ut för sexuella övergrepp och mediebevakningen gällande påstådda och falska våldtäkter. Isa Carlbom skrev ett mycket hett blogginlägg och fick fram fina vinklar i en forskningsstudie som visade att barn njutit av sexuella övergrepp som barn. Jag fick ligga i som attan när jag skulle försvara hennes inlägg bland alla kommentarer, för det blev en del motstånd. Bör noteras att det finns en mycket enträgen kvinna med bloggen, En Lilja Online, som kallar sig för Liljan, som är ganska snabb i käften och förstör en del i vår fina propaganda, vilket hon även gjorde gällande Isa Carlboms inlägg, som hon givetvis protesterade högt mot. Hon har fått några fina varningar men kan tydligen inte hålla käften, sade Patrik Svensson som kände sig ganska nöjd med utlägget.

– Ok, mota bort henne ordentligt! Förslagsvis sprider ni effektivt ut att Liljan har psykiska problem, spärrar eller blockerar henne överallt och råder andra att hon bör nonchaleras. Om inget ändras tar ni i med hårdare metoder. Ändamålen helger medlen, sade Leif Sars kort.

– Inga problem vi har en del resurser att ta till, som privat viktig information vi kan lägga ut i skadligt syfte. En av våra manliga bloggare, som spelar kvinna med bloggen ”Trollpackans suckar” har bland annat stulit företagsinformation genom att han tog över Minnas dator ett tag. Han är egentligen verksam som ingenjör i en rysk organisation, som har stor och god expertis för att hjälpa behövande som oss med dylikt.

Den kvinnliga avunden ska inte heller ringaktas och vi har en kvinna med namnet Karin Fredriksson som äger bloggen, Kattan och mina bubblor, vars hat mot Minna inte borde gå till spillo. Hon är en jäkel på att intrigera och spela olika signaturer. Hon är en god dold surfkrigare på nätet med många ansikten, som gärna hoppar på andra kvinnor. Hon hade ett tag förvisso stannat rejält på att sitta bakom signaturerna ”Sötisen” och ”Gullefjun” inne hos Sverker-Olof Nilsen med bloggen AktivtAntik när hon hetsade fram drev, eller deltog i drev på bland annat NyttGenus eller hos AktivtAntik. Folk blev rätt trötta på dem, men ingen fattade att Kattan satt bakom signaturerna, sade Patrik Svensson skrattande road av minnet. 

– Sätt bara in åtgärder från kompetent folk, så inga stjälper mer än hjälper oss bara, sade Leif Sars instruktivt.

– Nå, hur går det för organisationens lojala hjälpreda Tara Bengtfors sedan senast, sade Leif Sars frågande med ett flirtigt leende.

– Tack som frågar, jo jag har faktiskt fått fram en massa ny forskning som menar att kvinnor trivs bättre som hemmafruar. Men framförallt så har mina kontakter i Östeuropa lovat mig mycket unga flickor, som gärna vill arbeta i Sverige, så det hoppas jag kommer bli till er förtjusning. Priset på importen från öst är ju dessutom så mycket billigare än från Asien.

Jag arbetar även bakom andra signaturer, som ”KullaGulla” och ibland hoppar jag in bakom signaturen ”Hamster” och ”Ann-Charlotte” när jag hinner. Allt för att hjälpa organisationen, att motarbeta besvärliga opponenter. Jag har verkligen stöttat Sverker-Olof Nilsen på hans blogg AktivtAntik. Speciellt när uppnosiga kvinnor kommer in och tycker de kan bättre än män?! De är så pinsamt tröttsamma, sade Tara Bengtfors fnittrande som kastade bak håret och svankade lite extra så brösten framhävdes.

– Fint, mycket fint, sade Leif Sars och tittade på Taras bröst.

– Slutligen har vi rättskämpen Petter Strömqvist, som numera jobbar dolt i bakgrunden, hur går det för dig?

– Tack, förutom att skriva en uppföljare till boken Mansstopp, sitter jag numera bakom både den kvinnliga signaturen Ninnitossan och driver den manliga bloggen Galenlandet, så jag får verkligen jobba med två sidor av mig själv och framförallt min kvinnliga sida men det känns ändå lite skönt, att äntligen få ta del av kvinnors stora förmåner, om än anonymt på nätet, även om dessa inte varit så tydliga eller rikliga ännu, sade Petter Strömqvist svagt och tittade ner i bordet.

– Strålande, du ska vara stolt över dig själv! Jag läste boken Mansstopp och jamsandet med kvinnor har alltid varit en överdrift, något jag försökte få fram som tidigare jämställdhetsminister, sade Leif Sars bestämt.

– Slutligen har vi en ny djupt engagerad stjärna som sökt sig till oss, Bertil Torstensson, känner du att du hunnit få överblick, att du har kontroll gällande arbetet och värvandet av flickor idag?

– Oja, jag har fullständig kontroll och kan verkligen bidra med både resurser och få in nya medlemmar i organisationen. Är även övertygad om att jag lätt kan bygga upp ert varulager ut till marknaden, sade Bertil med ett förnöjt leende och lätt stirrande ögon.

– Utmärkt Bertil det är inget jag betvivlar. Gott. Jag ska rapportera vidare till organisationen i USA och föreslår ett nytt möte när jag fått feedback av dem. Några frågor?

De flesta skruvade lite på sig men sade inget förutom Sverker-Olof Nilsen,

– Jo, inte för att vara småsint, men hur blev det med höjningen av arvodet? Det tar sin tid att hålla fanan högt och motarbeta besvärliga opponenter på nätet, så att säga.

– Alla som jobbar hårt och lojalt för organisationen kommer snart se att saldot på era bankkonton kommer öka nämnvärt! Gott, då anser jag att mötet är avslutat för denna gång, sade Leif Sars leende.

Information

Den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten finns att köpa via Vulkans bokhandel, Adlibris, CDROM och Bokus samt från byrån. Priset från mig är 100 kr, hos Vulkan 220 kr. Övriga nätbutiker sätter själva sina priser.

Ett ekonomiskt alternativ är att låna boken från Stockholms Kungliga Bibliotek, Uppsala universitetsbibliotek, Lunds universitetsbibliotek, Umeå universitetsbibliotek, Stadsbiblioteket i Göteborg eller Malmö Stadsbibliotek.

Integritet på Internet

 konst av: Hertha Hillftons

Behov av integritet varierar mellan människor, till viss del något beroende av vilken generation individen föddes till. 80-90-talisterna tycks ha mindre behov av integritet, om vi ser till mängden foton som läggs upp på bloggar och sociala forum. Generationen före tycks ha något mindre behov att vika ut egna kroppsdelar, den inre ångesten och pojkvännens ansikte i närbild serverat för allmänhetens godtycke eller nyfikna granskning. Men det varierar och finns undantag.

Förutom att anonyma eller privata individer, med endast ett utgivningsbevis för 2 000 kronor kan starta sajter av den ytterst fundamentalt kränkande typen, som den kritiskt omskrivna Lexbase och kränka tusentals människor lagligt, så blir det inte bättre, att det tycks ligga i tiden, att även myndigheter ser med blida ögon, på att lägga upp en individ på nätet med en efterlysning. Trots att människan ännu inte blivit dömd för något brott!? Nu tycks serien "Brottscentralen" tagit bort klippet på en man de lyste med fler fotografier tidigare på Aftonbladet idag. En serie som samarbetar med polisen och lägger upp efterlysningar på Internet.

Vi tycks leva i ett modernt skampåle-samhälle, där vissa möjligen ser sig, som högre andra människor. Samtidigt som en del tycks sakna empati och konsekvenstänkande. Om en människa är misstänkt för bedrägeri och ännu inte dömd, hur kan då polisen med hjälp av media gå ut och lysa honom offentligt med fotografi? Låt säga att han är skyldig och får två års fängelse. När han sedan har avklarat straffet, så bör han blir frikänd.

Ur utställningen på Liv och moral på klostret i Ystad.

Problemet blir att polisen och media istället i förväg ger honom livstidsstraff, genom den offentliga uthängningen. Jag är emot brott och bedrägerier. Anser dock att den medeltida Internet-eran med uthängningar, från både polis, media och vissa juristforum av tingsrättsdomar och människor, sprängt ut integritetsgränserna och blåst bort empatin. Vilket samhälle blir det för dem som hängts ut och aldrig tillåts bli glömda?

Kan möjligen den typen av uthängningar via polisen påverka polisens bedömningar, över förtalsbrott på Internet, eftersom de allra flesta anmälningar läggs ner? Hänger polisen själva ut människor på ett kränkande sätt i media, varför skulle de höja ögonbrynen över, om någon annan blir grovt förtalad och uthängd på internet? Det är ju skåpmat för dem, ingår till och med i rutinerna.

Ibland går det att läsa kommentarer kring dessa integritets kränkande portaler,

- Jag har inget att dölja, så för mig spelar det ingen roll att de lägger upp något om mig eller andra!

Kan det möjligen även, handla om individens varierande behov av integritet? Jag själv blir kraftigt irriterad på nätportaler, som slänger upp inkomstuppgifter utan min tillåtelse, som sedan anonyma stövlar (läs:vissa mansrättsaktivister) hånande lagt upp för att bevisa, att jag inte kan vara någon framgångsrik kvinna. Inte för jag någonsin nämnt att det skulle varit fallet. Jag var dessutom anonym från början och fick via dataintrång, identiteten uthängd av samma typ av anhang.


Min känsla när folk snokar över tillgångar, adresser och födelsedagar är på samma nivå, som om en okänd mindre belevad individ, gått in i mina skrivbordslådor, rotat runt och läser mina privata papper. Tyvärr är det bara att acceptera läget och trösta sig med att vi är fler i samma båt, så länge  utgivningsbevis lättvindigt kan säljas till folk och fä.

Bakom Dolda Ansikten

Bakom Dolda Ansikten, av Charlotta Lena Andersson

Rubriken syftar på boktiteln av den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten. En bok på 431 sidor som kom ut vid årsskiftet 2013/2014, av delvis långvarig frustration, delvis ilska över sådant vi finner hemskt, orättvist och allmänt upprörande.

När orättfärdiga handlingar inte ges utrymme att få höras, motarbetas och förvrängs av extremistiska mansrättsgrupper, eller inte ges hederlig upprättelse växer lätt vanmakten, då är det mycket behändigt att skriva av sig. I mitt fall blev det boken, Bakom Dolda Ansikten.

Grunden för boken är sådant jag upplevt, fått intryck av, observerat, fördjupat mig kring via intervju med polis och forskningsmaterial, gällande nätbrott på Internet. En virtuell värld dit en växande kriminalitet har flyttat in som tidigare mer aktivt befann sig ute i det synliga samhället. Till den omnämnde kriminaliteten hör grovt förtal, stalking, nätmobbning, trafficking, grooming och dataintrång.

Bokens rubrik, Bakom dolda ansikten, syftar på den möjliga anonymitet som förekommer och den hänsynslöshet, som vågar sig fram när vissa individer, inte visar sig offentligt. Boken är en blandning av spänning och satir för att förenkla läsandet och ge viss underhållning. Recension av boken finns att läsa av journalisten Monica Antonsson.

Läsningen kan skänka tröst, en del svart humor och spänning, för dem som på något sätt blivit kränkta på Internet, samt kasta ljus på en del hemskt förekommande brottsområden. Boken ger även en del tips över hur du kan gå tillväga juridiskt om du vill prioritera den energin och kostnaden i ditt liv, för att väcka enskilt åtal.

Åklagare väcker inte åtal kring förtal, därför hamnar brottet inte under allmänt åtal, så du får själv stå för hela kostnaden om du inte vinner. Dessutom får vi hoppas att regeringen satsar mer resurser på teknisk utbildning för poliskåren, eftersom de tydligen inte tar anmälningarna på allvar. Kopierar in en del axplock från boken, trots att typsnitt inte kan modifieras på denna nykläckta blogg. Nedan syns först bokens prolog:

– En satans journalist någon Lisa Severin skriver nedsättande om män! Jag är med i drevet mot henne. Försök dra ihop så många som möjligt!
– Nu ska subban sänkas!
– Dessa jävla feminister, totalt indoktrinerade får de inte statsbidrag för allt och inget så är de ena skrikande offerkoftor.
– Ja fy fan vad jag hatar dem!
– Borde de inte straffknullas så de återställer sig i leden igen? Kvinnor som tar ton. Ingen jävel vill höra på dem!
– Hahaha, underställer sig i leden vore mer passande.
– Nej, inga män vill ha svenska kvinnor, som inte låter
män vara män! Se bara på alla falska våldtäktsanklagelser
de skriker om i tid och otid. Snart får man inte ligga
med frun när hon sover eller är full, utan att det ska
ses som en förbannad våldtäkt. Har vi inga rättigheter
längre!?
– Nej speciellt vill ingen ha feministiska vinpimplande
skrikande kommunistkvinnor. Det är bättre vi riktar in
oss på att fostra de unga - flickorna i samhället, som inte
hunnit gå ur skolan eller blivit förstörda av statsfeminismen
ännu!
– Kvinnor ska tillbaka till det gamla bondesamhället och
ta hand om hem och familj och inte göra karriär! Deras biologiska kropp med livmoder är till för att föda barn åt oss män.
– Varför alla dessa aborter och vaddå rätten till sin egen kropp!? Satans påfund av feminismen!
– Ja men sedan tar kvinnorna våra barn ifrån oss med, anklagar oss för allt möjligt, så vi varken får barnbidrag eller delad vårdnad om barnen. Feministerna sänker männen till samhällets botten, gör så vi blir bostads- och arbetslösa, får männen att ta livet av sig!
– Det är all sexmoralpanik som fäst sig i samhället via gammelmedia. Småflickor dras själva till äldre män och det får vi skit över!?
– Ja för fan vissa småtjejer hoppar ju upp och gnider sig på ens knä som vilken valp som helst, så vad kan man göra!?

Boken, Bakom dolda ansikten, beskriver inte bara anonyma kommentatorer, när de inte syns, utan visar även upp ett tjugotal fiktiva manliga och kvinnliga karikatyrer, bakom bildskärm och tangentbord. Nedan återfinns en flitig man med en särskild syn på kvinnor som troligen själv har ett ganska torftigt socialt liv förutom med de kontakter han lurar gömd bakom sin bildskärm:

"I en kal lägenhet i Helsingborg satt Bertil Torstensson och skrev inlägg efter inlägg med ämnen som handlade, om hur feminismen lurade unga tjejer att utbilda sig när de istället egentligen skulle bli lyckligare av att inte tänka så mycket. De borde hellre överlåta tankeverksamheten till männen. Det fanns forskning som menade att kvinnor ändå ville vara hemma och inte göra karriär menade Torstensson.

Inom honom grodde samtidigt ett djupt, svart hat, en känsla av alienation mot feministiska kvinnor, som han såg som orsaken till allt ont som hänt honom från att han förlorade arbetet på Kungliga tekniska högskolan som lärare, till att hans fru lämnade honom och fick vårdnaden om dottern. Han hade dock hittat en sammanslutning i USA som delade samma intressen som honom.

 Män var arbetslösa och utan bildning vilket feminismen stod bakom. Det var idioti att kvinnor skulle in på männens domäner. Han kände att han hade kontroll på nätet och kunde vädra sig fram till kvinnliga feminister som en vild hund som följde spår efter matrester. Han hade ett uppdrag och ett mål nu, vilket inte gick att stoppa.

Bakom skärmen kände han sig överlägsen och han hade upptäckt nya metoder när det gällde att tränga in på andras domäner. Nätet var oslagbart, tänkte Bertil med en lätt ilande upphetsning. Han studerade och testade vissa kvinnor på nätet för att mäta deras grad av indoktrinering i feminismen.

Ibland kan jag känna en form av kärlek för dem samtidigt som jag får lust, att dräpa dem med en smärtsam kraft när de blev uppstudsiga, tänkte Bertil insiktsfullt med ett förvånat småleende."

De flesta av individerna i boken är skapade från intryck, upplevelser, observationer och personliga tolkningar. Och för att visa mitt rättvisepatos i jämlikhetens era ska jag även spegla en kvinnlig bloggerska från boken:

"Kattan klev ut i farstun av den belamrade husvagnen i norra Sverige och hennes två hundar närmade sig med viftande svansar. – Fan hoppas inte Kalle super upp barnbidraget med grabben nu, sade hon mumlande samtidigt som hon puttade iväg den glada hunden och stoppade in en citalopram mot depression. Trams att jag även ska behöva äta neuroleptika medicin som om jag skulle vara psykotisk för jag är lite smådeppig ibland, tänkte Kattan stött och sparkade till solstolen så den föll hårt åt sidan.
Hunden backade lite gnyende och lade sig en bit ifrån när den kände igen den tryckande stämningen sedan tidigare. Kattan slog sig ner i en stol utanför husvagnen med sin bärbara dator.

– Fan jag har svårt för den där bloggerskan Minna med bloggen, En Lilja Online, sade Kattan högt till sina hundar och loggade in på sin blogg. Minna tycks tro hon är något när hon diskuterar med männen, när hon rappt och oförskämt och mycket otrevligt diskuterar emot dem. Jag har fått viss status bland Jämmerlisterna och folk ser upp till mig, som en bland de högsta på nätet, så en kvinnlig nollåtta borde passa sig för att jävlas med mig eller trampa på mitt revir, tänkte Kattan med en hatisk och samtidigt skamfylld känsla av nederlag i kroppen.

Kattan hade blivit kontaktad och värvad av Jämmerlisterna, eller närmare bestämt Bertil Torstensson som hade fallenhet för falsk marknadsföring och förmåga att sälja in organisationens koncept främst mot kvinnor med söner, som blev lurade att tro att deras söner riskerade att skadas av det nuvarande samhället och den diskuterade statsfeminismen.

Få av kvinnorna såg igenom Torstenssons inre avsky mot kvinnor. Torstensson kände förakt för de flesta kvinnor i Sverige, som enligt honom var indoktrinerade Streamline feminister som han själv benämnde dem. Jämmerlisterna bestod av flertalet bloggare både inom och utanför landet. Jämmerlisterna hade noterat att Kattan lätt drog publik när hon blev upprörd. Kattan var lättköpt och hade fallenhet för smicker, vilket är en utmärkt egenskap för att forma någons värderingar så de följer organisationens, tänkte Torstensson leende. – Otrygga, unga, obildade, vilsna eller osäkra människor var enklast att värva, sade Torstensson högt med ett självsäkert skratt för sig själv. "

 

Det är en satirpolitisk kriminalhistoria, där en bloggerska och en journalist börjar granska vad som sker mer ingående hos en sammanslutning av bloggare, vilket får till följd hel del oväntade och överraskande händelser, när individerna bakom anonymiteten försöker slå tillbaka först smygande för att gradvis öka i sin både verbala och fysiska hänsynslöshet. Dessa består av både högre akademiker, politiker, lärare, någon advokat och en och annan mindre skolad skurk. Helt utan uppfattning att det ena skulle utesluta det andra och vice versa.

"Snart började dock en smygande smutskastning av Minna ske på bloggarna när hon diskuterade de olika inläggen. Ofta kom någon med något elakt påhopp för att följas upp av flera olika signaturer, som mynnade ut i drev mot henne, utan mer förklaring än att de försökte jävlas med henne. När Minna försvarade sig blev hon mer provocerad och mycket respektlöst behandlad. Det låg varken logik eller vettig grund bakom det hela.

Det var dock uppenbart att deras sista vapen tycktes vara, att smutskasta och ta till drev när deras ord tröt. Vid ett tillfälle när Minna ifrågasatte Wern Erikssons lama behandling av dreven på hans blogg AktivtAntik mot henne och hans samtidigt direkt aktiva försvar, mot andra kom plötsligt Nässelrosen inrusande och skrev fullständigt lögnaktigt med upprörda ord, om att Minna fått 14 kommentarer raderade inne hos Bloggaren Lelle Hilling, för hon varit så otrevlig.

 Sanningen var istället att Minna själv blivit påhoppad på hans blogg trots att hon var lugn och glad och diskuterade med en annan man. Minna hade självmant tagit sig därifrån utan mer intresse av bloggen, då även bloggens innehavare och den före detta aktiva psykologen Lelle Hilling trodde han kunde mästra henne som en liten skolflicka.

– Du har lämnat spår efter dig, så du är inte anonym. Vi vet vem du är, så passa dig, sade plötsligt den tidigare vänligt sinnade Christina bakom signaturen Nässelrosen till Minna Lilja på bloggen AktivtAntik."

Några stycken längre fram i boken framkommer en annan bild av den anonyma dubbelsinnade "kvinnliga" signaturen Nässelrosen:

"I Helsingborg satt Sigge Lindvall, en smal man i 60-årsåldern med grått hår, glasögon och log när han skrev, som den kvinnliga signaturen Nässelrosen. Han gillade att spela kvinna och nästla sig in i olika kvinnliga grupper och även manliga, som ett experiment. Signaturen Nässelrosen blev sedan även använd av fler andra människor bland Jämmerlisterna. Dagstidningen SveaNytt hade tagit in Sigge Lindvall i en artikel genom en intervju, där han berättade om sin bok, Psykopater och Pirater. Han menade att alla kunde vara psykopater från barn till kvinnor."

Boken finns att köpa via Vulkans bokhandel, Adlibris, CDROM och Bokus samt från byrån. Ett billigare alternativ är att låna boken från Stockholms Kungliga Bibliotek, Lunds universitetsbibliotek, Umeå universitetsbibliotek, Stadsbiblioteket i Göteborg eller Malmö Stadsbibliotek.