Lagrådsremiss för ändrade mediegrundlagar

Med bakgrund av förekommande integritetskränkningar och förtal på nätet i en omfattning som grundlagarna inte blivit anpassade efter i samma takt som utvecklingen på Internet, har en lagrådsremiss på 390 sidor skickats in av regeringen den 22 juni 2017.

I lagrådsremissen föreslås ändringar i vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som reglerar grundlagsskyddet för publiceringar på Internet.

Bland annat föreslås en möjlighet för en utgivare att åberopa en s.k. ansvarsbegränsning med innebörden att han eller hon inte ansvar för material som har funnits på exempelvis en dagstidnings webbplats mer än ett år.

Vidare klargörs det att även om viss information i en databas, t ex användarkommentarer, har tillförts av någon annan än den som driver verksamheten gäller grundlagen för sådana delar av databasen, där det framstår som klart att informationen härrör från denne.

Straff

Vid underlåtenhet att ta bort ett brottsligt yttrande från en databas efter ett domstolsbeslut kan straff tillämpas och med regeringens förslag, kan den tilltalade dömas till böter eller fängelse upp till ett år om rättelse inte skett.


Förbud

Det föreslås vidare att det ska bli möjligt att i lag att föreskriva om förbud mot offentliggörande av vissa särskilt integritetskänsliga personuppgifter, om de är tillgängliga på ett sådant sätt som innebär särskilda risker för intrång i enskildas personliga integritet.


Tryckfrihetsbrott

Några gärningar som anses vara tryckfrihetsbrott följer enligt nedan (fler återges i lagrådsremissen) och återfinns i Tryckfrihetsförordningen, TF, kapitel 7 nu med vissa språkliga förändringar:


3 § Förtal


Som tryckfrihetsbrott anses förtal som innebär att någon utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.

Förtal av avliden medför ansvar, om gärningen är sårande för de efterlevande eller annars kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne. Det ska inte dömas till ansvar om det med hänsyn till
omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han eller hon visar att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den. I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet förtal. Paragrafen motsvar ar hittillsvarande 7 kap. 4 § 14.
Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.


4 § Förolämpning

Som tryckfrihetsbrott anses förolämpning som innebär att någon smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom eller henne.


I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet förolämpning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 15. Ändringarna är endast språkliga.


Trots det allvarliga läget, föreslås inte ändringarna av lagrådsremissen träda i kraft tidigare än 1 januari 2019.

Gripande berättelser om oskyldigt dömda

Nick Yarris och Ray Krone

Har haft oväntat mycket att göra efter att jag kom hem, vilket är en orsak till skrivpausen, även om jag skrivit små noteringar om vad jag skulle kunna skriva om. Igår kväll efter 23,20 knäppte jag på TV:n och fick se en modig och lugn man i struken skjorta - Nick Yarris tala mot mig från skärmen från SVT 1 och jag undrade hur intressant det kunde bli med en man som endast tycktes hålla en lång monolog, tills jag förstod vad ämnet berörde.

Framför mig talade Nick Yarris, en man som vid första intrycket tycktes beskriva sig själv sittandes i en dödscell, så det fick mig att förvånas över det lugn han utstrålade. Endast 21 år gammal blev han felaktigt anklagad för kidnappning, våldtäkt och mord.
Han dömdes endast på indicier och spekulationer och när han beskrev polisen som uppenbart och öppet ljög om honom i rätten fick det mig åter igen att önska att jag var advokat. Tur att det inte finns någon åldersgräns för att studera vidare vart det än barkar. När Nick Yarris var ung pojke ägde han en kär hund som vän och han hade med den pudeln i knät ofta suttit försjunken i dagdrömmerier. Vid en av hans lekfulla promenader med pudeln i skogen stötte han på en äldre man, som brutalt våldförde sig på honom, för att sedan hota döda både hunden och hans familj om det kom ut vad han gjort.

Yarris höll allt detta inom sig och i sinom tid började han ta droger och med en kompis finansiera bruket med bilstölder. Han slängdes ut på gatan av familjen och i den vevan blev han oskyldigt anklagad av en polis. Med den bakgrunden står mycket emot en individ inför en dömande jury. Det fanns inte heller DNA-bevisning vid denna tidpunkt. År 1988 blev Nick Yarris dock den första fången på death row i USA att begära ett DNA-test för att bevisa sin oskuld.

Nick Yarris som berättar om sin barndom och sedan sin tid i dödscellen beskriver även hur han får en kärleksrelation med en kvinna. Hon hade med några andra politiska aktivister som var emot dödsstraff åkt runt och besökt dödsdömda fångar. Tillsammans väntar de sedan i flera år på att advokaten ska begära ett DNA-test. När beskedet sedan kommer visar det sig vara för gammalt för att ha något bevisvärde. Flickvännen orkar efter 10 år inte längre med situationen och lämnar honom.

Det tog 15 år innan DNA-tekniken med hjälp av tidigare "borttappade" bevisföremål och nytt DNA-test, nu på begäran av domaren efter att Nick Yarris plötsligt inte längre ville leva, lyckades fria Nick Yarris. När han fick beskedet bröt han ihop i fosterställning och när vakten frågade hur det var fatt kunde han inte svara, så vakten sade,

- Sätt på dig badrocken och tofflorna och följ med! 

Han förde ner Nick till dursch-rummet där han placerade honom på en stol och slog på duschen. Medan vattenstrålarna träffade Nick började sedan all gråt släppas ut som han burit under så många år. När han kom tillbaka till avdelningen skulle han flyttas till en psykiatrisk fängelseavdelning och när han frågade varför, uppgav de att de var rädda att han skulle skada dem, eftersom de behandlat honom så illa så länge. Alla privata tillhörigheter hade tagits bort från hans cell med konst och kultur och allt var inplastat. Nick satte sig då i lotusställning och tänkte,

"Tar ni allt ifrån mig ska jag nu drömma om allt jag ska få"

Den 16 januari 2004 släpptes han ut, efter att ha tillbringat mer än hälften av sitt liv oskyldig i en dödscell. De sista 14 åren utan någon som helst mänsklig kontakt, och de sista två åren, utan att få tala. Han gifte sig sedan, flyttade till England och fick en dotter.

Hittade en artikel om Nick Yarris skriven av Amnesty som även beskriver historien om Ray Krone. En man på 30 år som levde bra som sergeant i flygvapnet och annars arbetade på posten, som likaså blev anklagad och då för mord på en barservitris och kidnappning, dömd med hjälp av teknisk bevisföring innefattande "bitmärken" bekräftat av en "bitmärkesexpert". Han fick dödsstraff som sedan omvandlades till fängelsestraff på 25 år.

Även Ray Krone hade begåvats med initiativkraft att övertala domaren, om att ta ett DNA-test, där resultatet sedan istället visade sig matcha en man, som satt inne för sexuella övergrepp på en liten flicka. Ray Krone kom ut efter 10 år som oskyldigt dömd och utanför väntade ett pressuppbåd, eftersom han visat sig vara den hundrade fången som dömts till dödsstraff och sedan bevisats vara oskyldig i USA vid den tidpunkten. När Amnesty:s artikel skrevs 2004 hade 117 oskyldigt dödsdömda släpps i USA.

Borde falla under nödvärn..

Han fick vad han förtjänade kan jag tycka. Ungefär som en fluga som irriterat återkommer surrande för att sätta sig på huden, utan att förstå när man irriterat viftar bort den.

Brottsbalken 24 kap. 1 §,

" En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna  i övrigt är uppenbart oförsvarlig. Rätt till nödvärn föreligger mot,
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning.
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård, eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse."

Vidare säger Brottsbalken 29 kap., 3 §, p.1, att som förmildrande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktas,
1. om brott föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende.

En sjuk man och dennes mänskliga rättigheter

Det uppstår något tragiskt när en uppenbart psykiskt sjuk man, slåss för sina mänskliga rättigheter i det fängelse han hamnat. Det har tvistats om huruvida han är paranoid schizofren eller endast starkt narcissistisk. Även om han skjutit 77 ungdomar, så har jag svårt att bli övertygad om att det är något som någon frisk människa kan åta sig att göra. En frisk människa har empati, spärrar inombords, samvete och mer eller mindre moraliska värderingar, kring andra människor rättigheter att få leva och slippa bli skadade.

En man som ensam utan kemisk stimulantia går bärsärkagång på en ö och dödar 69 människor och skottskadar resterande kan inte vara frisk. När jag läser om hans bakgrund, om den är sanningsenlig, så tycks han inte fått någon kärlek från modern, utan redan som spädbarn betraktats som klängig och jobbig till och med när han ammades. Fadern höll sig även han frånvarande och tycktes inte visa Breivik något större intresse.

Modern ska även ha uppfattat honom som farlig som liten pojke på endast fyra år. Det låter inte normalt och kan troligen åstadkomma en stark otrygghet och kyla, då pojken Breivik troligen fick dåligt med både närhet och kärlek som barn. Det måste ju skapa en störning för ett litet och känsligt barn när den närmaste och viktigaste omkring honom uppträder avståndstagande och oförstående.

Matilda Molander på DN beskriver honom, i sin artikel "den ensamma vägen till galenskap", som ett "odjur" när hon rapporterar att Anders Breivik stämmer den norska staten. Breivik vill åberopa den Europeiska konventionen för omänsklig behandling, enligt artikel 3 och 8 om mänskliga rättigheter. Han har bland annat varit utsatt för långvarig isolering och vid flertal tillfällen tvingats kroppsvisiteras naken i närvaro av kvinnliga fångvakter som han upplevt som kränkande.

Betraktar vi honom som mentalt sjuk, vilket han högst sannolikt måste vara, så blir det ändå brottsliga handlingar han utfört, när han inte befunnit sig vid sina sinnes fulla bruk. Det blir som att anklaga en man för att prestera dåligt och utgöra en kostnad för samhället, när han ofrivilligt drabbas av den fysiska sjukdomen Parkinsons och skakar så mycket, att han slår sönder porslin han håller i handen och rörelserna går för långsamt, för att åstadkomma något mer än skada för andra.

Nu blev Anders Breivik friskförklarad, troligen för att trycket från samhället och de anhöriga hellre ville se honom instängd på livstid. Hade han blivit sjukförklarad skulle han istället fått vård, vilket troligen inte hade gett någon känsla för de anhörigas behov av vedergällning. I motsats till Matilda Molanders rubrik på sin artikel, så tror jag inte att fängelsevistelsen kan bli en ensam väg till galenskap, utan sjukdomen fanns nog där redan före, han åkte ut till ön Utöya och före han hamnade inom låsta rum.

I ett civiliserat samhälle fungerar det inte, att åstadkomma lika mycket lidande, som den som orsakat lidandet, utan de friska och starka måste stå över de lägre handlingarna. Straffet i sig kan inte sjunka ner på samma låga nivå som den sjukes handlingar. Om känslor skulle styra över förnuftet i ett rättssamhälle skulle det högst sannolikt bli kaos, eller en tillbakagång i utvecklingen med några hundra år. Det finns dessutom risk för felaktiga domar utan objektiv bedömning. Förövrigt anser jag att nämndemän representerade från olika partier borde försvinna, då de sannolikt enklare kan ha ett partiskt förhållningssätt till olika situationer och människor.

Anekdot om naken pinsamhet

Vår lärare på universitetet tycks ha ett förråd med underhållande anekdoter som är ganska roande att lyssna till. Var i valet och kvalet om jag skulle hoppa denna föreläsning, då mina uppdrag låg på kö på ett stressande sätt. Men jag kunde missa något avgörande, så jag tog mig dit. Området idag berörde bland annat, förbjudna lån och alla dess former från den enskilda bolagsägaren till koncernförhållanden. Det är inte tillåtet att ta ut pengar ur ett aktiebolag hur som helst, så han gav oss en lustig berättelse som hade hänt på riktigt med en klient han hjälpt en gång i tiden.

Den vanligaste företagskonstellationen idag är fåmansbolagsägare och småföretag som utgör 73,81 % av alla företag i Sverige. Historien handlade om en småföretagare som var på affärsresa i New York och hamnade på något galej, där festen sedan fortsatte på mannens hotellrum. Både portieren nere i hotellvestibulen och grannarna i rummen intill har bankat och ringt, för att be honom och de gäster han hade att skruva ner volymen.

När han vaknade upp dagen efter, ser han någon tavla med något märkligt motiv han inte minns sedan tidigare och när han tittar runt, ser han att ingen av hans resväskor eller några kontanter finns kvar i rummet. Den öppna garderoben gapar tom och öde utan några som helst kläder kvar. När han lyfte på lakanet, så upptäckte han att han, än värre låg komplett naken utan något alls på sig.

Han hade väldigt svaga minnen av kvällen före. Han letar runt efter några tillhörigheter och slår en signal ner till portieren och berättar halvt i panik att han är komplett utan kläder och behöver hjälp. Han har ett bokat affärsmöte senare på eftermiddagen. Portieren skakar på huvudet och tycker han får skylla sig själv. När mannen stöter till telefonen ser han dock glädjande hur företagets visa-kort ligger instucket under telefonen. Med förnyad kraft ringer han ner igen och lovar rikligt med betalning om portieren nu kan hjälpa honom.

- Ja kom ner och ta med dig kortet, så kan jag hjälpa dig till en vän med en luxuös butik.

-Men jag har inga kläder, säger mannen.

- Svep om dig ett lakan och kom ner bara, svarar portieren.

När han har smugit sig ner till vestibulen omsvept i ett lakan förs han, till slut vidare och blir visad in genom personalingången till ett stort varuhus, med de dyraste designmärkena. Mannen får snart smak på de flotta kostymerna och köper inte endast en utan sju uppsättningar, ett tjugotal slipsar, flera par skor m.m.

Skatteverket får sedan reda på detta och anser att det var ett förbjudet lån. Uttag ur bolag måste alltid ha en koppling till verksamheten vara affärsmässigt och allt som kan användas privat, riskerar att bli förmånsbeskattat. Slutkontentan av detta fall blev dock att vår lärare kände sympati med den nakna mannen och fick honom ur denna skatterättsliga anklagelse av att ha gjort sig skyldig till ett förbjudet lån, eftersom mannen befunnit sig i en synnerligen besvärlig situation.

Kanske hade mannen festat till under tonerna av den omskrivna låten, "Jag klär av mig naken", framförd av Lena Philipsson, där originalet skrevs av Eva Dahlgren.

Sexuella trakasserier under festliga sammanhang

Jag blev påmind av en man i det förra inlägget kring det som hänt i Köln på nyårsafton och uppmärksammad över något liknande som ska ha hänt i Kalmar. I förmiddags  läste jag kriminalreporter Lasse Wierup:s analys i DN kring män i grupp som sextrakasserar. Han nämner även att bilden över vad som ska ha hänt på Larmtorget i Kalmar fortfarande är mycket oklar. Dock ska minst 16 tjejer i övre tonåren ha anmält att de blivit sexuellt ofredade men hittills har endast två asylsökande, 18 och 32 år gamla delgivits misstanke. Emellertid förnekar bägge brott.

Wierup beskriver även att under ungdomsfestivalen, "We are Sthlm" i Kungsträdgården i augusti förra året ska stora killgäng kväll efter kväll, passat på att trycka sig mot unga flickor och stoppa in sina händer innanför tröjor och byxor. En av de poliser som deltog i insatsen påstods fått lägga mycket tid på att stötta de drabbade tjejerna. Killarna som skickades iväg bedömdes till "övervägande del" vara ensamkommande nyanlända.

Kan det vara så att det blir en kulturkrock för män, som tidigare levt i länder där kvinnor döljs under Hijab och mer eller mindre hålls instängda, mot Sverige som eventuellt upplevs som ett stort smörgåsbord av "avklädda" kvinnor när så inte är fallet?

Annars är sexuella trakasserier, som avledande manöver vid stölder inte ett helt nytt fenomen i Europa. När jag med fler tjejkompisar i början på 90-talet var i London och tog The underground mot en söderförort för att träffa  vänner, befann vi oss i en glad och lättsam feststämning stående i mittenpartiet av vagnen. En grupp på mellan 6-8 män med afrikanskt utseende omringade plötsligt min syster väldigt, puttande, närgånget, tafsande och obehagligt.

Det hela gick väldigt snabbt och strax före nästa station försvann de och min halvt chockade bestulna syster stod kvar utan plånbok. Beskrivningen är inte en antydan, att alla med ett afrikanskt utseende har det här beteendet, för så är inte fallet. Det förekommer västerländska män som likaså har denna olämpliga förmåga. Och trots "jämlikhetens strävanden" tror jag inte de förekommer tafsande kvinnor i denna grad.


I 2014:års upplaga av den blå Sveriges rikes lag, finns i nära anslutning efter Aktiebolagslagen som jag egentligen borde plugga för tillfället, Utlänningslag (2005:716). I kap. 4 regleras bland annat när en utlänning ska anses utesluten från att anses som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Vidare finns i kapitel 5, § 17 bestämmelser som reglerar särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd.

"Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt detta kapitel skall det, utom i det fall som avses i 1,2,3 eller 4 § särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet", 5 kap, 17 §, 1 st. 

Om asylsökande får gratis mat och uppehälle samt 24 kr/dag av staten och sedan missköter sig i form av sexuella trakasserier bör de inte få stanna kvar i landet längre och det helt utan rasistiska motiv. Möjligen kan någon fråga sig, varför vi inte skulle kasta ut svenskar som begår sexuella brott. Emellertid bör dessa svenska människor, placerade under en form av svenskt familjärt och/eller samhälleligt ansvar, om än det blivit misslyckat, bli mer berättigade att stanna i landet eftersom de blev födda här. Dock blir det troligen som i alla övriga sexualmål en rättslig fråga att kunna bevisa när det kommer till sexualbrott och en kostnad att utreda vare sig det handlar om asylsökande eller svenskar.

Lobbyister, mutor och bestickning

Tänk vad duktig man kan bli på att plocka upp, träna, torka av, diska och dammsuga, allting i stort förutom, att börja plugga inför tentan i affärsjuridik som närmar sig illavarslande snabbt. Det borde i psykologiska termer definieras som aktiv förträngning.

Med det i tanke, så kanske jag ändå kunde slå samman studierna med något som hör till mer opretentiöst och till viss del konstnärligt utövande, som att skriva om något som hör till tentan som samtidigt kan vara intressant.

Bild från http://www.kommunikationsforum.dk

Alla dessa politiska lobbyister som idag sitter på forum och bloggar på nätet och ofta skriver likartade och upprepade politiska budskap, när de inte sitter och sprider förtal om andra från samma plattformar, som de vill pränta in i allmänhetens ibland lättpåverkande medvetanden, för att få dem att rikta uppmärksamheten mot specifika ämnen och värva anhängare till någon bakomliggande politisk organisation, bör sannolikt vara möjliga representanter för mottagande av muta samtidigt som vissa större politiska organisationer sannolikt bör vara möjliga representanter för bestickning. Vissa talar om "lobby-korruptionen".

Allmänheten tycks inte få någon insyn idag över gåvor och finansiella transaktioner som ges till politiska organisationer eller lobbyister. Kanske har förmånerna varit för stora för att tillsätta någon sådan.

Mutbrott regleras av BrB 10:5 a §

"Arbetstagare som för sig själv eller för annan tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma ska gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen, eller efter det han slutat detsamma. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. "

Det är dock inte endast arbetstagare, utan vad som sägs i första stycket tillämpas även på,

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté, eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund,

2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,

3. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet,

5. den som i annat fall än som avses i 1-4 på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan

a) sköta en rättslig eller ekonomisk angelägenhet,

b) genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning,

c) självständigt sköta en kvalificerad teknisk uppgift, eller

d) övervaka utförandet av en sådan uppgift som anges i a, b eller c,

6: främmande statsminister, ledamot av främmande statsorgan motsvarande dem som avses i 1,

7.  någon som, utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts, utövar främmande statsmyndighet eller utländskt  skiljemannauppdrag,

8. ledamot av kontrollorgan, beslutande organ eller parlamentarisk församling i mellanstatlig eller överstatlig organisation där Sverige är medlem, och

9. domare eller annan funktionär i internationell domstol vars domsrätt Sverige godtar.

Bestickning regleras av BrB 10:5 b §

"Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år."

I praktiken tycks det dock inte vara lika lätt att dömas för mutbrott, om vi ser till domen den 12 november 2015 från Hovrätten över Skåne och Blekinge, där anställda från ett Energibolag och ett Telekombolag i södra Sverige haft ett avtal mellan sig och efter ett arbetsmöte med representation tog ut svängarna till en strippklubb i Köpenhamn, där chefen från Energibolaget bjöd representanter från telekombolaget på champagne för nära 10 000 kr.

Hovrätten fastställde Tingsrättens dom,som menade att det är sedvanlig kutym i näringslivet att bjuda på middag och dryck i anslutning till t ex en hockeymatch. Det som tvistades om var den senare delen av kvällen, där stora pengar spenderades på strippklubb dit de farit med limousine från Malmö. 

Emellertid ansåg Tingsrätten att det skett spontant och under alkoholpåverkan, varför det inte sågs som tillräckligt för att utgöra ett mutbrott. Det är lite märkligt, med tanke på att BrB 1 kap. 2 § säger, " Har gärningen begåtts under självförvållat rus, eller var gärningsmannen på annat vis genom eget  vållande tillfälligt  från sina sinnens fulla bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott."

Både mutbrott och bestickning i målet kom dock ändå att ogillas av både Tingsrätt och Hovrätt, även om det ansågs som olämpligt att bjuda på nattklubb, dock inte otillbörligt. Hovrätten menade att det mer var ett misstag till följd av bristande omdöme baserat på alkoholen.

Nu blev männen inte dömda för mutbrott, frågan är om och i sådant fall, i vilken omfattning mutor sker bland politiker och lobbyister. Där förtroendet inte blir större genom ett smygande och döljande av de ofta anonyma lobbyister som de använder, eller med vetskapen, att de får stora pengar och vissa inte drar sig för att grovt förtala och smutskasta andra på nätet som "stör" deras oljade haranger. Det är kanske därför inte så konstigt att lobbyister och vissa politiker, vänder sig mot tonåringar eller svaga grupper på nätet för att lättare påverka dem som inte har ett lika stort försvar.

Andningspaus och lite kvällstankar

Nu är äntligen alla inlämningsuppgifter och större framföranden avklarade, så nu finns tid att studera den kvarvarande utmanande tentan i början på januari. Ska bara ta igen lite försörjningsarbete som vi bidragslösa måste hantera. Därefter har jag passerat det här målsnöret. På vägen hem  i det sura gråsvarta blöta vädret ikväll talade jag med en ambitiös kurskamrat, som sitter i styrelsen på studentföreningen som även hon tagit på sig rollen, som den som utförde och organiserade det mesta som likaså upplevt, att det fanns vissa som endast åker snålskjuts på andra på rutin. Slutsumman av den flummiga studieformen grupparbeten.

Vissa får bära övriga. Lite som samhället är i stort, förutom att en del inte har sjukdomar eller arbetslöshet som ursäkt för sin passivitet. Annars har jag bland annat arbetat en del med en gullig kvinna från Ukraina, som arbetat som polis i hemlandet, med en examen i ekologi och nu pluggade fram en kandidatexamen i ekonomi. En smart och rolig kvinna.

Jag kände igen lite av hennes fighting spirit i mig själv och kunde notera, att den som var vän med henne har en lojal sådan som backar upp starkt. Hon hade lite svårigheter med svenskan, vilket givit henne en omtenta. Kvällen före ett av våra obligatoriska seminarier fick hennes son magsjuka, så hon fick vara uppe hela natten. Dagen efter tar hennes man med sonen till sitt jobb och hon stiger upp tidigt för att delta ett par timmar på obligatoriskt seminarium och sedan skriva omtentan några timmar trots att hon knappt sovit.

När vi skulle hålla vårt föredrag var det jag som presenterade rättsfallen i stort, ritade upp kartor på tavlan och inledde. Trots vissa uttryckliga språkfel, så visade den f.d. poliskvinnan styrka och initiativkraft i jämförelse med övriga, där två pratade bättre svenska än henne. Natten före hade även hennes son varit sjuk igen men hon backade inte. Vi stod lite som två frontfigurer och idag när en av våra föreläsare var extra krävande mot mig, höjde min kurskollega rösten och sade, - Var det inte så att i Sverige krävs en accept för att ett avtal ska slutas, för att styrka lite av det jag nyss hade sagt.

Föreläsaren slingrade sig och sade hon inte sagt något var varken fel eller  rätt. Vår kvinnliga ganska tuffa föreläsare och tillika advokat var ofta uppfordrande, frågande och tycktes kräva mer av mig än andra. Det gick inte att smälta in i bakgrunden eller bli en bit av väggmålningen, utan där krävdes det snabbt svar och exakt det svar hon tänkt sig, med direkt hänvisning till paragrafer och lagar, annars blev det besvikna små utrop. De skriftliga uppgifter jag för det mesta själv skrivit åt gruppen fick dock kommentaren, "Mycket bra, av henne" som hela gruppen fick äran av när hon inte visste det mesta var från mig.

Annars kan jag hålla med Monica Antonsson om att tiggeriet borde regleras. Det finns ingen värdighet eller lukrativt av att människor som förövrigt är friska ska sitta passivt med en burk i handen i var och vartannat hörn, framför butiksingångar, bredvid bankomater, tigga utanför bostadsporten och ropa hej, hej...skramla högt med bössan, eller dagligen gå på tunnelbanan, perrongen och på pendeltågen. Det finns en man som luktar väldigt starkt som en rökt makrill och släpar sig fram på pendeltåget med en käpp slående i golvet i ena handen och ena benet dragandes efter sig, samtidigt som han håller en skramlande bössa och mässar samma höga entoniga ljud, flera timmar framträngande bland människor omgiven av denna sura doft och ett enerverande högt mässande. Kanske är många av oss svenskar naiva när en del rumäner åker hit även för att stjäla, som de själva berättar. Dessa människor behöver verkligen mycket hjälp i sitt hemland istället. Vissa kan troligen anse att det är empatilöst att inte vilja tillåta tiggeriet, frågan är vem som blir mest empatilös. Den som göder tiggeriet, cementerar människan i ett passivt tillstånd med en slängd krona i burken då och då, eller den som tror på människans egen kraft och förmåga att överleva genom mer värdiga handlingar. Det handlar kanske egentligen mer om att de är streetsmart och utnyttjar svenskens dumhet och kanske ibland vårt själviska behov av att känna oss givmilda och goda.

Seriefigurer och fotograferade dockor kan räknas som barnporr

Dagens Juridik har i en panel med Stefan Wahlberg som programledare diskuterat huruvida barnpornografilagen ska ändras med tanke på Sveriges senaste största barnporrmål någonsin, där en man dömdes.

I målet ingick filmer både med övergrepp på verkliga barn och porslinsdockor. Maria Abrahamsson har i dagarna lagt en tredje likadan motion till riskdagen, där hon vill skala ner det förbjudna i lagen, som hon menar är skapad av någon form av moralpanik från 90-talet. 

Hon menar att det finns ett löjes skimmer över bilder och porslinsdockor som inte är verkliga som dock ändå visar upp något sexuellt av barnliknande skapelser. 

Maria Abrahamsson, jurist och riskdagsledamot (M) hävdar att dessa områden av icke fysiska barn tar bort tid för att bekämpa verkliga barns övergrepp. Hon nämner återigen att det finns en kvarleva av moralpanik i samhället. 

Susanne Eberstein, kammarrättsråd och riksdagsledamot (S) är av motsatt åsikt och menar att syftet med barnpornografilagen idag inte är att värna om enskilda barn, utan alla barn och att dessa har ett så högt skyddsvärde att lagen ska stå kvar intakt. Susanne Eberstein kontrar med, att på 70-talet ville man tillåta pedofili och ansåg att det var viktigt att barnen tidigt fick delta i sex. 

Det finns tre syften för att kriminalisera barnpornografi:

1) Den skulle kunna förleda barn att delta i sexuella aktiviteter

2) Barn skulle kunna få stå modell för sexuella bilder

3)Kränkande för barn i största allmänhet.

Maria Abramhamsson menade även att hon inte var så säker över att barn verkligen skulle kunna känna sig kränkta av barnpornografiobjekt eller bilder. Susanne Eberstein svarade med fast stämma att det faktiskt är vuxna som ska ta den bedömningen. Måste säga att Susannne Eberstein lät ganska sund och vettig oberoende av politisk färg.

Diskussioner med liknande åsikter som Maria Abrahamsson, med utrop om en påstådd moralpanik och att barn inte skulle fara illa av lite sex har förts ganska mycket och mer för ett par år sedan bland annat hos jämställdisterna, t ex hos journalisten Ingrid Carlqvist.





151008_VJ from Dagens Juridik on Vimeo.

Svensk bloggare 10 000 kronor fattigare - dömd för förtal

Av bakgrunden framgår att en svensk man T.P med många besökare och mycket stor spridning av sina inlägg på sin privata blogg, den 2 december 2013 publicerat ett inlägg med titeln, "Umeåbo åtalas på urdu". I inlägget citeras en artikel från Västerbottens-kurirens nätupplaga, där det framgår att åtal väckts mot en 31-årig man i Umeå för ofredande av tre kvinnor och sexuellt ofredande av en fjärde kvinna samt att de kvinnorna krävt skadestånd av mannen mellan 5 000 kr och 7 000 kr. Mannens namn framgick dock inte i artikeln. Den åtalade mannen var T.M och namnet nämns istället på T.P:s blogg samt länkningar till den åtalade mannens Facebooksida.

T.P har i sin blogg även lagt ut ett fotografi på T.M som T.P hämtat från T.M:s Facebooksida som även var tillgänglig för andra Facebookanvändare. Inlägget innehöll sökorden "brottslighet", invandrare", "journalistik", "T.P (fullständigt namn), "Umeå".

"P tycker att mannen ser lite konstig ut för att vara Umeåbo som Västerbottens kuriren (länk) påstår att han är. Ändå konstigare blir det när det i åtalet står att han behöver tolkhjälp på urdu och att han är Pakistans medborgare, nåväl VK:s journalister kanske inte förstår svenska annars kunde man ju misstänka att de försöker dölja något. Den åtalades namn är T.M och här finns hans Facebook...(länk) och åtalet..(länk)."

T.P har ett omodererat kommentarsfält på sin blogg och samma dag inlägget lades ut skrevs kommentarer av tre olika besökare. Någon länkar till två Youtube klipp och insinuerar bland annat att T.P är jihad-krigare och en hängiven islamist och sålunda potentiell självmordsbombare.

Bloggägaren T.P läste kommentaren kort därefter och både kommentarer och inlägg finns kvar. T.M har yrkat att tingsrätten ska förplikta TP att betala honom 20 000 kronor i skadestånd samt att denna ska stå för ersättning av rättegångskostnader med 900 kr avseende ansökningsavgift.

Rättsfrågan

Frågan var huruvida T.P gjort sig skyldig till förtal enligt  5 kap. 1 § Brottsbalken, genom att skriva och publicera nedsättande inlägg om T.M. Likaså om han gjort sig skyldig till förtal genom att underlåta att ta bort en nedsättande kommentar skriven av tredje man om T.M på T.P:s blogg och i sådant fall åtminstone bedömas som medgärningsman till att sprida uppgifterna av kommentaren.

Domskälet

Motiveringen till domslutet är att pröva om T.P har gjort sig skyldig till förtal i brottsbalkens mening.
Enligt 5 kap.1 § första stycket brottsbalken föreligger förtal, om någon utpekar en annan person som brottslig eller klandervärd i levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning.

I andra stycket i samma paragraf framgår dock att någon inte ska dömas för förtal om uppgiftslämnaren var skyldig att uttala sig, eller om det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den.

Tingsrätten anser att det var uppenbart att uppgifterna lämnades för att utsätta T.M för andras missaktning. Frågan är då om det var försvarligt att lämna uppgifterna och om det fanns skälig grund för dem. Försvarlighetsfrågan ska i princip prövas oberoende av den påtalade uppgiftens sanningsenlighet. Först när den bedömts kan en bedömning ske om den var sann och om det fanns skälig grund för den.

Försvarlighetsbedömningen innebär en avvägning mellan den enskildes intressen av skydd mot kränkande yttranden  och intresset av yttrandefrihet. T.M är inte en offentlig person varför uppgifter om honom har ett begränsat allmänintresse. Tingsrätten menar även att det inte handlade om grövre brottslighet, som T.M pekats ut för att ha begått.

I målet framgår även att det är ostridigt  att T.P underlät att ta bort kommentaren från bloggen, trots att han fått kännedom om den. En förutsättning för att bli ansvarig för förtal genom underlåtelse, att ta bort andras kommentarer är att den underlåtande har intagit  vad som brukar kallas en garantställning, det vill säga, att han på grund av sin ställning har haft en särskild skyldighet att hindra vidare spridning.

Garantansvaret för blogginnehavare anser Tingsrätten är uttömmande reglerat i 5 § lagen (1198:112)om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Bestämmelsen innefattar inte en skyldighet att ta bort meddelanden som innefattar förtal. Tingsrätten bedömer därför att T.P inte har en garantställning och sålunda inte kan dömas som medgärningsman för kommentaren. Här förs dock en juridisk diskussion om en skillnad mellan omodererade och modererade  kommentarsfält på bloggar. I det sista fallet har bloggägaren ett juridiskt ansvar, eftersom han själv väljer vad han släpper fram och sedan publicerar.


Domslut

T.M:s talan ogillas av ovanstående domskäl beträffande kommentaren från tredje man.
Tingsrätten dömer dock att T.P:s inlägg har inneburit en så allvarlig kränkning att T.M är berättigad till skadestånd, enligt skadeståndslagen 2 kap. 3 §.

Beträffande storleken på skadeståndet, så ska den bestämmas enligt 5 kap. 6 § skadeståndslagen, efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet.

Särskilt ska beaktas bland annat om handlingen varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet samt den spridning som uppgiften fått kan bedömas som en särskilt försvårande omständighet.

Skadestånd för förtal genom enskilda blogginlägg har i praxis varit 5 000 kr. I detta fall har inlägget funnits och spridits under närmare två års tid, T.P har dessutom vidgått att bloggen har ett stort antal besökare varje dag och att inlägget fått viss spridning i Umeå och landet i stort. Tingsrätten bedömer därför att 10 000 kronor är skäligt för T.P att betala till T.M.

Jag kan även tycka att vissa sanktioner såsom avstängning av förtalsbloggare ska ske när människor med många besökare samvetslöst och skadeglatt gärna förstör andras liv på nätet.

Under tiden som lagen mot kränkande förtal är ganska menlös och begränsad får vi trösta oss med att det finns lenande musik med bland annat Ella Henderson som sjunger Kygos - Here for you.

Förtal och lågmärkeshandlingar

Läste kort om en flicka i 16-års åldern på Dagens Juridik, som öppnade ett konto i någon annan flickas namn och skrev kränkande saker om sig själv genom klasskompisens namn i syfte att få klasskompisen i dålig dager.

16-åringen dömdes för förtal. Det ger ändå en viss förståelse när tonåringar sysslar med den typen av lågmärken. Det är svårare att svälja när det handlar om medelålders människor, flera med barn, som utför exakt samma falska simpla handlingar på Internet. Helst ryggradslöst anonymt.

Själv har jag sett anonyma hittepåsignaturer skriva idiotiska saker och sedan kommer någon annan anonym och påstår att kommentarerna skulle komma från mig. Jag tror det förekommer lobbyister vars uppgift är att smutskasta andra på nätet.

Det har bland annat skett på ett forum som består av "Jämställdister" och en och annan sverigedemokrat. Den gruppen beskrivs mer här. En grupp som samtidigt sitter och lobbar för att det är synd om män, att våldtäkter påstås vara en förekommande överdrift i samhället och sympatiserar med enstaka som sprider pedofilvänliga åsikter.

Det media borde skriva mer om är bristen på vuxna förebilder på nätet, eftersom så många föräldrar tyvärr hänger på Flashback eller i kommentarsfält där de förtalar människor för fullt. I det perspektivet är det kanske inte så konstigt att vissa tonåringar beter sig som de gör. De har faktiskt inte själva valt sina föräldrar och visar föräldrarna sig vara usla förebilder, borde det vara en förmildrande omständighet, om inte juridiskt åtminstone moraliskt.

Politik i ett rättssystem är fel

Många inlämningsuppgifter, rättsfall, lagar, seminarium och föreläsningar utan egentlig tid att hinna läsa in sig. En liten nackdel om du ska jobba samtidigt. Om dygnet haft 12 timmar mer hade det varit välkommet. Igår eftermiddag berättade vår föreläsare under ett seminarium, om en middag kvällen före med jurister, där diskussionen hade blivit ganska stormig av oeniga röster.

Det hade vad jag förstått handlat om huruvida politiken får styra över lagarna, om det berör moral eller uppfattad rättvisa. Han menade, att politiken aldrig kan stå över samhällets rättsordning, för då får vi ett land som Ryssland.

Vår föreläsare exemplifierade hur veterinärprogrammet vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU i Uppsala hade diskriminerat en grupp kvinnor som hade högsta betyg för att gynna en grupp män  med sämre betyg. Männen hade endast kommit in baserat på sitt kön.

SLU har Sveriges enda veterinärutbildning. Det krävs högsta betyg eller omdöme för att komma i fråga för antagning. SLU bestämde med stöd av högskoleförordningen, att när två eller flera som hade lika meritvärde skulle skiljekriteriet, "underrepresenterat kön" tillämpas.

I det här fallet var kvinnor överrepresenterade på veterinärskolan och fick därför stiga åt sidan. Under åren 2006 och 2007 blev resultatet att samtliga platser antagna blev män. Urvalet skedde dock genom en typ av lottning, som medförde att kvinnorna missgynnades. Andelen manliga sökande till veterinärprogrammet åren 2006 och 2007 var cirka 15 procent. Mannen gavs därför 85 procents chans att vinna lottningen mot kvinnan. Den som fick platsen ströks från listan och förfarandet upprepades tills alla utbildningsplatser var tillsatta.

Käranden - de kvinnliga gruppmedlemmarna med högsta omdöme som inte blev antagna utan slutade på reservplats väckte talan mot svaranden - Staten och justitiekanslern. Mål nummer: T-3552-09

Tingsrätten i Uppsala gjorde år 2009 följande bedömning:

"Förfarandet har haft mycket liten inverkan på jämställdheten såväl inom utbildningen som på arbetsmarknaden och har utgjort en avsevärt ingripande åtgärd mot de diskriminerade personerna. Under dessa förhållanden kan den i målet aktuella diskrimineringen inte anses utgöra sådan positiv särbehandling som är tillåten enligt artikel 141.4 i EG-fördraget och artikel 2.8 i likabehandlingsdirektivet. Den har därmed stått i strid med diskrimineringsförbudet i 7 § likabehandlingslagen."

De diskriminerade kvinnorna gavs 35 000 kronor vardera. Sveriges Lantbruksuniversitet ska trots skadeståndet ändå sagt sig fortsätta sin icke positiva särbehandling kommande år och var beredda att betala skadestånd om det skulle dömas igen. Vår föreläsare menade att regeringen borde gått in och bytt ut styrelsen eller skolan, när de bryter mot lagen, för annars får vi ett samhälle där politiken tar över lagarna och ett samhälle i kaos, om tillräckligt många tycker olika. Han kan nog ha en poäng där.

Sedan årsskiftet har vi fått en ny diskrimineringslag som kan straffa skolorna om de diskriminerar handikappade eller elever med särskilda behov. Det ska redan vara 500 anmälningar mot skolor för brister i särskilt stöd. Det är en annan typ av olika behandling, dock en diskriminering. I det här fallet handlar det även om hur resursfördelning till skolorna ser ut. Kan tänka mig att det kan vara svårt att alltid få fram speciallärare och specialundervisning utan tillräckligt många lärare eller specialutbildade sådana.

Varför är barnpornografilagstiftningen bristande?

Jag läste en debatt artikel av Maria Abrahamsson (M) i gårdagens Dagens Nyheter, där hon menar att lagarna om barnpornografi måste få en uppstramning och att dessa i vissa avseenden var ett skämt.

En grundläggande brist ska enligt Maria Abrahamsson vara att det inte finns någon egentlig definition av begreppet pornografi,

"Det ger utrymme för hur många uppfattningar som helst om vad som är och inte är pornografi i allmänhet och barnpornografi i synnerhet." 

Denna så kallade brist ska enligt Abrahamsson ge grund för en olikartad praxis och rättsosäkerhet.

Nationalencyklopedin beskriver begreppet enligt följande,

"Pornografi (av grekiska πόρνη, pórnē, prostituerad, och γραφíα, graphía, skrivet material) är sexuella skildringar med syfte att underhålla och väcka lust.".

I min värld behövs inga komplicerade definitioner på begreppet pornografi eller barnpornografi, för att förstå vad som inte hör ihop med barn eller ska framställas genom barn. 


Vidare ger Abrahamsson möjligen i syfte att förminska en pedagogisk förklaring, till vad som är moraliskt lämpligt, när det kommer till nakna barn, ett exempel på vad Juristen Cecilia Wallin Carlsson ska ha sagt i en intervju i Svensk Polis (10/2009), att hon för att värdera vad som är barnpornografi använder sig av "kylskåpstestet".

Detta ska enkelt ha utförts så att Cecilia Wallin Carlsson satt upp en viss bild på ett naket barn på kylskåpet och känner hon sig inte bekväm med detta så ska det varit barnpornografi. Hon arbetar annars med att utreda dokumenterade sexuella övergrepp mot barn.
 

Jag har svårt att se att det finns någon hälsosam grund i Abrahamssons önskemål som hon ska ha framfört via två riksdagsmotioner. Abrahamsson vill genom motionerna, att rättsläget ska klargöras och lagen stramas upp, så att den generellt, undantar teckningar av fiktiva barn och rena fantasifigurer ska inte omfattas av barnpornografilagen.

Frågan är vilken skillnad det gör, om barnen är tecknade eller fotograferade i ett pornografisk perspektiv. Bägge är enligt min bedömning lika illa. Ska människor med pedofila dragningar ges genvägar till sin "underhållning, genom att barnen istället lagligt kan tecknas?

Varför ska folk kunna ha specialgjorda nakna dockor på barn som visar könet, om omständigheterna alltid ändå vägs in i varje rättsfall, som lagen säger, "Innehav med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt". Sitter en man hemma som dessutom är mellanhand i ett internationellt nätverk kring barnpornografi så vägs sannolikt de omständigheterna in vid bedömning av övrigt innehav. 



Brottsbalken 16 kap. (SFS 2010:399 och 1357)
10 a §  Den som
   1. skildrar barn i pornografisk bild,
   2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild
         av barn tillgänglig för någon annan,
   3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,
   4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn
        eller vidtar någon annan liknande åtgärd  som syftar till att främja handel med
       sådana bilder, eller
   5. innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller
      hon berett sig tillgång till (SFS 2010:399) döms  för barnpornografibrott  till fängelse i    högst två år. Är ett brott som avses i första  stycket ringa, döms till böter eller fängelse i högst  sex månader.
(SFS 2010:399)


Hon nämner det välbekanta uttrycket "moralpanik", som  det tjatats om ganska mycket på nätet i kombination med lobbying, om att bli mer öppen och liberal när det kommer till småtjejer och utnyttjandet av dem sexuellt. Frågan är vilka fler bakom Maria Abrahamsson, som kan ha dessa önskemål.

I mitt huvud är det väldigt enkelt barn och pornografi hör inte ihop, oavsett om störningen framställs tecknat, fotograferat eller framdrejat genom en lerklump.

Bra män?

Italien - Trieste

En kvinnlig vän sade en gång till mig,  - Är han snäll mot sin mamma så är det en bra man. Jag vet inte om någon prövat den teorin. Det låter dock inte helt osannolikt.

Idag mötte jag en svensk manlig vän, som bor stora delar av året i Italien och sedan fem år i de norra delarna i Trieste som gränsar till Kroatien, Slovenien och längre uppåt bergen finns även människor från Österrike. Vi hade inte setts på länge.

Han har tidigare läst juridik i Italien som har ett rättssystem som ska vara så komplicerat att italienarna ska ha svårt att sätta sig in i det hela. Han avslutade aldrig sin examen i Italien och berättade, att där försöker parterna överrösta varandra i ljudnivå och inte med nya argument. Det enda som sker är att den andra skriker ut samma sak, dock med högre röst och sedan står de där och skriker mot varandra, med samma argument om och om igen, högre och högre.

Själv hamnade jag på 139:e reserv på juristprogrammet på Stockholms Universitet, dit 7631 stycken hade sökt till höstterminen. Något jag sökt i studiesyfte, för att se min potential. Jag blev dock antagen till både EU-rätt och Affärsjuridik som jag ska försöka hinna, medan höstlöven färgar träden i vackra varma färger.

Kanske skulle det hända lite mer förändringar i de svenska rättssystemet, om även våra advokater och ombud skrek lite mer till varandra i våra svenska tingsrätter. In med mer passion och glöd bort med det tysta och strikta. Kanske skulle forumet, Flashback bli ödelagt om folk vågade höja sina röster mer offentligt och skippa anonymiteten.

När min manliga vän och jag sågs i eftermiddags hälsade han snabbt och spontant på italiensk sätt, med en kyss i luften tryckt med sin kind mot min kind på var sida. Först den högra sedan den vänstra. Föredrar nästan den typen av hälsning, än människor som vill hälsa med en kram nästan vid första kontakten.

Han berättade om sin mamma som sedan tio år hade cancer och hur mamman grubblade mycket. Den manliga vännen hade köpt dagböcker till henne, så hon skulle skriva ner sin oro, för att sedan kunna blicka tillbaka och se, att allt hon tidigare hade känt oro över var obefogat och därmed lugna sig själv. Hon var ensam, änka och kom nästan aldrig ut, så det gav henne mer tid att känna oro och rädsla. Han kom hem till Sverige för att stödja henne emellanåt.

- En förälder till sin förälder då, sade jag förstående.

- Ja det blir så, sade han.

Jag berättade hur jag själv använt dagbok sedan barndomen och inte för att minnas tillbaka, utan mer för att skriva av mig. Uppkommer någon oro, tanke eller rädsla för något, så ska man i text skriva upp det värsta möjliga sceneriet och sedan skriva ut vad du kan göra om dessa uppkommer. Det brukar pysa bort eventuella grubblerier.

Ute sken solen när vi vandrade nerför Hornsgatspuckeln. Semestern hade mattats av och ute syntes mer turister än svenska stadsmänniskor. Vi skiljdes senare åt vid Götgatsbacken där han tog sig ner mot Södermalmstorg och t-banan vid Slussen. Han skulle se AIK-Djurgården på Råsunda.

- Det känns mer viktigt att följa laget när jag inte bor i Sverige jämt, förklarade han. Han borde vara nöjd för det stod 1-0 till AIK mot Djurgården klockan 21,42. Själv har jag aldrig lyckats bli frälst av fotboll på något sätt oavsett vem som spelar.

- Jag måste få ett exemplar av din bok med, sade han och vände sig om leende.

- Visst, om du klarar av att läsa den, sade jag.

-  Är den så läskig, sade han lite frågande.

- Tja, du får väl se, sade jag leende, höll vinkande upp handen och gick åt motsatt håll uppför backen.

Dödsstraff - borde avskaffas globalt

Bildkälla: Amnestys hemsida

Läste artikeln av Sanna Torén Björling om dödsstraffen i USA, som skonar människor med de rätta kontakterna och arkebuserar övriga inom samma grupp av skyldiga mördare. 

Det vanligaste argumentet för dödsstraff i USA ska, enligt artikeln vara att skydda samhället mot de värsta, mot en fysisk ondska. Samtidigt är dödsstraffet så långt från all humanitet du kan komma.

Bara tanken att ta livet av en annan människa och den ångest den dömda individen måste ha den sista tiden, före verkställandet är inte värdigt ett civiliserat samhälle. Ett mer mänskligt alternativ vore istället att låsa in de skyldiga. Jag förstår inte riktigt hur individerna som dömer ut eller verkställer ett dödsstraff mot en annan människa fungerar inombords.

I Sverige skedde den sista avrättningen den 5 januari 1910 mot en Johan Alfred Andersson Ander som dömdes till döden av Stockholms rådhusrätt, där Svea hovrätt fastställde domen den 1 juli samma år.  Han fick sitta i en cell på Långholmen i Stockholm, där han ska ha skött sig oklanderligt. En giljotin fick köpas in från Frankrike och tullas som jordbruksredskap före det gick att få in den i landet.

Med 1864 års strafflag ersattes dödsstraffet  för många brott med livstidsfängelse och 1877 beslutades att alla offentliga avrättningar skulle upphöra. Det sista kom av att skarprättaren Petter Steineck  träffade snett och fick hugga tre gånger före huvudet kunde avlägsnas från kroppen mot en Konrad Tector 1876. Året efter avskaffades därför de offentliga avrättningarna i Sverige. Mellan 1800-1865 avrättades  drygt 600 personer i Sverige.

Alfred Ander ovan blev den sista som avrättades i Sverige 1910, dock inte den sista som dömdes till döden. Hilda Nilsson även kallad "Änglamakerskan dömdes i juni 1917 till döden av Helsingborgs rådhusrätt för åtta barnmord. Hon tog dock livet av sig i sin cell På Landskrona Citadell före domen kunde verkställas. Den 3 juni 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid i Sverige och 1973 även i krigstid.

I moderna tider har dock Sverigedemokraterna velat återföra dödsstraffet, även om den motionen från Sverigedemokraternas fullmäktigeledamot i Uppsala, Joakim Larsson fick avslag, så hävdar han själv att fler av dem vill införa straffet.

Det är kanske inte så överraskande, med tanke på att partiet ändå har rötter från nazismen och en ganska kylig inställning mot vissa människor. Politiska antagonister är välkomna att försvara sig, dock brukar just den gruppen föredra att hålla till i kommentarsfält i grupp, där de även kan vara fler mot enskilda individer. 

Bakom Dolda Ansikten

Bakom Dolda Ansikten, av Charlotta Lena Andersson

Rubriken syftar på boktiteln av den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten. En bok på 431 sidor som kom ut vid årsskiftet 2013/2014, av delvis långvarig frustration, delvis ilska över sådant vi finner hemskt, orättvist och allmänt upprörande.

När orättfärdiga handlingar inte ges utrymme att få höras, motarbetas och förvrängs av extremistiska mansrättsgrupper, eller inte ges hederlig upprättelse växer lätt vanmakten, då är det mycket behändigt att skriva av sig. I mitt fall blev det boken, Bakom Dolda Ansikten.

Grunden för boken är sådant jag upplevt, fått intryck av, observerat, fördjupat mig kring via intervju med polis och forskningsmaterial, gällande nätbrott på Internet. En virtuell värld dit en växande kriminalitet har flyttat in som tidigare mer aktivt befann sig ute i det synliga samhället. Till den omnämnde kriminaliteten hör grovt förtal, stalking, nätmobbning, trafficking, grooming och dataintrång.

Bokens rubrik, Bakom dolda ansikten, syftar på den möjliga anonymitet som förekommer och den hänsynslöshet, som vågar sig fram när vissa individer, inte visar sig offentligt. Boken är en blandning av spänning och satir för att förenkla läsandet och ge viss underhållning. Recension av boken finns att läsa av journalisten Monica Antonsson.

Läsningen kan skänka tröst, en del svart humor och spänning, för dem som på något sätt blivit kränkta på Internet, samt kasta ljus på en del hemskt förekommande brottsområden. Boken ger även en del tips över hur du kan gå tillväga juridiskt om du vill prioritera den energin och kostnaden i ditt liv, för att väcka enskilt åtal.

Åklagare väcker inte åtal kring förtal, därför hamnar brottet inte under allmänt åtal, så du får själv stå för hela kostnaden om du inte vinner. Dessutom får vi hoppas att regeringen satsar mer resurser på teknisk utbildning för poliskåren, eftersom de tydligen inte tar anmälningarna på allvar. Kopierar in en del axplock från boken, trots att typsnitt inte kan modifieras på denna nykläckta blogg. Nedan syns först bokens prolog:

– En satans journalist någon Lisa Severin skriver nedsättande om män! Jag är med i drevet mot henne. Försök dra ihop så många som möjligt!
– Nu ska subban sänkas!
– Dessa jävla feminister, totalt indoktrinerade får de inte statsbidrag för allt och inget så är de ena skrikande offerkoftor.
– Ja fy fan vad jag hatar dem!
– Borde de inte straffknullas så de återställer sig i leden igen? Kvinnor som tar ton. Ingen jävel vill höra på dem!
– Hahaha, underställer sig i leden vore mer passande.
– Nej, inga män vill ha svenska kvinnor, som inte låter
män vara män! Se bara på alla falska våldtäktsanklagelser
de skriker om i tid och otid. Snart får man inte ligga
med frun när hon sover eller är full, utan att det ska
ses som en förbannad våldtäkt. Har vi inga rättigheter
längre!?
– Nej speciellt vill ingen ha feministiska vinpimplande
skrikande kommunistkvinnor. Det är bättre vi riktar in
oss på att fostra de unga - flickorna i samhället, som inte
hunnit gå ur skolan eller blivit förstörda av statsfeminismen
ännu!
– Kvinnor ska tillbaka till det gamla bondesamhället och
ta hand om hem och familj och inte göra karriär! Deras biologiska kropp med livmoder är till för att föda barn åt oss män.
– Varför alla dessa aborter och vaddå rätten till sin egen kropp!? Satans påfund av feminismen!
– Ja men sedan tar kvinnorna våra barn ifrån oss med, anklagar oss för allt möjligt, så vi varken får barnbidrag eller delad vårdnad om barnen. Feministerna sänker männen till samhällets botten, gör så vi blir bostads- och arbetslösa, får männen att ta livet av sig!
– Det är all sexmoralpanik som fäst sig i samhället via gammelmedia. Småflickor dras själva till äldre män och det får vi skit över!?
– Ja för fan vissa småtjejer hoppar ju upp och gnider sig på ens knä som vilken valp som helst, så vad kan man göra!?

Boken, Bakom dolda ansikten, beskriver inte bara anonyma kommentatorer, när de inte syns, utan visar även upp ett tjugotal fiktiva manliga och kvinnliga karikatyrer, bakom bildskärm och tangentbord. Nedan återfinns en flitig man med en särskild syn på kvinnor som troligen själv har ett ganska torftigt socialt liv förutom med de kontakter han lurar gömd bakom sin bildskärm:

"I en kal lägenhet i Helsingborg satt Bertil Torstensson och skrev inlägg efter inlägg med ämnen som handlade, om hur feminismen lurade unga tjejer att utbilda sig när de istället egentligen skulle bli lyckligare av att inte tänka så mycket. De borde hellre överlåta tankeverksamheten till männen. Det fanns forskning som menade att kvinnor ändå ville vara hemma och inte göra karriär menade Torstensson.

Inom honom grodde samtidigt ett djupt, svart hat, en känsla av alienation mot feministiska kvinnor, som han såg som orsaken till allt ont som hänt honom från att han förlorade arbetet på Kungliga tekniska högskolan som lärare, till att hans fru lämnade honom och fick vårdnaden om dottern. Han hade dock hittat en sammanslutning i USA som delade samma intressen som honom.

 Män var arbetslösa och utan bildning vilket feminismen stod bakom. Det var idioti att kvinnor skulle in på männens domäner. Han kände att han hade kontroll på nätet och kunde vädra sig fram till kvinnliga feminister som en vild hund som följde spår efter matrester. Han hade ett uppdrag och ett mål nu, vilket inte gick att stoppa.

Bakom skärmen kände han sig överlägsen och han hade upptäckt nya metoder när det gällde att tränga in på andras domäner. Nätet var oslagbart, tänkte Bertil med en lätt ilande upphetsning. Han studerade och testade vissa kvinnor på nätet för att mäta deras grad av indoktrinering i feminismen.

Ibland kan jag känna en form av kärlek för dem samtidigt som jag får lust, att dräpa dem med en smärtsam kraft när de blev uppstudsiga, tänkte Bertil insiktsfullt med ett förvånat småleende."

De flesta av individerna i boken är skapade från intryck, upplevelser, observationer och personliga tolkningar. Och för att visa mitt rättvisepatos i jämlikhetens era ska jag även spegla en kvinnlig bloggerska från boken:

"Kattan klev ut i farstun av den belamrade husvagnen i norra Sverige och hennes två hundar närmade sig med viftande svansar. – Fan hoppas inte Kalle super upp barnbidraget med grabben nu, sade hon mumlande samtidigt som hon puttade iväg den glada hunden och stoppade in en citalopram mot depression. Trams att jag även ska behöva äta neuroleptika medicin som om jag skulle vara psykotisk för jag är lite smådeppig ibland, tänkte Kattan stött och sparkade till solstolen så den föll hårt åt sidan.
Hunden backade lite gnyende och lade sig en bit ifrån när den kände igen den tryckande stämningen sedan tidigare. Kattan slog sig ner i en stol utanför husvagnen med sin bärbara dator.

– Fan jag har svårt för den där bloggerskan Minna med bloggen, En Lilja Online, sade Kattan högt till sina hundar och loggade in på sin blogg. Minna tycks tro hon är något när hon diskuterar med männen, när hon rappt och oförskämt och mycket otrevligt diskuterar emot dem. Jag har fått viss status bland Jämmerlisterna och folk ser upp till mig, som en bland de högsta på nätet, så en kvinnlig nollåtta borde passa sig för att jävlas med mig eller trampa på mitt revir, tänkte Kattan med en hatisk och samtidigt skamfylld känsla av nederlag i kroppen.

Kattan hade blivit kontaktad och värvad av Jämmerlisterna, eller närmare bestämt Bertil Torstensson som hade fallenhet för falsk marknadsföring och förmåga att sälja in organisationens koncept främst mot kvinnor med söner, som blev lurade att tro att deras söner riskerade att skadas av det nuvarande samhället och den diskuterade statsfeminismen.

Få av kvinnorna såg igenom Torstenssons inre avsky mot kvinnor. Torstensson kände förakt för de flesta kvinnor i Sverige, som enligt honom var indoktrinerade Streamline feminister som han själv benämnde dem. Jämmerlisterna bestod av flertalet bloggare både inom och utanför landet. Jämmerlisterna hade noterat att Kattan lätt drog publik när hon blev upprörd. Kattan var lättköpt och hade fallenhet för smicker, vilket är en utmärkt egenskap för att forma någons värderingar så de följer organisationens, tänkte Torstensson leende. – Otrygga, unga, obildade, vilsna eller osäkra människor var enklast att värva, sade Torstensson högt med ett självsäkert skratt för sig själv. "

 

Det är en satirpolitisk kriminalhistoria, där en bloggerska och en journalist börjar granska vad som sker mer ingående hos en sammanslutning av bloggare, vilket får till följd hel del oväntade och överraskande händelser, när individerna bakom anonymiteten försöker slå tillbaka först smygande för att gradvis öka i sin både verbala och fysiska hänsynslöshet. Dessa består av både högre akademiker, politiker, lärare, någon advokat och en och annan mindre skolad skurk. Helt utan uppfattning att det ena skulle utesluta det andra och vice versa.

"Snart började dock en smygande smutskastning av Minna ske på bloggarna när hon diskuterade de olika inläggen. Ofta kom någon med något elakt påhopp för att följas upp av flera olika signaturer, som mynnade ut i drev mot henne, utan mer förklaring än att de försökte jävlas med henne. När Minna försvarade sig blev hon mer provocerad och mycket respektlöst behandlad. Det låg varken logik eller vettig grund bakom det hela.

Det var dock uppenbart att deras sista vapen tycktes vara, att smutskasta och ta till drev när deras ord tröt. Vid ett tillfälle när Minna ifrågasatte Wern Erikssons lama behandling av dreven på hans blogg AktivtAntik mot henne och hans samtidigt direkt aktiva försvar, mot andra kom plötsligt Nässelrosen inrusande och skrev fullständigt lögnaktigt med upprörda ord, om att Minna fått 14 kommentarer raderade inne hos Bloggaren Lelle Hilling, för hon varit så otrevlig.

 Sanningen var istället att Minna själv blivit påhoppad på hans blogg trots att hon var lugn och glad och diskuterade med en annan man. Minna hade självmant tagit sig därifrån utan mer intresse av bloggen, då även bloggens innehavare och den före detta aktiva psykologen Lelle Hilling trodde han kunde mästra henne som en liten skolflicka.

– Du har lämnat spår efter dig, så du är inte anonym. Vi vet vem du är, så passa dig, sade plötsligt den tidigare vänligt sinnade Christina bakom signaturen Nässelrosen till Minna Lilja på bloggen AktivtAntik."

Några stycken längre fram i boken framkommer en annan bild av den anonyma dubbelsinnade "kvinnliga" signaturen Nässelrosen:

"I Helsingborg satt Sigge Lindvall, en smal man i 60-årsåldern med grått hår, glasögon och log när han skrev, som den kvinnliga signaturen Nässelrosen. Han gillade att spela kvinna och nästla sig in i olika kvinnliga grupper och även manliga, som ett experiment. Signaturen Nässelrosen blev sedan även använd av fler andra människor bland Jämmerlisterna. Dagstidningen SveaNytt hade tagit in Sigge Lindvall i en artikel genom en intervju, där han berättade om sin bok, Psykopater och Pirater. Han menade att alla kunde vara psykopater från barn till kvinnor."

Boken finns att köpa via Vulkans bokhandel, Adlibris, CDROM och Bokus samt från byrån. Ett billigare alternativ är att låna boken från Stockholms Kungliga Bibliotek, Lunds universitetsbibliotek, Umeå universitetsbibliotek, Stadsbiblioteket i Göteborg eller Malmö Stadsbibliotek.