Tacksamhet, jämställdhet och könsapartheid i Sverige

Tunnelbanan stannade till vid Sockenplan efter lunchtid och ett fåtal personer gick på och satte sig, varav en äldre man med rullator försökte, sakta av ålder, stiga över tröskeln och in mellan dörrarna. Plötsligt stängs dörrarna och fångar hjulen av rullatorn mellan som i skruvstäd.

Jag försöker trycka på dörrknappen innanför och sedan putta ut hjulen på rullatorn, som den äldre mannen stödjer sig mot, mellan dörrarna med foten och bända upp dörren med händerna, En kvinna utanför ropar,  - Nej varför gör han så och tittar mot första vagnen där chauffören alltid ska titta ut mot perrongen före han stänger alla dörrar. Den här var möjligen upptagen med sin Iphone, löste korsord eller kanske twittrade.

Strax öppnas dörrarna igen och en kvinna bredvid mannen ropar in till mig och de som hör vädjande och på samma gång uppfordrande,

- Kan ni hjälpa honom av vid nästa station?

Mannen har grått hår, lite böjd rygg, en uppknäppt skjorta med vitt krusigt hår som sticker fram på bröstkorgen och han luktar svagt av vin. Jag ställer mig vid rullatorn och mannen sätter sig ner på en bänk. Strax är vi framme vid nästa station och en tystlåten yngre mörk man tar tag i handen på den äldre mannen och drar upp honom och jag för rullatorn mot mannen, så han kan ta den i händerna.

Mannen rullar sakta fram mot dörren och jag ställer mig mellan, med ryggen mot dörren och tar mannen med ett fast grepp i armen och säger, - Nu får du skynda dig, och drar ut mannen samtidigt som dörrarna åter igen smäller igen om oss, nu höll vi dock emot med ryggen och får ut den skrangliga gubben.

På plattformen vänder sig mannen mot mig och säger, - Ett stor tack ska du ha!

Jag söker med blicken och ser att där finns en hiss ner mot gatan och utgår från att mannen hittar den själv före jag går vidare. Det måste vara en plåga att behöva vara beroende av andra, om någon levt hela livet på egen hand tidigare. Yngre får hjälpa äldre och vice versa.

Annars läser jag nu i senaste numret av Forskning och framsteg, där ett resultat bland 2 000 undersökta av nationalekonomen Johanna Rickne tillsammans med kollegor i ekonomisk debatt, att det visat att i förhållanden, där kvinnan gjort karriär, har en dramatisk ökning av skilsmässor skett bland kvinnor dock inte för män som gjort samma resa.

Även i detta fall har åldern haft sin betydelse. Tydligen visade resultatet att bland de par som skilde sig fanns en åldersskillnad på fyra år eller mer. De som inte skilde sig var i mer jämnåriga relationer. Rådet hon ger till unga kvinnor är,

- Sök inte status hos en äldre man som tjänar mer, utan hitta någon som är redo att leva jämställt. 

Det handlar delvis om att människor i gemen måste göra lite mer egen forskning kring de värderingar som den andra valda parten har och inte komma med klagomål efteråt, som det finns så mycket av idag. Alla har vi ändå till syvende och sist ett eget ansvar fullständigt oavsett kön.

Något annat som är långt mycket värre och hemskare är den skattefinansierade friskolan där skolbussar och caféer i Sverige använder köns-segregering, där flickorna får stiga på längst bak på bussen och pojkarna längst fram.

Likaså caféer i Sverige i vissa förorter är mestadels fyllda av män och när "Kalla fakta" går in med dold kamera hänvisas kvinnan till en särskild sida. Det här ska då delvis styras av mycket konservativa män och kriminella. Det här kan vi nog nämna som ett mycket tydligt fall av annan kultur i en annars fullständigt motsatt kultur.







Avslutningsvis och som lindring för ovan elände får Toni Childs sjunga hoppfullt för våra barn från albumet House of Hope, som även gav musik i filmen, Thelma & Louise.

Det här kan du se fram emot som kvinna..

Ofta går det att läsa in rädslor hos andra för att bli äldre. Vissa söker sig till yngre för att själva få känna sig mindre gamla. En del kallar det för ålderskriser. De köper plötsligt en Harley Davidsson eller kanske säger upp sig från jobbet och börjar plugga, eller som en manlig kurskamrat i min ålder sade till mig idag, - Jag har kanske någon ålderskris. Även om jag själv ser det som positivt att våga ändra, bättre sent än aldrig, trots att vissa kallar det för kris.

När vi var runt tjugo, så var vi ändå inte helt nöjda för vi jämförde oss med andra och tyckte mycket kunde bli bättre. Många var osäkra, trevande och kanske mer rotlösa. Även om vi fick uppmärksamhet av fler män, så gav det ändå inga lyckokickar. Vi kan idag observera ett ungdomsideal om skönhet omkring oss, trots att den yngre perioden för alla människor bara varar en kortare period.

Dessutom finns det massor av vackra mogna kvinnor, eller som en kvinnlig vän till mig sade,
 - Jag tycker mogna kvinnor kan vara mer vackra än yngre. Nedan syns lite fördelar som kommer av att du levt livet med allt vad det innebär och,

Varför du oftast har något att se fram emot när du mognat som kvinna,

1. Du bryr dig mindre om vad andra tycker om det du gör.
2. Du vågar göra bort dig.
3. Du känner dig mer trygg inombords.
4. Du upplever mer harmoni
5. Du förkastar eventuella tankar om skönhetsoperationer för du inser att självkänslan ändå kommer inombords hur du än mejslar om dig.
6. Du tycker att du duger som du är
7. Du säger vad du tycker utan att skämmas.
8. Du säger ifrån direkt, istället för att hålla det inom dig.
9. Du har ett förråd av visdom som du tar fram när den behövs.
10. Du känner dig nöjd med dig själv och jämför dig inte med andra.
11.  Du har insett att du själv är den enda människa du aldrig kommer slippa ifrån, så den försöker du hålla dig dig vän med och vårda som sig bör med en vän.
12. Du kanske unnar dig själv lite blommor då och då - "Because you're worth it"

Den kvinnliga historien bakom frasen, därför att du är värd det, syns i nedan filmklipp.

Från början var det en mansröst som till och med fick tala för kvinnans preferenser i reklamen, så handikappade var vi på sextiotalet. Den tiden är dock förbi, åtminstone för de allra flesta kvinnor kanske till somliga mäns förtret.

Konsten att vara student när genomsnittseleven är 15 år yngre

Konsten att åter igen vara student när man är ungefär 15 - 20 år äldre än genomsnittsstudenten innebär att man måste slappna av och påminna sig om att fler är yngre och därför ibland agerar irrationellt. Ibland kan man dock möta en och annan elev som är äldre än mig och då känner man en viss samhörighet. Ungefär som ett par strandsatta valrossar på en ö full av aliens från en annan tidsålder.

Nej, så farligt är det inte och ofta känner jag mig inte så mycket äldre faktiskt.

Jag har stött på många gulliga elever på de två slutförda och den tredje pågående kursen jag genomlevt detta år. Ofta tar de yngre in katten bland hermelinerna på ett mycket naturligare sätt, än äldre ofta gör mot andra. I min ålder har vi ofta blivit mer snävt seende, fastnat i en bild av hur allt ska se ut och vara i samhället. Barn och unga är ofta så mycket mer tillåtande och öppna. Kanske för att de är mindre förstörda. De är bara att se tillbaka hur öppna vi var själva för flera år sedan.

Annars har jag möjligen stött på en liten kulturkrock genom en student som kommer från Kina. Från första stund vi hamnade bredvid varandra på en föreläsning ska hon hjälpa mig med allt, utan att jag bett om det, vilket jag tolkat som att yngre i Kina har en mycket högre respekt för äldre, än vad genomsnittssvensken har mot äldre. Det har dock varit ganska irriterande ibland om jag ska vara ärlig. Något jag även haft svårt att dölja.

Uppdaterat 20015-12-06

För mycket hjälp kan uppfattas som nedlåtande så i bemötandet krävs en viss känsla. En annan norm eller oskriven regel som finns är att kvinnors ålder inte behöver nämnas eller ifrågasättas, vilket jag kan tycka är helt ok. Vad har okända med den att göra. Allt vi inte nämner behöver inte dölja något skumt, utan handlar om integritet.

Andra som eventuellt upplevt fördomar kring ålder tycks vara Martin Kellerman som åtminstone i en av hans underhållande seriestrippar berikade med en ofta svart och tragikomisk humor svarar mot uttrycket 40-årskris. Nedan kan vara ett exempel på hur omgivningen förväntar sig ett visst beteende i en viss ålder och går någon emot den uppfattningen måste det vara baserat på något fel.

Ikväll (igår kväll) eller nu går filmen, "Mig äger ingen"efter en roman av Åsa Linderborg som jag tror kan vara bra. Vi får se om jag hinner se en snutt av den.


Väl mött!

Ålder, normer, sexbrott och feminism.

Läser om den 114 år gamla damen Anna Stoehr som är mer aktiv på Facebook än jag varit i närheten av som dessutom ser knäppandet, av en "Selfie" lika naturligt som att inta föda. När hon först skulle registrera sig på Facebook fungerade det inte eftersom ingen kunde vara född före 1905.

Anna Stoehr uppgav därför en ålder av 99, så hon fick lite mer tidsfrist. De flesta av hennes vänner är yngre män och de är "mycket heta". Hon kan tänka sig att ha en relation, om det inte vore för att hon är mycket kräsen. Hon började dejta redan 1916 och har lärt sig mycket på vägen, som att de flesta män är som Rudolp Valentino. De gillar mig bättre tyst än i ljudfilmer.

Den sista sorten känns igen inte minst bland förekommande mansrättsaktivister på Internet i tolkningen av deras tidigare propaganda och beteende mot kvinnor som syns, hörs eller "olydigt" säger emot i kommentarsfält, krönikor, artiklar eller på webbforum.

Annars är åldersnormer ganska intressanta. Det finns en informell osynlig ålders-hierarki för kvinnor i viss media, där kvinnor under 30 snabbt och enkelt lyfts upp utan vidare meriter. Inte sällan av män 20-35 år äldre som gärna uppskattar kvinnor med mindre erfarenhet, smalare kunskap och bristande skinn på näsan. Kanske ungefär som Anna Stoehr noterat efter 114 år, att män  hellre vill se kvinnor i stumfilmer.

Jämför vi med kriminalromanen, "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson, så ska huvudrollsinnehavaren Lisbeth Salander framstå i en ålder runt 25, självmant hoppa i säng med en man på 50 plus. Dessutom måste hon ha någon form av påmålad asperger för att som kvinna vara trovärdig i sin roll som mycket smart IT-kunnig, MC-åkande och självständig.

I den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten har jag "förbjudet" framställt de kvinnliga huvudrollsinnehavarna i en ålder som annars ses som utgången eller passerat förfallodatum för en normativ berättelse.

Stockholms Stadsmuseum: Stadens dåtida liberala miljö 

Det finns även fler män, som istället för livserfarenhet och kunskap lär sig av skvaller på internet, som att medelålders kvinnor dras till mycket yngre män. Det måste ändå finnas en viss skillnad mellan könen, för till skillnad mot fler av dem som ser fräscheten utåt, som fullständigt avgörande, så tror jag inte flertalet kvinnor gör samma enkla bedömning omvänt, gällande en man. Det måste finnas någonting mer även innanför pannbenet.

Förövrigt hade Stockholms Stadsmuseum extra öppet idag, eftersom de stänger den 12 januari för renovering. De visade Stockholms historia samt en del kring brott och straff bakåt, allt från häxprocessen från 1600-talet till sexhandeln fram till mitten på 70-talet. I den första epoken kunde vi  bland annat via film se Jan Guillou berätta om "Gävlepojken" som vilt angav kvinnor som häxor som sedan fick sluta sina dagar oskyldigt dömda.

1964 slopas lösdrivarlagen. Prostitution avkriminaliseras. Vidare framkom att en sexualbrottsutredning från 1976 hade lagt fram ett förslag om mildare straff för våldtäkt, slopat incestbegrepp, och avkriminalisering av sexuella handlingar mot barn över tio år. I Stockholm finns vid tiden omkring 200 kända sexklubbar och bordeller. Samtidigt växte ett feministiskt motstånd.

Vid den tiden fanns inte samma synlighet på Internet kring dagens likartade dylika preferenser, som framkommer bakom anonyma signaturer, vilket är något som speglas i den satirpolitika kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten. Nedan ett ytterligare utdrag ur boken, där fler ur en dold organisation nyss träffats på strippklubb:

 "Kvällen fortsatte på Club Linné och en yngre strippa hade nu ställt sig med ben och stjärt särade mot stången klädd i en kort skoluniform. 

– Nej se på fan, där kommer Bertil Torstensson och Sverker-Olof Nilsen med en iPad i handen, sade Rickard Björk skrattande och nickade mot de anlända.


– Jaså det är här ni sitter och myser. Vad tycker ni om den här bloggen, Marias små rosa moln? Ny skapelse, som ska visa flickorna hur världen vill ha dem, sade Bertil som stirrade lätt med blicken och utstrålade ett kallt leende.


– Inte alls illa, så ni ger henne alltså manus eller skriver ni all text åt henne, sade Rickard Björk frågande.

– Nej hon vet inte ens om, att hon finns på en blogg på nätet. Hon skickade själv fotona till mig, eftersom jag sade mig tråna så mycket efter henne. Fotona är det enda kopplat till henne så att säga. Allt annat sitter vi smarta män bakom, sade Sverker-Olof Nilsen skrattande.


Displayen visade upp bloggen med den lättklädda brunetten Marcella som tidigare sänt foton privat till Sverker-Olof Nilsen, då hon ganska snart fallit för hans smicker. Någon som gav henne den bekräftelse hon ständigt sökte. Marcella hade normala bröst men ville ändå skaffa sig ett par större för det var något män tycktes vilja ha, så det var högprioriterat eftersom det gav henne mer uppmärksamhet.


Vem säger nej till en man med stor plånbok? Det ger så mycket som smycken, restaurangbesök och nya kläder, så himla lätt att linda gubbsen runt lillfingret, tänkte Marcella fnissande och knäppte en bild på sig själv med mobilen när hon plutade lite med läpparna.

– Ja chansen att någon ska ifrågasätta den där uppdiktade Marcellas åsikter när hon själv ser ut att skriva allt är nog ganska liten, sade Patrik Svensson leende.

– Ingen ger sig heller på kvinnor eller unga tjejer, därför är det supereffektivt att mala propaganda genom den här typen av tjej bloggare, sade Bertil Torstensson som kom av sig för att stirra på strippan med skoluniform som kråmande började dra av sig kjolen."

Stockholms Stadsmuseum: "Kopparmatte"

Uppdatering 11 jan.
Brotten i Stockholm kanske skulle minska om vi satte tillbaka "Kopparmatte" som var uppförd i  avskräckande syfte för Stockholmarna mellan 1647-1776 på Stortorget. Den stränga gestalten med sitt bödelsvärd och ris påminde Stockholmarna om de hemska straff som väntade dem som begick brott i staden.