Det här med mobbning och psykopater

Ofta kan vi läsa och höra om mobbning som förekommer i skolor och på nätet, dock aldrig att det faktiskt även förekommer från vuxna.

Nu när jag hunnit bli så pass vis och mogen, så ser jag att mobbaren är mest liten och har troligen skapat sig en skyddsbarriär mot omvärlden sedan länge i form av en utåt tuff och skrattande mask.

Samtidigt funderar jag över om inte även mobbare kan ha en bristande funktion i amygdala i hjärnan som styr känslocentret och förmågan till empati. Det är den främsta och bristande egenskapen hos psykopater, dock finns inget exakt spektra kring antingen eller, utan istället gäller mer eller mindre starka psykopatiska drag, enligt Karolina Sörman som ses i nedan klipp.

.


Jag såg även reportageserien ,"Det handlar om dig" som handlar om mobbning, där Musse Hasselvall är programledare. De första tre avsnitten var faktiskt väldigt bra och i det sista avsnittet erkänner Musse själv att han varit och fortfarande ibland kan agera som en vuxenmobbare. Kanske var det ett smart drag att ta till i förebyggande syfte, så inte han själv hamnade i klorna på dem han någon gång jävlats med. Musse som kan ses lite var stans på nätet. Tycker ändå det är starkt av honom, att kunna analysera sig själv och vara självkritisk samt stå till svars inför dem han mobbade i grundskolan och senare.

Jag tror förvisso att det kan finnas en blandning av bristande empati, omognad och en dold inre osäkerhet hos alla mobbare. Spotta på andra kan ju alltid dölja den egna mindervärdighetskänslan.

Det finns väldigt många mobbare som framkommer på nätet just för att de har möjlighet att vara anonyma och ges möjlighet att i skydd av det dolda säga det som de behagar.

Personligen blev jag inte alls frekvent mobbad som barn, trots att vi hamnade i situationen, där vi fick bryta upp och förlora tryggheten i nya skolor några gånger med allt vad det innebar. Vid ett av dessa byten hamnade vi på en skola på Lidingö och en dag satt en kille bakom mig och mässade, "Hora, hora, hora" och vad svarar man som tjej på 12-år över den benämningen när man inte ens kysst en kille.

Det värsta var inte killens mässande, strax bakom mig, utan den kvinnliga lärarinnans passiva och ignoranta beteende som satt nära mitt framför oss vid sitt bord. Hon sade ingenting till killen, som kallade mig hora. Jag tror fler lärare idag är lika usla och handlingsförlamade när det kommer till vakenhet över sin omgivning. Precis som det framkommer i reportageserien där Musse Hasselvall är programledare, så är den största medaktören inte den mobbade eller mobbarna, utan de som skrattar med eller tyst tittar på.

Fler år senare var jag och ett gäng tjejkompisar på Tivoli, en krog på Södermalm, då jag ser den här mobbar-killen. Jag ser även att han spanar in mig, så jag går fram till honom och frågar om han inte känner igen mig. Han blir lite osäker och säger att det gjorde han inte och förklarar sedan ursäktande att han själv blev mobbad på den tiden. Något jag inte alls tyckte mig se. Senare på kvällen blir han lite rädd när jag berättat för mina kompisar och de tittar efter honom. När vi går från stället och ska ta t-banan vid slussen, ser vi hur han springer ifrån oss. Mobbaren i gemen är troligen mest en liten rädd skit innerst inne. Samtidigt ska man nog försöka vara överseende och tänka att de har inte mer resurser inom sig.

Ett väldigt bra verktyg hade de börjat använda sig av i Finland vid namn KIVA, som framkom i reportageserien, där eleverna fick leka mobbare, tittare och den mobbade och sedan byta roller och försöka försvara och byta mönster i den situationen som framkom. Något även elever och vuxna lärare i Sverige borde få öva sig på.

Min smak är inte riktigt den här typen av hårdrock, däremot skriver gruppen Shinedown, ibland ganska passande texter, som låten, Bully (Mobbare) som kan ägnas dem som råkat på elaka nätmobbare.