Små änglar..

Skratta fel och sätta skrattet i halsen

När jag var runt tjugo fanns oftare sprudlande skratt nära och naturligt. Ibland kunde det bli pinsamt, speciellt sittandes ensam på en buss eller i en tunnelbana och en tanke fick mig att vilja öppna upp för ett högt ljudligt skratt. Ännu större tryck att vilja skratta uppkom av den förbjudna situationen, av att sitta själv och inte få börja skratta, där ett skratt inte skulle ses som normalt. Vem har inte direkt dömt ut en ensam människa som antingen pratar eller skrattar högt för sig själv som galen.

Numera ser och låter fler ganska störda i samband med osynliga headset, där individen för både samtal och skrattar högt gåendes eller stående ensam i ett hörn eller på en perrong. Vem är frisk och vem är galen? För det mesta inser du efter en snabb analys, att mannen eller kvinnan inte skrattar för sig själv, utan för ett samtal med någon du inte ser via den mikrofon han fäst osynligt på bröstpartiet. Med åren lägger de mentala smällar du råkar ut för ett dämpande förebyggande skydd mot fler eventuella kast i backen, med en kombination av att du kanske hamnar i fler och tyngre ansvarspositioner och det lättsamma naturliga skrattet upphör och blir till mer stela tvungna leende grimaser.

Idag bubblade dock ett halvt kvävt skratt upp, under en föreläsning, högst sannolikt för jag var så trött av för lite sömn och för mycket jobb. Studerade de övriga eleverna för stunden, där vissa i början av föreläsningen höll en vaken och intresserad blick för att omedvetet snart sitta och titta längtande ut genom fönstret från universitetets blågrå byggnad och kanske fundera över vad de skulle handla på vägen, eller om de skulle måla om köket hemma eller inte.

Min kurskamrat bredvid kvävde en gäspning. Hon höll dock en god min av att hänga med i resonemanget från läraren framför overhead-bilden. Kanske fick den plötsliga känslan av att befinna sig som student och inte kunna styra förutsättningarna på samma sätt längre, som att de lagt två tentor på samma dag under samma timmar för två olika kurser utan intresse att flytta dem, mig att brista ut i ett pinsamt kvävt skratt. Bristen på administrationspersonalens och lärarnas tjänstevillighet, eller som min kurskamrat bredvid som även hon arbetar samtidigt sade, - Inte mycket kundperspektiv här inte.

Den som studerar två kurser som institutionen själva lagt upp och bjuder in människor att söka, borde ha ett intresse av att placera kursernas tentor på en varsin dag, för att få god betygsstatistik med elever som ges möjlighet att hinna skriva dem. Nu blir de istället direkt omtenta som gäller ett par månader senare, så du hinner skriva någon av dem. De menar, att väljer någon att gå två kurser får den individen i stort skylla sig själv. 

Några som inte bara ser tillfälligt galna ut och får de flesta att sätta skrattet i halsen är människor som tillfälligt eller permanent radikaliserats. DN skrev om Anna Sundberg som på 90-talet föll för en muslimsk man och konverterade ganska omgående till islam. Tänk vilken makt en del män kan ha över vissa kvinnor. Jag har svårt att förstå hur någon så blint kan följa med en annan människas normer och krav kommen av en religion, för en förälskelse. Det måste möjligen vara kvinnor som mer har ett starkt behov av att bli styrda och kommenderad av någon annan. Att hon var ung har viss betydelse, dock måste ändå personligheten ha en större påverkan. 23 år är ändå inte så ungt att du inte kan göra egna moraliska bedömningar, som av den propaganda och bilden hon såg av Eiffeltornet sprängt i luften, eller hur hon var medveten om att hennes radikala man levererade vapen till attentatsmän och trodde på våld mot andra människor. Helena Persson, socionom och sektionschef vid psykossektionen på Järvapsykiatrin, säger, 

- Att någon har radikaliseras kan leda till samma tecken som man ser när någon insjuknat i psykos. 

Radikala Jihadister har vad jag kan tycka samma likheter som vissa politiska extremister. De skyr inga medel för att nå de mål de själva ser som de enda rätta och då finns ingen demokrati, eller några avvikande åsikter. Allt motstånd ska sprängas bort och då får alla olagliga handlingar tas till. Vidare finns även likheter med politiska extremister och sekter.

Annars kan det troligen bli en magnetisk dragning till det förbjudna för ett fåtal kvinnor som levt mer i en skyddad tillvaro, utan tragedier, tvära kast, fattigdom eller sjukdomar. Ibland kan nog, om själen och den mentala hälsan är bibehållen, en tuffare bakgrund ge en bättre framförhållning, ett starkare skydd och en mer vaksam analytisk bedömning av tillvaron. I jämförelse med någon som levt skyddad och omhuldad med bommul och vadd. 

Slutligen kanske ändå styrka kan ges till dem som kommit från en radikal rörelse eller en sekt, genom låten, All That I´ve Got, som Rebecca Fergusson med passionerad ilska sjunger, där hon väntar in den slutliga healingen efter det som hon lämnat bakom sig och vänt ryggen till. 

Lögner, politik och äkta skratt

Tänkte kanske skriva något kring mytomaner, eller kanske om en manlig kirurg som påstått sig vara personlig läkare åt påve Franciscus tillhörande en forskargrupp som manipulerat bilder, så de visat samma positiva resultat och sedan låter människor bli levande experiment för hans kirurgiska operationer av konstgjorda luftstrupar.

Det är farligt med människor utan samvete som mer slåss för egen bekräftelse. Kanske lika ohälsosamt som människor som inte alltid är de intelligentaste och ändå givits för mycket makt.

När det gäller makt, så har tydligen Sverigedemokraterna fallit i väljarbarometern enligt bedömare som Svenska dagbladet talat med enligt senaste Sifomätningen. De ska ha nått taket för sitt väljarstöd som enligt mätningen för februari 2016 ska ligga på 16,6 %.

I toppen ligger numera moderaterna, med 25,4 %, där Anna Kinberg Batra med sin lite avståndstagande approach kanske ändå gett visst förtroende med sina förslag kring flyktingpolitiken.

När jag läste att Socialdemokraterna hade på förslag att låta staten ge ekonomiskt stöd för alla som annars inte gått färdigt gymnasiet, så kändes det som ett ogenomtänkt förslag.

Människor måste ändå ta eget ansvar, utan att de ska behöva betalas. Det är ett förslag som troligen endast kommer bli en ytterligare möjlighet för vissa att utnyttja systemet för ekonomiskt bidrag, som andra får betala. Motivation skapas inte med bidrag eller daltande.

Sedan tänkte jag om det verkligen inte fanns något mer positivt att skriva om. Skrivglöden infann sig dock inte riktigt, trots att jag försökte kicka igång lite positiv energi genom att lyssna på skrattande bebisar på You-Tube. De mest naturliga varelserna genererar det mest äkta skratten. Sett på en livskurva bakåt, så har de flesta varit väldigt billiga i drift när det kommer till underhållning som sedan stagnerat med högre krav på stimulans. Det är dock vetenskapligt bevisat att leenden smittar när du ser andra le.