Ibland går jag på ett Shape-pass med en mycket underhållande och otroligt fysiskt stark kvinnlig instruktör omkring 50 år, som nästan talar oavbrutet medan musik spelas högt, varvat med lite stundtals enerverande fniss då och då när hon ska plåga någon man lite extra i salen.
Ingen av hennes monologer har så mycket med träningen att göra, utan det kan vara utelämnande anekdoter från hennes liv och leverne. Vi har fått höra hur hon spårade upp ägaren till en bil som stod konstigt parkerad utanför hennes bostad under en längre tid. Bilägaren blev så glad, eftersom bilen varit försvunnen, att han bjöd ut henne. Han skulle ta med henne på en båttur hade han berättat.
Hon blev lite orolig och funderade på om det kunde vara en enkel roddbåt. Mycket riktigt var det en större variant, som han tänkte ta en lugn och kanske romantisk tur med, tillsammans med henne. Han visste troligen inte att hon är en högpresterad, överenergisk kvinna som tar initiativ. Hon bad därför om att få ro och tog tag i årorna och tog i så mycket när de rodde i Stockholmsströmmen, att mannen nästan hade sett lite skrämd ut. Han hörde aldrig mer av sig till henne, berättade hon rättframt.
En annan dag berättade hon kring sin orientering, som hon även sysslar med, att en mycket snygg före detta reporter omkring 70 år hade tagit henne i armen, dragit henne åt sidan och pillemariskt sagt med en het viskande röst, - Du anar inte vad jag skulle vilja göra med dig.
Min blonda kvinnliga instruktör, tittar ut mot oss i salen och frågar leende,
- Visst var det gulligt?
I slutet på passet ikväll tog jag i så mycket att jag mådde illa för första gången på mycket länge. Kanske för att min instruktör då samtidigt var i färd med, att berätta hur hon som barn i galonkläder och gummistövlar spontant hade hoppat ner från ett högt hopptorn, rätt ner i djupt vatten utan närvarande vuxna.
- Vet ni hur tungt det blir av vattenfyllda gummistövlar och galonkläder, frågade hon utan att invänta några svar.
- Jag ska nog vara glad att jag står här idag, sade hon förtroligt.
Sedan fortsätter hon med att berätta hur hon åkt omkring i Sälen nyligen och mindes tillbaka på ett annat hopptorn, där hon som förvisso vuxen omkring 35 år, hade tagit en kanot och bett några skjuta på henne i kanoten nerför hopptornet. Trots den hastiga nedfärden nöjde hon sig inte, utan nästa gång bad hon dem att skjutsa ner henne baklänges i kanoten från hopptornet.
Vissa människor kan troligen få vem som helst att känna sig ganska lugn och mycket trist i jämförelse. Min instruktör behöver ingen stimulantia av något slag för att vara en helt naturligt galen och rolig svensk. Även om hennes son ska ha sagt till henne, - Ingen fattar hur trist du är egentligen.
Något annat som kan bli underhållande är att lyssna på bandet Jump4Joy som spelar gratis på Akkurat i helgen. Även om jag aldrig hört dem, så svänger de lite om dem:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar