Vaknade abrupt i morse och insåg att jag försovit mig till det bokade träningspasset som började 08,45. Jag hade drömt kort om en otroligt stormig båtresa, där vågorna lade den stora båten helt på kanten. Minns att jag inte var så rädd.
När jag blickade ut mot kajen, såg jag en man som aggressivt böjde en liten pojke ut mot vattnet. Mamman stod bredvid på ett lamt sätt och väntade ut det hela. Jag gick ut mot kajen och kände att jag ville gå fram och säga till mannen, då jag upptäckte att han var ganska farlig. Sedan såg jag en ung släkting till mig som jag kramade om. Sedan vaknade jag.
Jag har ett
drömlexikon hemma bland mycket annan blandad litteratur, som jag köpte på någon marknad en gång i tiden. Det är den engelska drömterapeuten Tony Crisp, som samlat sin erfarenhet - 22 års forskning i 3 000 drömmar i en uttömmande, praktisk och intressant handbok.
När jag nu slår på ordet "båt" i dröm-lexikonet får jag bland mycket annat förklarat för mig:
"Vår resa över livets hav och vårt sätt att möta storm och stilje, som i följande exempel. Drömmen kom några veckor före ett sammanbrott som orsakats av att drömmarens hustru lämnat honom. "Jag är i en mycket stor glasbåt tillsammans med min hustru. Sjön går väldigt hög och jag är rädd för att båten ska sjunka."(Ron D).
Vidare beskrivs att många båt-/fartygsdrömmar uttrycker någonting annat: en situation som vi är involverade i tillsammans med andra människor och som det är svårt att ta sig ur, som ett äktenskap, gemensamma affärer eller armén,
Fara under en kryssning: vilja ha relationer till andra eller bli en del av andras liv. Stiga i land: lämna en livsfas, som exempelvis moderskap eller äktenskap.
Jag tolkar drömmen som att jag har ridit ut en storm och lämnat något bakom mig, för det låter bra och positivt.
Hetsade inte upp mig för att jag försovit mig, utan klädde på mig och tog mig till det andra bokade passet efter det första och klarade mig med ett leende från att få en prick. Det är inte bara statliga myndighetsregister du kan hamna i när människan halkar snett, utan även gymmet har ett restriktionssystem, efter tre missade bokade pass på raken blir du utestängd under 1 månad, trots att du betalar löpande.
Det är lite ett storebrorssystem som dämpar känslan av att vara en serviceminded verksamhet. I ett annat poängsystem såg jag nyss med stor tacksamhet att jag klarat den senaste 15-poängs-tentan. Sedan att det inte blev full pott gör inte så mycket, med tanke på att jag jobbar samtidigt. Gammalt vill man lämna bakom sig och fortsätta med nya projekt.
Annars läste jag i
DN idag om hur PC Jersild, läkare, George Klein professor och författare, Tuulikki Koivunen Bylund, biskop och Björn Ulvaeus, musiker och nöjesentreprenör, skrev om rättigheten att få dödshjälp. De jämförde då svenska kvinnor på sextiotalet, som åkte till Polen för att få abort med dem som idag har råd och åker till Schweiz för att få dödshjälp.
Min första reflektion var vem ska kunna avgöra, om den dödslängtande individen inte är djupt deprimerad och förblindad i sin beslutsförmåga, eller fullt klar i sina tankar och sitt handlingsbeslut. Den andra reflektionen var vilka människor finns som kan tänka sig att arbeta med att ta livet av andra människor.
Det finns dessutom en mängd människor som tar livet av sig själva, som troligen kunnat få hjälp tillbaka, istället för att avsluta allt. Finns det ändå inte, hos alla mentalt friska människor, ett inbyggt hopp om livet in i det sista, mer än en önskan om att få dö. Någon kan ju faktiskt hinna skapa ett botemedel för cancer före den sjuka dödslängtande dör på egen hand av sin sjukdom. Och om inte hoppet finns måste det väl finnas bättre möjligheter att erbjuda, än en dödsspruta som sista utväg.
När den stundtals trasiga Kenta Gustafsson i min barndom med sin trassliga bakgrund ändå med hopp sjöng låten,"Just idag är jag stark", kan man tycka att människor med bättre förutsättningar borde ha mer styrka inombords. Men det är kanske tvärtom. Människor som har minst att klaga över lider enklare och högre.
