Söndagsnoteringar

När jag var på yogaklass idag, vilken började vid 11,00 och skulle hålla på under 75 minuter var det en vikarie som höll klassen och bröt lite på tyska. Trots att klockan var långt över 11,00 så tog hon det lugnt och avbröt inte samtalet med den elev som ställt henne frågor före klassen startat.

Jag upplevde en viss irritation att hon inte körde igång när vi andra måste vänta och när jag egentligen kände, att jag hade så mycket annat jag behövde göra, trots att jag rationellt insåg, att det inte var något att slösa energi kring. Övervägde även tanken, om jag skulle höja rösten och be henne starta igång passet istället för att prata bort det. Kunde dock hejda mig.

När hon till slut började passet retade jag mig istället på att hon lade in så mycket pausställningar, som t ex det så kallade "barnet". En övning som innebär att du ligger framåtböjd med benen böjda och särade under dig och armarna sträckta framåt och pannan i golvet. Förvisso en skön ställning som sträcker ut ryggen, dock mer en avslutande övning.

Vi har tidigare blivit bortskämda med en instruktör, som är väldigt effektiv som går igenom hela kroppen utan onödiga pauser och långa monologer. Det visar kanske istället att jag stundtals är dålig på tolerans och känslig för stress. Hur som helst gav troligen passet något mer, än om jag inte gått dit alls.

När jag efteråt gick och handlade satt en ung man i kassan, som hade ett märkligt beteende. Det var som han satt och övade på repliker inför en teaterföreställning när han talade till mig och andra kunder. Han tittade mig länge i ögonen och var väldigt tydlig när han tilltalade mig och samtidigt överdrivet trevlig, på ett sätt som nästan kunde dölja en inneboende ilska.

- Önskar du få kvittot tillbaka, sade han med hög och tydlig röst samtidigt som han tittade leende på mig, utan att ögonen log.

- Jag önskar dig en fortsatt trevlig dag, sade han slutligen lika tydligt, högt och stelt leende utan att ögonen glittrade i samklang.

Edvard Munch - Skriet

Kanske hade han varit otrevlig mot någon kund och fått påbackning av chefen. Eller så hade någon kund uppträtt otrevligt mot honom, så han omvandlade och förde vidare den känslan av ilska mot nästkommande kunder i form av undertryckt ilska omvandlad till ett överdrivet och tydligt manér.

Egentligen ville han kanske säga,

- Var det bra så din förbannade kärring, känner du dig nöjd med all skit du lyckats köpa?

- Var det verkligen tillräckligt , vill du inte även köpa några paket John silver utan filter, du ser ut att behöva röka på lite, sagt med hög röstvolym och ett stelt leende.

Eller kanske,

- Ska du ha kvittot, så varsågod, samtidigt som han knölar ihop remsan och skickar iväg pappersbollen i pannan på kunden.

Kanske avslutande med,

- Jag önskar du snubblar och tappar äggkartongen i betonggolvet din stelbenta borgarbracka!

Om alla fick säga vad de egentligen ville och kände, som många gör på nätet anonymt hade en del kunnat låta på det viset även ute i samhället.

Samtidigt kanske de sex av tio, som enligt en undersökning av Nackademin lider av söndagsångest inför den kommande arbetsveckan inte haft lika mycket ångest, om de sluppit svälja all förtret de känt.

Med tanke på att många unga enligt undersökningen hade mest söndagsångest, så tror jag en trist kortvarig, dock enkel lösning kan vara att skippa alkoholen på lördagskvällen och sova ordentligt.

Annars beskriver den irländska rockgruppen Cranberries och deras låt - Zombie vad som kan fastna och finnas ilsket i somligas huvuden.

Sömn, drömmar och vissa individers önskan om dödshjälp

Vaknade abrupt i morse och insåg att jag försovit mig till det bokade träningspasset som började 08,45. Jag hade drömt kort om en otroligt stormig båtresa, där vågorna lade den stora båten helt på kanten. Minns att jag inte var så rädd.

När jag blickade ut mot kajen, såg jag en man som aggressivt böjde en liten pojke ut mot vattnet. Mamman stod bredvid på ett lamt sätt och väntade ut det hela. Jag gick ut mot kajen och kände att jag ville gå fram och säga till mannen, då jag upptäckte att han var ganska farlig. Sedan såg jag en ung släkting till mig som jag kramade om. Sedan vaknade jag.

Jag har ett drömlexikon hemma bland mycket annan blandad litteratur, som jag köpte på någon marknad en gång i tiden. Det är den engelska drömterapeuten Tony Crisp, som samlat sin erfarenhet - 22 års forskning  i 3 000 drömmar i en uttömmande, praktisk och intressant handbok.

När jag nu slår på ordet "båt" i dröm-lexikonet får jag bland mycket annat förklarat för mig:

"Vår resa över livets hav och vårt sätt att möta storm och stilje, som i följande exempel. Drömmen kom några veckor före ett sammanbrott som orsakats av att drömmarens hustru lämnat honom. "Jag är i en mycket stor glasbåt tillsammans med min hustru. Sjön går väldigt hög och jag är rädd för att båten ska sjunka."(Ron D).

Vidare beskrivs att många båt-/fartygsdrömmar uttrycker någonting annat: en situation som vi är involverade i tillsammans med andra människor och som det är svårt att ta sig ur, som ett äktenskap, gemensamma affärer eller armén,

Fara under en kryssning: vilja ha relationer till andra eller bli en del av andras liv. Stiga i land: lämna en livsfas, som exempelvis moderskap eller äktenskap.

Jag tolkar drömmen som att jag har ridit ut en storm och lämnat något bakom mig, för det låter bra och positivt.

Hetsade inte upp mig för att jag försovit mig, utan klädde på mig och tog mig till det andra bokade passet efter det första och klarade mig med ett leende från att få en prick. Det är inte bara statliga myndighetsregister du kan hamna i när människan halkar snett, utan även gymmet har ett restriktionssystem, efter tre missade bokade pass på raken blir du utestängd under 1 månad, trots att du betalar löpande.

Det är lite ett storebrorssystem som dämpar känslan av att vara en serviceminded verksamhet. I ett annat poängsystem såg jag nyss med stor tacksamhet att jag klarat den senaste 15-poängs-tentan. Sedan att det inte blev full pott gör inte så mycket, med tanke på att jag jobbar samtidigt. Gammalt vill man lämna bakom sig och fortsätta med nya projekt.

Annars läste jag i DN idag om hur PC Jersild, läkare, George Klein professor och författare, Tuulikki Koivunen Bylund, biskop och Björn Ulvaeus, musiker och nöjesentreprenör, skrev om rättigheten att få dödshjälp. De jämförde då svenska kvinnor på sextiotalet, som  åkte till Polen för att få abort med dem som idag har råd och åker till Schweiz för att få dödshjälp.

Min första reflektion var vem ska kunna avgöra, om den dödslängtande individen inte är djupt deprimerad och förblindad i sin beslutsförmåga, eller fullt klar i sina tankar och sitt handlingsbeslut. Den andra reflektionen var vilka människor finns som kan tänka sig att arbeta med att ta livet av andra människor.

Det finns dessutom en mängd människor som tar livet av sig själva, som troligen kunnat få hjälp tillbaka, istället för att avsluta allt. Finns det ändå inte, hos alla mentalt friska människor, ett inbyggt hopp om livet in i det sista, mer än en önskan om att få dö. Någon kan ju faktiskt hinna skapa ett botemedel för cancer före den sjuka dödslängtande dör på egen hand av sin sjukdom. Och om inte hoppet finns måste det väl finnas bättre möjligheter att erbjuda, än en dödsspruta som sista utväg.

När den stundtals trasiga Kenta Gustafsson i min barndom med sin trassliga bakgrund ändå med hopp sjöng låten,"Just idag är jag stark", kan man tycka att människor med bättre förutsättningar borde ha mer styrka inombords. Men det är kanske tvärtom. Människor som har minst att klaga över lider enklare och högre.

Twitter mässande

Igår kväll surfade jag runt lite kort här och där, hos olika individers twitterkonton och blev lite låg. Det vara inga bra energier och kändes ganska kylslaget. Är själv inte aktiv på Twitter. Jag försökte förstå intresset av att flertalet människor på olika sätt twittrade och re-tweetade andras inlägg, där de skrev några korta meningar för att vänta in att andra skulle gilla kommentaren och klicka på hjärtat. Vem bryr sig egentligen. Är det normalt att sitta och skriva korta meningar ut i tomma intet, där det inte går att diskutera ordentligt. Ikväll såg jag lustigt nog att Twitter varit tillfälligt nedlagt idag, så jag undrar hur alla twittrande människor hade överlevt.

Twitter måste vara en uppmärksamhetens högborg, där var och en tycks inbilla sig att de kom med unika åsikter och preferenser kring t ex de ganska aktuella sexuella trakasserierna i Kungsträdgården och asylinvandrare i jämförelse med alla numera jättegoda jämställda svenska män! Bara det att nu sägs åsikterna av en del för att fånga rätt publik och erhålla popularitet hos vissa grupper.

Människor fångar in vad som är aktuellt för dagen. Ingen tycker troligen heller att det var ett ,varken rättvist eller smart drag av Margot Wallström att ta emot en hyresrätt av kommunal mitt i city, ändå måste alla sitta och säga samma sak, upprepande som om det vore något revolterande att uttrycka. Möjligen är syftet att på ett tjatigt sätt demonstrera vilka åsikter som bör gälla i politiskt hänseende och sedan följer flocken efter. Frågan är hur många människor som bryr sig vad andra tycker hela tiden på Twitter och vilka grupper som egentligen bevistas på forumet.

Jag fick en bild av komedifilmen Monyhy pyton, där en massa olika frälsare står i varje hörn i Jerusalem och skrikande försöker överrösta varandra med det mest slående budskapet, där vissa går förbi utan att bry sig speciellt mycket, medan andra söker svar hos de eventuella frälsarna. Hittade inte den exakta filmsnutten jag mindes, dock nedan klipp från samma film som kanske ändå skildrar människors behov av att lyssna på andras åsikter även om de ibland är ganska irrationella och ibland som på Twitter upprepas flera gånger om.

Suffragette - en historisk tillbakablick

När jag kom hem och tittade mig i spegeln förstod jag varför den unga snygga killen var så ihärdig att hjälpa till på ICA med plastpåsen, trots att jag valt en självservicestation. Under ögonen syntes svarta ränder efter mascaran som dragits med flödet av tårar som troligen gav ett tafatt intryck.

Det blev frukten efter drygt två timmars tittande på biopremiären av filmen Suffragette på filmstaden. Jag var inte ensam om att snyfta. Vi satt på rad och snörvlanden hördes både bredvid och bakom mig. I biosalongen kunde männen räknas på ena handen, vilket var ganska förståeligt.

Uppdaterat 2016-01-16

Den utlösande faktorn till tårarna var dock när maken till Maud Watts adopterade bort deras gemensamma son på hans födelsedag och vi fick gripande bevittna den lilla sonens rop efter sin mamma när adoptivföräldrarna bar iväg den lilla gråtande parveln. Det hade förekommits av att maken slängde ut Maud Watts när hon blev gripen för att hon endast hade lyssnat på ett tal av rörelsens ledare och sedan i skam-syfte körts hem till maken i polisbil. Maken förbjöd, förutom att han portade henne att träffa sonen igen och när han själv inte orkade ta hand om sonen valde han hellre adoption, än att låta modern som inget hellre önskade ta hand om honom. Något annat som gjordes i politiskt skam-syfte var att svartmåla kvinnorna i media med deras namn och fotografier. Ungefär på samma sätt som sker idag bland bloggar och forum av extremistiska politiska grupper när de försöker tysta någon.

Därefter fick vi bevittna hur poliserna tog till grovt våld mot kvinnorna med hårda slag så de föll som käglor mot marken. Förutom att det förekom en väldigt slemmig chef som tog som sin rättighet när han inte skrek åt de underbetalda kvinnorna, att  tvinga en och annan utvald flicka, att ge honom oralsex på kontoret i det sunkiga tvätteriet, som även var fyllt av giftiga gaser, skållhett vatten och brännande strykjärn, hann vi följa med kvinnorna in i fängelset ett par vändor, se hur de tvingades klä av sig och tvångsmatades via sond när de matvägrade. Vid dessa fängslanden kan vi verkligen tala om orättvisa och människor som dömdes utan legalitet.

Det var när jag tog t-banan hem idag, efter ha varit på mitt andra upprop till ny kurs på universitetet denna vecka, som jag såg anslaget kring den nya filmen, där den bedårande Carey Mulligan spelar huvudrollen som den unga tvätterskan Maud Watts som sedan blir vittne till stenkastning av några arga kvinnor som demonstrerar för sin rättighet att få rösträtt, vilka tillhörde den organiserade Suffragett- rörelsen.

Vi får möta Meryl Streep som spelar ledaren Emmeline Pankhurst, som syns endast en kort sekvens, dock som en stjärna som ger avtryck när hon håller tal och säger, I´d rather be a rebel than a slave". 

Dessutom träffar vi Helena Bonham Carter, som spelar den tuffa intelligenta apotekaren Edith som kan ställa diagnoser. Maken kan inget kring apoteksverksamhet, mer än att han ärvde apoteket. Likaså ser vi en mer välbärgad kvinna som spelar suffragette, som äger alla pengarna hos paret, dock är det maken som bestämmer och håller i dem.

I filmen finns till skillnad mot idag ett kvinnligt samarbete mellan olika klasser - arbetare och borgare. Jag rekommenderar filmen som en historiskt våldsam tillbakablick över feminismens ursprung - glöm dock inte näsdukar. Filmen visar även när det verkligen fanns något att kämpa kring, som inte handlar om att dra alla män över en kam som svin, eller den mer nischade moderna varianten som syntes för en tid sedan kring kvinnors rättighet att slippa få raka sig under armarna. Filmens eftertexter låter oss dock påminnas om att kvinnor i Saudiarabien faktiskt fick rösträtt sist av alla länder, så sent som år 2015. De får dock ännu inte köra bil själva.

Lägger in en trailer som sammanfattar den politiska verklighetsbaserade filmen Suffragette ganska bra innehållande vissa musikfrekvenser likaså.

Sexuella trakasserier under festliga sammanhang

Jag blev påmind av en man i det förra inlägget kring det som hänt i Köln på nyårsafton och uppmärksammad över något liknande som ska ha hänt i Kalmar. I förmiddags  läste jag kriminalreporter Lasse Wierup:s analys i DN kring män i grupp som sextrakasserar. Han nämner även att bilden över vad som ska ha hänt på Larmtorget i Kalmar fortfarande är mycket oklar. Dock ska minst 16 tjejer i övre tonåren ha anmält att de blivit sexuellt ofredade men hittills har endast två asylsökande, 18 och 32 år gamla delgivits misstanke. Emellertid förnekar bägge brott.

Wierup beskriver även att under ungdomsfestivalen, "We are Sthlm" i Kungsträdgården i augusti förra året ska stora killgäng kväll efter kväll, passat på att trycka sig mot unga flickor och stoppa in sina händer innanför tröjor och byxor. En av de poliser som deltog i insatsen påstods fått lägga mycket tid på att stötta de drabbade tjejerna. Killarna som skickades iväg bedömdes till "övervägande del" vara ensamkommande nyanlända.

Kan det vara så att det blir en kulturkrock för män, som tidigare levt i länder där kvinnor döljs under Hijab och mer eller mindre hålls instängda, mot Sverige som eventuellt upplevs som ett stort smörgåsbord av "avklädda" kvinnor när så inte är fallet?

Annars är sexuella trakasserier, som avledande manöver vid stölder inte ett helt nytt fenomen i Europa. När jag med fler tjejkompisar i början på 90-talet var i London och tog The underground mot en söderförort för att träffa  vänner, befann vi oss i en glad och lättsam feststämning stående i mittenpartiet av vagnen. En grupp på mellan 6-8 män med afrikanskt utseende omringade plötsligt min syster väldigt, puttande, närgånget, tafsande och obehagligt.

Det hela gick väldigt snabbt och strax före nästa station försvann de och min halvt chockade bestulna syster stod kvar utan plånbok. Beskrivningen är inte en antydan, att alla med ett afrikanskt utseende har det här beteendet, för så är inte fallet. Det förekommer västerländska män som likaså har denna olämpliga förmåga. Och trots "jämlikhetens strävanden" tror jag inte de förekommer tafsande kvinnor i denna grad.


I 2014:års upplaga av den blå Sveriges rikes lag, finns i nära anslutning efter Aktiebolagslagen som jag egentligen borde plugga för tillfället, Utlänningslag (2005:716). I kap. 4 regleras bland annat när en utlänning ska anses utesluten från att anses som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Vidare finns i kapitel 5, § 17 bestämmelser som reglerar särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd.

"Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt detta kapitel skall det, utom i det fall som avses i 1,2,3 eller 4 § särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet", 5 kap, 17 §, 1 st. 

Om asylsökande får gratis mat och uppehälle samt 24 kr/dag av staten och sedan missköter sig i form av sexuella trakasserier bör de inte få stanna kvar i landet längre och det helt utan rasistiska motiv. Möjligen kan någon fråga sig, varför vi inte skulle kasta ut svenskar som begår sexuella brott. Emellertid bör dessa svenska människor, placerade under en form av svenskt familjärt och/eller samhälleligt ansvar, om än det blivit misslyckat, bli mer berättigade att stanna i landet eftersom de blev födda här. Dock blir det troligen som i alla övriga sexualmål en rättslig fråga att kunna bevisa när det kommer till sexualbrott och en kostnad att utreda vare sig det handlar om asylsökande eller svenskar.

Sverigedemokraterna och deras jämställdhet

Googlade runt lite när jag fann Expo:s webbplats och skriften, "Folk, Familj och fosterland", av stiftelsen, Kvinna till kvinna. Gruppen är inga jag sedan tidigare känt till, dock startade gruppen som ett nätverk och är idag en insamlings-stiftelse som startade omkring 1993 under Balkankriget där fler noterade hemskt förekommande massvåldtäkter mot kvinnor och började engagera sig.

Stiftelsens syfte är enligt nedan:

• att genomföra projekt i krigs- och konfliktområden som främjar kvinnors självtillit och självkänsla, kvinnors psykosociala och/eller fysiska hälsa eller medverkar till att främja kvinnors deltagande i uppbyggnaden av ett demokratiskt civilt samhälle.
• att främja studier och forskning kring effekterna av krig och väpnade konflikter för kvinnor.
• att föra ut fakta och information kring krigets effekter och skapa opinion för fredlig konfliktlösning med civila metoder.

De har sammanställt ett häfte på 40 sidor, "Folk, familj och fosterland" där de beskriver nationalistiska rörelser och hur dessa förstör för kvinnor och den jämställdhet de försöker nå i Europa. De beskriver även i slutet av häftet, Sverige och Sverigedemokraterna, där mycket känns igen från deras och de så kallade "Jämställdisternas" åsikter, ur kommentarsfälten, från vilka det även enkelt går att koppla samman med Sverigedemokratiska partiets tidigare partiprogram. 

Några kortfattade punkter ur häftet, Folk, Familj och fosterland och vad som sägs kring Sverigedemokraternas politiska preferenser:

• De vill införa en föräldrapeng för att föräldrarna ska vara mer hemma under de tre första åren, samtidigt som de motsatt sig en lagstiftning om pappaledighet.
• Strävan efter ett ökat barnafödande (Läs: Lebensborn under Nazityskland)
• Ekonomiska möjligheter för arbete i hemmet
• En politik vars praktiska konsekvens är att hålla kvinnor borta från arbetslivet
• Partiet är toppstyrt och en enda riksdagslista visas för hela landet till skillnad mot andra partier.
  
• Stödjer en starkt konservativ familjepolitik
• Nationalistisk synsätt, där kvinnan ska föra släkten vidare
• Konservativ inställning till familjen, hbtq-personer och aborter
• Sänka sista abortdatum för fria aborter till 12 veckor
• Stärka familjen, dock reducera anhöriginvandringen
• Feminismen är ett hot
• Kvinnor och män är olika och dessa skillnader går "bortom det som kan uppfattas med blotta ögat".
• Sambeskattningen är något som SD motionerat kring, vilket avskaffades 1971, då det var ett hinder för kvinnor att ta sig ut i arbetslivet. 
• De vill dubblera vårdnadsbidraget, sannolikt för att modern ska vara hemma med hjälp av ett icke pensionsgrundande stöd där studier visat att den hemmavarande sedan har svårt att komma tillbaka i arbetslivet.
• SD har motionerat i riksdagen om att bidragen till kvinnoorganisationer ska avskaffas, samtidigt som de själva ansökte om pengar för ett kvinnoförbund.
• SD:s kvinnoförbund själva är negativa till feminismen som princip och förutom att de vill avskaffa kvinnodagen den 8 mars, vill de motarbeta hedersvåld, vilket de kopplar till andra kulturer än den svenska.
• De har dock under senare år lockat LO-kollektiva kvinnor för att motarbeta bilden av mansdominans, där de satt Kristina Winberg, vårdbiträde som toppnamn till EU-parlamentet.

Några citat från häftet:

"Vi har jämställdheten med oss från vikingatiden", sagt av Linus Bylund, stabschef till Jimmy Åkesson, som möjligen missat lite kring kvinnliga rösträttsfrågor och dylikt mellan vikingatiden och vår tid.

"Problemet med Sverige och det svenska försvaret är att det är feminiserat, enligt Gustav Kasselstrand.

"Feminismen är en avskumsvidrig ideologi", enligt små nazi...jag menar SDU.

"Halvgamla fruntimmer som inte lyckats få någon karl, twittrades om feminister av Tommy Hansson, Ordförande i SD Södertälje, stått med på riksdagslistan och varit chefredaktör på SD-kuriren.
Han menade även att när nobelpriset delades ut till en kvinna i litteratur var det kvotering.

"Det är viktigt med antifeminism, enligt SDU:s tidigare ordförande Gustaf Kasselstrand

Det framkommer även enligt Kvinna till kvinna stiftelsens skriftliga sammanställning, att de är ett vanligt problem bland nationalistiska partier i Europa att de har svårighet att locka kvinnor. Märkligt. Kvinnliga SD politiker och SD- tjänstemän ska även ha slutat efter att ha utsatts för sexuella trakasserier och i december 2015 ska även en skånsk Sverigedemokratisk sympatisör ha sextrakasserat kvinnliga politiker och blivit dömd till fängelse för det brottet. 

Nu blev studierna lidande - igen. Tyckte dock det varit lite mycket riktad SD- propaganda ute i etern, så det behövde balanseras. Kanske med ett sympatiserande slutligt musiktillägg med låten Ain't No Sunshine med Joe Cocker, som inte tycker det blir något solsken när hon har gått, med tanke på Sverigedemokraternas låga kvinnliga andel.

Lobbyister, mutor och bestickning

Tänk vad duktig man kan bli på att plocka upp, träna, torka av, diska och dammsuga, allting i stort förutom, att börja plugga inför tentan i affärsjuridik som närmar sig illavarslande snabbt. Det borde i psykologiska termer definieras som aktiv förträngning.

Med det i tanke, så kanske jag ändå kunde slå samman studierna med något som hör till mer opretentiöst och till viss del konstnärligt utövande, som att skriva om något som hör till tentan som samtidigt kan vara intressant.

Bild från http://www.kommunikationsforum.dk

Alla dessa politiska lobbyister som idag sitter på forum och bloggar på nätet och ofta skriver likartade och upprepade politiska budskap, när de inte sitter och sprider förtal om andra från samma plattformar, som de vill pränta in i allmänhetens ibland lättpåverkande medvetanden, för att få dem att rikta uppmärksamheten mot specifika ämnen och värva anhängare till någon bakomliggande politisk organisation, bör sannolikt vara möjliga representanter för mottagande av muta samtidigt som vissa större politiska organisationer sannolikt bör vara möjliga representanter för bestickning. Vissa talar om "lobby-korruptionen".

Allmänheten tycks inte få någon insyn idag över gåvor och finansiella transaktioner som ges till politiska organisationer eller lobbyister. Kanske har förmånerna varit för stora för att tillsätta någon sådan.

Mutbrott regleras av BrB 10:5 a §

"Arbetstagare som för sig själv eller för annan tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma ska gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen, eller efter det han slutat detsamma. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. "

Det är dock inte endast arbetstagare, utan vad som sägs i första stycket tillämpas även på,

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté, eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund,

2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,

3. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet,

5. den som i annat fall än som avses i 1-4 på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan

a) sköta en rättslig eller ekonomisk angelägenhet,

b) genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning,

c) självständigt sköta en kvalificerad teknisk uppgift, eller

d) övervaka utförandet av en sådan uppgift som anges i a, b eller c,

6: främmande statsminister, ledamot av främmande statsorgan motsvarande dem som avses i 1,

7.  någon som, utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts, utövar främmande statsmyndighet eller utländskt  skiljemannauppdrag,

8. ledamot av kontrollorgan, beslutande organ eller parlamentarisk församling i mellanstatlig eller överstatlig organisation där Sverige är medlem, och

9. domare eller annan funktionär i internationell domstol vars domsrätt Sverige godtar.

Bestickning regleras av BrB 10:5 b §

"Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år."

I praktiken tycks det dock inte vara lika lätt att dömas för mutbrott, om vi ser till domen den 12 november 2015 från Hovrätten över Skåne och Blekinge, där anställda från ett Energibolag och ett Telekombolag i södra Sverige haft ett avtal mellan sig och efter ett arbetsmöte med representation tog ut svängarna till en strippklubb i Köpenhamn, där chefen från Energibolaget bjöd representanter från telekombolaget på champagne för nära 10 000 kr.

Hovrätten fastställde Tingsrättens dom,som menade att det är sedvanlig kutym i näringslivet att bjuda på middag och dryck i anslutning till t ex en hockeymatch. Det som tvistades om var den senare delen av kvällen, där stora pengar spenderades på strippklubb dit de farit med limousine från Malmö. 

Emellertid ansåg Tingsrätten att det skett spontant och under alkoholpåverkan, varför det inte sågs som tillräckligt för att utgöra ett mutbrott. Det är lite märkligt, med tanke på att BrB 1 kap. 2 § säger, " Har gärningen begåtts under självförvållat rus, eller var gärningsmannen på annat vis genom eget  vållande tillfälligt  från sina sinnens fulla bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott."

Både mutbrott och bestickning i målet kom dock ändå att ogillas av både Tingsrätt och Hovrätt, även om det ansågs som olämpligt att bjuda på nattklubb, dock inte otillbörligt. Hovrätten menade att det mer var ett misstag till följd av bristande omdöme baserat på alkoholen.

Nu blev männen inte dömda för mutbrott, frågan är om och i sådant fall, i vilken omfattning mutor sker bland politiker och lobbyister. Där förtroendet inte blir större genom ett smygande och döljande av de ofta anonyma lobbyister som de använder, eller med vetskapen, att de får stora pengar och vissa inte drar sig för att grovt förtala och smutskasta andra på nätet som "stör" deras oljade haranger. Det är kanske därför inte så konstigt att lobbyister och vissa politiker, vänder sig mot tonåringar eller svaga grupper på nätet för att lättare påverka dem som inte har ett lika stort försvar.

Grisar, smarthet och äckliga företeelser

Under en period som barn i den ålder då vi inte kan styra vart våra föräldrar tvingar oss, flyttade vi tillsammans med familjen till en äppelodling på Österlen från att tidigare bott i Stockholm i ett mysigt område med kompisar runt hörnet där vi byggt upp en viss trygghet.

Det var vackert i vissa delar neråt landet, dock långt till kompisar, lantligt och på vintern var det alltid snöstorm, svinkallt och klasskamraterna undrade om vi träffat Kungen och Silvia uppe i Stockholm, eller om alla var knarkare. Varje morgon var jag och min syster även tvungna att gå drygt två kilometer till en skolbuss, där en pedofilvänligt sinnad man blev förälskad i mig som barn och alltid skulle prata, vara närgången, tafsade, bjöd på godis och var allmänt äcklig och obehaglig. Med respekt för alla trevliga skåningar, så är det märkbart många pedofiler som ofta tas fast neråt ert landskap.

Dessutom hade säljaren till det äldre huset glömt att berätta att det var stora dolda fuktskador i källaren i det stora tegelhuset från sekelskiftet. Jag skulle ha behövt den juridik och ekonomi jag läst idag, så hade jag kanske kunnat hjälpa min tillfälligt allt för spontant och ekonomiskt äventyrliga pappa bättre än som barn.

Den årliga julgrisen med klar blick är framme

I morse när jag läste om de intelligenta grisarna som vi människor behandlar så hemskt, minns jag den gris som pappa införskaffade bland många andra djur, under samma period när vi åkt vilse och hamnat i Skåneland. Grisen döpte han till Drottning Silvia och med tanke på att dessa grisar är smartare än hundar är det inte mer än rätt att grisen med sitt tuffa livsöde fick ett aristokratiskt namn.

I morse läste jag i DN att Winston Churchill ska ha sagt," I like pigs. Dogs look up to us. Cats look down on us. Pigs treat us as equals.". Grisar kastreras dock idag utan bedövning varför det vore rättvist,  att de som utför dessa handlingar borde hamna i någon form av register för människor utan empati, med insikt om att dessa djur är totalt försvarslösa och emotionellt intelligenta.

Varför förnedrar och förlöjligar vi grisar frågar sig Aase Berg i Dagen nyheter idag. Även Pink Floyd:s låt "Pigs" där de sjunger "Haha charade you are", där texten ska måla upp vissa män som grisar, vilket istället borde hedra män, om vi beaktar att grisen är en mycket intelligent varelse som förvisso har vissa mindre ton sköna gruffanden för sig, men vilka människor är inte en plåga att lyssna till ibland.

Själv köper jag inte bacon längre och har aldrig tyckt om julskinka speciellt mycket och för deras skull ska jag nog fortsätta bojkotta den handeln. Martin Ragnar skriver om, "Grisens historia - Så mycket mer än fläsk" och han beskriver deras blickar som något som belyser deras skarpsinnighet.

Det är väl lite som människor att vi kan fånga in mycket vad som egentligen sägs i andras blickar. Något som inte syns alls när vi kommunicerar med människor på nätet, som beskrivs i boken, Bakom Dolda Ansikten.  Istället borde det inte finnas något behov av att springa och gömma sig som Katie Melua sjunger i låten, Wonderful life", som får bli en avslutande peppning för alla grisarna i samhället som egentligen borde få släppas ut i det fria.

Alla helgons dag - med döda som talar

Alla helgons dag ska vara minnesdag över våra nära, kära och döda och igår spökade det på Halloween. Småpojkar hade stoppat in skrämmande stirrande linser i ögonen och det ringdes på dörrarna, där barnen frågade efter "bus eller godis". Sture Johansson, en snickare i Värmland har dock i över 30 år varit verktyg för en verkligt död man, som talar genom hans kropp. Han minns själv ingenting av dessa monologer som kan pågå i upp till tre timmar och vill inte själv kalla sig för medium.

Den döda kallar sig Ambres och svarar på många av livets olösta gåtor, som meningen med livet, den totala kärleken, döden och vad som händer efter döden. Vi får lära oss att människans största problem är vår rädsla, som orsakar konflikter, krig och att vi inte lever fullt ut. De som inte skräms av döden kan även leva lyckligt fullt ut, för egentligen dör vi aldrig på riktigt får vi även till oss.

Sture Johanssons före detta fru tog med honom till en grupp som mediterade och han följde lydigt med utan större intresse, mer än att han då kunde få vila sig lite. Det var under ett av dessa meditationer på 70-talet, som en ande första gången talade genom snickaren Sture Johansson, som gått sju år i folkskola, hellre snickrar på sitt hus och jagar älg än mediterar.

Sture har inte samma kunskap vaken, som annars flödar ur honom när väl den döda Ambres talar genom honom. Han berättar hur alla stirrade på honom efter första gången någon tog över hans kropp och hur han spontant bad om ursäkt, då han trodde att han kanske hade snarkat till ganska rejält under meditationen. Det har hunnit komma både kändisar, läkare och företagsledare som velat komma och lyssna på denna 3000-årliga ande vid namn Ambres, som själv säger att han är död. Kanske är det en väldigt övertygande teater, eller så kanske det ligger en hel del i det som sägs, då Sture Johansson själv betraktat en del andra medium som bluffmakare. Välj själva. Lyssna och begrunda.

Ovärdiga handlingar, gruppdynamik och entreprenören

Jag studerar omvärlden

När jag idag kom ut från Skanstull:s T-bana, uppgång Allhelgonagatan och såg ut mot Götgatan stod brand-, polisbilar och ambulans vid en vit skåpbil och bakom den låg en mörkblå personbil kraschad och vält på sidan, så hjulen låg i luften. Utmed asfalten låg mängder av krossat glas som en man höll på att sopa upp. Gatan var blockerad av polisbilar åt bägge hållen.

Ambulanspersonal stod på skåpbilen och lyfte ut en skadad individ på bår från den mörkblå omkullvälta personbilen. Runtomkring stod människor och flera med stora kameror och sina Iphones och tryckte av fotografier. Det kändes lite ovärdigt och respektlöst. Skulle de lägga upp fotona på bloggar eller Facebook efteråt och låta något trafikoffer, utan egen medvetenhet bli granskad och diskuterad av okända människor på nätet. Påminde om filmscener där gamar kretsar i luften över någon döende människa i öknen.

En annan form av mänskligt agerande är när vissa individer väljer att handla i en
grupp utifrån gruppens preferenser, samtidigt som de utesluter sitt eget sunda förnuft. Det sista avgör när vissa människor gör sina val och kan ses på olika platser och områden, t ex hur människor agerar på Internet i kommentarsfält och på olika forum i samband med t ex politiska diskussioner.

Det är något som socialpsykologen Salomon Asch experiment redovisar. I experimentet får en försöksperson se en linje med en viss längd, för att strax därefter visas tre andra linjer. Av dessa är en lika lång, en är kortare och en är längre.

http://www.psykologifabriken.se/

Försökspersonen ska sedan berätta vilken, av de tre linjerna som är lika lång som den första. Först ska dock två andra ge sitt svar, därefter får försökspersonen säga sin mening. Det försökspersonen inte vet är att de två före är från forskarteamet och ljuger genom att peka ut fel linje.

Det anmärkningsvärda som påvisar grupptrycket är att försökspersonen i 75 % av fallen tvivlar på sig själv och gissar fel. Det är alltså normalt att överge sin egna åsikter när övriga gruppmedlemmar har en annan åsikt.  Det här fick journalisten Christoffer Ahlström förklarat för sig av psykologen Oskar Henriksson, när han fann att han i kommentarsfälten gav upp sin egna åsikter och istället anammade andras åsikter, kring hat mot damfotboll, politisk korrekthet och att Julian Assange utsatts för en häxprocess. Människans drift att passa in i mönstret och gruppen är starkare än att behålla de egna åsikterna för somliga.

När jag istället läser kring entreprenörer och deras vanligt förekommande egenskaper, så avviker de tydligen hellre, än följer strömmen på olika sätt. Författaren Grant Cardone har i över 25 år studerat entreprenörer och letat efter deras gemensamma egenskaper, vilka inte alltid ses positiva.

Är du en "Följa-John-typ"enligt Salomon Asch-experimentet ovan, som påverkas av gruppen åsikter, eller en med entreprenörsegenskaper enligt Grant Cardones 25-åriga studier, vilka kan vara enligt nedan och följande:

1) Du uppskattar inte status-Q och avskyr när inget nytt händer. Du har svårt att se varför saker och ting alltid ska göras på samma sätt, utan att någon ger dig en vettig förklaring.

2) Du blir lätt uttråkad och andra kan se dig som ett problem. Det är dock inget fel på dig, mer än att aktiviteter som inte motsvarar din potential inte blir tillräckligt utmanande. Bill Gates hoppade t ex av college och blev istället än av de rikaste.

3) Du har fått sparken. Att bara vara en liten del i systemet eller en kugge i hjulet blir svårt för dig, eftersom du vill skapa något som andra kan inspireras av och bidra till.

4) Du har blivit stämplad som rebell. Du vet att storhet ligger utanför linjerna av likformighet och tycker inte att politik, lagar och förordningar gäller dig.

5) Du har svårt för auktoriteter. Du har hela ditt liv stått emot auktoriteter som dina föräldrar, lärare och chefer.

6) Du vill förbättra allt. Du tittar alltid efter hur du kan göra saker och ting bättre. Vidare är du påstridig och delar fritt ut dina tankar och idéer till förbättring, trots att du inte blir tillfrågad.

7. Du är dålig på att kallprata. Det känns som ett slöseri med tid och gör dig bara obekväm.

8. Du har haft en jobbig uppväxt. Du kan ha fått mycket kritik, retats och även mobbats som barn eller tonåring. Detta har fått dig att vilja bevisa för världen att du verkligen är en kraft att räkna med.

9. Du kanske har blivit stämplad som besatt, eller med tvångsmässigt beteende eftersom, när du väl påbörjar något har du svårt att släppa taget.

10. Du har svårt att varva ner. Du kan inte sova på natten eftersom du inte kan stänga av dina tankar. En affärsidé kan även visa sig i drömmen. Nästa morgon finner du dig fortfarande slukad av tanken vilket distraherar dig från jobbet du ska utföra.


Möjligen blir de människor som inte anpassar sig efter andras åsikter, utan mer litar på sig själva, dem som blir mest påhoppade i kommentarsfält. Framförallt kvinnor som enligt normen för vissa även bör hålla sig lite tyst i bakgrunden, om de inte håller med övriga. De riskerar troligen fler blåmärken i kommentarsfälten. Men "tårarna torkar av sig själv" som den fantastiska sångerskan Amy Winehouse sjunger som tragiskt gick bort alldeles för tidigt vid en ålder av 28 år.

Seriefigurer och fotograferade dockor kan räknas som barnporr

Dagens Juridik har i en panel med Stefan Wahlberg som programledare diskuterat huruvida barnpornografilagen ska ändras med tanke på Sveriges senaste största barnporrmål någonsin, där en man dömdes.

I målet ingick filmer både med övergrepp på verkliga barn och porslinsdockor. Maria Abrahamsson har i dagarna lagt en tredje likadan motion till riskdagen, där hon vill skala ner det förbjudna i lagen, som hon menar är skapad av någon form av moralpanik från 90-talet. 

Hon menar att det finns ett löjes skimmer över bilder och porslinsdockor som inte är verkliga som dock ändå visar upp något sexuellt av barnliknande skapelser. 

Maria Abrahamsson, jurist och riskdagsledamot (M) hävdar att dessa områden av icke fysiska barn tar bort tid för att bekämpa verkliga barns övergrepp. Hon nämner återigen att det finns en kvarleva av moralpanik i samhället. 

Susanne Eberstein, kammarrättsråd och riksdagsledamot (S) är av motsatt åsikt och menar att syftet med barnpornografilagen idag inte är att värna om enskilda barn, utan alla barn och att dessa har ett så högt skyddsvärde att lagen ska stå kvar intakt. Susanne Eberstein kontrar med, att på 70-talet ville man tillåta pedofili och ansåg att det var viktigt att barnen tidigt fick delta i sex. 

Det finns tre syften för att kriminalisera barnpornografi:

1) Den skulle kunna förleda barn att delta i sexuella aktiviteter

2) Barn skulle kunna få stå modell för sexuella bilder

3)Kränkande för barn i största allmänhet.

Maria Abramhamsson menade även att hon inte var så säker över att barn verkligen skulle kunna känna sig kränkta av barnpornografiobjekt eller bilder. Susanne Eberstein svarade med fast stämma att det faktiskt är vuxna som ska ta den bedömningen. Måste säga att Susannne Eberstein lät ganska sund och vettig oberoende av politisk färg.

Diskussioner med liknande åsikter som Maria Abrahamsson, med utrop om en påstådd moralpanik och att barn inte skulle fara illa av lite sex har förts ganska mycket och mer för ett par år sedan bland annat hos jämställdisterna, t ex hos journalisten Ingrid Carlqvist.





151008_VJ from Dagens Juridik on Vimeo.

Svensk bloggare 10 000 kronor fattigare - dömd för förtal

Av bakgrunden framgår att en svensk man T.P med många besökare och mycket stor spridning av sina inlägg på sin privata blogg, den 2 december 2013 publicerat ett inlägg med titeln, "Umeåbo åtalas på urdu". I inlägget citeras en artikel från Västerbottens-kurirens nätupplaga, där det framgår att åtal väckts mot en 31-årig man i Umeå för ofredande av tre kvinnor och sexuellt ofredande av en fjärde kvinna samt att de kvinnorna krävt skadestånd av mannen mellan 5 000 kr och 7 000 kr. Mannens namn framgick dock inte i artikeln. Den åtalade mannen var T.M och namnet nämns istället på T.P:s blogg samt länkningar till den åtalade mannens Facebooksida.

T.P har i sin blogg även lagt ut ett fotografi på T.M som T.P hämtat från T.M:s Facebooksida som även var tillgänglig för andra Facebookanvändare. Inlägget innehöll sökorden "brottslighet", invandrare", "journalistik", "T.P (fullständigt namn), "Umeå".

"P tycker att mannen ser lite konstig ut för att vara Umeåbo som Västerbottens kuriren (länk) påstår att han är. Ändå konstigare blir det när det i åtalet står att han behöver tolkhjälp på urdu och att han är Pakistans medborgare, nåväl VK:s journalister kanske inte förstår svenska annars kunde man ju misstänka att de försöker dölja något. Den åtalades namn är T.M och här finns hans Facebook...(länk) och åtalet..(länk)."

T.P har ett omodererat kommentarsfält på sin blogg och samma dag inlägget lades ut skrevs kommentarer av tre olika besökare. Någon länkar till två Youtube klipp och insinuerar bland annat att T.P är jihad-krigare och en hängiven islamist och sålunda potentiell självmordsbombare.

Bloggägaren T.P läste kommentaren kort därefter och både kommentarer och inlägg finns kvar. T.M har yrkat att tingsrätten ska förplikta TP att betala honom 20 000 kronor i skadestånd samt att denna ska stå för ersättning av rättegångskostnader med 900 kr avseende ansökningsavgift.

Rättsfrågan

Frågan var huruvida T.P gjort sig skyldig till förtal enligt  5 kap. 1 § Brottsbalken, genom att skriva och publicera nedsättande inlägg om T.M. Likaså om han gjort sig skyldig till förtal genom att underlåta att ta bort en nedsättande kommentar skriven av tredje man om T.M på T.P:s blogg och i sådant fall åtminstone bedömas som medgärningsman till att sprida uppgifterna av kommentaren.

Domskälet

Motiveringen till domslutet är att pröva om T.P har gjort sig skyldig till förtal i brottsbalkens mening.
Enligt 5 kap.1 § första stycket brottsbalken föreligger förtal, om någon utpekar en annan person som brottslig eller klandervärd i levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning.

I andra stycket i samma paragraf framgår dock att någon inte ska dömas för förtal om uppgiftslämnaren var skyldig att uttala sig, eller om det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den.

Tingsrätten anser att det var uppenbart att uppgifterna lämnades för att utsätta T.M för andras missaktning. Frågan är då om det var försvarligt att lämna uppgifterna och om det fanns skälig grund för dem. Försvarlighetsfrågan ska i princip prövas oberoende av den påtalade uppgiftens sanningsenlighet. Först när den bedömts kan en bedömning ske om den var sann och om det fanns skälig grund för den.

Försvarlighetsbedömningen innebär en avvägning mellan den enskildes intressen av skydd mot kränkande yttranden  och intresset av yttrandefrihet. T.M är inte en offentlig person varför uppgifter om honom har ett begränsat allmänintresse. Tingsrätten menar även att det inte handlade om grövre brottslighet, som T.M pekats ut för att ha begått.

I målet framgår även att det är ostridigt  att T.P underlät att ta bort kommentaren från bloggen, trots att han fått kännedom om den. En förutsättning för att bli ansvarig för förtal genom underlåtelse, att ta bort andras kommentarer är att den underlåtande har intagit  vad som brukar kallas en garantställning, det vill säga, att han på grund av sin ställning har haft en särskild skyldighet att hindra vidare spridning.

Garantansvaret för blogginnehavare anser Tingsrätten är uttömmande reglerat i 5 § lagen (1198:112)om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Bestämmelsen innefattar inte en skyldighet att ta bort meddelanden som innefattar förtal. Tingsrätten bedömer därför att T.P inte har en garantställning och sålunda inte kan dömas som medgärningsman för kommentaren. Här förs dock en juridisk diskussion om en skillnad mellan omodererade och modererade  kommentarsfält på bloggar. I det sista fallet har bloggägaren ett juridiskt ansvar, eftersom han själv väljer vad han släpper fram och sedan publicerar.


Domslut

T.M:s talan ogillas av ovanstående domskäl beträffande kommentaren från tredje man.
Tingsrätten dömer dock att T.P:s inlägg har inneburit en så allvarlig kränkning att T.M är berättigad till skadestånd, enligt skadeståndslagen 2 kap. 3 §.

Beträffande storleken på skadeståndet, så ska den bestämmas enligt 5 kap. 6 § skadeståndslagen, efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet.

Särskilt ska beaktas bland annat om handlingen varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet samt den spridning som uppgiften fått kan bedömas som en särskilt försvårande omständighet.

Skadestånd för förtal genom enskilda blogginlägg har i praxis varit 5 000 kr. I detta fall har inlägget funnits och spridits under närmare två års tid, T.P har dessutom vidgått att bloggen har ett stort antal besökare varje dag och att inlägget fått viss spridning i Umeå och landet i stort. Tingsrätten bedömer därför att 10 000 kronor är skäligt för T.P att betala till T.M.

Jag kan även tycka att vissa sanktioner såsom avstängning av förtalsbloggare ska ske när människor med många besökare samvetslöst och skadeglatt gärna förstör andras liv på nätet.

Under tiden som lagen mot kränkande förtal är ganska menlös och begränsad får vi trösta oss med att det finns lenande musik med bland annat Ella Henderson som sjunger Kygos - Here for you.

Nätpöbel och dess konsekvenser

Pöbel (?)

Samtycker med Monica Antonsson om att Jack Werner skrivit ett bra krönika kring konsekvenserna av människors uthängningar och förtal av andra människor via Facebook, Twitter, Instagram och Flashback.

Jack Werner föreslår att det ska införas grundläggande journalistutbildning i skolan, eftersom en stor del av den vuxna generationen redan är förlorad. Förvisso är det aldrig försent att lära sig nytt.

Det är dock bra att fler börjar inse att förtal och pöbel mot människor, sker av vuxna människor och inte endast av tonåringar. I sin krönika tar han upp det figurerade namnet "Niklas" som av tusentals människor döms på nätet för människorov, av den 17-åriga Lisa Holm som mördades tidigare i år, trots att så aldrig var fallet. Han pekas ut som psykiskt störd och farlig. Hans fullständiga namn, personnummer och adress hängs ut. Nätet sprider dessutom vidare allt förtal med en snabbare hastighet till en större omkrets. Vissa lobbyister kan av politiskt ideologiska skäl använda metoden, där de anser att ändamålen helgar medlen och om någon karaktärsmördas, på ett olagligt sätt genom ärekränkande förtal tillåts det ske av den ideologiska gruppen.

Jack Werner skriver i sin krönika;

"Jag blir ärligt talat skräckslagen av den gigantiska okunskap som blottats hos de miljontals svenskar som använder sociala medier. Den akutsituation som gäller när det kommer till hur lite som krävs för att vi ska förstöra någons liv".

Själv ser jag Internet uppifrån som en stor by, där folk sitter och snaskar i sig andras livsöden och tragedier, eller i värsta fall som hos t ex "Niklas", som de sedan diskuterar, förtalar dömer och delar anonymt med varandra på Flashback, bloggar och Facebook. Vi har forum som säljer ut tingsrättsdomar, där ännu fler integritetskränkande öden kan diskuteras med vem som helst, utan varken kunskap eller någon egentlig moralisk rättighet.

Ewa Stenberg, politisk kommentator beskriver hur naivt Sverige är kring vår oreglerade lobbying, som enkelt kan bedrivas utan krav på kontroll eller lagar, vilket dukar upp för korruption. Vissa lobbyingaktiviteter utformas för att dölja vem som står bakom och för att lura folkopinionen. De senare ska kallas "astroturf", termen ska vara hämtad från konstgräs.

Något liknande beskrivs i min satirpolitiska kriminalthriller, Bakom Dolda Ansikten, där en dimridå av politiska diskussioner kring Jämställdhet förs, som egentligen endast är en ridå för att dölja något annat.

Ewa Stenberg säger att det handlar om att fejka eller manipulera gräsrotsrörelser. Metoden ska ha används även i Sverige, som när okända uppdragsgivare gömde sig bakom PR-byråer och manipulerade FRA-motståndet 2008.

Anton Säll beskriver i sin artikel, "Polisen har identifierat 39 nätverk" att all brottslighet inte går ut på att tjäna pengar. Vissa kriminella grupper drivs av vad polisen kallar för en ideologisk drivkraft.

Nu tror jag inte att pöbeln kring det figurerade namnet "Niklas" drevs av en ideologisk drivkraft denna gång, utan mer av någon form av kollektiv ilska möjligen projicerad av den egna känslan av hopplöshet och olycka. Någon fick agera slagpåse mot de egna tillkortakommandena och den gången blev det "Niklas".

Jack Werner skriver avslutande i sin artikel:

 "Alla barn ska veta vad det innebär att sprida vidare en uthängning, för alla kommer hamna inför en. Då är det upp till oss att se till att barnet vet vad som är rätt."

Om inte annat så för Niklas skull. Niklas som är oskyldigt dömd för människorov, för att hundratusentals personer struntar i att kolla den allra enklaste fakta innan de förstör någons liv",

Brott, juridik, straff nu och då

I veckan skulle jag tenta av en juridikkurs på 7,5 poäng. Jag hade förberett mig väl under arbetsluckorna. Tentamorgonen började med att jag finner min cykel ståendes med en metallstång i givakt där tidigare en svart sadel funnits, eftersom någon gjort sig besväret att omsorgsfullt skruva loss den och göra den till sin. Trots att den stod låst i ett låst cykelrum, dock med mycket spring av folk och uppenbarligen även en hel del fä.

En tidigare fullständigt nyköpt och vackert vitlackerad cykel, fick stå en vecka innan någon tog hela den låsta cykeln under armen och gick. Nu fick jag istället svärande småspringa till pendeltåget. Jag hann i god tid och möttes av rara kurskamrater och en och annan stressad elev med oroligt stirrande blickar.

Tyvärr hade jag missat informationen att ta med legitimation, så jag blev avsnäst av en djupt stressad man, som fungerade som dörrvakt intill tenta-salen. Trots att jag hade skrivit ut efter inloggning, min tentaanmälan med namn, personnummer och unikt tentanummer samt desperat försökte visa upp bankkortet med mitt namn, blev det nobben. Det var bara att vända hem.

Ger onda ögat

Hade jag kunnat utplåna någon för minsta anledning med blicken, under tågfärden hem hade det möjligen skett ganska snabbt, som av en ren olyckshändelse. Det kändes så förbannat onödigt och fel. Jag skrev istället ett par informativa brev till kurs- och tentaansvarig med lite funderingar kring deras strikt hållna byråkratiska legitimationstvång. Jag undrade om de var oroliga att någon skulle hackat min sida, gjort en anmälan i mitt namn och sedan gjort sig besväret att skriva en tenta i mitt namn för att vara bussiga. Och hur ofta skulle det ske rent statistiskt.

Nu blir nästa tentamen om 1 1/2 månad när jag eventuellt tappat en del av det jag pluggade kvällen före denna tenta, om jag inte pluggar igen.

Annars har det förts politiska diskussioner om att straffen ska bli längre. De flesta partierna vill ha tuffare straff. Sverigedemokraterna ska vara det parti som vill öka dem mest. Vänsterpartiet vill istället sänka dem, vilket får mig att reflektera över straffen förr mot idag. Straffen är alltid kopplade till de normer som råder i samhället över vad som ses som moraliskt rätt och fel.

Jag har fått till mig viss släktforskning och fann även en text på nätet över en av mina förfäder, "Den olyckliga plåtslagaren i Ensta", som finns i antavla för min morfar. Den olyckliga förfadern var min morfars, mormors, farmors morfar. Han hade namnet Otto Schröder och kom från Tredingskullen, Täby och arbetade som plåtslagare och Harneskmakare. Han föddes omkring 1650 och blev 87 år gammal. Han fick ett tufft liv och det är först i 35-årsåldern som han kommer in i historien. Han gifte sig med en kvinna som var 25 år äldre än Schröder själv. I sextioårsåldern hade hon blivit änka för tredje gången. Schröder fick troligen därmed överta sin företrädares plåtslageriverkstad och rörelse.

Frun Karin Reggertsdotter blir snart sjuk och ålderstigen och de har ingen mer äktenskaplig förbindelse. Snart kommer dock den unga Brita Nilsdotter in i Schröders liv när han var fortsatt gift med Karin.

Den typen av utomäktenskaplig förbindelse var inget som sågs med blida ögon i Sverige i slutet på 1600-talet.

"Ställdes inför rätten Plåtslagaren Otto Schröder, gift man, men hans hustru om sina 70 år gammal, vilken plåtslagaren av länsmannen Lars Johansson Mörk nu anklagas för, Hava drivit hor, här ute på landet å dess skattegård Ensta med sin legepiga Brita Nilsdotter, ogift och löskona, vilken gärning han själv tillstod och för den skull efter Kungliga straffordningen de anno 1693 sakfälldes  till 80 daler Smt, eller där han dem ej förmår utgiva  pliktar med 6 gatulopp samt i förmåga av den 4:de § uti 9: kapitlet Kyrkoordningen stå 3:ne söndagar efter varandra på pliktebänken, skall ock konan Brita som nu berättas ligga i barnsäng, vid nästa ting framhavas för rätten att undfå sitt brott laga som och plikt".

Barnet föds 1694 och blir döpt till Otto Ottoson efter sin far. Sonen avlider dock 16 år gammal 1710. Samma år avlider även Schröders gamla fru Karin Reggertsdotter.

Tyvärr var det ändå inte fritt fram för paret att öppet visa sin kärlek, då de kyrkliga myndigheterna på denna tid hade mycket stränga regler. År 1695 döms även Brita Nilsdotter för sin svåra synd. Den schangtila Schröder ställer dock upp och företräder Brita Nilsdotter som på grund  av sjukdom är frånvarande. Han betalar hennes böter.

Därefter fortsätter de att bestraffas för att de avlar barn med varandra efter hustruns död och får plikta med kroppen. År 1701 döms bägge igen och får vardera tre veckors fängelse med vatten och bröd. De var dock omtyckta i socknen och inget av barnen blev upptagna i kyrkoböckerna som "oäkta".

Hela socknen ställer upp bakom paret i en skrivelse till den kungliga majestätet.

Paret blir dock fortsatt jagade av en efterlöpare till Lars Johanssson Mörk, kronolänsmannen Detlef Meurk, som fortsätter aktionerna mot Otto Schröder och lägger fram i Svartlösa Härads Tingsrätt (dombok 1703, ärende 62) "hurusom plåtslagaren Otto Schröder nu för femte gången haft olovligt umgänge med konan Brita Nilsdotter".

Nu blir det dock förvirring i rätten, eftersom det var en unik situation där det inte fanns något stadgande i lag gällande "den som för femte gången sig förbrutit med lönskaläge". Rätten finner ändå att Otto "gjort sig livsstraffet värd", emellertid flyttas ärendet till Svea Hovrätt som till slut skjuter vidare ärendet som får överprövas av Kungl Maj:t i dess Justitierevision, som i utslag den 21 augusti fastslog:

"...Otto Schröder för den nu femte gången begångna lägersmål med Brita Nilsdotter pliktar med fem gatulopp." Familjens ekonomi förstördes under alla prövningar och paret fick under åren 1694-1707 åtta barn tillsammans trots alla bestraffningar för detsamma.



Margot Wallström (s) hade inte helt fel när hon kritiserat Saudiarabiens kvinnoförtryck, betecknat landet som en diktatur och kallat piskandet av en bloggare för ”medeltida". Den typen av bestraffningsmetoder hör ändå inte samman med moderna, civiliserade och mänskliga rättigheter. Det går att fundera starkt över, varför människor med civilkurage bestraffas i landet.

Nyårshälsning från 2015:års vassaste SPA

 Kom hem sent från vänner, skratt, nyårssupé med hummer och bubbel inatt, där tolvslaget betraktades ut mot ett mycket dimmigt dis med ett och annat fyrverkeri från nionde våningen från vännernas takterrass. Vaknade dock i morse abrupt vid sex-tiden av en upplevt stark klåda i handflatorna.

– Har jag fått skabb, tänkte jag och kliade mig frenetiskt.

Jag stiger upp och vinglar ut till toaletten, där jag snart får klåda under fotsulorna. När jag nyvaken ser mig i spegeln inser jag att kvinnor som frivilligt sprutar läpparna med botox för att se ut som en Anka troligen hade blivit gröna av avund, ty framför mig ser jag ett uppblåst näbbdjur som troligen kommer få svårt att tas på allvar.

Förstår att jag fått en allergisk reaktion, så jag famlar ut till köket och rotar i gömmor och akutförråd, efter något som kan dämpa panikkänslan som kommer av att nu uppleva hur strupen snörs samman och jag får svårare att andas. Hittar inget, så jag knäpper på datorn för att googla på, allergisk reaktion. kanske finns något husmorsknep, när jag istället får en smartare idé som att ringa sjukhuset, där en sjuksköterska ganska snabbt säger till mig att ringa efter ambulans. Jag ringer och berättar vad som hänt och säger, att jag kan gå ner och möta er i porten.

 – Nej, håll dig nu bara lugn och vänta, så kommer vi upp och hämtar dig snart!

Det tog kanske 10 minuter, så ringde det i porttelefonen och jag öppnar för dem. De kom inte i närheten av medias negativa skriverier, om att ambulansakutsjukvård nonchalerar människor som ringer efter hjälp och tar för lång tid på sig.

En händig kvinnlig ambulanssjuksköterska ber mig gapa stort för att kanske finna en igensvullen hals och tar sedan förarsätet. Därefter låter en snygg ambulanssjukvårdare mig kliva in först i ambulansen för att sätta mig i den enda synligt bekväma stolen. Han börjar snart gräva i medicinväskorna och får fram någon cortisonblandning han lugnt rör omkring i en mugg, som jag snart får dricka, därefter blir det mask med Ventoline-inhalationer fram till akuten.
- Ja det här kändes lite onödigt, säger jag i ett försök att socialisera bakom mask och ankförsedda läppar, vilket troligen inte gick något vidare. Aldrig mer hummer och jag som inte ens blev berusad, tänker jag flyktigt. Inne på akuten blir jag redan efter 5 minuter omhändertagen av omtänksam personal som tar blodtryck, sätter dropp och övervakning.

Jag blir sedan inkörd i ett bås framför personalrummet för övervakning några timmar. Ett par timmar senare knäpper de av både maskinell övervakning och kör ut mig från båsplats, för skön gruppsammanhållning med övriga nyårsdagspatienter ute i korridoren, med allt från berusade damer och herrar, som talade ut om saker och ting, för att andra stunden snarka högt, så den blå landstingsfilten fladdrade melodiskt över den akutsjukes kropp, till unga män med plötslig tanke om hjärtflimmerkänsla och haltande tjejer som otåligt väntar med bultande smärta.

Vi ligger så tätt att patienterna kan ta på varandra. En äldre kvinna bredvid i nattlinne har varit där i sex timmar och vinglar snart illavarslande bredvid mig på sin bår för att försöka ta sig över skyddsräcket och under sin egen bår efter något som saknas henne.

Härute i korridoren fanns inte mycket övervakning, här gällde det att överleva, så jag frågar oroligt om jag kan hjälpa henne med något, före hon faller i backen med huvudet före och får hennes vistelse på sjukhuset ännu mer förlängd.

- Letar efter min kappa, säger kvinnan irriterat. 

Jag tittar under hennes bår och svarar att det är tomt under båren, att inget ligger i korgen. Hon vänder sig irriterat och försöker sedan snurra benen över och ut mot min bår utan att hennes bår blivit låst, så den far iväg utåt och hon faller nästan in i min bår när jag får tag i hennes bår och stoppar allt före, jag får en okänd kvinna över mina ben.

- Varför lägga alla så tätt, säger kvinnan på båren flåsande och mycket irriterad.

Jag fick samma tanke själv när hennes bår blev parkerad strax bredvid min egen rolls-roas bäddad med brunt sjukhuspapper och utsikt upp mot ett tak där rörledningar och spåntak låg uppslaget som en bok i mitt stundtals intagna ryggläge, där jag försökte acceptera läget.

Framför mig står en medelåldersman med kryckor som åkt in för att träffa sin pappa, som åkt in före med ambulans, på grund av ett plötsligt uppvaknande under nyårsnatten med snabbt fallande bredvid sin egen säng i kramper.

- Ja farsan och jag har klippkort här, säger mannen skrattande och nickar mot den äldre mannen inne i ett bås som inte själv minns något av vad som hänt.

God nytt År, säger jag till undersköterskan som nyss dragit ut nålen för att ge mig frisläppning från 2015:års vassaste spa efter drygt sex timmar. Undersköterskan önskar Gott Nytt år tillbaka för att fortsätta ta order av en bestämd sjuksköterska, som högt smattrade iväg sin snabba information, om allt från sin tänkta kaffepaus till att en Lindkvist nu fått röntgentid och det var läge att ge patienten den informationen, underförstått dock inte av henne.