Det räckte med att du diskuterade med andra på forum eller bloggar och hade egna eller motsatta åsikter, så blev du utsatt för kommentarsdrev precis som Ahlström beskriver. Den enda skillnaden tycks vara att rasism har kidnappats som den enda orsaken för media och det enda förbjudna ämnet.
I mitt fall var det andra ämnen som jämställdhet och troligen för den gruppen moraliskt obekväma betänkligheter, när det gällde sex med unga och barn, som jag inte ställde mig bakom. Även om jag fått drev mot mig när jag länkade till en dokumentär om nazismen i kommentarsfältet på Svenska Dagbladet.
Ahlström beskriver det jag berättar i min bok, vars titel syftar till anonyma på nätet. Människor som säger vad som helst till och om andra, som är helt okända för dem, som det högst sannolikt inte skulle våga möta offentligt. Knappast heller skulle de våga ställa sig i grupp mot någon enskild med förtal uttryckt i grupp som de gör på nätet om de hade synts med sin egen identitet. Jag beskrev en dylik upplevelse i detta inlägg, från att ha blivit utsatt på Svenska Dagbladets kommentarsfält januari 2015, efter att boken kom ut.
Ahlström nämner även Fredrik Wass, omvärldsbevakare hos Sveriges Tidskrifter med fokus på den digitala medieutvecklingen, som beskriver samma tekniska hantering jag beskrivit från min bok att,
"Knepet att registrera multipla konton och sprida hatpropaganda från alla dessa, får antalet aktivister att framstå som fler än vad de egentligen är".
Exakt på samma sätt använder de dessa verktyg (olika konton) när de vill få någon att framstå som illa omtyckt, utstött och hatad av många, när de antingen hänger ut någon med drev under, eller ger sig på någon för att smutskasta eller trakassera denna i kommentarsfälten.
I artikeln nämner Ahlström även på liknande sätt det jag beskrivit i min bok, att de arbetar för att skapa känslan av "ett numerärt överläge och att framstå som verktyget för en bred folkvilja". Vill de få någon utstött, så arbetar de som män som misshandlar kvinnor, fryser ut denna från gemenskapen genom trakasserier och förtal.
Jag minns att jag frågade en anonym bloggare, om de kallade på varandra i twitterflödet, när de kom så många på en gång med ogrundade elaka och hatiska kommentarer mot mig in på den aktuella bloggen, mot någon som de inte alls kände, vilket bloggaren förnekade. Ahlström beskriver i sin artikel,
"Det sker i grupper där dessa saker gång på gång delas, och personer därifrån springer in och kommenterar. Det är en typ av organisering som sker på frivilligbasis och inte nödvändigtvis är sanktionerad av Sverigedemokraterna, men kommentatorerna tror på ett politiskt budskap vars innebörd är att SD är utsatt och att man agerar i försvar för partiet.(...) Det är likadant i USA där Trump eldar på konspirationsteorierna och folk rusar till hans "försvar"."
Människor i gemen följer flocken och gruppen för att de skapar gemenskap och på nätet är samtidigt inte alla typer av människor representerade. Många har nog troligen fått sin första gruppgemenskap först när de kom ut till nätet. Från den här gruppen får alla som tycker likadant direkt uppbackning, stöd, social gemenskap, som jag beskrivit i tidigare inlägg, samtidigt som de som tycker annorlunda i många fall tvärtom blir bestraffade genom trakasserier av olika slag.
Min bok, skrev jag av den energi jag fick av att få "skriva av mig" det hela. Något som ganska tragikomiskt ledde till det motsatta. En vän berättade för en tid sedan för mig om en grupp på nätet, som kallar sig #jagärhär, på Facebook, som numera ska ha över 40 000 medlemmar. Deras syften är att de ska hoppa in och mildra drev och påhopp med lugna argument. Ett fint initiativ vars syfte inte är att skapa motattacker, utan stå upp för människors lika värden. I den gruppen bör även vita heterosexuella som utsätts på Internet få stöd, så vi inte hamnar i någon form av omvänd rasism.
Nu lite avslutande, vackra och vemodiga toner av Sanne Salomonsen med låten, New York Minute.
Utgår från att tystnaden speglar ett enormt medhåll till allt jag skriver och det är ju helt suveränt.:)
SvaraRaderaJa du är så duktig, vad finns mer att tillägga? :)
SvaraRaderaVilket vackert fönster du sitter vid, är det kanske du som är konstnären? //T
Precis vad kan man säga, det är svårt att vara så fullkomligt som jag är.;) Nej då, försökte mer få någon att klicka till på tangenterna.
RaderaTack! Nej det är ett äldre fönster som min far fick i sin ägo i samband med ett arbete han utförde en gång i tiden.
Det är olika färgade glasbitar som lagts ihop i ett mönster som bildar en vacker soluppgång över ett blått vatten. Solstrålarna är gjorda av något järnbeslag.