Patrik Lundberg och jämställdisterna..

Patrik Lundberg som antingen är naiv alternativt manipulerad eller tillhör skaran Jämställdister har svalt hela konceptet med de "stackars männen" som basunerats ut skulle vara generellt förekommande under flera år, av en grupp lobbyister i samarbete med Sverigedemokraterna som kallar sig för Jämställdister.

De uppskattar inte att kvinnor tagit sig in på "manliga domäner" och ser kvinnor som konkurrenter och under falska förespeglingar kring begreppet jämställdhet vill de nu måla upp en bild av män som offer i samhället.

Patrik Lundberg skriver på Aftonbladet,

"Så vem försvarar männen? Det finns en rörelse i Sverige. De kallar sig jämställdister och är ­aldrig sena att kritisera feministernas påstådda oförmåga att ­värna mäns rättigheter. När män anklagas för att vara en homogen massa så är jämställdisterna där och säger att alla män faktiskt inte är potentiella våldsverkare. Att alla män inte tafsar på kvinnor. Och att alla män inte belägrar stolar som kvinnor borde fått sitta på.
Men om den en­samstående flyktingmannen råder det ­tystnad. Vore han ­pursvensk hade han ­varit högst upp i näringskedjan. Nu är han inte det. Nu är han längst ner.
Jämställdisterna har svikit ­honom. Precis som regeringen har gjort, precis som alla andra"

Patrik Lundberg har nog även missat att Jämställdisternas kritiker eller opponenter även blir smutskastade av de "stackars underlägsna männen", som backas upp av både kvinnor och män trots deras "förtryckande situation".

Varför Jämställdisterna inte har något intresse av ensamkommande män som kommer i hopar är troligen, då det inte är Sverigedemokraternas starkaste prioritet snarare tvärtom.

Feminismen var från början aldrig någon rörelse, som handlade om att tycka synd om kvinnorna själva, eller en ideologi som handlade om att sprida runt att kvinnorna skulle finnas i något underliggande schakt i relation till män, vilket blir en väldigt destruktiv och självuppfyllande profetia, utan värna om lika rättigheter och skyldigheter mellan könen.

Feminismen hade inte heller som syn att måla upp alla män kollektivt med lika egenskaper och värderingar. Den feminismen jag hörde om var mer intelligent. Den handlade inte om att tigga medlidande från omgivningen. Kvinnor behöver nämligen inget extra stöd eller några extra bidrag.

De som gynnas av en teori om att kvinnor skulle befinna sig i något underliggande schakt är troligen män, som annars ser sig som underlägsna kvinnor och tycker det är ganska mysigt att vissa kvinnor betraktar sig som underlägsna dem, varför de gärna vill anamma teorin om könsmaktsordningen. Kanske med hopp om att få ligga, som tydligen gruppen, Borgerlig skymning spelar med sin hit,"Han röstar på FI (för att få ligga), en låt som Sara Skyttedal (KD) sade sig älska i Dagens nyheter häromdagen.

Nu har Jämställdisterna sedan några år skapat en grupp män som avundsamt tittar snett på kvinnor och suktar efter att bli behandlade som övergivna hundvalpar som likt vissa tiggare sitter med huvudet på sned och ber om medlidande. De får även backup av vissa kvinnor, som ser dessa fullvuxna män som oförmögna att ta hand om sig själva och som just små barn. Dessutom får de överdrivet medlidande kvinnorna, kredit av dessa män när de daltar med dem, förvisso alltid något som förekommit av ett fåtal kvinnor i alla tider.

Uppenbarligen har ändå vissa män totalt tappat stoltheten. De borde sluta tycka synd om sig själva och rycka upp sig. Ingen hjälper någon som inte hjälper sig själv och det oavsett kön. Jag tycker mer hela detta medlidande fenomenet måste vara någon form av störd världsuppfattning, där vissa tycker andra självklart ska försörja friska människor av okänd anledning. Visst hyser jag medlidande med vissa människor, dock är det aldrig en taktik som hjälper någon snarare tvärtom. Möjligen hjälper det den människa som slänger i några kronor i tiggarens burk, vilket medför att hon blir kvarsittande i sin förnedrande situation, medan givaren slår sig för bröstet och känner sig storsint av sin handling.

Andningspaus och lite kvällstankar

Nu är äntligen alla inlämningsuppgifter och större framföranden avklarade, så nu finns tid att studera den kvarvarande utmanande tentan i början på januari. Ska bara ta igen lite försörjningsarbete som vi bidragslösa måste hantera. Därefter har jag passerat det här målsnöret. På vägen hem  i det sura gråsvarta blöta vädret ikväll talade jag med en ambitiös kurskamrat, som sitter i styrelsen på studentföreningen som även hon tagit på sig rollen, som den som utförde och organiserade det mesta som likaså upplevt, att det fanns vissa som endast åker snålskjuts på andra på rutin. Slutsumman av den flummiga studieformen grupparbeten.

Vissa får bära övriga. Lite som samhället är i stort, förutom att en del inte har sjukdomar eller arbetslöshet som ursäkt för sin passivitet. Annars har jag bland annat arbetat en del med en gullig kvinna från Ukraina, som arbetat som polis i hemlandet, med en examen i ekologi och nu pluggade fram en kandidatexamen i ekonomi. En smart och rolig kvinna.

Jag kände igen lite av hennes fighting spirit i mig själv och kunde notera, att den som var vän med henne har en lojal sådan som backar upp starkt. Hon hade lite svårigheter med svenskan, vilket givit henne en omtenta. Kvällen före ett av våra obligatoriska seminarier fick hennes son magsjuka, så hon fick vara uppe hela natten. Dagen efter tar hennes man med sonen till sitt jobb och hon stiger upp tidigt för att delta ett par timmar på obligatoriskt seminarium och sedan skriva omtentan några timmar trots att hon knappt sovit.

När vi skulle hålla vårt föredrag var det jag som presenterade rättsfallen i stort, ritade upp kartor på tavlan och inledde. Trots vissa uttryckliga språkfel, så visade den f.d. poliskvinnan styrka och initiativkraft i jämförelse med övriga, där två pratade bättre svenska än henne. Natten före hade även hennes son varit sjuk igen men hon backade inte. Vi stod lite som två frontfigurer och idag när en av våra föreläsare var extra krävande mot mig, höjde min kurskollega rösten och sade, - Var det inte så att i Sverige krävs en accept för att ett avtal ska slutas, för att styrka lite av det jag nyss hade sagt.

Föreläsaren slingrade sig och sade hon inte sagt något var varken fel eller  rätt. Vår kvinnliga ganska tuffa föreläsare och tillika advokat var ofta uppfordrande, frågande och tycktes kräva mer av mig än andra. Det gick inte att smälta in i bakgrunden eller bli en bit av väggmålningen, utan där krävdes det snabbt svar och exakt det svar hon tänkt sig, med direkt hänvisning till paragrafer och lagar, annars blev det besvikna små utrop. De skriftliga uppgifter jag för det mesta själv skrivit åt gruppen fick dock kommentaren, "Mycket bra, av henne" som hela gruppen fick äran av när hon inte visste det mesta var från mig.

Annars kan jag hålla med Monica Antonsson om att tiggeriet borde regleras. Det finns ingen värdighet eller lukrativt av att människor som förövrigt är friska ska sitta passivt med en burk i handen i var och vartannat hörn, framför butiksingångar, bredvid bankomater, tigga utanför bostadsporten och ropa hej, hej...skramla högt med bössan, eller dagligen gå på tunnelbanan, perrongen och på pendeltågen. Det finns en man som luktar väldigt starkt som en rökt makrill och släpar sig fram på pendeltåget med en käpp slående i golvet i ena handen och ena benet dragandes efter sig, samtidigt som han håller en skramlande bössa och mässar samma höga entoniga ljud, flera timmar framträngande bland människor omgiven av denna sura doft och ett enerverande högt mässande. Kanske är många av oss svenskar naiva när en del rumäner åker hit även för att stjäla, som de själva berättar. Dessa människor behöver verkligen mycket hjälp i sitt hemland istället. Vissa kan troligen anse att det är empatilöst att inte vilja tillåta tiggeriet, frågan är vem som blir mest empatilös. Den som göder tiggeriet, cementerar människan i ett passivt tillstånd med en slängd krona i burken då och då, eller den som tror på människans egen kraft och förmåga att överleva genom mer värdiga handlingar. Det handlar kanske egentligen mer om att de är streetsmart och utnyttjar svenskens dumhet och kanske ibland vårt själviska behov av att känna oss givmilda och goda.