Julslut och kontraproduktiv godhet..

En nära äldrebekant började fråga mig redan i somras, vad jag skulle göra till jul, trots att hon visste att jag inte skulle spendera den vid ett långt vackert långbord med massor av släktingar och kärleksfull trängsel i likhet med julen i filmen Fanny och Alexander i regi av Ingemar Bergman.

En film som hade biopremiär 1982. Förvisso fanns en del otrohet och en del barnmisshandel och annat elände bakom den vackra fasaden. Kanske som mycket annat i samhället. Skenet bedrar.

Vissa människor får annars energi om de kan trycka fram vemodiga känslor hos andra, för då kan de själva känna, - Jo visst jag har det ganska bra, så de kanske ges möjlighet att trösta den andra, eller bara av möjligheten att någon annan känner sig lite övergiven, för då känner personen att hon blir lite starkare av tanken på att någon kanske tillfälligt är svagare än henne. En form av energivampyrer, som överför sina egna olyckliga känslor mot någon annan, för att själv få i sig mer positiv energi.

I fredags åt jag lunch med en kvinnlig vän som vid samtalet om julen rynkade pannan och tittade medlidsamt mot mig när jag sade att jag inte skulle fira med mina kvarvarande levande släktingar i år utan själv, så jag sade till henne,
- Nej, du behöver inte tycka synd om mig och skakade bestämt på huvudet.

Faktum är att människors medlidande hjälper inte alltid målpunkten för deras bekymrade ansiktsuttryck, utan kan ibland mer skapa en form av känslomässig misär. Och eller ibland till och med en bevärande känsla att man måste lugna den "bekymrade".

Kan annars nämna att jag haft en lugn och behaglig jul, där jag med många andra aktiva faktiskt hunnit med ett par träningspass, lagat nya maträtter, tittat på Kalle Anka, mediterat. Det sista ska bygga upp vår grå hjärnmassa och ska vara den enda metod, som förstärker och bygger upp hjärnkapaciteten efter vi fyllt tjugo år. Det kan inte skada. 20-minuter om dagen ska vara en bra dosering enligt de lärda. Inget jag själv fullföljt. De sista dagarna har jag faktiskt även byggt upp en egen webbshop - charlottalenabloggar.se. Tyckte namnet ändå var lite inarbetat och kunde fungera att koppla ihop med denna blogg.

Webbshoppen är i stort färdig att börja användas, för dem som är nyfikna att läsa den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten till ett lägre pris och göra sig en egen uppfattning bakom skvaller och förtal. Tycker det är dumt, att ett förlag ska sitta och sälja och ta en del av den lilla intäkten, när jag kan få in den direkt, trots att böcker mycket sällan blir en försörjningsmöjlighet och knappt täcker en bråkdel av självkostnaden.

När det kommer till det känslomässiga medlidandet över andras situation skapar det i likhet med det fysiska medlidandet, som sker när människor slänger i en peng hos de permanent sittande tiggarna utanför flertalet affärer en lika kontraproduktiv situation. Flertalet av de tiggare jag sett på senaste tiden ser friska ut och skulle troligen må bättre av att kämpa för sin överlevnad genom egna tjänster, än att bara sitta och inte göra ett dugg i väntan på att någon slänger i en peng i deras pappersmuggar.

Samla tomburkar, sopa gator, tälja smörknivar och sälja på julmarknaden. Vad som helst mer än att bara sitta. Om vi ser till den biologiska begynnelsen, så jagade människan i jakt på mat och föda, för att sedan börja odla, och driva sina egna små verksamheter i form av t ex skräddare, skomakare eller bagare. Inte var det några som slängde pengar åt dem, eller andra sittande. Övrigt lärande kring det destruktiva av att tycka synd om andra kan läsas här.

Tiggeriet blir en permanent situation då vissa människor vill känna sig goda genom gesten av att slänga i en femma i bägaren, vilket får individen att sitta där ännu längre i en meninglös tillvaro. Amanda Björkman på Dagens Nyheter menar ändå i motsats till Ann Heberlein att skänka en slant ändå är ett försök att hjälpa och inte, som Ann Heberlein menar en gest från "moraliskt överlägsna". Amanda Björkman har möjligen missat den långsiktiga risken med att skänka pengar till tiggare i form av en cementering av deras livssituation.

Den så kallade godheten som sker av att slänga en krona eller två till en tiggare är egentligen en ganska nedlåtande syn på människors, sedan begynnelsen, förmåga att själv kunna överleva utan allmosor. Jag tycker det är ganska bra att vissa romer åtminstone börjat sälja en egen tidning på gatorna även om de numera konkurrerar med de bostadslösa som säljer tidningen Situation Stockholm.

Sverige var annars ett u-land på 1870-talet där de flesta svenskar var fattiga, dock sysselsatta med något. 100 år senare blev Sverige ett av världens rikaste med hjälp av uppfinningar och smarta entreprenörer. Jag kan ibland få lust att höja rösten och säga till tiggaren att resa sig upp från sin förnedrande situation och göra något.

Avslutningsvis tänkte jag hedra George Michael som endast 53 år gammal somnade in av hjärtsvikt på juldagen och nedan sjunger den populära, dock så uttjatade balladen, Last Christmas.

Patrik Lundberg och jämställdisterna..

Patrik Lundberg som antingen är naiv alternativt manipulerad eller tillhör skaran Jämställdister har svalt hela konceptet med de "stackars männen" som basunerats ut skulle vara generellt förekommande under flera år, av en grupp lobbyister i samarbete med Sverigedemokraterna som kallar sig för Jämställdister.

De uppskattar inte att kvinnor tagit sig in på "manliga domäner" och ser kvinnor som konkurrenter och under falska förespeglingar kring begreppet jämställdhet vill de nu måla upp en bild av män som offer i samhället.

Patrik Lundberg skriver på Aftonbladet,

"Så vem försvarar männen? Det finns en rörelse i Sverige. De kallar sig jämställdister och är ­aldrig sena att kritisera feministernas påstådda oförmåga att ­värna mäns rättigheter. När män anklagas för att vara en homogen massa så är jämställdisterna där och säger att alla män faktiskt inte är potentiella våldsverkare. Att alla män inte tafsar på kvinnor. Och att alla män inte belägrar stolar som kvinnor borde fått sitta på.
Men om den en­samstående flyktingmannen råder det ­tystnad. Vore han ­pursvensk hade han ­varit högst upp i näringskedjan. Nu är han inte det. Nu är han längst ner.
Jämställdisterna har svikit ­honom. Precis som regeringen har gjort, precis som alla andra"

Patrik Lundberg har nog även missat att Jämställdisternas kritiker eller opponenter även blir smutskastade av de "stackars underlägsna männen", som backas upp av både kvinnor och män trots deras "förtryckande situation".

Varför Jämställdisterna inte har något intresse av ensamkommande män som kommer i hopar är troligen, då det inte är Sverigedemokraternas starkaste prioritet snarare tvärtom.

Feminismen var från början aldrig någon rörelse, som handlade om att tycka synd om kvinnorna själva, eller en ideologi som handlade om att sprida runt att kvinnorna skulle finnas i något underliggande schakt i relation till män, vilket blir en väldigt destruktiv och självuppfyllande profetia, utan värna om lika rättigheter och skyldigheter mellan könen.

Feminismen hade inte heller som syn att måla upp alla män kollektivt med lika egenskaper och värderingar. Den feminismen jag hörde om var mer intelligent. Den handlade inte om att tigga medlidande från omgivningen. Kvinnor behöver nämligen inget extra stöd eller några extra bidrag.

De som gynnas av en teori om att kvinnor skulle befinna sig i något underliggande schakt är troligen män, som annars ser sig som underlägsna kvinnor och tycker det är ganska mysigt att vissa kvinnor betraktar sig som underlägsna dem, varför de gärna vill anamma teorin om könsmaktsordningen. Kanske med hopp om att få ligga, som tydligen gruppen, Borgerlig skymning spelar med sin hit,"Han röstar på FI (för att få ligga), en låt som Sara Skyttedal (KD) sade sig älska i Dagens nyheter häromdagen.

Nu har Jämställdisterna sedan några år skapat en grupp män som avundsamt tittar snett på kvinnor och suktar efter att bli behandlade som övergivna hundvalpar som likt vissa tiggare sitter med huvudet på sned och ber om medlidande. De får även backup av vissa kvinnor, som ser dessa fullvuxna män som oförmögna att ta hand om sig själva och som just små barn. Dessutom får de överdrivet medlidande kvinnorna, kredit av dessa män när de daltar med dem, förvisso alltid något som förekommit av ett fåtal kvinnor i alla tider.

Uppenbarligen har ändå vissa män totalt tappat stoltheten. De borde sluta tycka synd om sig själva och rycka upp sig. Ingen hjälper någon som inte hjälper sig själv och det oavsett kön. Jag tycker mer hela detta medlidande fenomenet måste vara någon form av störd världsuppfattning, där vissa tycker andra självklart ska försörja friska människor av okänd anledning. Visst hyser jag medlidande med vissa människor, dock är det aldrig en taktik som hjälper någon snarare tvärtom. Möjligen hjälper det den människa som slänger i några kronor i tiggarens burk, vilket medför att hon blir kvarsittande i sin förnedrande situation, medan givaren slår sig för bröstet och känner sig storsint av sin handling.