Från Södertälje till Solsidan

Det händer ofta att de är människorna som inte är födda i Stockholm som hittar de senaste pärlorna i stan och inte de infödda. Åtminstone numera när fasen av att gå ut, inte sker lika konsekvent som för 15-20 år sedan. Trots mentalt motstånd och en känsla av att hellre segt hoppa upp i soffan och bara vara tog jag mig ändå till en ny sammankomst med Citypolarna igår kväll. De var 38 anmälda och 23 som markerat sig som intresserade. Den första gruppen skulle komma, övriga kanske skulle dyka upp. Jag tog mig uppför Götgatsbacken och fick en stund bära mina svarta solglasögon när solen bröt sig fram bakom molntussarna och bländade min väg.

När jag tagit mig in på Ljunggrens och runt serveringen på bottenplan och uppför en lång trappa kom jag ut på Ljunggrens terrass. Uteserveringen mitt bland takåsarna gav ett kontinentalt intryck och en trevlig stämning. Rakt fram fanns baren och mitt på denna satt kvällens värdinna leende på en barstol, som tagit initiativ till kvällens mötesplats och ordnat lite mer grupprabatt och sittplatser. Hon log igenkännande när hon såg mig. Vi hade setts helgen före. Jag går fram mot henne och sällskapet som hunnit komma och presenterar mig för en ny samling människor jag tidigare aldrig mött.

I baren frågar jag vilka alkoholfria alternativ som fanns. Det fanns både öl och drinkar. En tjej bredvid mig som tillhör sällskapet, berättar att även hon nyss köpt en alkoholfri drink. Jag fick en färgglad mycket syrlig med passionsfrukt. Jag går och sätter mig vid ett bord som är reserverat för oss där flera redan sitter. Kvinnan till vänster om mig är från Södertälje och kvinnan vid min högra sida är från Solsidan/Saltsjöbaden.

De anmälda är i blandade åldrar och olika kön. Kvinnan från solsidan är lite äldre och kvinnan från Södertälje lite yngre. Kvinnan från Solsidan bort i ett stort hus på ett högt berg och kvinnan från Södertälje i en lägenhet på 35 kvadratmeter. Jag samtalar med bägge. Kvinnan från solsidan har beställt in en röding med potatismos och sallad. Hon är missnöjd.

- Det är konstigt när man verkligen säger till om endast olja på salladen och inte vinäger och ändå har de hällt på vinäger, säger kvinnan från solsidan med gnälligt tonfall.

Till slut får hon in en ny sallad utan vinäger och säger, - Man måste verkligen uttrycka sig tydligt så de tar in det som sägs. 
Jag vänder mig mot kvinnan och säger, - Det har kanske mycket att göra just nu bara.

Hon snörper ihop munnen och tystnar och tycker nog inte att det var någon bra ursäkt. Jag berättar vid ett tillfälle att jag kan tycka det är skönt att vara själv ibland. Den äldre kvinnan från Saltsjöbaden avskyr att vara själv och menar, att det sade min dotter tidigare med före hon blev sambo. Nu har jag varit sambo även om jag inte brydde mig om att gå in i den diskussionen med kvinnan. Jag tror däremot att de som levt ihop med någon massor av år blir mindre självständiga. Den yngre kvinnan vid min vänstra sida var behaglig och trevlig och berättade att hon pendlade in till arbetet på Södersjukhuset.

Kvinnan från Solsidan påminde om en norsk chef jag hade för 15 år sedan, som hunsade servitrisen när vi var ute och åt lunch på Strand och barskt sade till henne, att byta ut mjölken i mjölkannan trots att det inte var något fel på den. Undrar om inte det är något typ av dålig självkänsla när vissa måste trampa på andra för att själva känna sig högre. Jag har svårt för den typen av beteende.

- Såg du serien Solsidan, frågar jag leende kvinnan från Solsidan.

- Ja det var lite roligt och jag kände igen massor av ställen från där de spelat in serien. Men det var larvig när de ordnade guidade turer hit ut. Människor som arbetat hårt och upp sig ska inte straffas, menade kvinnan

Hon talade om förbundet, Allt Åt Alla, som arrangerade bussturer ut till Saltsjöbaden år 2012, där syftet var att peka ut vart alla rika bodde. De lobbade för att människor skulle "odla sitt klasshat".  Det kan jag nog hålla med om var ganska kontraproduktivt. Dessutom mer förnedrande för de så kallade "turisterna".