Kräftor, fest och skvaller från Rosendals Värdshus

Söndagarna ska vara restaurangbranschens festdag i veckan. Jag blev inviterad till en kräftfest hos en gammal klasskompis sedan högstadiet förra veckan, som jag gick på i söndags. Hon och jag hade inte setts på minst 20 år förutom på Facebook. Vi hade ingått i en grupp tjejer som var ganska stökiga, skoltrötta och pratiga. Hon hade efter gymnasiet bott i Italien och arbetat som modell, blivit kvar och stadgat sig som hemmafru i landet. Därefter kommit hem till Sverige igen och träffat sin nya man och de hade drivit ett bolag tillsammans. Festen skulle börja redan vid 16,00 och jag kom fram någon kvart senare till den vackra gröna kullen, där solstolar stod utvikta och på ett bord utanför stod champagneflaskor på rad utanför Rosendals värdshus.

Jag var bland de första och ingen Anneli syntes till som var den enda jag kände bland de inbjudna. Det är intressant med vissa människor och hur öppna de är för nya individer. Ett par väninnor i 50-års åldern stod vid glasen och jag presenterade mig som sig bör. De tittade på mig och hälsade ganska avmätt för att sedan snabbt vända sig om från mig, vilket var ett ganska ovanligt otrevligt och märkligt beteende. Naturligtvis struntade jag i dem. Snart kom en grupp med en kvinna och tre män, som i likhet med mig uppfostrat hälsade dock på mig. De satte sig utanför vid bordet där jag satt. Ett par gulliga killar i sällskapet var väldigt lyhörda och drog in mig i deras grupp, som visade sig vara en arbetsgrupp från en restaurang på Strandvägen. Våra glas blev påfyllda hela tiden av ena värdinnan, dock inte glasen hos de sura väninnorna. Synden straffar sig själv kanske.

Johan Wahlström i bakgrunden kunde sjunga

Min gamla klasskompis kom snart med sin man, sonen på tio år och den lösa hunden springande i släptåg, hälsade glatt till höger och vänster och nämnde snabbt att de blivit lite försenade. Vid den tidpunkten var alla ganska angenämt loja av bubbel och solen som lyste ännu vid 17.00. Jag blev sedan placerad bredvid min gamla väninna och hennes närmaste. Det bjöds på kantarelltoast, kräftor, sallad, bröd och paj.

De var öl, vin och nubbe med snapsvisor. De som hördes allra mest var dock en grupp från Dramaten, som hade egna långa snapsvisor som sjöngs med höga klara stämmor. Därefter var det frågelek och den som hörde mest emellanåt från Dramaten-gruppen var Johan Wahlström känd bland annat från serien Parlamentet. Han hördes och syntes lika mycket och på nästan samma sätt privat som på TV.

Förutom lite sorgmodiga samtal med en annan kvinna kring problem och ensamhet, som lätt smälter fram efter ett par glas, så dansades det glatt på slutet. Måndagen blev en väldigt trött dag och kanske var det kräftorna som gav någon form av allergikänning, som jag faktiskt fick diagnostiserat i januari av en allergidoktor, som möjligen medförde den matta känslan och inte alls alkoholen. Åtminstone låter det mer sunt.