Trendig design kopplat till sexuella preferenser

- Hur kan du svära när du annars ser så feminin ut, sade mannen i baren som diskuterade med mig och min före detta sambo och fnyste en aning föraktfullt. Du som bär så feminina kläder.

Mannen såg annars ut att ha ett större attraherande intresse för min dåvarande sambo, som vissa utseendemässigt liknande vid Mikael Persbrandt. Även om min dåvarande sambo låg långt bort från den åtminstone utåt macho-liknande approach som Persbrandt haft i media med sitt lite överlägsna hånfulla leende. Min dåvarande sambo tillhörde dem som nästan var på gränsen att vara för snäll, så den dagen han sade ifrån tyckte jag han gjorde fullkomligt rätt.

Kläder och kön är annars starkt förknippat med vår identitet. Något jag tror många kan söka efter på olika sätt när vi växer upp. Vissa adopterade kan som exempel känna behov av att söka fram sina rötter genom sina biologiska föräldrar, för att kanske förstå sig själva bättre. Andra kan vilja lära känna sina egna eller hos vissa den andra mer eller mindre frånvarande föräldern för att söka förstå mer.

Yin och Yang, kvinnligt och manligt, svart och vitt, starkt och svagt, allt blandat i olika delar, så det ibland väger över mer åt ena hållet, än att alltid bli perfekt balanserat hos oss människor.

Denna vecka är det annars Fashion Week Stockholm, där ”No Gender-trenden” sägs blivit så stort, så att prata om könsfördelat mode börjat kännas förlegat, enligt bland annat Ana Londano, som tillsammans med syskonet Pablo Londano driver ”This is Sweden”. No Gender mode har annars varit vanligt inom Hiphop. Personligen är jag nog en aning konservativ när det gäller mode-preferenser och har aldrig attraheras till män som ser feminina ut. Kan modet möjligen påverkas av de sexuella preferenser som designern själv haft.

En manlig vän funderade en gång för länge sedan om inte det väldigt smala modet hos kvinnor, som kunde ses hos modeller tidigare påverkats av att så många designers var homosexuella vilka faktiskt i gemen föredrar manliga kroppar utan bröst, kurvor och breda höfter. De flesta känner till flera framgångsrika designers som inte är heterosexuella som Karl Lagerfelt, Calvin Klein, Marc Jacobs och Yves Saint Laurent, vilka inte heller direkt blivit diskriminerade som de ältats om under mer än tjugo år att alla från den gruppen ska vara.

Är designers idag kanske mer bisexuella, så för dem har varken en feminin eller maskulin klädsel någon som helst betydelse. Det kanske kan låta provocerande för vissa. Annars är det vanligt att motsatser dras till varandra. Vi söker egenskaper som den andra saknar. Även om vissa hävdar att lika barn leka bäst, så kanske det är mer ett narcissistiskt val att söka en partner med sig själv som förebild, som Andrzej Werbart, psykoanalytiker och professor i klinisk psykologi uttryckt det hela.

Nedan syns den androgyna modellen Rain Dove som beskriver hur hon påverkats av No-Gender trenden på Catwalken i New York.

Det här med kläder och annat ytligt

Samma klänning  på mig omkring 20 år efter köpet

Nu blir det ett lättsamt inlägg så här i semestertider för åtminstone vissa. Jag har städat min garderob, vikt kläderna och radat upp dem på hög och sedan lagt ner dem prydligt i sina lådor. Ganska praktiskt för nu hittade jag vissa kläder som jag saknat.

Testade även en gammal klänning som jag nog inte burit sedan jag var runt 25 år. Den är fullständigt hel, ren och inte alls sliten. Jag brukar rensa ur garderoben emellanåt och ge bort kläderna till Myrornas secondhandbutik vars överskott går till olika former av socialt arbete.

Denna klänning hade dock aldrig slängts för tanken var kanske att den möjligen kunde bli användbar någon gång. Den är på sätt och vis ganska tidlös. Var tvungen att kolla om jag fick på mig den "gamla trasan" fortfarande och den gick att få på, utan att den sprack. Det är förvisso viss stretch i bomullstyget men ändå.

"Ingenting är så farligt som att vara alltför modern. Man blir lätt omodern med detsamma"
 
Oskar Wilde

Den skulle jag ändå aldrig sätta på mig vid något jobbmöte. Jag skulle inte känna mig bekväm, då blir det annat. Imorgon har jag två möten, så jag får se vad det blir för något i klädväg. Ska fortsätta städa byrån nu tänkte jag, som är en röra med olika kläder. Ordningen brukar inte hålla många veckor det känns dock trevligt så länge den varar.

Annars har Moderna Museet en utställning om "Modemakt" - klädernas makt där de vill belysa hur kläderna kan styra vår identitet och har gjort genom tiderna.

Försökte hitta någon passande musik till inlägget, vilket blev lite för tidsödande. Madonnas låt, Dress You Up och Roxettes låt, Dressed for Success kändes och hördes ganska uttjatad. Tänkte sedan på låten, Sharp Dressed man med ZZ top, Men jag är ju ändå en klädd kvinna och hittade sedan låten, Red Dress, med gruppen Magic som kändes för långrandig. Slutligen föll valet på den lite halvlarviga låten, You Are Never full Dressed Without a Smile, där budskapet i klippet kanske ändå har en viss betydelse ibland.

Serious fashion from Charlotta Lena Bloggar

Topp från butik i Thailand

Nu blir det ett mycket seriöst modeinlägg. Till vänster en topp i svart och med små dekorativa koboltblå blommor införskaffades antingen, på en resa 1991 till Thailand före det blev Sveriges nya
Kanarieöarna, då landet ännu inte till största del exploaterades av en massa turistställen, troligen för ett väldigt lågt belopp. Dock med en till synes hög kvalité.

Vit Jeans-kjol från Esprit

Jag minns att jag bar toppen vid ett tillfälle när jag jobbade som konsult på ett IT-bolag 2001, eftersom en dåvarande kollega kommenterade toppen med ett svårtolkat leende.

Funderade ett tag på om den annars kunde vara inköpt i Grekland, men det lutar mer åt att det var i Thailand på min första resa dit.

Det är väldigt svårt om inte omöjligt, att ta en helfigurs bild via en Iphone på sig själv.

Smoothie med banan och hallon

Jag gjorde därför en två delad uppsättning som med viss fantasi skulle kunna visa hur det kan se ut en tidig förmiddag utan makeup och med en slarvigt uppsatt tofs. Det här är bilder jag tar på största möjliga allvar som tillfällig modebloggerska.

Till toppen bär jag en vit jeanskjol från Esprit, med ett tillhörande flätat skärp. Lägg märke till den nonchalanta lilla putmagen som framhävs vid aktiviteten av att ta en selfie. Det skulle nästan kunna bli en kommande trend, ungefär som många yngre grabbar bär jeansen nedhasat över halva skinkorna.

Kanske fick jag på mig den äldre toppen för jag börjat inta en hälsosam smoothie med ekologisk yoghurt smaksatt med vanilj och päron mixad med banan och frysta hallon var och varannan morgon. Något som troligen inte mina grannar blir lika glada av att höra, eftersom mixern för ett himla oljud när den är påslagen.

Det var allt för denna gång från "Serious Fashion", av Charlotta Lena bloggar, som avslutar med den vackra och något sentimentala låten, When We Where Young, vars melodi beskriver hur någon känner oro för tiden som går och vill fånga tiden på bild före den försvinner, framförd av den begåvade sångerskan Adele.