The Theory of Everything. Jag tog med en väninna som egentligen inte behöver tänka så mycket på pensionssparande som enda barn till välbärgade föräldrar som hon själv berättade uppriktigt under kvällen.
Det var ändå filmen vi bägge var där främst för att se. Jag hade inga större förväntningar dock visade sig filmen ha en del rörande moment med verklighetstrogna scener komna ur vardagslivets familjära tragedier och från människans enkla behov.
En Stephen Hawking-biografi, som startar 1963 vid universitetet Cambridge. En tidsålder där den kanske mer trogna hustrun förekommer, som med stor tolerans vårdade och skaffade tre barn med en man trots beskedet om att han drabbats av amyotrofisk lateralskleros (ALS) och spås ha två år kvar att leva, samtidigt som all muskelfunktion snabbt förtvinar från tal, gång till svälj-funktion.
Idag hör vi istället om gifta män och kvinnor som hänger på VictoriaMilan. Vad gjorde den typen av människor 1963 när inte nätet fanns?
Trots sin sjukdomsprognos lever Stephen Hawking än idag. Sjukdomen hindrade honom inte heller från att vinna respekt inom fysiken och skriva bästsäljaren ”Kosmos, en kort historik” (1988), som blev hans genombrott.
Stephen Hawkin ska ha sagt,
"The greatest enemy of knowledge is not ignorance, it is the illusion of knowledge"
Alltså, den största fienden av kunskap är inte okunnighet, utan illusionen av kunskap.
Det är kanske något vissa tyckare bör fundera över, som tror sig ha kunskapen över allt och andra. Själv fick jag i måndags trots min ålder en studentlegitimation i min ägo igen. Ny kunskap är aldrig för sent och inte heller nya utmaningar, trots att jag ibland kan avundas dem, som bara är nöjda här och nu utan några nya drivkrafter eller mål.
Läste annars igår David Brooks kolumn i DN, som jämförde terrorismens orsaker med människor som kommenterar i kommentarsfälten. Han menar att alla människor som finns på Internet är utsatta för förolämpningar, glåpord, hat och elakhet. Hans teori är att dessa människors kommentarer är utslag av härsklystnad. Den elaka vill markera sin egna överlägsna status med opåkallad aggressivitet.
Brooks menar att terrorn som islamiska staten genomför dessa dagar är av en annan kaliber, samtidigt som de hemska dåden är en likartad typ av förolämpningar, där t ex en människa ska ha bränts levande, vars syfte är att utlösa en instinktiv reaktion.
"Obetydliga män vill förmå världen att erkänna deras makt och status."
Kanske är de små miniatyr-terrorister som sitter t ex på Flashback och skvallrar, förtalar och smutskastar människor anonymt, utan reson och rimlighet, för att visa sin makt att för evigt kunna skriva ner både oskyldiga småföretagare och medborgare, utan möjlighet för dem att få bort texter, med en oansvarig Flashback-grundare som menar, att det är yttrandefrihet som gäller i alla lägen.
Nog är Internet ett laglöst land. Frågan är vart ifrån den romantiserade naiva idén kring den Anonyme:s rättighet, att få skriva och yttra vad som helst, om andra människor kommer och varför den tillåts förekomma överhuvudtaget. Kanske är syftet helt enkelt att öva sig i strama tyglar och självbehärskning, som David Brooks menar ska vara the thing, lösningen och det bästa sättet. Samtidigt som det kanske är en aning enklare att hålla självbehärskningen när man själv har möjlighet att skriva från första parkett.
Idag hör vi istället om gifta män och kvinnor som hänger på VictoriaMilan. Vad gjorde den typen av människor 1963 när inte nätet fanns?
Trots sin sjukdomsprognos lever Stephen Hawking än idag. Sjukdomen hindrade honom inte heller från att vinna respekt inom fysiken och skriva bästsäljaren ”Kosmos, en kort historik” (1988), som blev hans genombrott.
Stephen Hawkin ska ha sagt,
"The greatest enemy of knowledge is not ignorance, it is the illusion of knowledge"
Alltså, den största fienden av kunskap är inte okunnighet, utan illusionen av kunskap.
Det är kanske något vissa tyckare bör fundera över, som tror sig ha kunskapen över allt och andra. Själv fick jag i måndags trots min ålder en studentlegitimation i min ägo igen. Ny kunskap är aldrig för sent och inte heller nya utmaningar, trots att jag ibland kan avundas dem, som bara är nöjda här och nu utan några nya drivkrafter eller mål.
Läste annars igår David Brooks kolumn i DN, som jämförde terrorismens orsaker med människor som kommenterar i kommentarsfälten. Han menar att alla människor som finns på Internet är utsatta för förolämpningar, glåpord, hat och elakhet. Hans teori är att dessa människors kommentarer är utslag av härsklystnad. Den elaka vill markera sin egna överlägsna status med opåkallad aggressivitet.
Brooks menar att terrorn som islamiska staten genomför dessa dagar är av en annan kaliber, samtidigt som de hemska dåden är en likartad typ av förolämpningar, där t ex en människa ska ha bränts levande, vars syfte är att utlösa en instinktiv reaktion.
"Obetydliga män vill förmå världen att erkänna deras makt och status."
Kanske är de små miniatyr-terrorister som sitter t ex på Flashback och skvallrar, förtalar och smutskastar människor anonymt, utan reson och rimlighet, för att visa sin makt att för evigt kunna skriva ner både oskyldiga småföretagare och medborgare, utan möjlighet för dem att få bort texter, med en oansvarig Flashback-grundare som menar, att det är yttrandefrihet som gäller i alla lägen.
Nog är Internet ett laglöst land. Frågan är vart ifrån den romantiserade naiva idén kring den Anonyme:s rättighet, att få skriva och yttra vad som helst, om andra människor kommer och varför den tillåts förekomma överhuvudtaget. Kanske är syftet helt enkelt att öva sig i strama tyglar och självbehärskning, som David Brooks menar ska vara the thing, lösningen och det bästa sättet. Samtidigt som det kanske är en aning enklare att hålla självbehärskningen när man själv har möjlighet att skriva från första parkett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar