Från ytlighet till andlighet

Media kan på vissa håll vara en ytlig marknad på ett ihåligt och sorgligt sätt. En kvinna kan nästan vara hur korkad som helst bara hon är ung och sexig. Det tycks oftast vara endast ytan som värdesätts av vissa grupper. Åtminstone är det intrycket som ges, när vissa framhålls som speciella bara av anledningen att de är unga och snygga.

I takt med att ungdomlighetens skönhet naturligt minskar och erfarenhetens och vishetens styrka istället framträder, så är det ändå paradoxalt nog ytan, som bedöms högre hos kvinnor från många håll. Även om det enligt mig hos många kvinnor finns en mogen skönhet som ibland kan vara vackrare. Den nämnda typen av media-män tar nog hellre information, kring din bh-storlek, än om du har några högskolepoäng.

Samtidigt kan man tycka att de kvinnor som spelar på de spelreglerna inte är bättre, utan kanske omedvetet förstör för andra. Det skulle i princip vara enklare att som kvinna vara kraftigt enfaldig för då skulle du inte notera eländet eller lida nämnvärt.

När jag var runt tjugo var jag ganska vild och fladdrig levde inte alltid med fötterna på jorden. Ofta blev jag uppvaktad av män och ofta var jag i en fast relation. Däremot var jag liksom idag sällan intresserad, utan blev då kanske mer kär i kärleken ofta sprungen ur fel sorts man, eller ointresserad av rätt sorts man. Skillnaden idag (med ett långt utrymme emellan) när jag är så mycket äldre än tjugo är att vissa män inbillar sig, att jag kommer bli tacksam om de vill ligga med mig. Även om det inte är uttalat så är det ändå den bilden det måste gjort sig när de lägger in den typen av inviter utan takt eller självkritik.

Från ytlighet till andlighet, så var jag igår eftermiddag med om en lite tragikomisk scen, som skulle kunna vara med i en filmsnutt. Jag har kommit till den insikten att det är bra att inte bara fysiskt, utan även andligt ta hand om sig själv för att ofta själv klara livets framfart och allt vad det innebär.

David Brooks, amerikansk författare och journalist menar att "nonchalera den andliga utvecklingen är att grundligt amputera människor" och syftade till den andlighet som Lisa Miller, professor i psykologi och pedagogik på lärarhögskolan vid Columbia University nämnde.

Lisa Millers huvudresonemang är att andlig medvetenhet är medfödd och att den är en viktig komponent i människans utveckling. Hennes teori är att inte ignorera de andliga resurser som finns hos människor som de ska försöka hjälpa, om man vill se mer social rörlighet, mer utbildning, uthållighet, och måluppfyllelse samt familjebildning.

Egenskapet som visar på ett andligt uppvaknande

Lisa Miller definierar andlighet som,"en inre känsla av släktskap med en högre makt som är kärleksfull och visar vägen". Var och en uppfattar sedan denna högre makt på sitt sätt. Millers forskning ska ha visat att tonåringar  med en stark känsla av kontakt med en högre värld löper mellan 70-80 % mindre risk att fastna i tunga droger.

Tillbaka till den korta gårdagsfrekvensen, där jag hade ägnat en timmes tid för andlig terapeutisk healing hos en intelligent ung kvinna, med syftet att rensa gammalt andligt elände som vi alla kan ha fått spår av på olika sätt från barndomen och framåt omedvetet eller medvetet.

Jag har sedan ett år druckit mycket av ett gott te (alkoholfritt) med märket Pukka som alla har en viss smak av anis, med en detoxifierande effekt för kroppen som ska rensa och rena fysiskt. Denna session skulle alltså istället rensa bort mentala sorger på cell-nivå som omedvetet fastnat från barndom och framåt, för att på så sätt ge plats för att börja på ny kula utan hämmande sorgsen rost i sinnet eller något själv-nedtryckande grepp.

Hon sade före att jag skulle vara beredd, att det kan komma tårar och att hon är van, så det var ingen fara. Jag kände mig ganska lugn och tog hennes ord med ro och förväntade mig inget sådant.

Hon började med att sätta på hög musik och ställde sig bakom mig, där jag fick ligga blundande på en mjuk brits i det ljusa och behagliga rummet som doftade av lugnande, både syrliga och söta oljor. Hon höll sina händer runt mitt huvud och hummade. Jag fick en sorgsen känsla inombords. Snart kände jag att hon tog tag runt mina fötter samtidigt som det märkligt nog kändes, som någon fortfarande stod kvar vid mitt huvud.

Hennes händer var väldigt varma och snart kände jag en klump vid strupen som om jag vore ett barn som ville gråta, blev täppt i näsan och det kom tårar. Det var alltså en rensning av gammalt som sårat mig, vilket ska ha kommit fram extra starkt från "roten/barndomen"- mina fötter - när hon jobbade nerifrån dem. Timmen gick snabbt och jag somnade till på britsen en stund. När jag efter behövelig pappersnäsduk tog mig ut ur rummet med henne, stod min kära väninna där på tur för att gå in för sin session. Hon hade gjort något liknande som mig dagen innan. Vi stod därute och skrattade lite över oss själva och att vi råkade vara där samtidigt, vilket hade kunnat vara en scen från en väntrum i någon banal amerikansk serie. Det kändes faktiskt ändå som om jag hade renat mig lite, en känsla som påminde lite om att ha bastat och svettats ut sådant inombords vi inte behöver längre. En vag, barnsligt glad känsla hade försiktigt väckts upp.