Envis som en åsna..

Chabo ( feb.2004 - sept.2009)

När vi hade hund tidigare så mötte man alltid andra hundar och  deras ägare vare sig man önskade det eller inte. Det kunde vara människor som sökte kontakt och försökte få det att se ut, som om det var deras hundar som drogs mot mig och min hund när det egentligen var de som gärna ville småprata tidigt i gryningen.

Något som kunde vara en aning besvärande tidiga mornar, före frukost när du tilhör dem som vill vara tyst den första timmen och helst bara vill gå ut, så snabbt som möjligt för att den egna hunden ska får göra sin morgontoalett.

Jag hade en blandras mellan Rhodesian ridgeback och labrador. Han fick sin hastighet, snabbhet och sina jaktinstinkter från sin far som var Rhosedian ridgeback och den oerhört kärvänliga intill naiva sociala sidan från sin labrador till mor.

Han hälsade gärna glatt på alla från blottaren i busken, mannen på parkbänken till de närmaste i hemmet. Han gjorde ingen skillnad på folk och fä. Tyvärr fick han mycket ledsamt och helt oförberett 2009, före fem års ålder mjältcancer .

Under alla dessa dussintals promenader stötte man på många andra hundar och en ras av dessa var Jack Russels. Små hundar med ett oerhört uppblåst självförtroende, utan någon uppfattning över andra hundars överlägsenhet. När jag såg klippet från cyklisten som ställt sig framför en långtradare och vägrade flytta på sig i Jönköping mitt i rusningstrafiken slog mig likheten mellan honom och just den lilla hunden Jack Russel.