Vända andra kinden till

Vi kan inte ändra andra människor bara oss själva, så för att gå vidare och släppa får vi göra något annorlunda själva som att kanske vända ryggen till.

Har ikväll tagit bort mitt försvarsinlägg, mot ett oförklarligt förtalsinlägg, som funnits på nätet sedan den 20 april 2015, då jag inser att normala och intelligenta människor ändå kommer förstå, att det mesta är förtal och inte handlar om mig, Även om det inte är direkt trevligt. Samtidigt som jag kanske kan föregå med ett gott exempel.

Det skapas enkelt en massa ilska när du behandlas illa, smutskastas och kränks, så du till slut automatiskt svarar på samma låga nivå när du tvingas försvara dig för att rädda ditt anseende.

En massa ilska som förevigas i ett inlägg ger inga ljusa energier. Ibland är det bäst att vända andra kinden till och ta ett stort och långt avstånd från vissa situationer eller människor. Kanske kan du till och med skämta om det hela med någon, som jag gjorde ikväll.

Första gången jag blev uthängd var när jag bloggade på Aftonbladet:s portal 2009, där en kvinna med ett ganska extrovert och uppmärksammat beteende skrev, som både syntes och hördes och ofta får den typen, många anhängare som dras till en ofta högljudd och imponerande personlighet som snabbt ändrar humör.

Det förekom mycket politiska diskussioner och den som inte var mycket åt vänsterkanten blev ofta hatad och utskälld. Den här extroverta och anonyma kvinnan hängde i varje fall ut mig med rubriken, "Fucking Lotta Online"och inlägget gick att tumma upp och på Aftonbladets bloggportal skulle de flesta tycka lika, samtidigt som hennes inlägg om mig inte var direkt positivt och vad jag minns handlade om, att jag var en egoistisk människa, vilket fick många uppåt-tummar.

Kom inte ens ihåg vad det var som hade fått henne att tända till. Men jag skrev en del politiska inlägg, dock var männen där väldigt stöttande och det kom fler in på min blogg vid tillfället för att ge stöd och en av dem sade,

"Jag har alltid själv hoppats på att få bli uthängd en dag, men det händer aldrig!"

När jag var barn fick jag och mina syskon ibland åka iväg på kollo på sommaren för att pappa skulle få barnledigt. Jag minns vid ett tillfälle, nere vid stranden där vi bodde på barnens ö, att jag redan då vara ganska självständig. Det fanns en del valfria flytande lekmadrasser, kanoter och någon flotte vid bryggorna nere vid vattnet.

Vid varje vald större flytande leksak som jag började använda kom en tjej och ville ha just den leksaken som jag hade. Minns att jag blev förvånad för det fanns andra lediga leksaker. Lämnade dock leksaken till den arga flickan och tog nästa, då kom tjejen dit istället och ville ha även den leksaken och så fortsatte det ett tag, tills min brorsa som var på samma kollo reagerade, för jag fattade inte riktigt varför det hände hela tiden. När jag sedan blev äldre och såg tillbaka förstod jag att det var min första upplevelse av, att ha stött på en tjej som var avundsjuk. Tror jag bara gick därifrån till slut.

Det viktigaste är att livet går vidare eller att vi lever nu, som Laleh sjunger med den mycket vackra melodin, Live Tomorrow.

Diskriminering och allmänt nättrams

Uppdatering 2015-07-27

Igår den 24 juli var vi en stor grupp som försökte fånga en glimt av solen före den gick ner på fredagskvällen, efter flera dagars gråmulet väder. Vi satt trångt tillsammans på träbänkar runt ett långbord försett med ett stort parasoll och jag hade på mig en för dagen ny svart klänning av märket Laura Clemént i en klassisk modell.

Vi befann oss utomhus på Mosebacketerrassen. Framför oss stod bägare med kall öl och ett och annat glas rosévin. Några hade försetts sig med bitar av grillade lammkorvar, avokadoröror och böndip.  Jag påpekade spontant möjligheten av den dåliga effekten av både öl och bönor för magen. Tydligen var det ingen i närheten som såg samma roliga bild framför sig av tystnaden att döma.

Själv nöjde jag mig med en bägare av blandade nötter till ölen. Mina ben lyste blekt vita under bordet i avsaknad av lediga soliga dagar och i kontrast mot det svarta bomullstyget. En man bredvid mig beklagade sig över att det var så stressigt i Stockholm, allt skulle gå så fort hela tiden. Inte ens i USA där han arbetat och levt några år, var det lika stressigt, menade han.

Jag och en vän gick sedan in och upp till Södra teatern vid Mosebacke, där det finns en bar och en större terrass utanför. Beträffande klagomål, så hände följande när vi hade nått ett ståbord, strax till höger om södra baren, beställt in något att dricka, ställt oss för att hänga lite och var inne i ett samtal, när det plötsligt kommer fram en mörkhårig man i 25-års åldern med ilsken röst och sade att vi måste flytta på oss, för han skulle flytta bordet. Inget ursäktande alls, utan bara ni får ta det andra ståbordet på andra sidan lokalen. Taskig uppfostran. Bristande respekt. Häpna över den otrevliga stilen gick vi över till nästa ståbord, fortsatte att prata och snart kom en blond kvinna i 35-års åldern ur Mosebackekåren med mörk blick, dörrvaktsintelligens och säger att det här bordet nyss blev reserverat för några har köpt "ett helrör".

- Vad, så de som beställer ett helrör sprit får alltså ta bordet av några andra gäster som redan står där, frågade jag utan att kunna dölja mitt nedlåtande tonfall. - Beställs ett helrör nere vid ingången då, frågade jag vidare. - Ja precis, så ni måste flytta på er. - Men jag har själv köpt en drink nyligen, sade jag utan inverkan på den blonda kvinnan med den svarta blicken. 

De som köper ett helrör belönas alltså med att övriga gäster drivs ut från lokalen, enligt Mosebacke-etablissemanget. Mest sprit i rullning får Mosebacke i gungning. Kanske både ur styrning  och vett.

Utsikt från Champagneterassen_Södra Teatern

Vi tog oss istället upp till sjunde våningen som hålls öppen för allmänheten mellan juni till augusti med en enorm utsikt från Champagne- terrassen. Min Iphone-kamera skulle givetvis krångla, så det inte gick att fota. Må vara att personalen är uselt service-minded på Mosebacke, en härlig utsikt finns dock.

En vän mejlade nyss några fotografier från Champagne-terrassen. I mitt försök att ställa in hennes kamera kom jag åt någon rammodell, som gav ovan runda formation. Vi står utomhus på en terrass, vilket inte framkommer så bra, utan mer ger intryck av vyn från ett hyttfönster från en Vikingline-färja. Det går dock att ana den vackra solnedgången över Stockholm med den orangeröda skymningskanten i bakgrunden.

På vägen ner, kikar jag in till Södra baren på tredje plan och ser att tre män med afrikanskt ursprung nu står vid bordet som vi nyss fått gå från. Strax nedanför den pampiga entréhallen med det höga taket och marmorgolvet har dörrvakter med muslimskt utseende radat upp sig framför utgången och sedermera entrén med höga gallergrindar.

Vad har hänt med det hemtrevliga Södermalm, som skiljde sig från city och deras trista klubb-köer och diskriminerande insläpp. När jag befinner mig tre steg från ytterdörren, ropar en dörrvakt omkring 25 år med otrevlig ilsken röst,

- Där får ni inte gå ut, där ska ni gå, pekandes med hela handen mot dörren strax bredvid. En valp som  troligen gick på dagis när jag första gången gick ut. Jag sade spontant att det var ett otrevligt beteende.

 Idag den 25 juli skrev jag ett brev till Södra teatern och undrade vad de hade för gästpolicy och om deras diskriminerande hantering verkligen var laglig. Min kvinnliga vän är nog lite mer konflikträdd än mig så hon ville istället samtala med dörrvakterna kring öppen-tider och annat. Tyvärr har jag för dåliga erfarenheter av den typen för att vilja ha någon form av samkväm med gruppen. Tyvärr blir det psykologiskt en kollektiv bedömning. Kanske får jag ett svar, kanske inte. Vad skulle den här diskrimineringen kunna grupperas som annars. Kanske som alkoholdiskriminering. Den som köper mest alkohol tillåts fösa ut mindre supande gäster.

Uppdatering 2015-07-27
Beträffande min engångsupplevelse ovan vid Södra baren och den e-post jag sände till dem efteråt, så fick jag idag måndag ett professionellt svar från Mosebacke, deras programsäljare och driftschef. Har tagit bort namn och kontaktuppgifter.

"Hej Charlotta,

Det var mycket tråkigt att höra att du fått en negativ upplevelse hos oss – jag vidarebefordrar ditt mail till vår driftchef som kan ta reda på vilken personalgrupp som arbetade den aktuella kvällen och ta ett allvarligt samtal med dessa. Det är förstås av yttersta vikt för oss att våra gäster känner sig väl mottagna!

Jag tackar för din feedback och önskar en fortsatt trevlig sommar!

Vänliga hälsningar"

45 minuter senare vid 11,39 får jag även e-post från deras driftschef:

"Hej Charlotta,

Tack för ditt mail.

Detta som du beskriver nedan är självklart ej accepterat och jag har pratat med berörda parter.
Vi på Södra Teatern välkomnar dom alla som välkomnar alla och diskriminering är absolut inget vi sysslar med.

Efter samtal med nedan nämnda personer så ber de självklart om ursäkt.(...).

Hursom, tackar jag för din feedback då det hjälper oss att bli bättre!
Södra Teatern vill gärna ha er som gäster och som kompensation vill vi gärna bjuda dig och din väninna på en middag med dryck i vår restaurang etablissemanget.

Om du har några mer funderingar, tveka inte att kontakta mig igen på mail.

Jag önskar dig en fortsatt trevlig sommar!"

Fick igår ett anonymt jämställdist och kommentarstroll med hittepåsignaturen "Slubban" troligen samma man som tidigare kallade sig "Helena" och "Törnrosa" som även benämner sig som "JD"på andra forum, som menade att, det var för att folk fick "nys om vem jag var", som jag fick en dålig behandling på Mosebacke. 

Trollet missade uppenbarligen att kriminellt grovt förtal aldrig säger något om en annan människa. Lika lite som det är en sanning. 

Slutar aldrig förvånas över idioterna som ploppar upp i kommentarsfälten. Trots att jag tidigare sett de flesta människor som intelligenta har nätet tyvärr skolat om mig en aning

Idag hörde jag Zara Larsson i P1, som den första yngsta sommarprataren och blev inte lika imponerad av hennes tal kring "Patriarkat" och "manshat", som hennes Ante-jante mentalitet och jag förstår att hon blivit jämförd med Zlatans kaxighet. Och är det inte kaxigt att som 17-åring utropa att hon strävar efter att bli en ny legend i likhet med Elvis Presley. Hon är varken rädd för att dö eller "ruttna i jorden", som är hennes bild av livet efter döden. Utan det som skapar hennes farhågor är att bli en "droppe i havet" som alla andra, bortglömd och utan att ha skapat några spår i sanden efter sig.

Vi har olika faser i livet, minns själv att det fanns en sorts gränslöst mod att pröva sådant som jag inte hade fog för att uppnå när jag var yngre, som när jag som 18 år och sökte en filmroll i radiohuset bland tusentals andra mer luttrade, utan någon som helst egen större erfarenhet mer än att ha spelat i en teatergrupp som barn. Det handlar inte alltid om att nå målet utan vägen dit, som vissa säger.

Annars tycker jag det spårat ut på nätet med vuxna människor som jämför anonymt Twitter-hat mot olika kändisar och jämför vilket kön som är mest drabbat. Trams! Samma individer struntar blankt i dem som inte synts i media eller Tv och råkat ut för påhopp och annat. En ganska hycklande medialt ytlig debatt. Nätet är en ganska störd plattform med en mängd anonyma utan hämningar eller samvete. En vilda western utan lagar eller regler, där ingen straffas för de lögner de öser ur sig och för evigt låter stå inpräntat om olika oskyldiga människor.

Annars tror jag det finns mer glädje utanför nätet, även om det kanske känns galet som Pharrell Williams sjunger kring Lycka.