Lena Adelsohn Liljeroth och Susanna Arwin |
Det var en konstutställning där den akademiskt utbildade konstnären Susanna Arwin, ställde ut med skulpturer, foto och deltagande i den interaktiva väskarsenalen. Längst ner i utställningslokalen mitt på golvet fanns en hög med slängda handväskor, som med tiden vi var där växte, eftersom folk gav bort en symbolisk handväska över övrigas ditlagda.
Jag behöll dock min egen på axeln. Insamlingen av handväskor skulle fortsätta någon dag eller två om jag inte missförstod det hela.
"Svenska tanten" föddes när Susanna Arwin tog ett foto av mjölkerskan Kerstin Karlsson från ett gods utanför Växsjö. Strax före invigningstalet, ställde sig en brunett, bredbent precis framför mig, utan att skämmas eller be om ursäkt när hon höjde armarna med armbågarna rakt utåt framför mig i hörnet när hon skulle filma framträdandet med sin Iphone. Ni kan se hennes hand till höger på bilden uppe till vänster. Ibland får man bita ihop.
Lena Adelsohn Liljeroth, som för kvällen var klädd i vitt, moderat politiker och journalist invigde utställningen, med humor och visst allvar. Strax bakom henne till höger syns Susanna Arwin. Liljeroth beskrev vilken betydelse handväskan haft för kvinnor och för henne själv. Vidare hur ordet "tant" med tiderna haft en negativ klang vilken med tiden luckrats upp. Kanske ljuder ordet "Tant" i likhet med ordet "Gubbe" eller är motsvarande för gubbe kanske kärring.
"Tant-armén" av Susanna Arwin |
Liljeroth var en bra talare med pondus i rösten, när hon beskrev små anekdoter om hur hon själv vid fall av nödvärn haft en tårgasspray i sin handväska, något som ledde till att hon sedermera åtalades för olaga vapeninnehav, vilket gick upp i tingsrätten.
Hon berättade även hur Sigmund Freud förklarat "kvinnors pillande" på sin handväskor som "kvinnors förtryck kring den egna masturbationen". Tänk vad vi får lära oss.
Susanna Arwin gav ett sympatiskt intryck och berättade hur busslaster kom för att se hennes
Susanna Arwin |
Själv minns jag hur en medelålders kvinna spontant slängde ur sig att jag såg ut som en "tant" när jag var 17 år vilket var långt från sanningen. även om det sårade lite i den då mer labila åldern. Idag kan jag nog se att det var någon form av projektion, för hon var omkring 25 år äldre än både mig och oss andra i rummet.
Kanske är det för att hålla "tanten" borta, eller stärka den kommande tanten, som jag med andra kvinnor och män var uppe före nio och körde två pass där det första bestod av att trampa cykel på gymmet, en lördag tillsammans med andra möjligen pretentiösa människor. Framför mig trampade bland andra Unni Drougge som varje tidigare lördagsmorgon med många andra trogna cyklister. När passet började närma sig sitt slut tänkte jag förutseende slippa kön framför pappershållaren, rengöringssprayen och tog mig snabbt dit, eftersom den fanns på väggen bakom mig.
Samma tanke tycktes slagit en lång och storväxt man, som drog ut papper och snabbt knyckte den enda vattenspray-flaskan framför mitt ansikte. Jag fick tag i lite papper och väntade med tolerans när han sprutade hela sin cykel med den falska förvissningen, om att han tänkte ge flaskan till mig efter sitt eget användande. Snopet ser jag istället hur den storvuxna killen ger sin manliga vän bredvid, som inte ens tagit papper, den eftersökta vattenflaskan. Jag böjer mig därför fram mot den storväxte mannen med ett halvt leende och säger ironiskt, - Tack så mycket!
Istället för "Licence to kill" som ges Jamed Bond, så kanske kvinnor i erfaren ålder ändå stundtals borde ges berättigande till "License to be a bitch".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar