Lustigt nog såg jag att någon varit inne och sökt fler gånger efter inlägget genom sökordet Freddie Mercury, som jag nämnde var en numera avliden, lyckad och framgångsrik homosexuell musiker.
Efter allt som hänt runt min blogg blir jag inte förvånad om någon lyckats hacka och radera inlägget härinne. Kort sammanfattning av det försvunna inlägget.
Inlägget började med:
Det har tydligen visat sig genom forskning att svordomar är ett tecken på intelligens, därför att de som svär mycket ska ha ett mycket större ordförråd, enligt en artikel från illustrerad vetenskap.
"Personer som använder sig av många kraftuttryck och skällsord har rent generellt ett betydligt större och mer utvecklat ordförråd, vilket samtidigt är ett tecken på förhöjd intelligens."
Jag skrev sedan att jag blev så tacksam att jag lyckades få betyget D på tentan från juridiska institutionen, eftersom det var, med trots mot jantelagen, bra gjort när jag samtidigt jobbat varav rubrikens kraftuttryck.
Vidare kommenterade jag Björn Wimans artikel i DN med rubriken,
"Det livaktiga hatet mot hbtq-personer angår oss alla från vilket jag anmärkte kring det allmänna snart 25-årliga ältandet kring HBTQ- personer och hur de skulle vara diskriminerade eftersom jag anser att det är felaktigt och att en sexuell dragning utöver heterosexualitet mer ses som hippt idag.
Jag var mer övertygad om att fler upplevde det som tjatigt med pridefestivaler och regnbågsfärger, då de inte såg den diskriminering som påstods förekomma och för att det hållits samma demonstrationer i snart 25 år. Måste alla få någon annans sexualitet slängd i ansiktet? Måste allt vara offentligt? Dessutom tycks fler lyfta upp sin sexualitet som en särskild egenskap, vilket istället indirekt ger dem framgång, se Jonas Gardell, Freddie Mercury med flera.
Björn Wiman jämförde bland annat det vansinniga massmordet på klubben Pulse i Orlando av en ensam agerande galning som något som finns i hela samhället, vilket ger missvisande information, som inte är jämförbar.
Avslutade med att presentera det framgångsrika bandet Queen med Freddie Mercury och hans låt, The Show must Go On, som en förklaring till varför något lyfts upp år efter år, utan rimlig grund. Nedan framförd av Celine Dion.
