Har snabbt sett debatten med Madeleine Leijonhufvud – professor emerita i straffrätt, Thomas Martinson – advokat, Advokatfirman Thomas Martinson och Martin Weyler – rådman, Solna tingsrätt och måste säga att professor Madeleine Leijonhufvud är väl påläst och till synes stark i gruppen.
Programledare är Dagens Juridiks chefredaktör Stefan Wahlberg.
Madeleine Leijonhufvud är en kvinna som på nätet fått mycket påhopp av både kvinnor och män, som nästan underförstått menar att det är kvinnan själv, enligt normer som görs ansvarig för sexualbrott mot sig. Vi talar om småtjejer från 15 år och uppåt. Hon har dock allmänheten med sig i stora delar som upprörts av vissa friande mål.
Det förs dock inte fram några hörbart rimliga argument till varför ett "samtycke" i lagen inte borde framföras i sexualbrottslagen av hennes opponenter, som jag tolkar det hela.
Jag har ännu inte köpt Madeleine Leijonhufvud:s bok, som skildrar 50 år av förändring inom sexualbrottslagen och som ännu är ofullständig enligt professorn, vilket jag borde göra inom kort.
150507 VJ from Dagens Juridik on Vimeo.
fredag 8 maj 2015
torsdag 7 maj 2015
Orättvisor - inte bara för pappor
Det finns fördelar med att ha mycket att göra, som att du slipper tänka så mycket på oväsentligheter och kan backa upp psykologiska försvarsmekanismer, så du kan jobba vidare som en målmedveten arbetshäst med skygglappar inför illasinnade och verkligt, störda människor omkring dig.
Igår kväll satt jag tre timmar och skrev tenta i juridik i en kall stor sal tillsammans med många andra. Den tentan som jag aldrig fick skriva den 25 mars eftersom jag till stor frustration glömt legitimationen. I biblioteket före jag gick in, hörde jag en kurskamrat ropa mitt namn. Hon och sju andra från samma kurs var där för, att skriva omtenta gällande den tenta jag skulle skriva för första gången. Förhoppningsvis slipper jag samma sits som dem, när gårdagens tenta blivit rättad.
Civilrätt är ändå intressant och visst finns vissa förlegade delar som den i Föräldrabalken 6 kapitlet 2 §,andra meningen, som säger,
(....) Vårdnaden om barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap".
Något som går att tolka som att maken ska agera föräldern till makan. Någon skulle kanske hävda att barnet även kan vara en ung man. Även om det är mycket sällan som yngre män gifter sig med äldre kvinnor. Det måste ligga kvar från förra seklet där vissa kvinnor som gifte sig ofta kom mycket unga direkt hemifrån för att leva med någon minst dubbelt så gammal man, som först vid den tiden hunnit jobba upp sin förmögenhet och kunde "köpa sig" en fru.
Samtidigt går det att läsa i Äktenskapsbalken 2 kapitlet, 1 § kring äktenskapshinder:
"Den som är under 18 år får inte ingå äktenskap utan tillstånd av myndighet som anges i 15 kapitlet. 1§ Tillstånd får meddelas endast om det finns särskilda skäl."
Förövrigt läste jag Maziej Zaremba:s tredje del i sin serie, "Rättvisans demoner" i Dagens Nyheter den 29 april, där han beskrev att oskyldiga kvinnor likaså, kunde hamna under möjligen omedvetet maktgalna och destruktiva klor hos myndigheter. I det här fallet fick en mamma uppleva hur en pappa kunde manipulera deras son att ta avstånd från mamman.
Det började med att mamman blev orolig eftersom sonen kom hem med blåmärken och nedkissade kläder från pappans nya familj, vilken inleddes när pojken var sex år gammal. Pojken är rädd för den nya halvbrodern. När sonen för andra gången måste söka vård hos vårdcentralen gör modern en orosanmälan till socialen. Doktorn misstänker att pojken far illa hos fadern. Socialen gör ingen utredning.
Snart kommer fadern med pojken i släptåg och pojken får påtvingat säga att han själv ramlat och inte blivit slagen av brodern. Han sade bara så för att "göra mamma till lags", vilket antecknas hos socialen. I juli 2006 antecknar socialsekreteraren: "Olle rädd för att han inte ska få träffa mamma mer" (...) En månad senare antecknas "Olle vill inte träffa mamma. (...) Han säger att han absolut inte vill det, och att han skall ta livet av sig om de vuxna bestämmer att han ska gå tillbaka till henne."
Det märkliga är att under denna tid varken såg eller talade Olle och mamman med varandra under 30 dagar. Varje gång mamman ringde lade pappan på luren. När barnet var nio år kom han till en psykolog, som insåg att pojken befann sig i en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. När pappan får höra vad psykologen sagt, får sonen inte längre gå dit.
Ingen hos socialen undrar varför pojken plötsligt är rädd för att träffa sin mamma. Snart vill Socialen utreda barn och föräldrarelationen på ett särskilt boende. Bara det måste ju slå fel när barn som givetvis känner på sig, att de observeras och måste bo på ett särskilt boende, inte kan belysa det vanliga mönstret. Mammans egen mor dör sedan i cancer och hon ber om uppskov, något som socialen inte ser som en ursäkt, "de hade en utredning att göra, med eller utan dödsfall."
När mamman sedan tre veckor kommer till utredningshemmet för att hämta pojken till begravningen, snyftar pojken och säger sig inte vilja följa med. Kortfattat blir sedan den händelsen, av att mamman ändå bestämmer att sonen ska följa med, ett bevis på att modern inte respekterar sonens vilja.
Snart blir det Moderns tur att observeras och hon bevakas av 20-åringar som bestämmer att hon inte ska få åka och bada med sonen för de har inte tid att följa med och bevaka henne. 20-åringar som kunde vara hennes döttrar. Ett praktexempel på individers okunskap i farlig kombination med felplacerad makt. Ungefär som vissa dörrvakter, obildade bloggare som sprider grovt förtal, eller högerextrema och/eller vänsterextrema kommunpolitiker.
Slutkontentan av detta hemska öde för modern är att hon när artikeln skrevs inte hade sett sin son på åtta år och åtta månader. Modern klandrar sig själv för sin oro för sonen, den dagen hon gjorde sin orosanmälan, ty utan den hade hon idag fortsatt kunna leva med sin son. Tingsrätten litade fullständigt på socialtjänstens intygande att mamman utövade skadligt inflytande på sin son.
Göran Lysén, professor emeritus i folkrätt har pro bono försökt hjälpa modern att få tillbaka kontakten med sonen under fem år. Enligt Lysén är orsaken "vänskapskorruption". Han tror inte att det som hänt kunnat ske i Stockholm, dock i en småstad där alla makthavare umgås i samma kretsar. En nära släkting till fadern hade nämligen varit ordförande i socialnämnden och ledande politiker i den aktuella stadens största parti.
Till detta tillkommer även ett brev där en läkare intygar att modern är en livsfara för sin son och lider av en grav "personlighetsstörning", är närmast psykopat, vilket doktorn illustrerar med en rad skakande scener. "Läsaren får en serie bilder av en oberäknelig, härsklysten, manipulativ och våldsam kvinna. En "ixoid" personlighet. Ett honmonster."
Grovt förtal med psykiatriska diagnoser mot okända individer känner vi till från nätet.
Doktorn förordar starkt att hon berövas vårdnaden om Olle. I elva år har detta brev legat i moderns akt, en bruksvisning till hennes person. Det lömska är att det inte åberopas öppet av socialtjänsten och inte heller kan bemötas av modern. Kanske ändå tur att hon inte råkade ut för någon galen bloggerska som hängt ut henne med liknande förtal på nätet med mycket högre spridningsfrekvens. Även om spridning av okänt material via e-post och okända länkar med förtal bör ligga under samma låga dolda nisch.
Läkaren som skrev brevet är specialist på leversjukdomar och inte psykiatriska sjukdomar. I och med detta fallet och troligen många fler faller en del av mans- och papparättsrörelsen tes, att de fallit offer för specifikt "manshat" från samhället, även om det möjligen finns några fler vårdnadstvister där män skurits av från sina barn än vice versa. Lena Hellblom Sjögren tror proportionerna 30-70 motsvarar den sociala verkligheten.
Igår kväll satt jag tre timmar och skrev tenta i juridik i en kall stor sal tillsammans med många andra. Den tentan som jag aldrig fick skriva den 25 mars eftersom jag till stor frustration glömt legitimationen. I biblioteket före jag gick in, hörde jag en kurskamrat ropa mitt namn. Hon och sju andra från samma kurs var där för, att skriva omtenta gällande den tenta jag skulle skriva för första gången. Förhoppningsvis slipper jag samma sits som dem, när gårdagens tenta blivit rättad.
Civilrätt är ändå intressant och visst finns vissa förlegade delar som den i Föräldrabalken 6 kapitlet 2 §,andra meningen, som säger,
(....) Vårdnaden om barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap".
Något som går att tolka som att maken ska agera föräldern till makan. Någon skulle kanske hävda att barnet även kan vara en ung man. Även om det är mycket sällan som yngre män gifter sig med äldre kvinnor. Det måste ligga kvar från förra seklet där vissa kvinnor som gifte sig ofta kom mycket unga direkt hemifrån för att leva med någon minst dubbelt så gammal man, som först vid den tiden hunnit jobba upp sin förmögenhet och kunde "köpa sig" en fru.
Samtidigt går det att läsa i Äktenskapsbalken 2 kapitlet, 1 § kring äktenskapshinder:
"Den som är under 18 år får inte ingå äktenskap utan tillstånd av myndighet som anges i 15 kapitlet. 1§ Tillstånd får meddelas endast om det finns särskilda skäl."
Förövrigt läste jag Maziej Zaremba:s tredje del i sin serie, "Rättvisans demoner" i Dagens Nyheter den 29 april, där han beskrev att oskyldiga kvinnor likaså, kunde hamna under möjligen omedvetet maktgalna och destruktiva klor hos myndigheter. I det här fallet fick en mamma uppleva hur en pappa kunde manipulera deras son att ta avstånd från mamman.
Det började med att mamman blev orolig eftersom sonen kom hem med blåmärken och nedkissade kläder från pappans nya familj, vilken inleddes när pojken var sex år gammal. Pojken är rädd för den nya halvbrodern. När sonen för andra gången måste söka vård hos vårdcentralen gör modern en orosanmälan till socialen. Doktorn misstänker att pojken far illa hos fadern. Socialen gör ingen utredning.
Snart kommer fadern med pojken i släptåg och pojken får påtvingat säga att han själv ramlat och inte blivit slagen av brodern. Han sade bara så för att "göra mamma till lags", vilket antecknas hos socialen. I juli 2006 antecknar socialsekreteraren: "Olle rädd för att han inte ska få träffa mamma mer" (...) En månad senare antecknas "Olle vill inte träffa mamma. (...) Han säger att han absolut inte vill det, och att han skall ta livet av sig om de vuxna bestämmer att han ska gå tillbaka till henne."
Det märkliga är att under denna tid varken såg eller talade Olle och mamman med varandra under 30 dagar. Varje gång mamman ringde lade pappan på luren. När barnet var nio år kom han till en psykolog, som insåg att pojken befann sig i en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. När pappan får höra vad psykologen sagt, får sonen inte längre gå dit.
Ingen hos socialen undrar varför pojken plötsligt är rädd för att träffa sin mamma. Snart vill Socialen utreda barn och föräldrarelationen på ett särskilt boende. Bara det måste ju slå fel när barn som givetvis känner på sig, att de observeras och måste bo på ett särskilt boende, inte kan belysa det vanliga mönstret. Mammans egen mor dör sedan i cancer och hon ber om uppskov, något som socialen inte ser som en ursäkt, "de hade en utredning att göra, med eller utan dödsfall."
När mamman sedan tre veckor kommer till utredningshemmet för att hämta pojken till begravningen, snyftar pojken och säger sig inte vilja följa med. Kortfattat blir sedan den händelsen, av att mamman ändå bestämmer att sonen ska följa med, ett bevis på att modern inte respekterar sonens vilja.
Snart blir det Moderns tur att observeras och hon bevakas av 20-åringar som bestämmer att hon inte ska få åka och bada med sonen för de har inte tid att följa med och bevaka henne. 20-åringar som kunde vara hennes döttrar. Ett praktexempel på individers okunskap i farlig kombination med felplacerad makt. Ungefär som vissa dörrvakter, obildade bloggare som sprider grovt förtal, eller högerextrema och/eller vänsterextrema kommunpolitiker.
Slutkontentan av detta hemska öde för modern är att hon när artikeln skrevs inte hade sett sin son på åtta år och åtta månader. Modern klandrar sig själv för sin oro för sonen, den dagen hon gjorde sin orosanmälan, ty utan den hade hon idag fortsatt kunna leva med sin son. Tingsrätten litade fullständigt på socialtjänstens intygande att mamman utövade skadligt inflytande på sin son.
Göran Lysén, professor emeritus i folkrätt har pro bono försökt hjälpa modern att få tillbaka kontakten med sonen under fem år. Enligt Lysén är orsaken "vänskapskorruption". Han tror inte att det som hänt kunnat ske i Stockholm, dock i en småstad där alla makthavare umgås i samma kretsar. En nära släkting till fadern hade nämligen varit ordförande i socialnämnden och ledande politiker i den aktuella stadens största parti.
Till detta tillkommer även ett brev där en läkare intygar att modern är en livsfara för sin son och lider av en grav "personlighetsstörning", är närmast psykopat, vilket doktorn illustrerar med en rad skakande scener. "Läsaren får en serie bilder av en oberäknelig, härsklysten, manipulativ och våldsam kvinna. En "ixoid" personlighet. Ett honmonster."
Grovt förtal med psykiatriska diagnoser mot okända individer känner vi till från nätet.
Doktorn förordar starkt att hon berövas vårdnaden om Olle. I elva år har detta brev legat i moderns akt, en bruksvisning till hennes person. Det lömska är att det inte åberopas öppet av socialtjänsten och inte heller kan bemötas av modern. Kanske ändå tur att hon inte råkade ut för någon galen bloggerska som hängt ut henne med liknande förtal på nätet med mycket högre spridningsfrekvens. Även om spridning av okänt material via e-post och okända länkar med förtal bör ligga under samma låga dolda nisch.
Läkaren som skrev brevet är specialist på leversjukdomar och inte psykiatriska sjukdomar. I och med detta fallet och troligen många fler faller en del av mans- och papparättsrörelsen tes, att de fallit offer för specifikt "manshat" från samhället, även om det möjligen finns några fler vårdnadstvister där män skurits av från sina barn än vice versa. Lena Hellblom Sjögren tror proportionerna 30-70 motsvarar den sociala verkligheten.
söndag 26 april 2015
Rättvisans demoner, stalking och destruktiv dubbelmoral
DN har haft en serie kring "Rättvisans demoner". I den första beskrevs hur mammor ljög och verkligen hade mördat sina egna barn. I torsdags publicerades den andra delen där pappor misstänks för sexuella övergrepp mot sina barn. Bland annat berättas kring pappan med det figurerade namnet Erik K.
Jag kan för sakens skull säga att jag varken har fördomar eller dömer någon människa i förväg. Inte heller tillhör jag någon specifik politisk organisation. Jag lyssnar inte på skvaller och gör mina egna bedömningar. Jag har ingen störd bild av män, utan tycker det finns korn och en del skrot ur bägge grupper. Speciellt framkommer de sista ofta på nätet.
Bland Jämställdisterna ingår en papparättsgrupp, som säger sig slåss för sina pappa- och mansrättigheter. Många av dem är anonyma, när de provocerar fram känsloyttringar, genom grova integritetskränkande handlingar på bloggar och i kommentarsfält, såsom att hänga ut personnummer, adresser, inkomstuppgifter, länkar till Linkedin, manipulerade foton och lägger upp inlägg med grovt förtal.
Därefter sitter de sedan och hånar ditt utseende, din inkomst och ditt psyke. Man kan ju tycka att de personliga uppgifter de först stal olagligt vore tillräckligt, utan att även håna de stulna privata uppgifterna. Någon måtta borde det vara. Dessutom rimmar det väldigt illa med deras önskade föräldraskap och den egna lobbyingen kring "kvinnor som ljuger" samt lögnaktiga socialtjänstemän på socialförvaltningar.
Säger du sedan ifrån skarpt till dessa individer, som ofta bara nås via kommentarsfält, eller via Twitter, att du inte uppskattar att de hängt ut dig med papperspåsar på huvudet, eller bland annat skriver nedsättande om din duglighet som ekonom, eller din usla bok på Svenska Dagbladets kommentarsfält i syfte att smutskasta ditt renommé använder de "känsloyttringar" som "bevis" att du inte skulle vara vid dina fulla sinnes bruk eller att du "näthatar" eller är ett "nättroll". Det mest patetiska är att se hur de slår sig på bröstet när förtalet sker anonymt.
De har då provocerat under flera år och jävligheterna har bara blivit mer och mer respektlösa. Dessa människor är så vana att polisen lägger ner alla anmälningar kring förtal, så de vågar vara hur respektlösa som helst. Kan passa på att upprepa att Jämställdisten Cathrine Fahlgren ljuger kring de kommentarer hon klistrat in på sin blogg i syfte att smutskasta mig, när hon arbetar för Jämställdisterna en suspekt grupp, som tycks blogga hela dagarna när de inte förtalar andra. Någon bakomliggande organisation måste dock betala dem för att de ska kunna sitta rätt upp och ner hela dagarna, twittra med småtjejer och manipulera naiva och psykiskt svaga människor.
Maciej Zarembas borde ta och granska den delen av mansrättsorganisationen som befinner sig på nätet och härjar runt med påhopp och förtal med hjälp av lydiga hjälpredor. Mäns vårdnadstvister eller problem med kvinnor ska inte övriga samhället behöva lida av.
Det sorgliga är att de har tonårsbarn, som borde ges bättre förebilder. Jämställdisten Cathrine Falhlgren som menar att hon hoppas att hennes förtalsinlägg kring mig, ska leda till att släkt och företagskunder dras sig tillbaka, borde kanske ta sig en funderare över, dels sin egen psykologiska status och empati, dels hur mina syskonbarn kan uppleva när deras kompisar ser förtalet.
Kommentarerna hon klistrat in i sitt inlägg har hon högst sannolikt skrivit själv.
Hon är möjligen en variant av "nyttig idiot",som Marit Sundberg beskriver nätkrigarna från "Putins Trollfabrik", när hon hjälper jämställdisterna att motarbeta icke naiva människor.
Hon som med den anonyma Jämställdisten 46 åriga Olle (Har bloggen Bashflak, där han bland annat lägger ut kvinnliga underliv) försöker måla på sig en gloria kring barn och djupt lögnaktigt påstår, att jag skulle skada eller hota barn. Det är grova lögner. Den anonyma och förtalsfulla jämställdisten "Törnrosa" har även spridit ut att det är "farligt" att köpa min bok via Vulkan, för då kan jag få tag i köparnas adresser. Jämställdisten Törnosa (troligen en man) har även skrivit att, "än är det nog ingen risk att hon tar självmord" syftande på mig. Det låter verkligen sunt!
Det är mycket märkligt att ingen ifrågasätter den mycket sjuka människans framfart och grundlösa anklagelser. Jämställdisterna tycks dock se "hennes" beteende som högst normalt, vilket tyvärr visar deras egen moral. Möjligen sitter en av deras mer offentliga jämställdistmän, som Erik Wedin bakom den signaturen, eftersom "hon" alltid ploppade fram när han inte kunde svara i en diskussion, eller hans möjligt undertryckta aggressioner ville skjuta fram.
Möjligen borde jag berättat att jag har en flerårig bakgrund i botten inom bland annat medicinsk barnsjukvård från barnsjukhus, vilket troligen är mer än Cathrine Falhgren har, vars största förmåga tycks vara att skriva ner/ förstöra livet för andra kvinnor på nätet, så hon får kredit av just papparätts-gruppen. Det blir därför ganska osannolikt att jag skulle hota barn, vilket mina tidigare jobbarkompisar troligen skrattar högt åt.
Papparättsgruppen upplever sig blivit orättvist behandlade i samhället av bland annat sociala myndigheter som de menar ljuger. Joakim Ramstedt är en av dem, som häromdagen antydde, att han blivit uthängd på Flashback av feminister, så det skulle ungefär balansera ut att han deltagit i tre drev mot mig som han inte känner, på bland annat jämställdisten Cathrine Falhlgrens blogg, där de ljugit kring min psykiska hälsa och vad jag yttrat kopplat till min försörjning.
Trots att jag själv inte kan logga in på Flashback och skriva inlägg och därmed vara delaktig i någon "feministgrupp". Försökte skapa ett konto för något år sedan när jag såg att anonyma, bland annat Sverigedemokraten "Gere"(bor i kommentarsfältet på svenska Dagbladet) skrev förtalsfullt kring min person. Inloggningsuppgifter skulle sedan aktiveras vilket aldrig skedde. Jag har inte heller kunnat nå någon moderator på Flashback.
Jag är även säker på att ett par från gruppen Jämställdister sänt förtal via e-post till en hel del människor på nätet, vilket jag har vissa bevis över och inte tänker ta upp närmare nu. De njuter säkert för fullt att leka vilda western helt ostraffat.
Jag är inte någon extremfeminist, utan en människa med sunt förnuft som tror på lika rättigheter och skyldigheter utan extrema åsikter, där var och en ska få leva det liv de önskar, utan att andra ska lägga näsan i blöt. Jag slåss inte heller för "sakens skull" som dessa mansrättsaktivister och låter "saken" helga medlen, utan tanke på lagar eller vett mot andra individer. Det är kanske inte märkligt att de flesta av Jämställdisterna håller sig anonyma, som de agerat mot troligen fler än mig.
Jag har svårt för t ex smala falanger av vänsterextremister som slår sönder folks hem för "sakens" skull, på samma sätt som högerextremister som anser sig kunna välta gravstenar och annat horribelt för sakens skull.
Frågan är om det är någon skillnad på de sistnämnda extrema grupperna och den typen av mansrättsaktivister, som försöker slå sönder någons liv, genom att sprida förtal kopplat till stulna uppgifter, via flera bloggar, Twitter och i kommentarsfält, med antydande kommentarer på olika sociala medier, om din person och dina påstådda förehavanden under flera års tid. Faktiskt inte mer skillnad, än att de sistnämndas handlingar är mycket värre.
Jag skulle starkt rekommendera dessa eventuellt, orättvist behandlade män och deras supporters, att söka närmaste psykoterapeut hellre, än att avreagera sig mot första bästa på nätet, vilket i slutändan ger stora kostnader för hela samhället.
Det vore kanske idé om Papparättsgruppens supporters, lade ner att sprida lögner om mig på nätet, så kanske Papparättsgruppens trovärdighet ökar. Det blir annars en aning dubbelmoraliskt att å´ ena sidan lobba för att myndigheter ljuger om dem, när det förekommer anhängare hos dem som själva ljuger och trakasserar andra på sociala medier.
En litet mellantips annars för alla, som råkat ut för stalkers på nätet, vilket jag uppenbarligen gjort av Jämställdister så finns forumet: Antistalker för information och stöd.
Jag skrev kring den första artikeln här av Maciej Zarembas. Den andra delen i samma serie kring "Rättvisans demoner" av samma författare, beskriver kortfattat hur Erik K rycktes upp från den vanliga vardagsvalsen och flygs in i en mardröm, där han låses in i en ensamcell, utan möjlighet till kontakt med någon under en månad. Under den inlåsta fasen granskas hans hem och ägodelar efter spår och bevis för det han anklagats för - våldtäkt på sin dotter.
Under polisförhöret med dottern ställdes mycket ledande frågor, enligt ämnet "snoppar"som initieras av polisen, vilket dottern först inte ska ha varit intresserad att tala om av förståeliga skäl.
Förhöret ska även ha granskats av två experter: professor i barn- och ungdomsvetenskap Ann-Christin Cederborg på uppdrag av SVT och docenten i psykologi Bo Edvardsson på uppdrag av Eriks advokat. De fann alla fel som gäller vid barnförhör, som ledande frågor, lömska glidningar och signaler om att barnet bör ändra sitt svar.
Erik K blir sedan frisläppt. Det visar sig till slut att det funnits två pojkar som lekt avancerade mamma-pappa-lekar, från vilka könsorden spridits ut. Sedan visar det sig att socialförvaltningen ändå inte vill ge Erik K delad vårdnad.
Modern till barnet trodde inte alls först på anklagelserna, dock ska hon mer eller mindre blivit tvingad för att själv inte förlora vårdnaden. Tvånget styrks bland annat av ett tingsrättsprotokoll: " Sofia har fått påtryckningar av socialtjänsten / ../Maria X har från socialtjänstens sida klargjort att om rätten fattar beslut om kontakt mellan Erik K och Ellen, kommer de i sin tur fatta ett beslut om att omhänderta Ellen /../ då det från deras sida inte finns några tvivel på att övergrepp har begåtts.
Är det något jag har svårt för, så är det maktmissbruk. Individer som sitter på positioner och sedan utövar makt, utan hänsyn eller empati över människors väl eller leverne de samtidigt kan styra.
Slutligen fick dock bägge föräldrarna åter vårdnaden om dottern, efter en timmes riks-tv, granskning av IVO, en granskning av JO och en annan av Actea samt 400 000 kr i advokatkostnader.
Inledningen av artikeln börjar, "Någon måste förtalat Erik K, ty utan att ha gjort något ont greps han en morgon av polisen.".
Jag kan enkelt sätta mig in i andras kränkande situation och frustration av att utsatts för lögner, dock är det inget som rättfärdigar, att några delaktiga ur gruppen Jämställdisterna/Papparättsgruppen, ser det som en rättighet, att själva kränka och ljuga om andra på nätet för de själva blivit utsatta.
Det blir även ett stort demokratiproblem om vissa grupper sitter på sociala medier och tar över allmänna kommentarsfält, eftersom endast deras åsikter får förekomma enligt dem samtidigt som många skräms bort av spridande förtal och personliga påhopp.
Det är en fråga regeringen borde satsa mer resurser kring. Vad skulle ändras om det fanns ett tvång att individer måste vara offentliga på vissa allmänna forum? Troligen skulle en stor del förtal minska drastiskt. Sedan borde ärekränkande förtal via sociala medier falla under allmänt åtal och inte enskilt, när det kan få så stora konsekvenser för individen och i slutändan för hela samhället.
söndag 19 april 2015
Mord, rättvisa och bevismaterial
Jag känner mig osäker över om könet ska ha betydelse. Jag kan även läsa in en viss negation kring psykiatrins uttalanden från Zaremba, där han något fördomsfullt tolkar in alla utlåtanden som om de vore tagna av lekmän med vissa nischade speciella psykologiska teorier, när så inte alltid behöver vara fallet. Först undrade jag hur dessa bandinspelningar kommit fram från modern och mormodern i andra fallet, av mordet på Matilda, 3 år och sedan varför inspelningarna kom till överhuvudtaget. Något som dock blev förklarat längre fram, av att faderns ombud tipsat om att spela in samtalen som bevis.
Min spontana tanke är givetvis att dessa kvinnor måste vara väldigt sjuka där beteendet inte hör till någon norm baserat på någon form av ideologi. Mormodern i fallet har inte ett normalt beteende och troligen har modern blivit avtrubbad genom uppväxten av sin mammas negativa preferenser.
Jag funderade sedan över hur mannen kunde välja att skaffa barn, med en kvinna som var så negativt inställd till en man som ville ha kontakt med dottern. Vidare funderade jag kort om artikeln var beställd av Jämställdisterna, eftersom han bland annat ironiskt nämner, "Matildas mormor måste förläst sig på SCUM-manifestet", som tidigare diskuterades ganska intensivt av den gruppen.
Lite längre fram tar han även upp mordet på 16-åriga Tanja som ska ha skett av modern och mormodern igen. Det tycks nästan för makabert för att vara sant, när två fall av mor och mormor, dödar den egna dottern respektive dotterdottern.
Maziej citerar deras avskedsbrev som jag citerar nedan:
"Döden är deras enda flyktväg, undan ondskan, står det i avskedsbreven". Sedan kommer en förklaring som nästan ser ut att vara ditlagd. "Ondskan, det är manssamhället, som tvingar mödrar att prisge sina barn "till pedofiler och sadister". Det här, "det är manssamhället" fick mig att fundera över om det var ett beställningsjobb åt Jämställdisterna. Det har förekommit mycket sådana texter kring en påstådd förekomst av hat mot män i samhället. Något jag haft svårt att notera.
Det är förövrigt väldigt obehagligt hur mödrar kan få för sig att mörda sina egna barn och frågan är om någon psykolog kan förklara det hemska fenomenet.
Maziej Zaremba frågar även om vi vet att lagen ser olika ut, mellan könen när det gäller Föräldrabalken, vilket låter svagt ekande från tidigare års diskussioner kring män som upplever sig vara åsidosatta i lagen i jämförelse med kvinnor.
Jag kan dock tycka att det finns situationer, där lagen inte behöver vara helt lika för könen. Om vi till exempel ser till människor som spontant hoppar i säng utan skydd, där kvinnan väljer att behålla barnet, utan att det finns en fast relation, så anar jag att män huvudsakligen är tacksamma att inte genast förpliktigas med ett faderskap.
Skulle ett faderskap vara önskvärt idag utan giftermål, måste faderskapet bekräftas till socialnämnden av fadern. Det finns även fall där fler män sannolikt kan vara fadern, vilket kan förklara orsaken till den rättsliga skillnaden, mer som praktisk än orättvis. Det fungerar inte rent praktiskt om en man direkt formellt blir fader. Vidare finns en biologisk skillnad mellan kvinnor som får bära barnet och fadern som slipper den delen, vilket bör ha betydelse. Om en kvinna blir med barn mot sin vilja, vore det kanske inte så bra att den mannen per default i likhet med kvinnan blev fader på en gång utom äktenskapet, eftersom det är skillnad i lagen på gifta och ogifta. Även om den sista typen av tillfälle troligen leder till abort.
Zaremba nämner även, vilket likaså nämnts i de sociala medierna, att på 1990-talet sågs helikoptrar leta efter barnlik i skogarna kring Södertälje. Det ska ha skett efter uppgift om att satanister begravt sina offer där. Det var förvisso något fall för några år sedan där barnet utsatts för någon form av rituella riter. Vidare beskriver Maziej hur sociolog-professor, Eva Lundgren framträdde i medier (måste jag missat) och lade fram,att det förekom rituella barnamord i Sverige. "Hon har själv träffat de överlevande". När ett barn berättar att det sett pedofiler äta upp sina offer är det inga fantasier, enligt Eva Lundgren. "Det svåra är att vi vuxna inte vågar lyssna och förstå".
Jag kan svagt se kopplingen till häxprocesserna på 1600-talet, där barn vittnar om förekommande häxor. Frågan är hur farlig en sådan typ av information kring grävande satanister verkligen kan bli i ett upplyst samhälle idag, eller att det skulle vara farligt att lyssna på barnen. Tror inte risken ökar, för att misstänka grannen att syssla med satanistisk barnskändning, eller att barnens alla fantasier plötsligt ökar i trovärdighet. Även om vi ska fortsätta lyssna till barnen.
lördag 18 april 2015
Licence to be a bitch eller med handväskan som vapen
 |
| Lena Adelsohn Liljeroth och Susanna Arwin |
Det var en konstutställning där den akademiskt utbildade konstnären Susanna Arwin, ställde ut med skulpturer, foto och deltagande i den interaktiva väskarsenalen. Längst ner i utställningslokalen mitt på golvet fanns en hög med slängda handväskor, som med tiden vi var där växte, eftersom folk gav bort en symbolisk handväska över övrigas ditlagda.
Jag behöll dock min egen på axeln. Insamlingen av handväskor skulle fortsätta någon dag eller två om jag inte missförstod det hela.
"Svenska tanten" föddes när Susanna Arwin tog ett foto av mjölkerskan Kerstin Karlsson från ett gods utanför Växsjö. Strax före invigningstalet, ställde sig en brunett, bredbent precis framför mig, utan att skämmas eller be om ursäkt när hon höjde armarna med armbågarna rakt utåt framför mig i hörnet när hon skulle filma framträdandet med sin Iphone. Ni kan se hennes hand till höger på bilden uppe till vänster. Ibland får man bita ihop.
Lena Adelsohn Liljeroth, som för kvällen var klädd i vitt, moderat politiker och journalist invigde utställningen, med humor och visst allvar. Strax bakom henne till höger syns Susanna Arwin. Liljeroth beskrev vilken betydelse handväskan haft för kvinnor och för henne själv. Vidare hur ordet "tant" med tiderna haft en negativ klang vilken med tiden luckrats upp. Kanske ljuder ordet "Tant" i likhet med ordet "Gubbe" eller är motsvarande för gubbe kanske kärring.
 |
| "Tant-armén" av Susanna Arwin |
Liljeroth var en bra talare med pondus i rösten, när hon beskrev små anekdoter om hur hon själv vid fall av nödvärn haft en tårgasspray i sin handväska, något som ledde till att hon sedermera åtalades för olaga vapeninnehav, vilket gick upp i tingsrätten.
Hon berättade även hur Sigmund Freud förklarat "kvinnors pillande" på sin handväskor som "kvinnors förtryck kring den egna masturbationen". Tänk vad vi får lära oss.
Susanna Arwin gav ett sympatiskt intryck och berättade hur busslaster kom för att se hennes
 |
| Susanna Arwin |
Själv minns jag hur en medelålders kvinna spontant slängde ur sig att jag såg ut som en "tant" när jag var 17 år vilket var långt från sanningen. även om det sårade lite i den då mer labila åldern. Idag kan jag nog se att det var någon form av projektion, för hon var omkring 25 år äldre än både mig och oss andra i rummet.
Kanske är det för att hålla "tanten" borta, eller stärka den kommande tanten, som jag med andra kvinnor och män var uppe före nio och körde två pass där det första bestod av att trampa cykel på gymmet, en lördag tillsammans med andra möjligen pretentiösa människor. Framför mig trampade bland andra Unni Drougge som varje tidigare lördagsmorgon med många andra trogna cyklister. När passet började närma sig sitt slut tänkte jag förutseende slippa kön framför pappershållaren, rengöringssprayen och tog mig snabbt dit, eftersom den fanns på väggen bakom mig.
Samma tanke tycktes slagit en lång och storväxt man, som drog ut papper och snabbt knyckte den enda vattenspray-flaskan framför mitt ansikte. Jag fick tag i lite papper och väntade med tolerans när han sprutade hela sin cykel med den falska förvissningen, om att han tänkte ge flaskan till mig efter sitt eget användande. Snopet ser jag istället hur den storvuxna killen ger sin manliga vän bredvid, som inte ens tagit papper, den eftersökta vattenflaskan. Jag böjer mig därför fram mot den storväxte mannen med ett halvt leende och säger ironiskt, - Tack så mycket!
Istället för "Licence to kill" som ges Jamed Bond, så kanske kvinnor i erfaren ålder ändå stundtals borde ges berättigande till "License to be a bitch".
tisdag 14 april 2015
Filmtajm...
Läst ett par gånger nu via DN, hur enkelspåriga människor blir av att strunta i den traditionella nyhetsmedian och sedan sålla ut de nyheter och åsikter de redan tytt sig till via nätet. Den bristen sägs skapa olika grupper, där vissa blir mer allmänbildade än andra, där de sista väljer bort morgontidningen, nyheterna på TV och föredrar enklare, snabbare lektyr via Internet, vilken dessutom redan bekräftar de egna preferenserna. Nu senast beskriver Hanne Kjöller denna möjliga ökning av kunskapsklyftor.
Informationen på Internet är på vissa olika håll, även väldigt tunn och lös både på äkta källor, nyhetsvärde eller bra information.
Bara som ett exempel har jag sedan länge sett hur en Sverigedemokrat/jämställdist oåterkalleligt skriftligt benämnt mig som "Rättshaverist" på Flashback och någon annan vid den troligt påhittade signaturen "Karl Fred Mattias" via nätbokhandeln CDON.se skriver en otroligt uttömmande recension av boken, Bakom Dolda Ansikten, med uppmaning att inte köpa och det djupt förklarande ordet "Smörja"om innehållet. Högst sannolikt ges bägge dessa uttalandena, på Flashback och CDON kring min person och bok av Jämställdister - en grupp jag upplevt ha ett grovt förtalsfullt och sektliknande beteende.
Lite sorgligt dock att "Karl Fred Mattias" tror sig behöva försöka skrämma iväg köpare via CDON som redan via sitt högre pris på boken eventuellt fått potentiella köpare att backa.
En av Jämställdisternas anonyma falska hittepåsignatur de brukar använda sig av som hjälpreda är "Törnrosa" (Christina), som även spridit ut till människor att de skulle passa sig för att köpa boken via Vulkan, för jag kunde komma åt deras namn och adresser och underförstått skada dem. Sjukt - Jajamensan! Fråga vilken företagare som helst om det känt sig manade att skada sina betalande kunder, så lär de se väldigt frågande ut.
Ni förstår säkert att Jämställdisterna inte är de mest renhåriga individerna att befatta sig med. Just därför kan det vara skönt för dem som utsatts för dem på nätet att läsa, denna satirpolitiska kriminalthriller, Bakom Dolda Ansikten, och även andra som en form av bildning kring vad som kan ske på nätet, även om en hel del är fiction som med alla historier.
Jag har nyss fått ett Youtube-klipp från Bokmässan, september 2014, där jag blir Intervjuad kring boken, Bakom Dolda Ansikten. Jag är på filmen mycket trött, eftersom jag gick upp fyra på morgonen för att hinna med morgontåget till Göteborg för att sedan stå rakt upp och ner under 3 1/2 dag i en bullrig miljö, le och prata med okända människor.
Dessutom fick inspelningen med intervjun göras om fyra gånger, eftersom det inte kom något ljud, så denna dag med omtagning hade jag inte heller förberett mig ytligt på filmning. Hade jag varit ett medieproffs med flerårig erfarenhet av att stå framför en kamera skulle jag troligen vänt blicken mer mot kameran eftersom jag då förstått, att jag gjort mig bättre framifrån, nu syns både jag till vänster och den rara författaren Lill Lindbäck till höger huvudsakligen i profil där hon intervjuar mig. Filmen borde åtminstone klargöra att jag varken är imbecill, störd eller en rättshaverist.
Informationen på Internet är på vissa olika håll, även väldigt tunn och lös både på äkta källor, nyhetsvärde eller bra information.
Bara som ett exempel har jag sedan länge sett hur en Sverigedemokrat/jämställdist oåterkalleligt skriftligt benämnt mig som "Rättshaverist" på Flashback och någon annan vid den troligt påhittade signaturen "Karl Fred Mattias" via nätbokhandeln CDON.se skriver en otroligt uttömmande recension av boken, Bakom Dolda Ansikten, med uppmaning att inte köpa och det djupt förklarande ordet "Smörja"om innehållet. Högst sannolikt ges bägge dessa uttalandena, på Flashback och CDON kring min person och bok av Jämställdister - en grupp jag upplevt ha ett grovt förtalsfullt och sektliknande beteende.
Lite sorgligt dock att "Karl Fred Mattias" tror sig behöva försöka skrämma iväg köpare via CDON som redan via sitt högre pris på boken eventuellt fått potentiella köpare att backa.
En av Jämställdisternas anonyma falska hittepåsignatur de brukar använda sig av som hjälpreda är "Törnrosa" (Christina), som även spridit ut till människor att de skulle passa sig för att köpa boken via Vulkan, för jag kunde komma åt deras namn och adresser och underförstått skada dem. Sjukt - Jajamensan! Fråga vilken företagare som helst om det känt sig manade att skada sina betalande kunder, så lär de se väldigt frågande ut.
Ni förstår säkert att Jämställdisterna inte är de mest renhåriga individerna att befatta sig med. Just därför kan det vara skönt för dem som utsatts för dem på nätet att läsa, denna satirpolitiska kriminalthriller, Bakom Dolda Ansikten, och även andra som en form av bildning kring vad som kan ske på nätet, även om en hel del är fiction som med alla historier.
Jag har nyss fått ett Youtube-klipp från Bokmässan, september 2014, där jag blir Intervjuad kring boken, Bakom Dolda Ansikten. Jag är på filmen mycket trött, eftersom jag gick upp fyra på morgonen för att hinna med morgontåget till Göteborg för att sedan stå rakt upp och ner under 3 1/2 dag i en bullrig miljö, le och prata med okända människor.
Dessutom fick inspelningen med intervjun göras om fyra gånger, eftersom det inte kom något ljud, så denna dag med omtagning hade jag inte heller förberett mig ytligt på filmning. Hade jag varit ett medieproffs med flerårig erfarenhet av att stå framför en kamera skulle jag troligen vänt blicken mer mot kameran eftersom jag då förstått, att jag gjort mig bättre framifrån, nu syns både jag till vänster och den rara författaren Lill Lindbäck till höger huvudsakligen i profil där hon intervjuar mig. Filmen borde åtminstone klargöra att jag varken är imbecill, störd eller en rättshaverist.
lördag 11 april 2015
Medeltidsmarknad med papegojor
Såg av en tillfällighet att det hölls en medeltidsmarknad i Kungsträdgården, när jag var på väg förbi för att ta mig till Stadium och köpa nya träningsskor idag. Gick in en kort vända. Det är alltid roligt med lite historiska bakåtblickar, trubadurer och utklädda människor.
Där fanns bland annat hantverkare, gycklare och matproducenter, bågskytte, ridning samt medeltidsdans. Allt maskerat i en flora av den dåtida eran.Det som ändå drog till sig min och andras blickar var ett par jättepapegojor som lugnt satt på en mans axlar, där den ena stundtals gnagde kärleksfullt på husses öra med sin nätta näbb.
Det känns som min Nymfparakit-kille är väldig liten och tanig i jämförelse. Men det hänger inte alltid på storleken.
måndag 6 april 2015
Business utan affärsmoral eller bara friskvård
 |
| Glad Påsk! |
Faller dessa aktiviteter ovanför"enklare slag" eller ett "mindre värde" blir det en skattepliktig förmån. Rättvist nog måste även arbetsgivaren erbjuda samtliga anställda denna förmån. Det fungerar alltså inte att välja ut någon gullegris i staben.
Vad som är intressant är att skatteverket inte gör någon vetenskaplig bedömning, om nyttan av metoden, så det är upp till arbetsgivaren att observera om den anställda ser piggare ut efter de utvalda aktiviteterna. Något jag kan tycka är helt rimligt, eftersom det är arbetsgivaren som får stå för den löpande kostnaden.
Igår kunde vi dock läsa en artikeln i DN, "Pseudovetenskap ska inte accepteras som friskvård", enligt Linda Strand Lundberg, ordförande för Vetenskap och Folkbildning, Gunilla Burell, Fil dr.i Psykologi, Dan Larhammar, professor, styrelseledamot i Vetenskap och Folkbildning, Take Aanstoot, arbetsgivare, Anna Bergström, med.dr, forskare i global hälsa, Hanna Brus, leg kiropraktor och Kristina Claesson, leg.psykolog och specialist i arbetslivets psykologi.
Författarna oroas över att inte skatteverket är mer restriktiva och mer förmyndare än vad de redan kan vara idag åt företag och medborgare, genom att förbjuda vissa enligt dem icke vetenskapligt beprövade metoder. De påtalar att friskvård i form av ridning inte tillåts, dock hydroterapi.
Hydroterapeuter menar t ex att vattnets "komplicerade inre struktur" påverkas av det mesta i omgivningen, inklusive elektomagnetiska fält och av kosmiska förhållanden. Faktorer som tros påverka världens vatten utanför kroppen antas även påverka det vatten som finns i cellerna i levande organismer. Behandlingar sker i form av kalla eller varma bad.
Vidare behandlingar som ratas av skribenterna är Zonterapi, Rosen-terapi, Homeopater, samt alternativ hypnosterapi. Det sista ska kunna orsaka direkta obehag och problem för friskvårdspatienten.
När vi fortfarande är inne i påskhelgen, med kännetecken som häxor, blåkulla och kvastar får det mig att reflektera över Tarotlinjer, dit ensamma, psykiskt svaga, tillfälligt sjuka, sorgsna själar ringer till en kostnad av 20 kr/minut, för att få tröst och samtidigt gör av med tusentals kronor, för att någon i andra ändan ska inge falska förhoppningar, om allt den ringande troligen önskar höra.
Till denna bransch hör även gruppseanser där vissa "medialt skolade", får kontakt med döda nära och kära åt den förhoppningsfullt lyssnande skaran. Även till detta betalar hungrigt hoppfulla sina pengar med hopp om en hälsning från andra sidan av döda anhöriga.
Ett av dessa otaliga medium är Terry Evans som kan tjäna 60 000 kr på en kväll för att tala med andar. En bloggare som störs sig på både Bibeln och Terry Evans är den anonyma bloggaren "Gesus".Själv kan jag förstå sökande människor. Problemet kommer dock när människor tjänar pengar, på människors tillfälliga perioder av svaghet, under falska förespeglingar.
En annan mycket extrovert, talför och tillika medium är Therese Caputo från Long Island, som i detta YouTube klipp uppvisar sina spontana mediala förmågor bland okända människor. Falskt eller sant blir till betraktaren att avgöra. Kan en seans kanske falla under friskvård, om det gör den anställda mer lätt om hjärtat? Eller bör vi kanske som historiker säger, mer granska källan, kontrollera dess äkthet, genom att t ex försöka se om det finns något bakomliggande syfte. Ligger det i mediumets intresse att lyfta fram vissa uppgifter. Kan det finnas skäl för någon att ljuga?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)