Orättvisor - inte bara för pappor

Det finns fördelar med att ha mycket att göra, som att du slipper tänka så mycket på oväsentligheter och kan backa upp psykologiska försvarsmekanismer, så du kan jobba vidare som en målmedveten arbetshäst med skygglappar inför illasinnade och verkligt, störda människor omkring dig.

Igår kväll satt jag tre timmar och skrev tenta i juridik i en kall stor sal tillsammans med många andra. Den tentan som jag aldrig fick skriva den 25 mars eftersom jag till stor frustration glömt legitimationen. I biblioteket före jag gick in, hörde jag en kurskamrat ropa mitt namn. Hon och sju andra från samma kurs var där för, att skriva omtenta gällande den tenta jag skulle skriva för första gången. Förhoppningsvis slipper jag samma sits som dem, när gårdagens tenta blivit rättad.

Civilrätt är ändå intressant och visst finns vissa förlegade delar som den i Föräldrabalken 6 kapitlet 2 §,andra meningen, som säger,

(....) Vårdnaden om barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap".

Något som går att tolka som att maken ska agera föräldern till makan. Någon skulle kanske hävda att barnet även kan vara en ung man. Även om det är mycket sällan som yngre män gifter sig med äldre kvinnor. Det måste ligga kvar från förra seklet där vissa kvinnor som gifte sig ofta kom mycket unga direkt hemifrån för att leva med någon minst dubbelt så gammal man, som först vid den tiden hunnit jobba upp sin förmögenhet och kunde "köpa sig" en fru. 

Samtidigt går det att läsa i Äktenskapsbalken 2 kapitlet, 1 § kring äktenskapshinder:
"Den som är under 18 år får inte ingå äktenskap utan tillstånd av myndighet som anges i 15 kapitlet. 1§ Tillstånd får meddelas endast om det finns särskilda skäl."


Förövrigt läste jag Maziej Zaremba:s tredje del i sin serie, "Rättvisans demoner" i Dagens Nyheter den 29 april, där han beskrev att oskyldiga kvinnor likaså, kunde hamna under möjligen omedvetet maktgalna och destruktiva klor hos myndigheter. I det här fallet fick en mamma uppleva hur en pappa kunde manipulera deras son att ta avstånd från mamman.

Det började med att mamman blev orolig eftersom sonen kom hem med blåmärken och nedkissade kläder från pappans nya familj, vilken inleddes när pojken var sex år gammal. Pojken är rädd för den nya halvbrodern. När sonen för andra gången måste söka vård hos vårdcentralen gör modern en orosanmälan till socialen. Doktorn misstänker att pojken far illa hos fadern. Socialen gör ingen utredning.

Snart kommer fadern med pojken i släptåg och pojken får påtvingat säga att han själv ramlat och inte blivit slagen av brodern. Han sade bara så för att "göra mamma till lags", vilket antecknas hos socialen. I juli 2006 antecknar socialsekreteraren: "Olle rädd för att han inte ska få träffa mamma mer" (...) En månad senare antecknas "Olle vill inte träffa mamma. (...) Han säger att han absolut inte vill det, och att han skall ta livet av sig om de vuxna bestämmer att han ska gå tillbaka till henne."

Det märkliga är att under denna tid varken såg eller talade Olle och mamman med varandra under 30 dagar. Varje gång mamman ringde lade pappan på luren. När barnet var nio år kom han till en psykolog, som insåg att pojken befann sig i en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. När pappan får höra vad psykologen sagt, får sonen inte längre gå dit.

Ingen hos socialen undrar varför pojken plötsligt är rädd för att träffa sin mamma. Snart vill Socialen utreda barn och föräldrarelationen på ett särskilt boende. Bara det måste ju slå fel när barn som givetvis känner på sig, att de observeras och måste bo på ett särskilt boende, inte kan belysa det vanliga mönstret. Mammans egen mor dör sedan i cancer och hon ber om uppskov, något som socialen inte ser som en ursäkt, "de hade en utredning att göra, med eller utan dödsfall."

När mamman sedan tre veckor kommer till utredningshemmet för att hämta pojken till begravningen, snyftar pojken och säger sig inte vilja följa med. Kortfattat blir sedan den händelsen, av att mamman ändå bestämmer att sonen ska följa med, ett bevis på att modern inte respekterar sonens vilja.

Snart blir det Moderns tur att observeras och hon bevakas av 20-åringar som bestämmer att hon inte ska få åka och bada med sonen för de har inte tid att följa med och bevaka henne. 20-åringar som kunde vara hennes döttrar. Ett praktexempel på individers okunskap i farlig kombination med felplacerad makt. Ungefär som vissa dörrvakter, obildade bloggare som sprider grovt förtal, eller högerextrema och/eller vänsterextrema kommunpolitiker.

Slutkontentan av detta hemska öde för modern är att hon när artikeln skrevs inte hade sett sin son på åtta år och åtta månader. Modern klandrar sig själv för sin oro för sonen, den dagen hon gjorde sin orosanmälan, ty utan den hade hon idag fortsatt kunna leva med sin son. Tingsrätten litade fullständigt på socialtjänstens intygande att mamman utövade skadligt inflytande på sin son.

Göran Lysén, professor emeritus i folkrätt har pro bono försökt hjälpa modern att få tillbaka kontakten med sonen under fem år. Enligt Lysén är orsaken "vänskapskorruption". Han tror inte att det som hänt kunnat ske i Stockholm, dock i en småstad där alla makthavare umgås i samma kretsar. En nära släkting till fadern hade nämligen varit ordförande i socialnämnden och ledande politiker i den aktuella stadens största parti.

Till detta tillkommer även ett brev där en läkare intygar att modern är en livsfara för sin son och lider av en grav "personlighetsstörning", är närmast psykopat, vilket doktorn illustrerar  med en rad skakande scener. "Läsaren får en serie bilder av en oberäknelig, härsklysten, manipulativ och våldsam kvinna. En "ixoid" personlighet. Ett honmonster."

Grovt förtal med psykiatriska  diagnoser mot okända individer känner vi till från nätet.

Doktorn förordar starkt att hon berövas vårdnaden om Olle. I elva år har detta brev legat i moderns akt, en bruksvisning till hennes person. Det lömska är att det inte åberopas öppet av socialtjänsten och inte heller kan bemötas av modern. Kanske ändå tur att hon inte råkade ut för någon galen bloggerska som hängt ut henne med liknande förtal på nätet med mycket högre spridningsfrekvens. Även om spridning av okänt material via e-post och okända länkar med förtal bör ligga under samma låga dolda nisch.

Läkaren som skrev brevet är specialist på leversjukdomar och inte psykiatriska sjukdomar. I och med detta fallet och troligen många fler faller en del av mans- och papparättsrörelsen tes, att de fallit offer för specifikt "manshat" från samhället, även om det möjligen finns några fler vårdnadstvister där män skurits av från sina barn än vice versa.  Lena Hellblom Sjögren tror proportionerna  30-70 motsvarar den sociala verkligheten.