Det kändes ganska lyxigt att få en timma tillgodo i morse en dag när höstsolen sken över oss som tagit oss ut och tappert joggade, lunkade eller promenerade längst viken. Förvisso var konditionen usel, efter för mycket annan form av lugnare träning. Men jag rörde ändå på mig.
Mot mig på morgonen kom fler vars miner uttryckte någon form av känsla av, att de befann sig i huvudrollen i någon film, där deras steg utgjorde något viktigt för alla andra när de målmedvetet spatserade fram längst promenadvägen möjligen med någon dramatisk musik i öronen, som höjde upp den goda känslan över dem själva. Längst sidorna och på backen lyste röda, gula och orangefärgade löv upp den vackra dagen under en blå himmel med en kylslagen luft.
På tillbakavägen noterade jag en man som reste sig upp och sträckte på sig med armarna uppåt som efter en tupplur, som om han sovit på parkbänken vid Katarina Bangata samtidigt som ett par med rynkade ögonbryn, avvaktande, misstrogna med en bister min tittade bort mot samma man som obekymrat sträckte på sig.
I vårt soprum för glasinsamling har det även funnits märken efter någon, som nyligen sovit på golvet och lämnat efter sig en kudde och filt skrynklig, smutsig och övergivet på det hårda cementgolvet. Inombords gör det mig tacksam att jag har tak över huvudet. En granntjej runt 25, ropade på mig för en tid sedan och tittade in mot grovsoprummet,
– Ursäkta, sade hon och stoppade mina steg.
– Det är tydligen någon som sover härinne, fortsatte hon med både ett gnälligt och bortskämt tonfall mot mig. Hur ska det nu gå att kunna gå ner här själv när någon tycks bo härinne, sade hon och tittade på mig med frågande blick och en önskan om att jag skulle göra något åt saken.
– Ja, folk måste väl se till att stänga porten ut mot gatan och påminna sig om att de inte bor på landet längre, sade jag och förde bort ansvaret från mig.
I Stockholm finns det tydligen 4 000 hemlösa, varav 800 akut hemlösa enligt socialstyrelsens mätning. Stockholms stad gör årliga mätningar och en siffra från 2012 visade att det fanns 2 866 stycken hemlösa. Varken socialstyrelsen eller Stockholm stad tar med några EU-migranter i sina undersökningar, enligt Svenska Dagbladet, varför det troligen finns ett stort mörkertal. Förhoppningsvis fick även de hemlösa lite D-vitamin av dagens sällsynta solsken.
Annars sjunger Bob Dylan om människor som plötsligt blir hem- och egendomslösa och undrar hur det känns, med den äldre låten, Like A Rolling Stone. En låt som hördes upprepade gånger inne på en bar på Götgatsbacken där jag glatt och onyttigt satt för fler år sedan med en man och drack White Russian.
En blogg som vill presentera och synliggöra den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten. Boken ligger i tiden, då den behandlar aktuella nätbrott och unik, då den har en handling som huvudsakligen utspelar sig på Internet. En värld dit fler kriminella flyttat in sin verksamhet, från den mer synliga delen ute i samhället idag. Andra inlägg kan beröra ämnen om och kring bokens teman, dock även mycket annat. Andras synpunkter och tankar välkomnas med nyfikenhet.
söndag 30 oktober 2016
En timma extra som morgongåva - bland joggare och hemlösa
Etiketter:
Bob Dylan,
dra bak klockan,
hemlös,
höst,
stockholm,
ställa om klockan,
träning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar