Takterrassen på hotellet |
Ord som fick många att känna som om de kanske var ämnat för just den
som lyssnade för de vara så träffande för var och en. Förutom yoga instruktören
Malin Berghagen som höll de flesta meditations- och morgon-yogapass utomhus, medan
solen steg upp över havet på morgonen, så fanns den ödmjuka yoga-instruktören
och koreografen Cecilia
Gustafsson vars yin-yoga-pass på kvällarna på takterrassen alltid gav en känsla av kroppslig nytta, ro och harmoni.
Gustafsson vars yin-yoga-pass på kvällarna på takterrassen alltid gav en känsla av kroppslig nytta, ro och harmoni.
Vi var 120 deltagare och sista dagen kom det sig att jag fick
göra en visande yoga övning ihop med Malin Berghagen, där vi först skulle stå med
magarna mot varandra, hålla varandras underarmar, sträcka bakåt och luta oss långt ut och tillbaka åt varsitt håll. Därefter vände vi oss om, med ryggarna mot varandra, lutade oss framåt och tog tag i varandras underarmar mellan benen för att var och varannan gång sträcka ut varandras ryggar som kändes riktigt skönt.
– Ända mot ända kan
ingenting hända, sade Malin leende mot mig när vi stod ansikte mot ansikte
med huvudet nedåt och drog i varandras underarmar samtidigt som tyngdlagen drog
ner våra kinder något mot marken på ett mindre förskönande sätt.
Cecilia Gustafsson höll även det fysiskt tuffare passet Soma
Move, vilket var en blandning mellan kampsport-, yoga- och dansrörelser.
Hon berättade under det sista passet jag hann delta med henne, om en meditationsbild
hon hört av Kristin Kaspersson, som vi alla skulle försöka bära inombords även
till vardags som i verkligheten kan bli ganska svår att bevara. Även om tanken är god.
- Namasté |
sådant sätt, att den låga du har inombords fylld av värme och glädje inte släcks av för mycket stress eller kvävs av instängdhet och tyngande omständigheter. Det gäller alltså att välja hur vi använder vår tid på bästa sätt. Jag kan erkänna att det ljus jag själv borde haft innanför bröstkorgen idag troligen blåste ut ganska hastigt bara den stunden före jag ringde upp datasupport och sedan irriterat ville få fram en funktion i ekonomiprogrammet som jag inte hittade tillräckligt snabbt.
Stackars all IT-Support som får stå ut med alla hetsiga människor,
vilket tålamod de måste ha. Minns även en kollega jag arbetade ihop med på ett globalt IT
bolag 2002, som stressat tryckte ena pekfingret mot ena näsvingen, drog in luft
genom andra näsborren skiftade och blåste ut luft ut genom den andra näsborren med några desperata täppta ord , - Det här ska vara bra
mot stress!
Förövrigt träffade vi många människor som vi troligen inte
skulle mött annars. Bland annat ett mycket trevligt fåruppfödarpar från Småland.
Fåren var inget de kunde leva av och den ganska roliga kvinnliga parten av dem erkände,
att hon led med världens ångest var gång något får skulle lämnas för slakt. Hon
hade även noterat att inga andra av fåren tycktes sakna det får som forslats
bort, utan övriga stod lugnt tuggande kvar utan medlidande. Slutkontentan var att de kanske
inte var lika skärpta som t ex grisar sägs vara med sin intelligens. Hon arbetade annars som en mycket elev ömmande musiklärare och han var dataingenjör som nyss sagt upp sig av samma anledning som jag gjorde för över 13 år sedan.
Sista
kvällen kom vi även in på att det är så vanligt idag, att alla lämnar ut sig själva på ett utlämnade sätt, ju mer elände desto mer poäng. Kvällen före hade
en föreläsare och allmän livscoach lämnat ut sin tragiska barndom inför alla på sin föreläsning. Trots att
alla troligen haft problem eller tragik på något sätt, allt är ju relativt som
den smarta Einstein uttryckte, så den som stjälper ut mest på den offentliga arenan blir den som ges mest uppmärksamhet.
Den föreläsande coachen hade haft en mycket elak far som misshandlat
honom så hårt att han som pojke, genom lån av sin pappas tjänstevapen som han ägde
som polis, gick för att skjuta sig. Han stoppades dock av en rar grannflicka som
slumpartat mötte honom och sade att hon tyckte så mycket om honom. Den lilla
meningen, gjorde dock så mycket, att han valde att lämna tillbaka den
misshandlande pappans tjänstevapen och leva vidare ett tag till, vilket var
sensmoralen. Det vill säga så lite kan göra så mycket. Förövrigt var det
väldigt mycket god mat, efterrätter och dryck, så trots all träning lade jag
nog på mig något kilo. Det sista tillhör ju ändå ett av livets nöjen, så det
måste man ju unna sig i vart fall på ledig tid.
Under tiden får vi försöka både finna och hålla lågan tänd innanför bröstet kanske kan det för vissa ske med hjälp av Pink Floyd:s Shine On You Cracy Diamond.
Låter härligt!
SvaraRaderaVälkommen hem!
Ja resan hade sina fina stunder och gav energi och nu har jag fullt upp på hemmaplan, trots att jag för en kort stund förväntade mig lite stiltje.
RaderaTack snälla du!
Om du såg SÅ MYCKET BÄTTRE i helgen kunde du se Malin Berghagen flimra förbi
SvaraRaderaväldigt hastigt. Det var dock exmannen (5 barn med 4 kvinnor) som utgjorde
föremål för musikaliska hyllningar ...