Julslut och kontraproduktiv godhet..

En nära äldrebekant började fråga mig redan i somras, vad jag skulle göra till jul, trots att hon visste att jag inte skulle spendera den vid ett långt vackert långbord med massor av släktingar och kärleksfull trängsel i likhet med julen i filmen Fanny och Alexander i regi av Ingemar Bergman.

En film som hade biopremiär 1982. Förvisso fanns en del otrohet och en del barnmisshandel och annat elände bakom den vackra fasaden. Kanske som mycket annat i samhället. Skenet bedrar.

Vissa människor får annars energi om de kan trycka fram vemodiga känslor hos andra, för då kan de själva känna, - Jo visst jag har det ganska bra, så de kanske ges möjlighet att trösta den andra, eller bara av möjligheten att någon annan känner sig lite övergiven, för då känner personen att hon blir lite starkare av tanken på att någon kanske tillfälligt är svagare än henne. En form av energivampyrer, som överför sina egna olyckliga känslor mot någon annan, för att själv få i sig mer positiv energi.

I fredags åt jag lunch med en kvinnlig vän som vid samtalet om julen rynkade pannan och tittade medlidsamt mot mig när jag sade att jag inte skulle fira med mina kvarvarande levande släktingar i år utan själv, så jag sade till henne,
- Nej, du behöver inte tycka synd om mig och skakade bestämt på huvudet.

Faktum är att människors medlidande hjälper inte alltid målpunkten för deras bekymrade ansiktsuttryck, utan kan ibland mer skapa en form av känslomässig misär. Och eller ibland till och med en bevärande känsla att man måste lugna den "bekymrade".

Kan annars nämna att jag haft en lugn och behaglig jul, där jag med många andra aktiva faktiskt hunnit med ett par träningspass, lagat nya maträtter, tittat på Kalle Anka, mediterat. Det sista ska bygga upp vår grå hjärnmassa och ska vara den enda metod, som förstärker och bygger upp hjärnkapaciteten efter vi fyllt tjugo år. Det kan inte skada. 20-minuter om dagen ska vara en bra dosering enligt de lärda. Inget jag själv fullföljt. De sista dagarna har jag faktiskt även byggt upp en egen webbshop - charlottalenabloggar.se. Tyckte namnet ändå var lite inarbetat och kunde fungera att koppla ihop med denna blogg.

Webbshoppen är i stort färdig att börja användas, för dem som är nyfikna att läsa den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten till ett lägre pris och göra sig en egen uppfattning bakom skvaller och förtal. Tycker det är dumt, att ett förlag ska sitta och sälja och ta en del av den lilla intäkten, när jag kan få in den direkt, trots att böcker mycket sällan blir en försörjningsmöjlighet och knappt täcker en bråkdel av självkostnaden.

När det kommer till det känslomässiga medlidandet över andras situation skapar det i likhet med det fysiska medlidandet, som sker när människor slänger i en peng hos de permanent sittande tiggarna utanför flertalet affärer en lika kontraproduktiv situation. Flertalet av de tiggare jag sett på senaste tiden ser friska ut och skulle troligen må bättre av att kämpa för sin överlevnad genom egna tjänster, än att bara sitta och inte göra ett dugg i väntan på att någon slänger i en peng i deras pappersmuggar.

Samla tomburkar, sopa gator, tälja smörknivar och sälja på julmarknaden. Vad som helst mer än att bara sitta. Om vi ser till den biologiska begynnelsen, så jagade människan i jakt på mat och föda, för att sedan börja odla, och driva sina egna små verksamheter i form av t ex skräddare, skomakare eller bagare. Inte var det några som slängde pengar åt dem, eller andra sittande. Övrigt lärande kring det destruktiva av att tycka synd om andra kan läsas här.

Tiggeriet blir en permanent situation då vissa människor vill känna sig goda genom gesten av att slänga i en femma i bägaren, vilket får individen att sitta där ännu längre i en meninglös tillvaro. Amanda Björkman på Dagens Nyheter menar ändå i motsats till Ann Heberlein att skänka en slant ändå är ett försök att hjälpa och inte, som Ann Heberlein menar en gest från "moraliskt överlägsna". Amanda Björkman har möjligen missat den långsiktiga risken med att skänka pengar till tiggare i form av en cementering av deras livssituation.

Den så kallade godheten som sker av att slänga en krona eller två till en tiggare är egentligen en ganska nedlåtande syn på människors, sedan begynnelsen, förmåga att själv kunna överleva utan allmosor. Jag tycker det är ganska bra att vissa romer åtminstone börjat sälja en egen tidning på gatorna även om de numera konkurrerar med de bostadslösa som säljer tidningen Situation Stockholm.

Sverige var annars ett u-land på 1870-talet där de flesta svenskar var fattiga, dock sysselsatta med något. 100 år senare blev Sverige ett av världens rikaste med hjälp av uppfinningar och smarta entreprenörer. Jag kan ibland få lust att höja rösten och säga till tiggaren att resa sig upp från sin förnedrande situation och göra något.

Avslutningsvis tänkte jag hedra George Michael som endast 53 år gammal somnade in av hjärtsvikt på juldagen och nedan sjunger den populära, dock så uttjatade balladen, Last Christmas.

Fina visdomsord och tillbaka till kylan

Takterrassen på hotellet

Kom hem från ett 28 gradigt Mallorca till ett kyligt och mörkt Sverige i lördags. Har troligen avverkat 26 olika aktiviteter exklusive besök på olivodling cykling till och promenad i Palma på en vecka inklusive flera lugna Yin-yoga pass på en stor vit altan medan solen sänkte sig ned över havet på kvällen till lugna musik-toner och en och annan vacker uppläst vers med kloka visdomsord. Sådana vi önskar att vi kunde fått inspelat.

Ord som fick många att känna som om de kanske var ämnat för just den som lyssnade för de vara så träffande för var och en. Förutom yoga instruktören Malin Berghagen som höll de flesta meditations- och morgon-yogapass utomhus, medan solen steg upp över havet på morgonen, så fanns den ödmjuka yoga-instruktören och koreografen Cecilia
Gustafsson vars yin-yoga-pass på kvällarna på takterrassen alltid gav en känsla av kroppslig nytta, ro och harmoni.

Vi var 120 deltagare och sista dagen kom det sig att jag fick göra en visande yoga övning ihop med Malin Berghagen, där vi först skulle stå med magarna mot varandra, hålla varandras underarmar, sträcka bakåt och luta oss långt ut och tillbaka åt varsitt håll. Därefter vände vi oss om, med ryggarna mot varandra, lutade oss framåt och tog tag i varandras underarmar mellan benen för att var och varannan gång sträcka ut varandras ryggar som kändes riktigt skönt.

– Ända mot ända kan ingenting hända, sade Malin leende mot mig när vi stod ansikte mot ansikte med huvudet nedåt och drog i varandras underarmar samtidigt som tyngdlagen drog ner våra kinder något mot marken på ett mindre förskönande sätt. 

Cecilia Gustafsson höll även det fysiskt tuffare passet Soma Move, vilket var en blandning mellan kampsport-, yoga- och dansrörelser. Hon berättade under det sista passet jag hann delta med henne, om en meditationsbild hon hört av Kristin Kaspersson, som vi alla skulle försöka bära inombords även till vardags som i verkligheten kan bli ganska svår att bevara. Även om tanken är god.

- Namasté

Du ska tänka dig ett tänt vitt ljus innanför bröstkorgen och du ska leva på ett
sådant sätt, att den låga du har inombords fylld av värme och glädje inte släcks av för mycket stress eller kvävs av instängdhet och tyngande omständigheter. Det gäller alltså att välja hur vi använder vår tid på bästa sätt. Jag kan erkänna att det ljus jag själv borde haft innanför bröstkorgen idag troligen blåste ut ganska hastigt bara den stunden före jag ringde upp datasupport och sedan irriterat ville få fram en funktion i ekonomiprogrammet som jag inte hittade tillräckligt snabbt.

Stackars all IT-Support som får stå ut med alla hetsiga människor, vilket tålamod de måste ha. Minns även en kollega jag arbetade ihop med på ett globalt IT bolag 2002, som stressat tryckte ena pekfingret mot ena näsvingen, drog in luft genom andra näsborren skiftade och blåste ut luft ut genom den andra näsborren med några desperata täppta ord , - Det här ska vara bra mot stress!  

Förövrigt träffade vi många människor som vi troligen inte skulle mött annars. Bland annat ett mycket trevligt fåruppfödarpar från Småland. Fåren var inget de kunde leva av och den ganska roliga kvinnliga parten av dem erkände, att hon led med världens ångest var gång något får skulle lämnas för slakt. Hon hade även noterat att inga andra av fåren tycktes sakna det får som forslats bort, utan övriga stod lugnt tuggande kvar utan medlidande. Slutkontentan var att de kanske inte var lika skärpta som t ex grisar sägs vara med sin intelligens. Hon arbetade annars som en mycket elev ömmande musiklärare och han var dataingenjör som nyss sagt upp sig av samma anledning som jag gjorde för över 13 år sedan. 

Sista kvällen kom vi även in på att det är så vanligt idag, att alla lämnar ut sig själva på ett utlämnade sätt, ju mer elände desto mer poäng. Kvällen före hade en föreläsare och allmän livscoach lämnat ut sin tragiska barndom inför alla på sin föreläsning. Trots att alla troligen haft problem eller tragik på något sätt, allt är ju relativt som den smarta Einstein uttryckte, så den som stjälper ut mest på den offentliga arenan blir den som ges mest uppmärksamhet.

Den föreläsande coachen hade haft en mycket elak far som misshandlat honom så hårt att han som pojke, genom lån av sin pappas tjänstevapen som han ägde som polis, gick för att skjuta sig. Han stoppades dock av en rar grannflicka som slumpartat mötte honom och sade att hon tyckte så mycket om honom. Den lilla meningen, gjorde dock så mycket, att han valde att lämna tillbaka den misshandlande pappans tjänstevapen och leva vidare ett tag till, vilket var sensmoralen. Det vill säga så lite kan göra så mycket. Förövrigt var det väldigt mycket god mat, efterrätter och dryck, så trots all träning lade jag nog på mig något kilo. Det sista tillhör ju ändå ett av livets nöjen, så det måste man ju unna sig i vart fall på ledig tid.  

Under tiden får vi försöka både finna och hålla lågan tänd innanför bröstet kanske kan det för vissa ske med hjälp av Pink Floyd:s Shine On You Cracy Diamond.

Huvudvärk

Var iväg till vårdcentralen idag på  bokad läkartid, som jag bokade första gången för drygt två månader sedan, som jag sedan bokade om och flyttade fram. När jag kom dit i tid vid 14,20 efter att ha småsprungit sista sträckan fick jag ändå vänta 25 minuter.

Kan ibland få huvudvärk och ville utesluta, att det kunde vara något annat än hederlig migrän och få lite mer migräninriktad värktablett än Treo. När jag ensam delat väntrum med en äldre man som pratade och mumlade högt för sig själv då och då, blev jag snart insläppt av en ung kvinnlig läkare med en ursäkt för tidsfördröjningen.

Hon föreslog en medicin mot migrän som jag skulle ta så snart som möjligt vid känning. Nu har jag peppar, peppar inte haft migrän på 1 1/2 månad, så nu är jag ändå garderad om den skulle tränga fram vid olämpligt tillfälle som vid någon tenta eller viktigt arbete, eller när som helst.

Jag hade apoteket runt hörnet dit jag slank in och efter viss små irriterande väntan även där i kö, då en dam utan hänsyn till andra ställde en mängd frågor om allt och inget kom jag fram till apotekaren, som med höjda ögonbryn deklarerade att där fanns ingen medicin utskriven åt mig. Det bästa jag kunde göra var att gå tillbaka till vårdcentralen och säga till.

Något irriterad gick jag tillbaka till receptionen på vårdcentralen och sade att läkaren aldrig skrev ut något. Sjuksköterskan ringde in till läkaren, som bad så mycket om ursäkt och sade att nu skulle det vara ordnat. Jag gick trapporna ner och återvände till apoteket, där apotekaren hade gett mig löfte att få gå före i kön. Jag kom snart fram till kassan, lämnade fram legitimationen och apotekaren synade skärmen,

- Bra, nu är det utskrivet. Du skulle väl ha medicin mot urinvägsinfektion, frågade apotekaren lättsamt.

- Eh, nej, jag skulle ha medicin mot migrän, sade jag frågande.

- Ok, det snabbaste är om du går tillbaka igen, här ta med dig den här utskriften som bevis, sade apotekaren och sträckte fram informationen om urinvägsinflammationsmedicinen.

Jag fick lov att gå tillbaka till vårdcentralen för andra gången och nu tyckte jag nästan synd om läkaren, som troligen måste känt att det blev ganska pinsamt. Det såg ut som hon hade haft patienter på löpande band och kanske hade hon haft nattjour före.

Det var ändå tur att apotekaren frågade om det var medicin jag skulle ha mot urinvägsinflammation, så jag inte fått med det hem istället.

- Hade du inte migrän nu, så kanske du får det, sade apotekaren leende.

Jag fick aldrig migrän, möjligen fick den kvinnliga läkaren det istället, som troligen inte hade sin bästa dag.

Någon som tycks kunna ämnet huvudvärk och migrän är Julia Wilde, där slutklämmen är att helt enkelt coola ner, inte stressa upp sig och att meditera även i detta fall, vilket tydligen ska vara ett bra botemedel mot migrän enligt forskningsstudier från Science Daily.

Det är heller aldrig fel att hålla huvudet högt och kanske inte heller uppe för ljuset som Jain sjunger i låten, Heads Up i nedan klipp.

Relationer, meditation och konst

Häromkvällen skulle jag möta upp en kompis C jag känt i 17 år. Vi möttes som konsulter på ett IT bolag, där majoriteten var inhyrda konsulter på avdelningen den perioden. Jag hade lockat med henne till den varma konstnären Jessica Eldenstjärna och hennes meditationsträffar som hon håller, där jag deltagit ett par gånger.

Jag har ibland en förmåga att gå iväg i sista stund när jag ska möta någon, för att kunna jobba in i det sista och då finns inget utrymme för avbrott. Bara för det tycks ofta den jag ska möta sända iväg något sms med någon fråga, som jag inte hinner stanna upp och besvara på vägen om vi, som vid detta tillfälle, skulle hinna med tunnelbanan som vi före planerat.

Väl nere på perrongen ringer även min vän C och undrar på vilken station jag står och om vi kan mötas upp i en gemensam vagn. Jag hade nyss nått perrongen, var lite stressad och tunnelbanan skulle komma om 2 minuter och hon stod vid nästa station när hon ringde.

-  Ska vi mötas upp på tåget, frågar C

-  Det är ganska många vagnar, säger jag

- Vi kan ses på mitten!

- På mitten, säger jag skeptiskt och ser hur den långa tunnelbanan kommer in, där folk står tätt packade som makrill.

- Ja tåget består ofta bara av tre tåg och mitten är inte längst fram eller längst bak, förtydligar hon som till någon som har en trögare uppfattningsförmåga, eller som till en treåring som ska lära sig nya begrepp.

- Jaha, så det är det som är mitten, svarar jag ironiskt.

- Ja just det, säger hon och uppfattar inte ironin för hon har börjat höra en aning dåligt.

Från ovan tavla: Renewal och nedre: Healing

- Du tåget är smockfullt och jag måste hoppa in någonstans vi ses därborta i stället, säger jag ropande och lite irriterad att något så enkelt måste behöva bli så omständligt och irriterad över att folk stirrar när jag måste skrika för hon ska uppfatta mig.

C hoppar på T-banan i Skanstull, utan att jag ser henne. Hon är ett par år yngre än mig, dock har hon ändå en förmåga att ibland helt i onödan förklara det mest basala sakerna för mig, vilket är väldigt irriterande.

Vi möttes 10 minuter senare vid stationen Svedmyra och jag berättar lite skrattande hur jag uppfattat hennes pedagogiska förklaringar. Hon säger ursäktande att hon inte menade att vara nedlåtande och berättar samtidigt att hennes sambo reagerat likadant som jag mot henne. Jag säger att det inte gör något.

C och jag är ganska olika hon är dock en god vän och vi har en trofast relation.Temat för meditationskvällen var även relationer. Dessutom skulle Jessica sälja ut egen konst till rabatterat pris. Där fanns en del av hennes tavlor dock inte allt.

Snart kom vi fram till lokalen där vi för kvällen skulle bli åtta stycken inklusive Jessica Eldenstjärna som ledde meditationen. Det fanns en fräscht doft av syrliga oljor. Rummet var ljust och en tjock lurvig grön matta med utspridda kuddar samt en soffa som sittalternativ fanns tillgängligt. Vi satte oss i en ring och Jessica började snart presentera upplägget för C som var ny för kvällen, för att snart leda oss in i meditationen med lite bakgrundsmusik.

- Känn hur bröstkorgen fylls av ny frisk luft...följ andetaget..

När någon timma gått, som inte märktes av, mer än att den högra foten hade somnat i den stillasittande lotusställningen, bjöds det på te, kakor och frukt samt konstförsäljning. Två tavlor köptes in av mig med ljus, ny energi och hopp om förnyelse. Den mörkare tavlan heter Healing och den ljusare tavlan Renewal och hänger nu på köksväggen.

Grönt ska vara kopplat till vårt hjärt-chakra som sägs vara själens mottagarcentrum och känslocentrum. Den lär oss att leva med kärlek och medkänsla.

"Hjärtchakrat är det fjärde chakrat som finns nära hjärtat mitt på bröstkorgen och vibrerar på samma frekvens som färgen grön. Detta energicentrum reglerar vår förmåga att känna medkänsla, förståelse, generositet, omtanke, kärlek och förmågan att förlåta. På ett energimässigt plan kopplar det ihop vårt ”lägre” fysiska jag, vårt ego, med den andliga kroppen och stimulerar oss att inte enbart se om vårt eget hus utan tänka i bredare termer för allas bästa", beskriver Branka Okeijn på sin blogg.

Yoga-kloster - som håller kurser för företag och privatpersoner beskriver våra 7 chakran här. 

Hjärtchakrat har en grön färg i väst och en gul och klarröd färg i öst dess funktion är medkänsla, ovillkorlig kärlek och förlåtelse, enligt Yoga-kloster.

Nedan hörs en meditation som ska balansera alla våra chakran. Ett väldigt sövande ljud som inte bör framföras körande en bil. Kanske kan någon skänka en halvtimmes ro åt sig själv, under långfredagen för att blåsa in lite harmoni under påskhelgen, mellan äggmålandet och äggätandet, om det finns någon som målar ägg numera.

Ett alternativ till näthat

Min tidigare kurs tenterades av för en vecka sedan, så nu väntar jag in det förhoppningsvis super godkända resultatet. Allting balanseras och det är först när du haft mycket, som du inser vad skönt det är med lite mindre. Nästa kurs börjar först om ett par veckor, så nu är det bara jobb en period.

Har lyckats missa ett par bokade pass på gymmet, så jag har fått restriktioner. Får alltså inte boka pass under tre veckor utan bara gå dit och chansa att det finns plats. Tidigare blev jag superförbannad på dessa restriktioner, eftersom jag betalar för att få gå när jag vill. Nu orkar jag inte slösa energi på deras rutiner.

Det gör inte så mycket för då har jag varit ute och sprungit och fått upp konditionen istället. Har även börjat meditera någon gång var och varannan dag. Något som kan rekommenderas. I helgen stack jag spontant iväg och köpte indisk yoga-musik, rökelser och doftljus, så nu luktar det halvsött och lite spa-betonat hemma.

Meditation testade jag första gången när jag var omkring tjugo, efter att ha köpt en handbok hur man går tillväga. Sedan har det varit många, långa och olika uppehåll, så inget jag praktiserat regelbundet. Meditation har i varje fall enligt forskning flera gynnande effekter.

Bland annat har den visat, att den kan läka människor som lider av post-traumatisk stressymptom (PTSD). En studie på amerikanska soldater som stridit i Irak visade att transcendental meditation reducerade deras PTSD och deras depression med 50 % efter att de utövat TM i åtta veckor. Den undersökningen ska även bekräfta forskning som gjorts på vietnam-veteraner för 25 år sedan. Likaså försvann deras oro, depression och sömnproblem.

När vi av olika anledningar hamnar i stress på grund av arbete, livskriser och dylikt, stör det hjärnans produktion av "glädjehormonet" serotonin. Det påverkar inte endast vårt sinnestillstånd, utan kan bland annat vara grundorsak till migrän, oro, ilska, sömnsvårigheter, ätstörningar, alzheimers och alkoholberoende.  

Transcendering (djup meditation) sätter igång kroppens egen helande förmåga och får hjärnan att fungera normalt, vilket startar en naturlig ökning av serotoninproduktionen.

Så sätt på lite flummig musik, er själva blundande i en lotusställning och ge er lite extra serotonin i höstmörkret.