Fina visdomsord och tillbaka till kylan

Takterrassen på hotellet

Kom hem från ett 28 gradigt Mallorca till ett kyligt och mörkt Sverige i lördags. Har troligen avverkat 26 olika aktiviteter exklusive besök på olivodling cykling till och promenad i Palma på en vecka inklusive flera lugna Yin-yoga pass på en stor vit altan medan solen sänkte sig ned över havet på kvällen till lugna musik-toner och en och annan vacker uppläst vers med kloka visdomsord. Sådana vi önskar att vi kunde fått inspelat.

Ord som fick många att känna som om de kanske var ämnat för just den som lyssnade för de vara så träffande för var och en. Förutom yoga instruktören Malin Berghagen som höll de flesta meditations- och morgon-yogapass utomhus, medan solen steg upp över havet på morgonen, så fanns den ödmjuka yoga-instruktören och koreografen Cecilia
Gustafsson vars yin-yoga-pass på kvällarna på takterrassen alltid gav en känsla av kroppslig nytta, ro och harmoni.

Vi var 120 deltagare och sista dagen kom det sig att jag fick göra en visande yoga övning ihop med Malin Berghagen, där vi först skulle stå med magarna mot varandra, hålla varandras underarmar, sträcka bakåt och luta oss långt ut och tillbaka åt varsitt håll. Därefter vände vi oss om, med ryggarna mot varandra, lutade oss framåt och tog tag i varandras underarmar mellan benen för att var och varannan gång sträcka ut varandras ryggar som kändes riktigt skönt.

– Ända mot ända kan ingenting hända, sade Malin leende mot mig när vi stod ansikte mot ansikte med huvudet nedåt och drog i varandras underarmar samtidigt som tyngdlagen drog ner våra kinder något mot marken på ett mindre förskönande sätt. 

Cecilia Gustafsson höll även det fysiskt tuffare passet Soma Move, vilket var en blandning mellan kampsport-, yoga- och dansrörelser. Hon berättade under det sista passet jag hann delta med henne, om en meditationsbild hon hört av Kristin Kaspersson, som vi alla skulle försöka bära inombords även till vardags som i verkligheten kan bli ganska svår att bevara. Även om tanken är god.

- Namasté

Du ska tänka dig ett tänt vitt ljus innanför bröstkorgen och du ska leva på ett
sådant sätt, att den låga du har inombords fylld av värme och glädje inte släcks av för mycket stress eller kvävs av instängdhet och tyngande omständigheter. Det gäller alltså att välja hur vi använder vår tid på bästa sätt. Jag kan erkänna att det ljus jag själv borde haft innanför bröstkorgen idag troligen blåste ut ganska hastigt bara den stunden före jag ringde upp datasupport och sedan irriterat ville få fram en funktion i ekonomiprogrammet som jag inte hittade tillräckligt snabbt.

Stackars all IT-Support som får stå ut med alla hetsiga människor, vilket tålamod de måste ha. Minns även en kollega jag arbetade ihop med på ett globalt IT bolag 2002, som stressat tryckte ena pekfingret mot ena näsvingen, drog in luft genom andra näsborren skiftade och blåste ut luft ut genom den andra näsborren med några desperata täppta ord , - Det här ska vara bra mot stress!  

Förövrigt träffade vi många människor som vi troligen inte skulle mött annars. Bland annat ett mycket trevligt fåruppfödarpar från Småland. Fåren var inget de kunde leva av och den ganska roliga kvinnliga parten av dem erkände, att hon led med världens ångest var gång något får skulle lämnas för slakt. Hon hade även noterat att inga andra av fåren tycktes sakna det får som forslats bort, utan övriga stod lugnt tuggande kvar utan medlidande. Slutkontentan var att de kanske inte var lika skärpta som t ex grisar sägs vara med sin intelligens. Hon arbetade annars som en mycket elev ömmande musiklärare och han var dataingenjör som nyss sagt upp sig av samma anledning som jag gjorde för över 13 år sedan. 

Sista kvällen kom vi även in på att det är så vanligt idag, att alla lämnar ut sig själva på ett utlämnade sätt, ju mer elände desto mer poäng. Kvällen före hade en föreläsare och allmän livscoach lämnat ut sin tragiska barndom inför alla på sin föreläsning. Trots att alla troligen haft problem eller tragik på något sätt, allt är ju relativt som den smarta Einstein uttryckte, så den som stjälper ut mest på den offentliga arenan blir den som ges mest uppmärksamhet.

Den föreläsande coachen hade haft en mycket elak far som misshandlat honom så hårt att han som pojke, genom lån av sin pappas tjänstevapen som han ägde som polis, gick för att skjuta sig. Han stoppades dock av en rar grannflicka som slumpartat mötte honom och sade att hon tyckte så mycket om honom. Den lilla meningen, gjorde dock så mycket, att han valde att lämna tillbaka den misshandlande pappans tjänstevapen och leva vidare ett tag till, vilket var sensmoralen. Det vill säga så lite kan göra så mycket. Förövrigt var det väldigt mycket god mat, efterrätter och dryck, så trots all träning lade jag nog på mig något kilo. Det sista tillhör ju ändå ett av livets nöjen, så det måste man ju unna sig i vart fall på ledig tid.  

Under tiden får vi försöka både finna och hålla lågan tänd innanför bröstet kanske kan det för vissa ske med hjälp av Pink Floyd:s Shine On You Cracy Diamond.

Att damma av gamla kunskaper

Cyklade i hast till Bohusgatan på Södermalm i morse, där deltagarna i spänd förväntan ringlade utanför och in genom portarna till lördagens högskoleprov. När jag i tid infunnit mig och stod framför informationsplakatet i entrén, där klassrummen stod markerade dit vi skulle orientera oss fram i den främmande skolan, kände jag att informationsbladet med detaljer kring mitt klassrum, som jag före skrivit ut och haft i kappfickan under cykelfärden inte längre fanns kvar.

Det fanns strikta regler om att den som inte kom i tid som var satt till 08,20, skulle inte bli insläppt i salen. Problemet var att jag nu inte visste vilken sal av alla uppskrivna som var ämnad för min närvaro. Klockan visade 08,10. Jag försökte stressad leta fram e-post meddelandet från min ostrukturerade e-postfolder i min Iphone utan napp. Klockan gick. Jag störde mig på den gälla rösten bakom som högt och glättigt talade om det stundande provet. Jag gick ut från entrén igen och mot cykeln. Låste upp den och tänkte att det nog inte var meningen, att jag skulle skriva tenta idag, som ändå inte hunnit träna. Dessutom var alla ekvationer med bråk, potenstal och sannolikhetslära något jag hade haft god förmåga att lösa för ungefär 20 år sedan. Men hur många gånger har jag haft nytta av den kunskapen efteråt och kunnat repetera.

Någon kväll före hade jag läst kring människor som gått på naturvetenskaplig linje och tränat ett halvår före de gjorde högskoleprovet och ofta ändå gjort om det ett par, tre gånger för att öka resultatet. Jag hade kort sent kvällen före repeterat innebörden av det mest basala med tunga ögonlock. När jag strax rundat kröken med cykeln på Rutger Fuchsgatan, ser jag något vitt lysa upp liggandes på asfalten i motsatt riktning. Kan det vara, tänkte jag.

Javisst där låg utskriften. Snabbt stannar jag till rycker upp den nu smutsiga utskriften med synlig understrykning på lokal där jag skulle infinna mig. Jag hade nu ett par minuter på mig. Jag cyklar snabbt, så det icke pumpade framdäcket med ytterst sparsam luft gnisslar illa mot vägunderlaget. Jag låser cykeln igen och nu är det helt tomt med människor utanför den tegelförsedda internationella skolan.

Snabbt skrynklar jag upp papperslappen och letar upp klassrummet. Får rusa upp två trappor vidare längst en lång korridor. Stannar till vid fel dörr och blir ombedd om legitimation när det framgår att min sal var ännu längre fram, rusar vidare och ser med viss lättnad att det var en liten kö utanför. Jag hann i tid och ställer mig andfådd och väntar in min tur att få visa upp körkortet.

Fem prov med fyrtio frågor och för varje prov ges 55 minuter och handlar om matematisk förmåga, diagram och tabeller, svensk läsförmåga, svensk ordförståelse och engelskspråkig förmåga. Jag märkte ganska snabbt att det inte gick att sitta och fundera, vara alltför noggrann eller analysera, för ofta handlade de sista frågorna om de mest tidkrävande momenten och tyvärr fick jag lov att köra tips-lottomodellen på de sista kryssfrågorna för tiden tog slut.

Det var tre prov före lunch och en kvartsrast mellan proven . Toaletterna var sparsamt utspridda så långa köer uppkom snabbt.

- Det ser effektivt ut att både äta och strax gå på toaletten, sade jag till en kvinna som hastigt åt upp en banan ståendes bakom mig i kön.

- Ja vilken dag, sade hon och himlade med ögonen.

- Ja och vi gör det helt frivilligt, sade jag.

- Vi betalar för det också, sade hon.

-Ja och kanske för ett dåligt resultat sade jag med ett leende och klev in i det grå toalett-båset och låste dörren om mig.

När vi efter sista provet blev utsläppta i vårluften, hör jag en tjej gå förbi och säga,

- Nu slipper vi ändå högskoleprovet fram till oktober i varje fall.

Hon hade på något sätt förlikat sig med att hon skulle behöva göra om det igen. Jag ska nog anamma den inställningen med. Skriva tentor en dag blir lite som att träna och tävla, för när alla satt färdiga med raka ryggar inför varje prov, utan ett pip och väntade in sals-ledarens klartecken blev det som att vänta in startskottet. Och när vi hörde rösten,

 - Nu får ni börja, så satte tävlingsinstinkten igång att prestera bästa möjliga resultat.

Något jag åtminstone försökte, trots trötthet och en notering om att en ung kille snett bakom mig troligen gjort provet ett par gånger tidigare, för han räknade snabbt bredvid frågorna, så pennan rispade ljudligt mot pappret på ett lite enerverande sätt, samtidigt som han alltid tycktes vara färdig långt före tiden var slut, lutandes nöjd mot stolsryggen i tillfredsställd väntan, medan jag mer stressad kände att jag inte hade tiden på min sida och de sista frågorna inte hade lyckats analyserats så noggrant som jag velat.

Det får nog bli att pröva igen i oktober. Om inte så för att hålla igång hjärnaktiviteten, för vetenskaplig forskning har faktiskt kommit fram till att det skapas 1 400 nya hjärnceller per dygn, så kanske blir människan uttråkad om den inte får tillräcklig stimulans.

Vad som annars visats vetenskapligt är att hjärnan stimuleras av musik och kanske kan låten, You are No Good, framförd av Cherryl Crow på Rock and Hall of Fame, som i klippet slutar efter 2,42 minuter ge viss stimulans.