Företagare sitter i en annan sits, eftersom vi kan styra lite efter tycke, smak och framförallt efter vad som finns i våra "lador". När jag var anställd en gång, så tänkte jag inte så mycket på könet i relation till lönen, utan efter vad jag tyckte att jag var värd. När det vid tillfälle kändes orättvist i relation till vad jag presterade så höjde jag rösten, eller snarare tog ett samtal med min chef om saken. Jag tror att det kan ligga lite bromsande psykologi i löneprocessen, att om vi utgår från att vi är diskriminerade på grund av vårt kön, så kan det leda till att det både blir en självuppfyllande profetia och bromsar vår löneutveckling.
Bakgrunden till boken, Bakom Dolda Ansikten, handlade bland annat, om diskussioner på nätet, där paradoxalt män påstod känna sig förtryckta, diskriminerade och till och med hatade av samhället.
Jag reagerade över denna negativa framförhållning och propaganda, bland annat just för att det var så destruktivt baserat på t ex teorin kring förväntan. Om vi förväntar oss att prestera sämre, så blir det även resultatet. Det finns ingen motivation, om vi förväntar oss att andra förväntar sig att vi inte kan prestera. Därmed är all sådan negativ propaganda väldigt destruktiv. Något som även fick mig att starkt misstänka att all den manliga självömkande propagandan var ett spel för gallerierna.
Teorin om förväntan borde likaså gå att implementera på bland annat lönetänket. Om vi förväntar oss att vi blir bedömda utifrån vårt kön och därför är förutbestämda att få lägre lön än män, så blir det nog en högre uppförsbacke att ta det där lönesamtalet. Andra som tvärtom, borde prestera mer, för den höga lön de får är många politiker idag.
Eller så kanske vi borde ta fram barnet inom oss och dansa som den här lilla tjejen gjorde på tunnelbaneperrongen i New York långt bort från tankar om löner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar