Translate

onsdag 20 januari 2016

Twitter mässande

Igår kväll surfade jag runt lite kort här och där, hos olika individers twitterkonton och blev lite låg. Det vara inga bra energier och kändes ganska kylslaget. Är själv inte aktiv på Twitter. Jag försökte förstå intresset av att flertalet människor på olika sätt twittrade och re-tweetade andras inlägg, där de skrev några korta meningar för att vänta in att andra skulle gilla kommentaren och klicka på hjärtat. Vem bryr sig egentligen. Är det normalt att sitta och skriva korta meningar ut i tomma intet, där det inte går att diskutera ordentligt. Ikväll såg jag lustigt nog att Twitter varit tillfälligt nedlagt idag, så jag undrar hur alla twittrande människor hade överlevt.

Twitter måste vara en uppmärksamhetens högborg, där var och en tycks inbilla sig att de kom med unika åsikter och preferenser kring t ex de ganska aktuella sexuella trakasserierna i Kungsträdgården och asylinvandrare i jämförelse med alla numera jättegoda jämställda svenska män! Bara det att nu sägs åsikterna av en del för att fånga rätt publik och erhålla popularitet hos vissa grupper.

Människor fångar in vad som är aktuellt för dagen. Ingen tycker troligen heller att det var ett ,varken rättvist eller smart drag av Margot Wallström att ta emot en hyresrätt av kommunal mitt i city, ändå måste alla sitta och säga samma sak, upprepande som om det vore något revolterande att uttrycka. Möjligen är syftet att på ett tjatigt sätt demonstrera vilka åsikter som bör gälla i politiskt hänseende och sedan följer flocken efter. Frågan är hur många människor som bryr sig vad andra tycker hela tiden på Twitter och vilka grupper som egentligen bevistas på forumet.

Jag fick en bild av komedifilmen Monyhy pyton, där en massa olika frälsare står i varje hörn i Jerusalem och skrikande försöker överrösta varandra med det mest slående budskapet, där vissa går förbi utan att bry sig speciellt mycket, medan andra söker svar hos de eventuella frälsarna. Hittade inte den exakta filmsnutten jag mindes, dock nedan klipp från samma film som kanske ändå skildrar människors behov av att lyssna på andras åsikter även om de ibland är ganska irrationella och ibland som på Twitter upprepas flera gånger om.

2 kommentarer:

  1. Facebook eller Twitter - lika ointressant. Det väljer aktivt bort.
    Monty Python har ju gjort ett antal klassiker, som på ett förtjänstfullt och roligt sätt driver med samhället och religion. Nu för tiden finns inget i den kvaliteten, tyvärr. //T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Facebook är ganska ofta ett uppvisande av den "perfekta bilden" på familj, barn, lycka och ägodelar i en mixad blandning av solsken och fejkade leenden.

      Männen bakom Monthy pyton träffades under universitetstiden på Cambridge och Oxford. "Stenkastningssketchen" skulle kunna vara en underhållande metafor för drev på nätet. Någon påstås ha gjort något fel, så utan efterforskning och med längtan efter att stena någon fattar de sina beslut.

      Stenkastarna i sketchen är sedan mindre smarta kvinnor utklädda till män, som inte enligt tiden före Kristus och även med en kultur som än idag inte tillåter kvinnorna att vara lika synliga och aktiva i vissa delar av världen, döljer sig bakom skägg och en mörkare röst.

      https://www.youtube.com/watch?v=MIaORknS1Dk

      Radera