Kvinnofälla eller bara naivitet och andra stjärnor

Såg en snutt på TV sent igår, där ekonomijournalisten Pia Sehm efter 19 år oväntat blivit lämnad av maken och hon stod plötsligt handfallen, när det gäller ekonomin, trots sin position som ekonomijournalist. Maken hade hanterat allt sådant själv och var den som stod för de största inkomsterna. Hon jobbade endast deltid och via egen firma.

Även om jag beklagar sorgen tycker jag det blir fel att påstå att kvinnor hamnat i en "kvinnofälla", när de efter egna beslut, naturligt funnit det bekvämare och skönare, att luta sig tillbaka och låta en man betala och hantera allting kring pengarna. Kvinnor måste väl ändå visa att de är myndiga och därmed kan ta eget ansvar över sin situation och framtid.

Jag har sett på andra håll hur en del kvinnor blir handlingsförlamade att lära sig söka svar själv eller via andra, då de överlämnat allt sådant till en man under lång tid. De lever sedan på den, utan att hitta något mer passande begrepp, bimbobetonade rollen, av att de inte kan något kring pengar och därför inte ens försöker. Slöhet? Bortskämda? Förmodligen under en viss tid, tills den lånade tryggheten olyckligt upplöses.

Nu kan säkert många protestera och säga, att de faktiskt tagit hand om barnen. Samtidigt kan man fråga sig hur plågsamt kan det vara, att ta hand om sina egna självvalda barn? Något som dessutom stöds av övriga skattebetalare med bidrag.

Cate Blanchett som drottning Elisabeth

När jag var ute och joggade idag, så kom även tanken kring vissa kvinnor som väljer män som har mycket pengar för att de själva ska kunna ta del av dem.

När maken/sambon sedan efter några år inte känner sig tillfredsställd och lämnar kvinnan eventuellt för någon annan, så kan man kanske inte säga, att endast mannen är en skurk, då kvinnan på sätt och vis även valt honom för hans tillgångar. Ett egoistiskt val som troligen inte håller i längden, där bägge på olika sätt utnyttjat den andra.

Sedan finns det givetvis relationer som bara fallit sig och där ekonomin varit olika, trots bristen på tankar om att få gynnas av den andres bättre ekonomi.

Ikväll visas annars det brittiska dramat Elisabeth från 1998 och vi ska få följa hennes väg till den brittiska tronen under Englands himmel år 1554. Hennes far Kung Henrik den VIII lät hennes mor bli halshuggen när hon var tre år gammal för misstänkt äktenskapsbrott. Elisabeth 1 regerade 1553-1558. Det tycks som om historikerna har målat upp henne som kvinnan som aldrig gifte sig och därmed, som en manipulativ kvinna som inte ville att någon annan skulle styra henne. Vi kan omvänt fråga oss, om en man hade velat att en kvinna skulle styra honom. Även om den typen av frågor sällan kommer upp kring en manlig regent.

Minns för många år sedan, då en kvinna intervjuade mig för ett arbete och läst en referens från en manlig tidigare arbetsgivare, som bland annat hade uttryckt  "(...) hon kör sitt race" och den kvinnliga nya arbetsgivaren menade att det är en typisk beskrivning på en kvinna som är självständig och kompetent. Hade det varit en man, skulle han troligen beskrivit mig som målmedveten, driven och smart, menade hon.

En kvinna som tycks vara smart är dock Hillary Clinton, som utsetts till en av landets hundra mest inflytelserika advokater som jag hoppas vinner valet till landets president som den första kvinnliga presidenten. Ännu mer när jag fick höra att hennes uppväxt inte varit den enklaste, där hon fått ta hand om sig själv ganska mycket. Hon har även fått oväntat stöd av bland annat prostituerade. Trots att hon själv mer vill gynna kvinnors rättigheter och inte specifikt prostitution.