En timma extra som morgongåva - bland joggare och hemlösa

Det kändes ganska lyxigt att få en timma tillgodo i morse en dag när höstsolen sken över oss som tagit oss ut och tappert joggade, lunkade eller promenerade längst viken. Förvisso var konditionen usel, efter för mycket annan form av lugnare träning. Men jag rörde ändå på mig.

Mot mig på morgonen kom fler vars miner uttryckte någon form av känsla av, att de befann sig i huvudrollen i någon film, där deras steg utgjorde något viktigt för alla andra när de målmedvetet spatserade fram längst promenadvägen möjligen med någon dramatisk musik i öronen, som höjde upp den goda känslan över dem själva. Längst sidorna och på backen lyste röda, gula och orangefärgade löv upp den vackra dagen under en blå himmel med en kylslagen luft.

På tillbakavägen noterade jag en man som reste sig upp och sträckte på sig med armarna uppåt som efter en tupplur, som om han sovit på parkbänken vid Katarina Bangata samtidigt som ett par med rynkade ögonbryn, avvaktande, misstrogna med en bister min tittade bort mot samma man som obekymrat sträckte på sig.

I vårt soprum för glasinsamling har det även funnits märken efter någon, som nyligen sovit på golvet och lämnat efter sig en kudde och filt skrynklig, smutsig och övergivet på det hårda cementgolvet. Inombords gör det mig tacksam att jag har tak över huvudet. En granntjej runt 25, ropade på mig för en tid sedan och tittade in mot grovsoprummet,

– Ursäkta, sade hon och stoppade mina steg.

– Det är tydligen någon som sover härinne, fortsatte hon med både ett gnälligt och bortskämt tonfall mot mig. Hur ska det nu gå att kunna gå ner här själv när någon tycks bo härinne, sade hon och tittade på mig med frågande blick och en önskan om att jag skulle göra något åt saken.

– Ja, folk måste väl se till att stänga porten ut mot gatan och påminna sig om att de inte bor på landet längre, sade jag och förde bort ansvaret från mig.

I Stockholm finns det tydligen 4 000 hemlösa, varav 800 akut hemlösa enligt socialstyrelsens mätning. Stockholms stad gör årliga mätningar och en siffra från 2012 visade att det fanns 2 866 stycken hemlösa. Varken socialstyrelsen eller Stockholm stad tar med några EU-migranter i sina undersökningar, enligt Svenska Dagbladet, varför det troligen finns ett stort mörkertal. Förhoppningsvis fick även de hemlösa lite D-vitamin av dagens sällsynta solsken.

Annars sjunger Bob Dylan om människor som plötsligt blir hem- och egendomslösa och undrar hur det känns, med den äldre låten, Like A Rolling Stone. En låt som hördes upprepade gånger inne på en bar på Götgatsbacken där jag glatt och onyttigt satt för fler år sedan med en man och drack White Russian.

Lisa Ajax skäms för vissa medelålders på nätet

Dagens Nyheter skrev i fredags om Lisa Ajax som fick uppleva hat på nätet genom kränkande kommentarer, efter att hon vunnit tävlingen "idol" som 16-åring. Hon är en av många artister som valt att gå ut med att de blivit trakasserade på nätet. När hon fick frågan vilka som skriver kränkande kommentarer svarar hon,

"Det är ofta väldigt unga personer som inte riktigt vet hur nätet fungerar, eller personer  som är i medelåldern. Ibland går jag in på deras profiler och ser att de har barn. Det är nästan pinsamt."

Hon har fått många grova kommentarer och en del hade lagt upp henne i bikini och kommenterat hennes kropp, vilket hon självklart tyckte var mycket obehagligt.

I fredags stod Lisa Ajax dock på scenen för en ungdomsmanifestation på Danderydsgården, för kärlek och respekt på nätet. Ofta är ungdomar mer mogna än många vuxna, vilka samtidigt skulle kunna var deras föräldrar och istället borde agera förebilder.

Istället för att glädjas med andras framgångar, så tror jag många vuxna växt upp med någon form av Jante-lag så de grämer sig så fort en ung tjej eller kvinna syns och hörs för mycket på nätet, eller vågar gå sin egen väg, då måste den individen "sättas på plats" för här ska vi inte komma och tro vi är något i Sverige.

Den som slänger iväg den självdestruktiva livsvärderingen och Jante-lagen och blir mer positiv gentemot andra blir sannolikt mer framgångsrik själv!

Gripande berättelser om oskyldigt dömda

Nick Yarris och Ray Krone

Har haft oväntat mycket att göra efter att jag kom hem, vilket är en orsak till skrivpausen, även om jag skrivit små noteringar om vad jag skulle kunna skriva om. Igår kväll efter 23,20 knäppte jag på TV:n och fick se en modig och lugn man i struken skjorta - Nick Yarris tala mot mig från skärmen från SVT 1 och jag undrade hur intressant det kunde bli med en man som endast tycktes hålla en lång monolog, tills jag förstod vad ämnet berörde.

Framför mig talade Nick Yarris, en man som vid första intrycket tycktes beskriva sig själv sittandes i en dödscell, så det fick mig att förvånas över det lugn han utstrålade. Endast 21 år gammal blev han felaktigt anklagad för kidnappning, våldtäkt och mord.
Han dömdes endast på indicier och spekulationer och när han beskrev polisen som uppenbart och öppet ljög om honom i rätten fick det mig åter igen att önska att jag var advokat. Tur att det inte finns någon åldersgräns för att studera vidare vart det än barkar. När Nick Yarris var ung pojke ägde han en kär hund som vän och han hade med den pudeln i knät ofta suttit försjunken i dagdrömmerier. Vid en av hans lekfulla promenader med pudeln i skogen stötte han på en äldre man, som brutalt våldförde sig på honom, för att sedan hota döda både hunden och hans familj om det kom ut vad han gjort.

Yarris höll allt detta inom sig och i sinom tid började han ta droger och med en kompis finansiera bruket med bilstölder. Han slängdes ut på gatan av familjen och i den vevan blev han oskyldigt anklagad av en polis. Med den bakgrunden står mycket emot en individ inför en dömande jury. Det fanns inte heller DNA-bevisning vid denna tidpunkt. År 1988 blev Nick Yarris dock den första fången på death row i USA att begära ett DNA-test för att bevisa sin oskuld.

Nick Yarris som berättar om sin barndom och sedan sin tid i dödscellen beskriver även hur han får en kärleksrelation med en kvinna. Hon hade med några andra politiska aktivister som var emot dödsstraff åkt runt och besökt dödsdömda fångar. Tillsammans väntar de sedan i flera år på att advokaten ska begära ett DNA-test. När beskedet sedan kommer visar det sig vara för gammalt för att ha något bevisvärde. Flickvännen orkar efter 10 år inte längre med situationen och lämnar honom.

Det tog 15 år innan DNA-tekniken med hjälp av tidigare "borttappade" bevisföremål och nytt DNA-test, nu på begäran av domaren efter att Nick Yarris plötsligt inte längre ville leva, lyckades fria Nick Yarris. När han fick beskedet bröt han ihop i fosterställning och när vakten frågade hur det var fatt kunde han inte svara, så vakten sade,

- Sätt på dig badrocken och tofflorna och följ med! 

Han förde ner Nick till dursch-rummet där han placerade honom på en stol och slog på duschen. Medan vattenstrålarna träffade Nick började sedan all gråt släppas ut som han burit under så många år. När han kom tillbaka till avdelningen skulle han flyttas till en psykiatrisk fängelseavdelning och när han frågade varför, uppgav de att de var rädda att han skulle skada dem, eftersom de behandlat honom så illa så länge. Alla privata tillhörigheter hade tagits bort från hans cell med konst och kultur och allt var inplastat. Nick satte sig då i lotusställning och tänkte,

"Tar ni allt ifrån mig ska jag nu drömma om allt jag ska få"

Den 16 januari 2004 släpptes han ut, efter att ha tillbringat mer än hälften av sitt liv oskyldig i en dödscell. De sista 14 åren utan någon som helst mänsklig kontakt, och de sista två åren, utan att få tala. Han gifte sig sedan, flyttade till England och fick en dotter.

Hittade en artikel om Nick Yarris skriven av Amnesty som även beskriver historien om Ray Krone. En man på 30 år som levde bra som sergeant i flygvapnet och annars arbetade på posten, som likaså blev anklagad och då för mord på en barservitris och kidnappning, dömd med hjälp av teknisk bevisföring innefattande "bitmärken" bekräftat av en "bitmärkesexpert". Han fick dödsstraff som sedan omvandlades till fängelsestraff på 25 år.

Även Ray Krone hade begåvats med initiativkraft att övertala domaren, om att ta ett DNA-test, där resultatet sedan istället visade sig matcha en man, som satt inne för sexuella övergrepp på en liten flicka. Ray Krone kom ut efter 10 år som oskyldigt dömd och utanför väntade ett pressuppbåd, eftersom han visat sig vara den hundrade fången som dömts till dödsstraff och sedan bevisats vara oskyldig i USA vid den tidpunkten. När Amnesty:s artikel skrevs 2004 hade 117 oskyldigt dödsdömda släpps i USA.

Fina visdomsord och tillbaka till kylan

Takterrassen på hotellet

Kom hem från ett 28 gradigt Mallorca till ett kyligt och mörkt Sverige i lördags. Har troligen avverkat 26 olika aktiviteter exklusive besök på olivodling cykling till och promenad i Palma på en vecka inklusive flera lugna Yin-yoga pass på en stor vit altan medan solen sänkte sig ned över havet på kvällen till lugna musik-toner och en och annan vacker uppläst vers med kloka visdomsord. Sådana vi önskar att vi kunde fått inspelat.

Ord som fick många att känna som om de kanske var ämnat för just den som lyssnade för de vara så träffande för var och en. Förutom yoga instruktören Malin Berghagen som höll de flesta meditations- och morgon-yogapass utomhus, medan solen steg upp över havet på morgonen, så fanns den ödmjuka yoga-instruktören och koreografen Cecilia
Gustafsson vars yin-yoga-pass på kvällarna på takterrassen alltid gav en känsla av kroppslig nytta, ro och harmoni.

Vi var 120 deltagare och sista dagen kom det sig att jag fick göra en visande yoga övning ihop med Malin Berghagen, där vi först skulle stå med magarna mot varandra, hålla varandras underarmar, sträcka bakåt och luta oss långt ut och tillbaka åt varsitt håll. Därefter vände vi oss om, med ryggarna mot varandra, lutade oss framåt och tog tag i varandras underarmar mellan benen för att var och varannan gång sträcka ut varandras ryggar som kändes riktigt skönt.

– Ända mot ända kan ingenting hända, sade Malin leende mot mig när vi stod ansikte mot ansikte med huvudet nedåt och drog i varandras underarmar samtidigt som tyngdlagen drog ner våra kinder något mot marken på ett mindre förskönande sätt. 

Cecilia Gustafsson höll även det fysiskt tuffare passet Soma Move, vilket var en blandning mellan kampsport-, yoga- och dansrörelser. Hon berättade under det sista passet jag hann delta med henne, om en meditationsbild hon hört av Kristin Kaspersson, som vi alla skulle försöka bära inombords även till vardags som i verkligheten kan bli ganska svår att bevara. Även om tanken är god.

- Namasté

Du ska tänka dig ett tänt vitt ljus innanför bröstkorgen och du ska leva på ett
sådant sätt, att den låga du har inombords fylld av värme och glädje inte släcks av för mycket stress eller kvävs av instängdhet och tyngande omständigheter. Det gäller alltså att välja hur vi använder vår tid på bästa sätt. Jag kan erkänna att det ljus jag själv borde haft innanför bröstkorgen idag troligen blåste ut ganska hastigt bara den stunden före jag ringde upp datasupport och sedan irriterat ville få fram en funktion i ekonomiprogrammet som jag inte hittade tillräckligt snabbt.

Stackars all IT-Support som får stå ut med alla hetsiga människor, vilket tålamod de måste ha. Minns även en kollega jag arbetade ihop med på ett globalt IT bolag 2002, som stressat tryckte ena pekfingret mot ena näsvingen, drog in luft genom andra näsborren skiftade och blåste ut luft ut genom den andra näsborren med några desperata täppta ord , - Det här ska vara bra mot stress!  

Förövrigt träffade vi många människor som vi troligen inte skulle mött annars. Bland annat ett mycket trevligt fåruppfödarpar från Småland. Fåren var inget de kunde leva av och den ganska roliga kvinnliga parten av dem erkände, att hon led med världens ångest var gång något får skulle lämnas för slakt. Hon hade även noterat att inga andra av fåren tycktes sakna det får som forslats bort, utan övriga stod lugnt tuggande kvar utan medlidande. Slutkontentan var att de kanske inte var lika skärpta som t ex grisar sägs vara med sin intelligens. Hon arbetade annars som en mycket elev ömmande musiklärare och han var dataingenjör som nyss sagt upp sig av samma anledning som jag gjorde för över 13 år sedan. 

Sista kvällen kom vi även in på att det är så vanligt idag, att alla lämnar ut sig själva på ett utlämnade sätt, ju mer elände desto mer poäng. Kvällen före hade en föreläsare och allmän livscoach lämnat ut sin tragiska barndom inför alla på sin föreläsning. Trots att alla troligen haft problem eller tragik på något sätt, allt är ju relativt som den smarta Einstein uttryckte, så den som stjälper ut mest på den offentliga arenan blir den som ges mest uppmärksamhet.

Den föreläsande coachen hade haft en mycket elak far som misshandlat honom så hårt att han som pojke, genom lån av sin pappas tjänstevapen som han ägde som polis, gick för att skjuta sig. Han stoppades dock av en rar grannflicka som slumpartat mötte honom och sade att hon tyckte så mycket om honom. Den lilla meningen, gjorde dock så mycket, att han valde att lämna tillbaka den misshandlande pappans tjänstevapen och leva vidare ett tag till, vilket var sensmoralen. Det vill säga så lite kan göra så mycket. Förövrigt var det väldigt mycket god mat, efterrätter och dryck, så trots all träning lade jag nog på mig något kilo. Det sista tillhör ju ändå ett av livets nöjen, så det måste man ju unna sig i vart fall på ledig tid.  

Under tiden får vi försöka både finna och hålla lågan tänd innanför bröstet kanske kan det för vissa ske med hjälp av Pink Floyd:s Shine On You Cracy Diamond.

Snart blir det soligare

Sunprime Waterfront - Mallorca

Det händer att jag gett mig små morötter för att sporra mig själv att nå små mål från att se en bra film till att som i våras boka mig en resa, som en morot för att ta mig igenom arbete och plugg samtidigt.

Och nu är jag snart där i form av värme på Mallorca, där jag ska yoga och meditera med Malin Berghagen, Surf paddla och rida i bergen, äta goda middagar och träffa fler varma, snälla och trevliga människor, fulla av kärlek, empati, humor, glädje och harmoni.

Sorglösa ska vi doppa oss i havet och kasta håret bakåt så vattnet stänker omkring oss för att sedan falla ut i stora skratt med bakåtböjda nackar som i vilken Pripps blå reklamfilm som helst.

Svar på Anns kommentar hos Cathrine Falhlgren

Cathrine Falhlgren har äntligen tagit bort det grova förtalsinlägget, som hon skrev om mig för ett år sedan där det låg 145 smutskastande mobbande kommentarer nedanför, vilket var mycket kränkande och riskerade förstöra min inkomst och framtid - allt jag byggt upp.


Jag återgäldade enligt löfte att ta bort alla inlägg där hennes namn nämndes på min blogg.


5 minuter senare låter hon Ann-Charlotte hennes nya vän, publicera en förtalsfull kommentar som åter igen smutskastar och förtalar mig!?


Cathrine Falhlgren väljer då att inte publicera mitt svar till denna Ann för att kunna dementera förtalet, så jag gör det nedan:


"Ann,

Du har missat poängen!

Det fanns ingen teknisk bevisning för att de kommentarer som Cathrine Falhlgren klistrat in var från mig, så var god och lägg ner den lögnen, vilket blir förtal.

Kom inte med lögner om hur ”jag betett mig på nätet”. Du har ”satt dig in i detta”? Intressant! På vilket sätt har du satt dig in i detta”?

Jag har diskuterat på Dagens Juridik ett par gånger och blivit påhoppad och trakasserad av okända anonyma. Annars har jag arbetat och pluggat på heltid, sålunda inte haft tid att ”Bete mig”.

Förövrigt var det en otrevlig människa som skrev anonyma kommentarer i somras på min blogg, vilka jag inte publicerade med andra ord var dessa inte snälla!

Håll dig ifrån mig och som du själv gått ut med har du en diagnos som schizofren, hör röster, får ångest så ditt nykläckta förtal är sålunda inget att ta på allvar för övriga läsare.

Cathrine Falhlgren du har juridiskt ansvar över de kommentarer som du låter publicera i ditt kommentarsfält, så även om du får en sjuk människa att skriva/ sprida ut dessa åt dig blir du ansvarig som har möjlighet att moderera i fälten på din blogg.

Det finns ett rättsfall på detta:

http://charlottalenabloggar.blogspot.se/2015/10/svensk-bloggare-10-000-kronor-fattigare.html"

Bekräftelsefnask och långa skägg

Har inte riktigt haft tid eller den rätta inspirationen för att skriva, så det har fått ligga i dvala ett tag. Fördelen med att huvudsakligen endast tystlåtna läsare finns på denna blogg är att dessa inte ger en känsla av att jag lojalt måste prestera något för att de generöst kommenterar vilket tyngs upp, dels av att de inte är synliga, dels för att de är synnerligen passiva. Jag kan knappast säga att jag ligger i skuld till någon av den anledningen.

Det har ju spridits runt en del sagolikt fantasifullt förtal om mig skapat av Jämställdister, via länkar bloggar och e-post, vilka jag aldrig kommer glömma, så trots att jag är en etablerad företagare där kunderna inte dras sig för att betala för mina tjänster, så finns det samtidigt de facto många naiva och lättlurade stackare, som endast behöver lyssna på några anonyma troll på nätet och sedan ta deras utsagor i nivå med någon vetenskaplig sanning förankrad med bevis, trots att sådana inte finns kring förtalet.

Jag äter i varje fall inga barn, slår inga människor, betalar skatt, ler till grannarna och är fullständigt vid mina sinnes fulla bruk.

Inte heller tillhör jag dem som i likhet med vissa kommunalpolitiker och jämställdistlobbyister sjunker så lågt, att de skapar och/eller deltar i förtalsfulla drev och falskt smörar in sig för vissa politiska grupper, eller politiska individer för att själva bli upplyfta. Inte heller drar sig jämställdist kvinnorna för att brottsligt lögnaktigt smutskasta någon av deras opponenter för att själva få några falska smöriga komplimanger.

Jag skulle vilja ge den låga handlingen ett nytt uttryck, nämligen att bekräftelse-fnaska. Bekräftelse fnask är de som bekräftelse-fnaskar och de kan synas lite varstans på nätet, på olika sociala forum såsom Twitter och bloggar. Ofta är de politiskt engagerade, eller rättare sagt läser manus från etablerade partier eller från extremistiska gruppers sanningar. De går ofta att finna en röd tråd av samma ämne hos dessa bekräftelse-fnask, nämligen komprimerat att invandringen är orsak till allt ont, eller att alla vita män är så otroligt goda och varit så hjälpsamma mot just det aktuella bekräftelse-fnasket som har ordet på t ex Twitter.

Bekräftelse-fnask- Säljer ut både sig själv och andra för att få egna poäng.

När bekräftelse-fnasket ofta, någon manlig eller kvinnlig författare, eller yngre ofta kvinnlig politiker eller arbetslös manlig eller kvinnlig journalist behöver en skjuts uppåt i synligheten och ett extra knäck på nätet, tar de till det, som de vet bäst ger en massa uppåt-tummar, eller länkningar vidare. De kläcker ofta ur sig samma harang som många andra har sagt, som varit populärt bland den politiska grupp som tagit över alla kommentarfält hos etablerade medier och andra forum på Internet idag - nämligen sverigedemokraterna. Hon, för det är ofta en hon, när det kommer till nedan uttryckta överdrift kan slänga ur sig uttryck i likhet med:

- Åh, jag älskar alla vita män som jag har hjälpt mig så mycket i livet!

Den typen av överdrifter älskar Jämställdister, en mansgrupp som är svårt att ta på allvar med sin propaganda kring att det är så synd om män och att de är så nedtryckta i jämförelse med kvinnor, samtidigt som deras arbetsmetoder på nätet är rent brottsliga, som att smutskasta hederliga företagare via olika avancerade och ibland subtila metoder i kommentarfält och på forum.

Igår spelade jag badminton med en manlig vän i över en timma och fick reda på först vid start, att han tävlat i badminton, vilket jag missat. Nära anhöriga till mig har menat att jag är lite av en tävlingsmänniska och det är även något, som ovan jämställdistgrupp menar inte är något, som kvinnor kan vara eller har i sig för vi har inget testosteron. Ja, det är lite sorgligt att det finns så mycket bristande kunskap och fördomar i samhället, vilket sedan sprids vidare av vilka knäppgökar som helst på nätet.

Nätet har blivit det nya Ingemanslandet för alla nobodies som en Jämsställdist faktiskt uttryckte att jag var, eftersom jag inte synts i TV. Jämställdister är alltså en grupp ytliga män med några värvade uttråkade hemmafruar eller hemmasambos som bittert vill förstöra för andra kvinnor på nätet så de får spänning i sin egen tillvaro och bekräftelse av extremistiska mansgrupper.

Om de inte tvärtom fått order om att smickra och ställa in sig hos någon kvinnlig kommunalpolitiker som nu senast Josefin Utas, föredetta miljöpartist, då kan de tvärtom måla av henne i ett porträtt, som om hon vore en drottning och inte en upplyft bekräftelsesökare som låtit sig intervjuas och varit insmickrande mot högerextrema grupper samt respektlös mot kvinnliga företagare och samarbetar med jämställdisterna. Josefin Utas från Sollentuna har levt största delen av sitt liv i skolan och är numera aktiv i det nya partiet, Borgerlig Framtid och anser att hon är förmer än andra och kan staka ut livet för övriga medborgare i samhället. Ett parti där även Jämställdisten Dolf och fler andra jämställdister finns aktiva - sålunda är det ett parti jag kommer ha väldigt svårt att ta på allvar.

Matchen igår spelades annars för tävlings-fridens skull utan poängmätning även om jag skämtsamt föreslog att förlorar jag är det på lek och vinner jag är det givetvis på allvar. Måste dock erkänna att jag njöt lite när jag slog ner fjäderbollen snabbt och snett på sidan så han missade. Även om det i sanningens namn var många fler bollar som jag missade. Kanske. Möjligen.


Hade annars en tanke på att jag skulle räkna upp allt som jag retar mig på därute på det rent fysiska och ytliga planet, men fann att det var lite väl negativt och idag sken faktiskt solen och jag satt och dinglade med benen mot vågskvalpet på Långholmen och andades in harmonisk energi. Bara en liten detalj skulle kunna vädras.

Varför måste så många vita män,

• Ha en knut på huvudet (troligen influerat av några indiska gurus)
• Gå omkring med hejdlöst oklädsamma långa skägg (tyckte annars välansat jämt fördelat skägg var manligt tidigare)
• Alla tjatar även irriterat på kvinnor som bär Hijab, dock nämner ingen vita män, som går omkring med långa muslimska skägg, vilket antagligen bärs av samma religiösa övertygelse.

Det sägs av vissa muslimska kvinnor själva, att Hijab bärs för att inte män ska bli för upphetsade av kvinnorna, så möjligen kanske dessa långa muslimska skägg har samma syfte, att inte vi kvinnor ska tappa sans och vett och överrumpla männen genom åsynen av deras nakna hakor. Åtminstone skulle det vara samma jämbördiga förklaring. När jämställdisten Bashflak hängde ut mig med en papperspåse över huvudet på nätet var det kanske för att annars skulle männen bli allt för upphetsade av mitt anlete och när Josefin Utas av samma gäng lite smålarvigt blir avporträtterad som om hon vore en gammal kung är det kanske för att försköna henne lite mot verkligheten. 

Några som anser att de är skarpt klädda och att kvinnorna blir galna i dem, trots att deras musik är bättre än de tycks kunna raka sig klädsamt är ZZ Top med låten Sharp dressed man, som kanske får några att vakna till denna septembersöndag.

I skuggan av förtalet

Var och lyssnade på ett mål i veckan hos Tingsrätten i Stockholm, i egenskap av åhörare, som behandlade ärendet grovt förtal på Internet, där det så ovanligt var Justitiekanslern som väckt åtal. Något där många andra i liknande situation inte fått lika stor lyftkraft, eftersom det i gemen med ett par få undantag kräver att den som utsätts, får väcka enskilt åtal och därmed själv bekosta eventuella kostnader. I publiken satt även Mårten Schultz, professor i svensk civilrätt som skrivit mycket om förtal.

Målet avkunnades i torsdags och jag fick besked från Tingsrätten i fredags att det blev en frikännande dom och att den ännu inte fanns i skriftlig form, så jag avvaktar att kommentera fallet, före jag läst igenom domen.

Har för tillfället annars arbete som måste avslutas, då många vaknat upp efter sina lediga semesterveckor, så jag hinner inte skriva mycket. Grovt förtal tycks annars vara något som stegrat på Internet och mer och mer tyvärr ses som något riskfritt förekommande och tillåtande.

Media skriver ofta att kränkningar och förtal sker av ungdomar på nätet, där problemet egentligen inte borde lyftas, utan från dem som bör agera förebilder för yngre, vilka istället själva sprider runt skvaller och skapar så kallad offentlig "Online shaming" mot enskilda individer i syfte att peka ut någon som brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt, eller på annat sätt lämna uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.

Orsaken för att den/de fullvuxna, myndiga sysslar med detta kan ofta vara politiska och ibland rent psykiskt instabila grunder. Någon/några mår dåligt i sin egen livssituation och projicerar ut det på andra människor i samhället, som individen ser som ansvarig eller avundas och därmed vill trycka ner eller rent av förinta.

Internet möjliggör för individer som annars sitter sysslolösa att hänga ut personlig data, foton, adresser, skvallra, sprida lögner och tala nedlåtande om människor via skrift, som leder till sökträffar för dem som letar information om personer inför arbeten, projekt och sociala situationer i livet.

När människor under ett långt liv, både arbetat hårt, studerat flitigt, betalat för sig och andra, samt fortfarande gör, utsätts för smutskastande orättvis olöslig förtalsfull nät-graffiti, som fullständigt smutsar ner en individs personliga äkta fasad, som denna under många år förtjänstfullt byggt upp och förtjänat, så skapas givetvis en ilsken vanmakt av den situation, som någon/några fullständigt respektlöst förkastar.

Allt helvete som människor dock stöter på i livet försöker jag personligen se som lärdomar, på olika sätt och den ilskna energi som kan komma från dessa händelser ska man försöka omvandla till något kreativt och inte sjunka ner till samma låga nivå, som från den utomstående som skapat händelsen.

• Den första fasen är förutom den ilska som skapas, att vi vill försvara oss och rädda vårt anseende och vår person.
• I den andra fasen som kommer blir utmaningen att försöka styra om ilskan bort från det/den/dem som skapat det hela till goda och kreativa projekt, vilket vänder det mörka till något gott. 

Annars frågar sig säkert alla initialt som utsätts för förtal av okända människor på nätet, troligen utan att får något svar varför, liksom gruppen Stretch när de spelar låten, Why Did You Do It.