Blå penisar är inte stilfullt

Det ska vara Liberalerna som slåss för en blå erigerad penis, målad som ett konstverk på en husvägg, som de menar är yttrandefrihet och konstnärskap. Anser att en uppställd penis är stillöst i ett konstnärsperspektiv, där uppförandeplatsen har betydelse. Många kvinnor, som har ett gott minne från när de var barn, tonårstjejer och uppåt kan säkert vittna om ett flertal penisar de fått framställt, utan förfrågan när de tagit t-banan, gått på en promenadväg eller åkt en buss, av de så kallade blottarna. En grupp som enligt vissa sakkunniga inte alltid är så ofarliga. Idag skickar även vissa män utan mottagarens önskemål, så kallade "Dickpicks" - den digitala blottaren.

Jag har inte tagit någon politisk ställning för något särskilt parti, även om jag har mina politiska värderingar, däremot har Sverigedemokraterna tagit ställning mot denna typ av konstverk, enligt Dagens Nyheter idag. Jag delar annars inte fullt ut SD:s politik och har upplevt hur de med andra lobbyister, beter sig när de ska smutskasta folk på nätet, dölja andras åsikter, som inte är i samklang med deras åsikter i kommentarsfälten, på diskussionsforum, bloggar och på andra sätt försöker misskreditera någon via tekniska graderingar av kommentar och dylikt.

I denna fråga delar jag dock SD:s åsikt. Yttrandefrihet som liberalerna menar att de här handlar om, kan inte vara att påtvinga andra människor sina synpunkter, som den erigerade blå penisen och konstnärskapet, "Fuck the World" gör på husväggen.

Yttrandefrihet är enligt grundlagen och regeringsformen 2 kap. 1 §, att i tal, skrift eller bild, eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. (Lag 2010:1408)

Grundlagen säger vidare enligt regeringsformen 2 kap, 2 §, 2 st, Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning, eller i demonstration eller annan meningsyttring (Lag 2010:1408).

Konstverket "Fuck the World" har sitt politiska budskap, om att öppna upp för samtal kring sexualitet, som påtvingats andra, samtidigt som det på ett sätt kan upplevas som ofredande av många, vilket i sin tur strider mot brottsbalken 4 kap, 7 §, som beskriver: " Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud, eller annan hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse.

Anser inte att konstnären, Carolina Falkholt, ska dömas för ofredande eller något brott överhuvudtaget, men anser att konst såväl som politiska åsikter inte ska påtvingas andra. Konst är något som skapar olika preferenser och känslor. Vad någon ser som vackert och meningsfullt kan en annan se på med avsmak beroende på hur det framställs. Ska vi dela offentliga utrymmen, så måste de preferenserna balanseras lite bättre. Könsorgan överlag måste väl ändå vara något som inte ska kastas i ansiktet på betraktaren.

Håller även med om att konsten i t-banan av menstruerande kvinnor ståendes bredbent är fullständigt smak- och stillöst, även om typen ingår i en ny-trendigt politisk budskap, där vissa politiska grupper anser att vi ska lyfta fram menstruationen. Själv anser jag det otroligt larvigt.

Tydligen ska den blå jättepenisen nu målats över, enligt fastighetsägaren vilket bör tyda på att allmänhetens röster ändå vann.

Musik är något som ändå kan stängas av om de inte tilltalar någon i det offentliga rummet med vissa undantag. Fann i sammanhanget gruppen, Liqvid Tension Experiment spelandes i Los Angeles, som åtminstone till en början snyggt spelar låten, Freedom of Speech - Yttrandefriheten.

Relationer, meditation och konst

Häromkvällen skulle jag möta upp en kompis C jag känt i 17 år. Vi möttes som konsulter på ett IT bolag, där majoriteten var inhyrda konsulter på avdelningen den perioden. Jag hade lockat med henne till den varma konstnären Jessica Eldenstjärna och hennes meditationsträffar som hon håller, där jag deltagit ett par gånger.

Jag har ibland en förmåga att gå iväg i sista stund när jag ska möta någon, för att kunna jobba in i det sista och då finns inget utrymme för avbrott. Bara för det tycks ofta den jag ska möta sända iväg något sms med någon fråga, som jag inte hinner stanna upp och besvara på vägen om vi, som vid detta tillfälle, skulle hinna med tunnelbanan som vi före planerat.

Väl nere på perrongen ringer även min vän C och undrar på vilken station jag står och om vi kan mötas upp i en gemensam vagn. Jag hade nyss nått perrongen, var lite stressad och tunnelbanan skulle komma om 2 minuter och hon stod vid nästa station när hon ringde.

-  Ska vi mötas upp på tåget, frågar C

-  Det är ganska många vagnar, säger jag

- Vi kan ses på mitten!

- På mitten, säger jag skeptiskt och ser hur den långa tunnelbanan kommer in, där folk står tätt packade som makrill.

- Ja tåget består ofta bara av tre tåg och mitten är inte längst fram eller längst bak, förtydligar hon som till någon som har en trögare uppfattningsförmåga, eller som till en treåring som ska lära sig nya begrepp.

- Jaha, så det är det som är mitten, svarar jag ironiskt.

- Ja just det, säger hon och uppfattar inte ironin för hon har börjat höra en aning dåligt.

Från ovan tavla: Renewal och nedre: Healing

- Du tåget är smockfullt och jag måste hoppa in någonstans vi ses därborta i stället, säger jag ropande och lite irriterad att något så enkelt måste behöva bli så omständligt och irriterad över att folk stirrar när jag måste skrika för hon ska uppfatta mig.

C hoppar på T-banan i Skanstull, utan att jag ser henne. Hon är ett par år yngre än mig, dock har hon ändå en förmåga att ibland helt i onödan förklara det mest basala sakerna för mig, vilket är väldigt irriterande.

Vi möttes 10 minuter senare vid stationen Svedmyra och jag berättar lite skrattande hur jag uppfattat hennes pedagogiska förklaringar. Hon säger ursäktande att hon inte menade att vara nedlåtande och berättar samtidigt att hennes sambo reagerat likadant som jag mot henne. Jag säger att det inte gör något.

C och jag är ganska olika hon är dock en god vän och vi har en trofast relation.Temat för meditationskvällen var även relationer. Dessutom skulle Jessica sälja ut egen konst till rabatterat pris. Där fanns en del av hennes tavlor dock inte allt.

Snart kom vi fram till lokalen där vi för kvällen skulle bli åtta stycken inklusive Jessica Eldenstjärna som ledde meditationen. Det fanns en fräscht doft av syrliga oljor. Rummet var ljust och en tjock lurvig grön matta med utspridda kuddar samt en soffa som sittalternativ fanns tillgängligt. Vi satte oss i en ring och Jessica började snart presentera upplägget för C som var ny för kvällen, för att snart leda oss in i meditationen med lite bakgrundsmusik.

- Känn hur bröstkorgen fylls av ny frisk luft...följ andetaget..

När någon timma gått, som inte märktes av, mer än att den högra foten hade somnat i den stillasittande lotusställningen, bjöds det på te, kakor och frukt samt konstförsäljning. Två tavlor köptes in av mig med ljus, ny energi och hopp om förnyelse. Den mörkare tavlan heter Healing och den ljusare tavlan Renewal och hänger nu på köksväggen.

Grönt ska vara kopplat till vårt hjärt-chakra som sägs vara själens mottagarcentrum och känslocentrum. Den lär oss att leva med kärlek och medkänsla.

"Hjärtchakrat är det fjärde chakrat som finns nära hjärtat mitt på bröstkorgen och vibrerar på samma frekvens som färgen grön. Detta energicentrum reglerar vår förmåga att känna medkänsla, förståelse, generositet, omtanke, kärlek och förmågan att förlåta. På ett energimässigt plan kopplar det ihop vårt ”lägre” fysiska jag, vårt ego, med den andliga kroppen och stimulerar oss att inte enbart se om vårt eget hus utan tänka i bredare termer för allas bästa", beskriver Branka Okeijn på sin blogg.

Yoga-kloster - som håller kurser för företag och privatpersoner beskriver våra 7 chakran här. 

Hjärtchakrat har en grön färg i väst och en gul och klarröd färg i öst dess funktion är medkänsla, ovillkorlig kärlek och förlåtelse, enligt Yoga-kloster.

Nedan hörs en meditation som ska balansera alla våra chakran. Ett väldigt sövande ljud som inte bör framföras körande en bil. Kanske kan någon skänka en halvtimmes ro åt sig själv, under långfredagen för att blåsa in lite harmoni under påskhelgen, mellan äggmålandet och äggätandet, om det finns någon som målar ägg numera.

Behov och begär

Glädjens hus

Det var titeln på Nick Alms konstutställning som jag och en väninna gick till på eftermiddagen. När vi kom in i den lilla ljusa lokalen Galleri Agard & Tornvall på Sibyllegatan 65, kunde vi betrakta vackra målningar av unga människor från ett tidigare sekel, där en röd tråd kunde skönjas i målningarna med fest, urdruckna vinglas, tomma flaskor, närhet, åtrå, lust och ouppfyllda förhoppningar och ibland syntes en trött baksmälla kanske med en förundran över det som hade hänt.

Couple

Vi möttes i entrén av målningen Champagne breakfast och
Glädjens hus, där den sista förmedlade en målning av tre lättklädda kvinnor i röd spets vars miner gav allt annat än glädje, omgivna av nakna, hopslingrade kroppar på golvet nedanför och målningen Couple, där den sista vibrerade av lätt åtrå som bara en nyförälskelse med viss passion kan göra.

En trappa ner var två bag-in-wine med rött vin uppställda på ett litet bord bredvid några burkar starköl och flera plastglas. Den 30-åriga långa, gängliga, blonda konstnären Nick Alm syntes i rummet en trappa ner, bärandes en ryggsäck på axeln med en öl i handen och ett halvt generat leende på läpparna.

Nymf and Satyr

Han observerade oss besökare som studerande hans skapelser av en den ena och en den andra, vackra avmålade kvinnan som blickade ut mot oss i rummet.

I kortändan av rummet syntes en av de mer iögonfallande bilderna av en buren naken kvinna, upplyft av satan själv med en enda arm, stående med ryggen mot oss, där vi kan skönja två horn längst fram i pannan på mannen. Kvinnan var blek, naken och lyfter armen som i en skål hållandes ett vinglas. I rummet runt paret sitter svartklädda människor som demonstrativt tittar ner i bordet. Målningen har fått namnet Nymh and satyr.

Amazoner

I det inre rummet hängde en målning där en kvinna med rak rygg stod upp bakom ett bord med en lite ilsken blick mot en man som hänger hukande mot bordskanten, vars bord är fyllt av tre tomma vinflaskor några snaps- och vinglas.

Firmafesten

En ytterligare kvinna sitter vid samma bord nonchalant vänd från mannen som hänger mot bordet. Målningen har fått namnet Amazoner.

På väggen mitt emot hänger en man avmålad med en trött blick, halvt gapande mun och slipsen knuten runt huvudet med ett tomt vinglas i handen. Målningen hade döpts till Firmafest.

I inbjudan från Galleriet citeras Nick Alm:

"Min strävan är att förmedla vad som är universellt mänskligt, oberoende av kulturella koder och trender. Jag tolkar det i min omgivning som väcker något extra, från sammanhanget i sig till detaljerna, den psykologiska spänningen mellan människor, ett sinnestillstånd, en stämning eller möjligheten att uttrycka målerisk glädje. Det är inte mitt mål att kritisera eller förändra samhället, mitt arbete vänder sig främst till individens inre värld."

En annan artist som det varit tyst om ganska länge är sångerskan Sade som har, för att koppla till det mer lustfyllda temat, en ganska sensuell röst och framtoning, där hon i en av sina sista låtar sjunger att hon är en soldat i kärlek. Möjligen är det en konst som kvinnor är lite mer duktiga att vara, på ett mer eller mindre destruktivt sätt, beroende på hur man ser det hela.