En blogg som vill presentera och synliggöra den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten. Boken ligger i tiden, då den behandlar aktuella nätbrott och unik, då den har en handling som huvudsakligen utspelar sig på Internet. En värld dit fler kriminella flyttat in sin verksamhet, från den mer synliga delen ute i samhället idag. Andra inlägg kan beröra ämnen om och kring bokens teman, dock även mycket annat. Andras synpunkter och tankar välkomnas med nyfikenhet.
Nu blir det ett mycket seriöst modeinlägg. Till vänster en topp i svart och med små dekorativa koboltblå blommor införskaffades antingen, på en resa 1991 till Thailand före det blev Sveriges nya
Kanarieöarna, då landet ännu inte till största del exploaterades av en massa turistställen, troligen för ett väldigt lågt belopp. Dock med en till synes hög kvalité.
Vit Jeans-kjol från Esprit
Jag minns att jag bar toppen vid ett tillfälle när jag jobbade som konsult på ett IT-bolag 2001, eftersom en dåvarande kollega kommenterade toppen med ett svårtolkat leende.
Funderade ett tag på om den annars kunde vara inköpt i Grekland, men det lutar mer åt att det var i Thailand på min första resa dit.
Det är väldigt svårt om inte omöjligt, att ta en helfigurs bild via en Iphone på sig själv.
Smoothie med banan och hallon
Jag gjorde därför en två delad uppsättning som med viss fantasi skulle kunna visa hur det kan se ut en tidig förmiddag utan makeup och med en slarvigt uppsatt tofs. Det här är bilder jag tar på största möjliga allvar som tillfällig modebloggerska.
Till toppen bär jag en vit jeanskjol från Esprit, med ett tillhörande flätat skärp. Lägg märke till den nonchalanta lilla putmagen som framhävs vid aktiviteten av att ta en selfie. Det skulle nästan kunna bli en kommande trend, ungefär som många yngre grabbar bär jeansen nedhasat över halva skinkorna.
Kanske fick jag på mig den äldre toppen för jag börjat inta en hälsosam smoothie med ekologisk yoghurt smaksatt med vanilj och päron mixad med banan och frysta hallon var och varannan morgon. Något som troligen inte mina grannar blir lika glada av att höra, eftersom mixern för ett himla oljud när den är påslagen.
Det var allt för denna gång från "Serious Fashion", av Charlotta Lena bloggar, som avslutar med den vackra och något sentimentala låten, When We Where Young, vars melodi beskriver hur någon känner oro för tiden som går och vill fånga tiden på bild före den försvinner, framförd av den begåvade sångerskan Adele.
Mycket märkligt! Det tidigare inlägget nedan har försvunnit och jag tycks inte ha någon backup, så jag kan återskapa det hela!
Lustigt nog såg jag att någon varit inne och sökt fler gånger efter inlägget genom sökordet Freddie Mercury, som jag nämnde var en numera avliden, lyckad och framgångsrik homosexuell musiker.
Efter allt som hänt runt min blogg blir jag inte förvånad om någon lyckats hacka och radera inlägget härinne. Kort sammanfattning av det försvunna inlägget.
Inlägget började med:
Det har tydligen visat sig genom forskning att svordomar är ett tecken på intelligens, därför att de som svär mycket ska ha ett mycket större ordförråd, enligt en artikel från illustrerad vetenskap.
"Personer som använder sig av många kraftuttryck och skällsord har rent generellt ett betydligt större och mer utvecklat ordförråd, vilket samtidigt är ett tecken på förhöjd intelligens."
Jag skrev sedan att jag blev så tacksam att jag lyckades få betyget D på tentan från juridiska institutionen, eftersom det var, med trots mot jantelagen, bra gjort när jag samtidigt jobbat varav rubrikens kraftuttryck.
Vidare kommenterade jag Björn Wimans artikel i DN med rubriken,
"Det livaktiga hatet mot hbtq-personer angår oss alla från vilket jag anmärkte kring det allmänna snart 25-årliga ältandet kring HBTQ- personer och hur de skulle vara diskriminerade eftersom jag anser att det är felaktigt och att en sexuell dragning utöver heterosexualitet mer ses som hippt idag.
Jag var mer övertygad om att fler upplevde det som tjatigt med pridefestivaler och regnbågsfärger, då de inte såg den diskriminering som påstods förekomma och för att det hållits samma demonstrationer i snart 25 år. Måste alla få någon annans sexualitet slängd i ansiktet? Måste allt vara offentligt? Dessutom tycks fler lyfta upp sin sexualitet som en särskild egenskap, vilket istället indirekt ger dem framgång, se Jonas Gardell, Freddie Mercury med flera.
Björn Wiman jämförde bland annat det vansinniga massmordet på klubben Pulse i Orlando av en ensam agerande galning som något som finns i hela samhället, vilket ger missvisande information, som inte är jämförbar.
Avslutade med att presentera det framgångsrika bandet Queen med Freddie Mercury och hans låt, The Show must Go On, som en förklaring till varför något lyfts upp år efter år, utan rimlig grund. Nedan framförd av Celine Dion.
Ikväll har jag varit hemma hos ett par vänner som är i full färd med att renovera det nyinköpta huset. Ett charmigt rött hus med många vinklar i Trångsund med viss havsutsikt. Deras arbete med huset lär hålla på ett par år. De bjöd på klyftpotatis palsternacka och morot i ugn samt grillad kyckling med Tzatsiki. Jag hjälpte till att förbereda genom att skala och klyfta potatisen.
Övrigt tilltugg var varmt bröd och sallad. Jag hade tänkt
Rosa bubbel före och till maten.
att jag tillfälligt skulle bli en riktig bloggare, eller som en typiskt Facebook-fantast och ta foto på middagen. Det som dock fastnade på bild var det rosa bubbelvinet som de bjöd på som aperitif före och till maten som smakade ungefär som vanlig skumpa.
Lägg märke till den blommiga tapeten och den gula lampan som hänger över köksbordet, vilket var en kvarleva från husets kvarlämnade attiraljer.
Svenska jordgubbar med vaniljglass kryddat med myntablad
Efterrätten fastnade även på bild och bestod av vaniljglass med svenska stora jordgubbar och myntablad som jag plockade från deras trädgård.
Den manliga vännen i huset hade gjort ett gediget arbete på övervåningen där ett stort kaklat badrum och en fin liten bastu snart var i mål samt två mysiga fina sovrum alternativt kontor.
En del av trädgården
Den tidigare ägaren hade bott i huset i hela sitt liv och var idag 90 år och kände troligen en viss separationsångest, eftersom han bett en vän köra förbi honom för att få se huset igen.
Tydligen hade han även levt tillsammans med sin mor ända upp till vuxen ålder, vilket jag fann lite märkligt eller kanske tragiskt. Rent biologiska och naturliga reflexer är oftare att människan vill flyga ur boet och bygga sig ett eget liv.
Var det inte i skräckfilmerna Psyko där Norman Bates inte kunde släppa tanken på sin mamma som indirekt styrde honom på ett farligt och galet sätt från ett hotellrum.
Trädgården hos vännerna var för att tala om något mer ljust ganska vildvuxen på ett charmigt sätt med bland annat ett par äppelträd och stora vildvuxna pioner.
Hela området var väldigt lugnt och harmoniskt och en trädbevuxen mindre väg tog hos ner mot ett par klippor och en badvik, där vi kunde höra kluckande från vattnet där även några blåmesar hördes nyvaket efter regnet.
Före midnatt tog jag mig hemåt med pendeltåget mot Stockholmscentral. Framför mig från andra ingången kliver en människa in hjulbent trippande med kjol, nylon-strumpbyxor och höga klackar. Han sätter sig framför mig i vagnen och den svarta page-peruken gungar till lite lätt där han satt sig med en nervös och forcerad min, samtidigt som ett par kraftigt illröda läppstiftsförsedda läppar hos honom drog till sig blickarna från vissa. Han såg ibland ut att söka min blick som för att söka stöd, eller så var det något jag inbillade mig, då hans uppenbarelse lätt skulle kunna provocera vissa berusade människor, så på det sättet var han ganska modig.
När vi ändå är inne lite på hus, så fann jag denna otroliga endast 10 år väluppfostrade lill-gamla tjejen Anna Christine, som sjunger som vilken vuxen professionell kvinnlig sångerska som helst med låten, The House of the Rising Sun.
Tack till dem som lagt en röst på bloggen, Charlotta Lena bloggar, nr 67 och som information kan sägas att det går att lägga en röst varje dag fram till och med den 30 juni på valfri blogg i tävlingen Årets Mindre blogg 2016.
Jag förstår att vuxna människor kan känna sig mycket kränkta och bygga upp en ilska av att ha blivit inlåsta. Ännu mer vid de fall där straffen inte är rimliga i relation till brottet. Förekommer det sedan fall där någon blivit inlåst, utan att ha gjort något fel blir de negativa känslorna av naturliga skäl än mer värre och jag tror knappast det ger någon mervärde för samhället.
Läste nyss en artikel av Somar Nal Aher på Aftonbladet, att isolering används på ungdomshem i Sverige och att så unga barn, som 9 år blivit isolerade i små celler med en madrass. Det var det mest idiotiska jag läst på länge. Dessa barn ges från början en känsla av utanförskap och mindervärdighetskänslor när de troligen redan mist en naturlig trygghet.
Hur det kan tillåtas i Sverige år 2016 är en gåta. Det är helt inhumant och enligt Ekots granskning sker det dessutom regelmässigt. Tydligen ska det skett 787 gånger bara förra året. Enligt FN-är det även tortyr med inlåsning och självmordsförsöken på ungdomshäkten tros vara ett resultat av isolering. Det måste ändras!
Förövrigt deltar just nu ganska många ägare till småbloggar i en tävling för småbloggare, där alla är välkomna att rösta. Konkurrensen är super hård och min blogg står bredvid nummer 67. Jag har inte direkt blogg-socialiserat i någon större omfattning detta året eller året före, vilket troligen hade varit en stor fördel. Vem vet kanske vinner jag som den som hamnar på lägsta placering med minst röster och det blir ju åtminstone passande för en mindre blogg. - ÅRETS MINDRE BLOGG 2016 -
Ofta kan vi läsa och höra om mobbning som förekommer i skolor och på nätet, dock aldrig att det faktiskt även förekommer från vuxna.
Nu när jag hunnit bli så pass vis och mogen, så ser jag att mobbaren är mest liten och har troligen skapat sig en skyddsbarriär mot omvärlden sedan länge i form av en utåt tuff och skrattande mask.
Samtidigt funderar jag över om inte även mobbare kan ha en bristande funktion i amygdala i hjärnan som styr känslocentret och förmågan till empati. Det är den främsta och bristande egenskapen hos psykopater, dock finns inget exakt spektra kring antingen eller, utan istället gäller mer eller mindre starka psykopatiska drag, enligt Karolina Sörman som ses i nedan klipp.
.
Jag såg även reportageserien ,"Det handlar om dig" som handlar om mobbning, där Musse Hasselvall är programledare. De första tre avsnitten var faktiskt väldigt bra och i det sista avsnittet erkänner Musse själv att han varit och fortfarande ibland kan agera som en vuxenmobbare. Kanske var det ett smart drag att ta till i förebyggande syfte, så inte han själv hamnade i klorna på dem han någon gång jävlats med. Musse som kan ses lite var stans på nätet. Tycker ändå det är starkt av honom, att kunna analysera sig själv och vara självkritisk samt stå till svars inför dem han mobbade i grundskolan och senare.
Jag tror förvisso att det kan finnas en blandning av bristande empati, omognad och en dold inre osäkerhet hos alla mobbare. Spotta på andra kan ju alltid dölja den egna mindervärdighetskänslan.
Det finns väldigt många mobbare som framkommer på nätet just för att de har möjlighet att vara anonyma och ges möjlighet att i skydd av det dolda säga det som de behagar.
Personligen blev jag inte alls frekvent mobbad som barn, trots att vi hamnade i situationen, där vi fick bryta upp och förlora tryggheten i nya skolor några gånger med allt vad det innebar. Vid ett av dessa byten hamnade vi på en skola på Lidingö och en dag satt en kille bakom mig och mässade, "Hora, hora, hora" och vad svarar man som tjej på 12-år över den benämningen när man inte ens kysst en kille.
Det värsta var inte killens mässande, strax bakom mig, utan den kvinnliga lärarinnans passiva och ignoranta beteende som satt nära mitt framför oss vid sitt bord. Hon sade ingenting till killen, som kallade mig hora. Jag tror fler lärare idag är lika usla och handlingsförlamade när det kommer till vakenhet över sin omgivning. Precis som det framkommer i reportageserien där Musse Hasselvall är programledare, så är den största medaktören inte den mobbade eller mobbarna, utan de som skrattar med eller tyst tittar på.
Fler år senare var jag och ett gäng tjejkompisar på Tivoli, en krog på Södermalm, då jag ser den här mobbar-killen. Jag ser även att han spanar in mig, så jag går fram till honom och frågar om han inte känner igen mig. Han blir lite osäker och säger att det gjorde han inte och förklarar sedan ursäktande att han själv blev mobbad på den tiden. Något jag inte alls tyckte mig se. Senare på kvällen blir han lite rädd när jag berättat för mina kompisar och de tittar efter honom. När vi går från stället och ska ta t-banan vid slussen, ser vi hur han springer ifrån oss. Mobbaren i gemen är troligen mest en liten rädd skit innerst inne. Samtidigt ska man nog försöka vara överseende och tänka att de har inte mer resurser inom sig.
Ett väldigt bra verktyg hade de börjat använda sig av i Finland vid namn KIVA, som framkom i reportageserien, där eleverna fick leka mobbare, tittare och den mobbade och sedan byta roller och försöka försvara och byta mönster i den situationen som framkom. Något även elever och vuxna lärare i Sverige borde få öva sig på.
Min smak är inte riktigt den här typen av hårdrock, däremot skriver gruppen Shinedown, ibland ganska passande texter, som låten, Bully (Mobbare) som kan ägnas dem som råkat på elaka nätmobbare.
"Don´t mean a thing, if it ´aint got that swing", kommenterar Alice Barker när hon ser sig själv dansa på film för första gången vid en ålder av 102 år, när några besöker henne på sjukhemmet med en film på datorn.
Hon dansade större delen av sitt liv på kända klubbar, på film och TV shower med stjärnor som Gene Kelly och Frank Sinatra.
Det var lite roligt att se hur det nästan rycker lite i henne att vilja dansa igen när hon ser sig själv från 40-talet. Hon hann fira sin 103-års dag, där en grupp dansare kom och uppträdde för henne. Hon dog fridfullt för två dagar sedan den 6 april. Dansa borde vara livsförlängande som ger så mycket positiva energier.
Filmen har David Shuff gjort och träffade Alice första gången när han som volontär besökte henne med sin terapi-hund. Djur har ju en stor vårdande verkan på människor har det konstaterats.
Mer om Alice Barker finns på den blogg som även David Shuff har skapat.
Lite lustigt att nedan klipp har fått så många nedåt tummar på You-tube! Även om uppåt-tummarna ligger i överläge. Personligen tycker jag trollen var ganska gulliga, med rara små budskap.
I motsats till både snälla troll och hemskt elaka nättroll kan andra få oss Trollbundna vilket vackert och naturligt skildras av Eivør Pálsdóttir: med just låten, Tròdlabùndin (Trøllabundin) framfört vid Aurlandsfjorden i ett vackert norskt landskap.
Patrik Lundberg som antingen är naiv alternativt manipulerad eller tillhör skaran Jämställdister har svalt hela konceptet med de "stackars männen" som basunerats ut skulle vara generellt förekommande under flera år, av en grupp lobbyister i samarbete med Sverigedemokraterna som kallar sig för Jämställdister.
De uppskattar inte att kvinnor tagit sig in på "manliga domäner" och ser kvinnor som konkurrenter och under falska förespeglingar kring begreppet jämställdhet vill de nu måla upp en bild av män som offer i samhället.
"Så vem försvarar männen? Det finns en rörelse i Sverige. De kallar sig jämställdister och är aldrig sena att kritisera feministernas påstådda oförmåga att värna mäns rättigheter. När män anklagas för att vara en homogen massa så är jämställdisterna där och säger att alla män faktiskt inte är potentiella våldsverkare. Att alla män inte tafsar på kvinnor. Och att alla män inte belägrar stolar som kvinnor borde fått sitta på.
Men om den ensamstående flyktingmannen råder det tystnad. Vore han pursvensk hade han varit högst upp i näringskedjan. Nu är han inte det. Nu är han längst ner.
Jämställdisterna har svikit honom. Precis som regeringen har gjort, precis som alla andra"
Patrik Lundberg har nog även missat att Jämställdisternas kritiker eller opponenter även blir smutskastade av de "stackars underlägsna männen", som backas upp av både kvinnor och män trots deras "förtryckande situation".
Varför Jämställdisterna inte har något intresse av ensamkommande män som kommer i hopar är troligen, då det inte är Sverigedemokraternas starkaste prioritet snarare tvärtom.
Feminismen var från början aldrig någon rörelse, som handlade om att tycka synd om kvinnorna själva, eller en ideologi som handlade om att sprida runt att kvinnorna skulle finnas i något underliggande schakt i relation till män, vilket blir en väldigt destruktiv och självuppfyllande profetia, utan värna om lika rättigheter och skyldigheter mellan könen.
Feminismen hade inte heller som syn att måla upp alla män kollektivt med lika egenskaper och värderingar. Den feminismen jag hörde om var mer intelligent. Den handlade inte om att tigga medlidande från omgivningen. Kvinnor behöver nämligen inget extra stöd eller några extra bidrag.
De som gynnas av en teori om att kvinnor skulle befinna sig i något underliggande schakt är troligen män, som annars ser sig som underlägsna kvinnor och tycker det är ganska mysigt att vissa kvinnor betraktar sig som underlägsna dem, varför de gärna vill anamma teorin om könsmaktsordningen. Kanske med hopp om att få ligga, som tydligen gruppen, Borgerlig skymning spelar med sin hit,"Han röstar på FI (för att få ligga), en låt som Sara Skyttedal (KD) sade sig älska i Dagens nyheter häromdagen.
Nu har Jämställdisterna sedan några år skapat en grupp män som avundsamt tittar snett på kvinnor och suktar efter att bli behandlade som övergivna hundvalpar som likt vissa tiggare sitter med huvudet på sned och ber om medlidande. De får även backup av vissa kvinnor, som ser dessa fullvuxna män som oförmögna att ta hand om sig själva och som just små barn. Dessutom får de överdrivet medlidande kvinnorna, kredit av dessa män när de daltar med dem, förvisso alltid något som förekommit av ett fåtal kvinnor i alla tider.
Uppenbarligen har ändå vissa män totalt tappat stoltheten. De borde sluta tycka synd om sig själva och rycka upp sig. Ingen hjälper någon som inte hjälper sig själv och det oavsett kön. Jag tycker mer hela detta medlidande fenomenet måste vara någon form av störd världsuppfattning, där vissa tycker andra självklart ska försörja friska människor av okänd anledning. Visst hyser jag medlidande med vissa människor, dock är det aldrig en taktik som hjälper någon snarare tvärtom. Möjligen hjälper det den människa som slänger i några kronor i tiggarens burk, vilket medför att hon blir kvarsittande i sin förnedrande situation, medan givaren slår sig för bröstet och känner sig storsint av sin handling.
